Min bardoms jular.
Sitter och minns julaftnar när jag var barn på 50-talet.
Jag kommer ihåg att vi ofta påmindes om att vara snälla, för annars blev det inga julklappar.
Det kunde kännas lite jobbigt och stressigt att bli påmind om detta hela tiden. Speciellt för min två år yngre bror som ofta opponerade sig mot saker och ting.
Men vi försökte vara så snälla som möjligt, men tror nog vi var väldigt snälla och lydiga barn för det mesta ;-)
När vi vaknade på julaftonsmorgonen så var det med stor spänning, och vi tyckte dagen gick så långsamt tills vi fick öppna julklapparna.
Men gott var det med risgrynsgröten på julaftonsmorgonen med smörgås med julskinka på. Mums...
Mamma höll på med en massa julstök hemma före julen.
Hon gjorde all julmat själv och dessutom var det den grundliga julstädningen av hemmet som alltid gjordes, och jag kommer ihåg att jag hjälpte mamma med det.
När det på julafton, på eftermiddagen, var dags för julklappsutdelningen, så lästes julevangeliet först för att vi skulle påminnas om vad julen egentligen handlade om.
Sedan var det dags för julklappsutdelningen.
Jag kommer tyvärr inte ihåg om pappa var utklädd till tomte.
( det finns en del jag tyvärr inte minns från min barndom )
Pappa tyckte om att retas med oss.
En gång hade jag önskad mig en speciell docka, som var gjord av sködpadd, och jag var ganska säker på i vilket paket den låg i.
Men vid julklappsutdelningen, så låtsades pappa att läsa fel, och gav paketet till min 6 år yngre syster.
När tårarna började rinna på mig så sa han skyndsamt, att oj, han hade läst fel och att paketet var ju till mig.
( jag tycker nog nu att det inte var så bra "skämt" med oss barn )
Så jag fick min efterlängtade docka som jag sedan kallade Susan och jag var så glad över den.
När alla klapparna var utdelande så satt vi barn bredvid julgranen och beundrade och lekte med våra julklappar tills det var dags att sova. Och pappa tog oftast kort på oss.
Ovanför här i inlägget finns foto av oss syskon och på mig med min docka från den julafton jag berättat om.
Det är en hel del minnen som kommer så här när julen närmar sig.
Tycker som du att det var nog inget bra skämt precis. Du hade så intensivt önskat dig den dockan och så ger han paketet till din syster. Att sedan hela tiden mer eller mindre bli påmind om att ni skulle vara snälla måste till slut bli enormt jobbigt. Är övertygad om att alla ni barn var det snällaste som fanns. Så att hela tiden poängtera det tror jag inte behövdes alls.
Alla minns vi julafton som liten. Jag minns mina där jag satt vid den öppna spisen och öppnade mina julklappar. Vi satt där på golvet jag och mina syskon med den sprakande brasan och julgranen lite längre bort i rummet. Allt var en enda stor gemenskap och morfar var tomte hos oss.
Det är länge sedan den tiden Inger, idag är vi äldre och minns tillbaka inte bara på julen utan hela barndomen med allt vad det innebar!
Kram
När jag ser på dina foton, så känner jag nästan igen mig själv. Den där lilla tjejen med dockan i famnen och rosett i håret, det skulle kunna vara jag. Det är verkligen roligt att läsa om dina barndomsminnen och erinra sig sina egna.
Tack för att du dela med dig!
Kram Ingrid
Svar: Erika
Jo, skämtet var nog inte så bra då det grumlade glädjen lite.
Och ja, jag tror också vi var ganska snälla barn ;-)
Det är många minnen som dyker upp från barndomen speciellt nu när julen närmar sig.
Själv lärde jag aldrig känna mina mor och farföräldrar, så julfirandet var bara med oss i vår familj.
Kram tillbaks
Svar: Ingrid
Så glad du tycker om de minnen jag delar med mig av här i min lilla blogg.
Och att flera av dem är liknande.
Kram tillbaks
Men oh, vad jag känner igen mig i mycket. Man skulle vara så snäll. Man var ju inget
annat, känns det som ibland.
Sedan med dockan du önskat dig. Det var mycket så,att de skulle skoja med oss, men för en liten flicka känns det djupt i hjärtat. Min pappa var jättefin och bra. Men han kunde oxå säga saker som gjorde att man blev ledsen. jag var ju oxå äldst.
Många i den
generationen var väldigt opsykologiska.
Men det var ju så på den tiden.
Men det är minnen vi får bära..
Satt i lördags natt på jobbet och läste lite på din hemsida. Jag blev helt rörd, vilka fina dikter du skrevet. Och brevet till din mamma, mina tårar rann efter mina kinder..
Du är otroligt duktig, gör så fina saker på din hemsida. Det är roligt och spännande att titt in där.Kunde inte svara i lördags eftersom jag var på jobbet, "jobbar kommunalt", det gick inte iväg.
Det beror väl på virus osv.
Ha en bra vecka !!
Kram Inger
Ja, så blir man nostalgisk igen, av dina bilder och din berättelse. Minnen från den egna barndomen kommer fram. Det är så trevligt att läsa dina berättelser!
Svar: Inger
Jo, det var nog så på den tiden i den generationen och även tidigare, att man var nog ganska opsykologiska när det gällde barnen.
Och föräldrarna var nog ofta inte medvetna om det.
Men visst kunde det göra ont ändå.
Vad glad jag blir att du tycker om mina dikter jag har på min hemsida.
Min dikt: till Mamma, läste jag på min mammas begravning.
Jag trodde först att jag inte skulle klara det, men när jag stod där framme vid hennes kista så kändes det bara rätt och jag kommer fortfarande ihåg min egen röst som ljöd i det lilla begravningskapellet när jag läste den.
På något sätt jag samtidigt minndes när jag var barn och sjöng eller berättade saker i söndagsskolan och mamma var så stolt över mig.
Så på något sätt allt helt plötsligt stämde i mitt avsked till min mamma, och det bara kändes helt rätt.
Önskar dig en bra vecka också.
Kram tillbaks
Svar: Mia
Vad glad jag blir att du tycker om det jag berättar om och kunna dela minnen och nostalgier, i ord och bilder.
Ha det så gott
Vet du, jag läste