Första gången jag dansade
Av en händelse kom jag att tänka på när första gången i mitt liv jag var ute och dansade.
Som jag redan skrivit om förut i min blogg är jag uppväxt i en ganska extrem frikyrka där de flesta s.k. "världsliga nöjen" ansågs syndiga.
Och bland dem var dans, vilket de ansåg förleda ungdomar in på dåliga vägar och frestelser ;-)
Men när jag efter att gått färdig två år på en frikyrklig folkhögskola här i Stockholm på Ekerö, så stannade jag kvar i Stockholm, eftersom jag inte ville återvända hem.
Detta var år 1970.
Och jag hade börjat frigöra mig ordentligt från denna frikyrka ( Pingstkyrkan ) och gick på bio för första gången när jag var 20 år gammal tillsammans med en kompis som också lämnat denna frikyrka.
Och ganska snart började jag följa med min kompis ut för att dansa, och vi gick bl.a till ett ställe som hette Malmen här i Stockholm.
Kommer så väl ihåg första gången vi gick dit. Är ett minne för livet.
Jag hade aldrig förut tagit ett enda danssteg i hela mitt liv så jag var lite nervös i början, men blev väl lite modigare efter ett glas vin ;-)
Och oj, vad jag dansade, hela natten från ca. 22.00 till småtimmarna, blev uppvaktad och kände mig som en prinsessa.
Måste ha rytmen i kroppen, eftersom jag faktiskt dansade ;-)
Men jag fick lite hjälp på traven av en kille där som lärde mig steg, och jag hakade tydligen på snabbt, och oj så roligt jag hade det.
Jag kommer också så väl ihåg kläderna jag hade som jag köpt innan, som bestod av en tegelröd kort kjol, och en svart blus i nylon med mönster och knytband i linningen och i ärmarna.
Kommer ihåg hur fin jag kände mig, och önskar jag hade ett foto.
Jag har alltid gillat att dansa, men den kvällen minns jag speciellt.
Vi var sedan ute ofta och dansade på olika ställen som Malmen, Göta källare, Lorry plus ett par andra ställen som jag inte kommer ihåg namnet på, men som låg bredvid varandra.
Dit gick vi inte så ofta, då det var mera äldre människor där och blev för oss ungdomar lite för tråkig musik och dans.
Men vi gick dit som en nödlösning om vi var för sent ute, och det var fullt på de andra ställena.
Vi var ganska mycket ute och roade oss, och jag frigorde mig ordentligt ;-) från den strikta religiösa uppfostran jag haft.
Och kul hade vi. Vilka minnen...
Som jag redan skrivit om förut i min blogg är jag uppväxt i en ganska extrem frikyrka där de flesta s.k. "världsliga nöjen" ansågs syndiga.
Och bland dem var dans, vilket de ansåg förleda ungdomar in på dåliga vägar och frestelser ;-)
Men när jag efter att gått färdig två år på en frikyrklig folkhögskola här i Stockholm på Ekerö, så stannade jag kvar i Stockholm, eftersom jag inte ville återvända hem.
Detta var år 1970.
Och jag hade börjat frigöra mig ordentligt från denna frikyrka ( Pingstkyrkan ) och gick på bio för första gången när jag var 20 år gammal tillsammans med en kompis som också lämnat denna frikyrka.
Och ganska snart började jag följa med min kompis ut för att dansa, och vi gick bl.a till ett ställe som hette Malmen här i Stockholm.
Kommer så väl ihåg första gången vi gick dit. Är ett minne för livet.
Jag hade aldrig förut tagit ett enda danssteg i hela mitt liv så jag var lite nervös i början, men blev väl lite modigare efter ett glas vin ;-)
Och oj, vad jag dansade, hela natten från ca. 22.00 till småtimmarna, blev uppvaktad och kände mig som en prinsessa.
Måste ha rytmen i kroppen, eftersom jag faktiskt dansade ;-)
Men jag fick lite hjälp på traven av en kille där som lärde mig steg, och jag hakade tydligen på snabbt, och oj så roligt jag hade det.
Jag kommer också så väl ihåg kläderna jag hade som jag köpt innan, som bestod av en tegelröd kort kjol, och en svart blus i nylon med mönster och knytband i linningen och i ärmarna.
Kommer ihåg hur fin jag kände mig, och önskar jag hade ett foto.
Jag har alltid gillat att dansa, men den kvällen minns jag speciellt.
Vi var sedan ute ofta och dansade på olika ställen som Malmen, Göta källare, Lorry plus ett par andra ställen som jag inte kommer ihåg namnet på, men som låg bredvid varandra.
Dit gick vi inte så ofta, då det var mera äldre människor där och blev för oss ungdomar lite för tråkig musik och dans.
Men vi gick dit som en nödlösning om vi var för sent ute, och det var fullt på de andra ställena.
Vi var ganska mycket ute och roade oss, och jag frigorde mig ordentligt ;-) från den strikta religiösa uppfostran jag haft.
Och kul hade vi. Vilka minnen...
* Filmen Sound of Music - minnen
Idag visas filmen Sound of Music på TV, och den tar mig på en nostalgisk tripp tillbaka till 1970, då jag för första gången gick på bio 20 år gammal.
Kanske om du är en ny besökare här i min blogg undrar,..........vad då första gången........ ;-)
så kan jag tala om att jag var uppväxt i en mycket strikt frikyrka där man inte fick göra knappast några saker utanför denna kyrka / tro.
Mer går att läsa om detta bland olika inlägg jag gjort här i min blogg.
Så idag när de sänder denna film på TV, den väcker så många minnen.
Kommer ihåg hur jag älskade denna film och njöt av att få titta på den, och den gjorde så starkt intryck på mig.
Jag rördes så starkt av den och många tårar även fälldes ;-)
Här ovanför finns en del och sång ur filmen som var en av dem jag fastnade mest för.
Kanske av förklarliga själ......;-)
Åter igen......vilka minnen.....
När jag var gravid på 70-talet
Kommer ihåg när jag 22 år gammal, var gravid med min dotter, i början av 70-talet och som är ett mycket speciellt minne för mig.
Graviditeten var inte planerad, det bara blev så ;-)
Och trots att jag inte hade fast bostad eller jobb, så tvivlade jag aldrig på att jag ville behålla mitt barn.
Säkert var jag mycket naiv och förstod nog inte riktigt vad det skulle innebära.
Jag hade inget jobb, och för att kunna få moderskapspenning, så lyckades jag få ett jobb som hjälpkonduktör på Roslagsbanan.
Kommer ihåg när jag provade deras arbetsuniform så tyckte de att mina midjemått var lite besynnerliga ;-)
Jag hade nämligen inte talat om att jag var gravid i rädsla för att inte få jobbet
Så de fick skräddarsy speciella uniformer till mig och en annan tjej som också var gravid.
Vi var de enda tjejer som jobbade där, resten var män.
Och ibland fick vi stå ut med typiskt manliga kommentarer som t.ex. hur gick det där till då... ..;-)
Och jag stod rodnande och visste inte vad jag skulle svara ;-)
Jag jobbade där från jag var i tredje månaden t.om åttonde månaden.
Det hände ofta att resande på tågen stirrade på mig där jag kom med min stora mage, med konduktörs -väskan med biljetter och pengar på magen.
Under den sista månaden blev det lite läskigt att gå mellan vagnarna, och trängas med folk i rushtider med min stora mage.
Men som tur var de övriga som jobbade där ganska förstående, så ibland tog de över mitt jobb och jag kunde vila mig.
Men jag slutade där när jag var i slutet av åttonde månaden.
För ett engångsbelopp av moderskapspenningen jag fick innan min dotter föddes, köpte jag sedan en barnvagn, plus andra viktiga saker för min väntade bebis.
Kommer ihåg när jag köpte barnvagnen, hur ovant det var att gå hem med den, eftersom jag aldrig förut dragit en sådan ;-) och dessutom höggravid.
Jag kommer ihåg att jag njöt av hela graviditets tiden, trots omständigherna, och jag hade bara illamående några dagar i tredje månaden, annars hade jag inga problem alls.
Och jag t.om. simmade när jag var i åttonde månaden.
När jag första gången kände mitt lilla barn sparka inom mig så grät jag av glädje.
Även senare när jag kände babyns rörelser inuti mig, jag njöt i fulla drag.
Skulle gärna ha varit med om det en gång till, men det blev tyvärr inte så.
Men detta var en mycket lycklig och speciell tid i mitt liv.
Fotona här ovanför är av min dotter, och den röda barnvagnen jag köpt.
Min dotter föddes på vintern och det var en ganska kall sådan, så jag hade bl.a. köpt en ett par teddy / barnvagnspåsar så min dotter skulle ha det varmt och skönt när vi var ute på vintern.
Jag tycker hon ser så mysig ut på den bilden.
Vilka minnen
Min bardoms jular.
Sitter och minns julaftnar när jag var barn på 50-talet.
Jag kommer ihåg att vi ofta påmindes om att vara snälla, för annars blev det inga julklappar.
Det kunde kännas lite jobbigt och stressigt att bli påmind om detta hela tiden. Speciellt för min två år yngre bror som ofta opponerade sig mot saker och ting.
Men vi försökte vara så snälla som möjligt, men tror nog vi var väldigt snälla och lydiga barn för det mesta ;-)
När vi vaknade på julaftonsmorgonen så var det med stor spänning, och vi tyckte dagen gick så långsamt tills vi fick öppna julklapparna.
Men gott var det med risgrynsgröten på julaftonsmorgonen med smörgås med julskinka på. Mums...
Mamma höll på med en massa julstök hemma före julen.
Hon gjorde all julmat själv och dessutom var det den grundliga julstädningen av hemmet som alltid gjordes, och jag kommer ihåg att jag hjälpte mamma med det.
När det på julafton, på eftermiddagen, var dags för julklappsutdelningen, så lästes julevangeliet först för att vi skulle påminnas om vad julen egentligen handlade om.
Sedan var det dags för julklappsutdelningen.
Jag kommer tyvärr inte ihåg om pappa var utklädd till tomte.
( det finns en del jag tyvärr inte minns från min barndom )
Pappa tyckte om att retas med oss.
En gång hade jag önskad mig en speciell docka, som var gjord av sködpadd, och jag var ganska säker på i vilket paket den låg i.
Men vid julklappsutdelningen, så låtsades pappa att läsa fel, och gav paketet till min 6 år yngre syster.
När tårarna började rinna på mig så sa han skyndsamt, att oj, han hade läst fel och att paketet var ju till mig.
( jag tycker nog nu att det inte var så bra "skämt" med oss barn )
Så jag fick min efterlängtade docka som jag sedan kallade Susan och jag var så glad över den.
När alla klapparna var utdelande så satt vi barn bredvid julgranen och beundrade och lekte med våra julklappar tills det var dags att sova. Och pappa tog oftast kort på oss.
Ovanför här i inlägget finns foto av oss syskon och på mig med min docka från den julafton jag berättat om.
Det är en hel del minnen som kommer så här när julen närmar sig.
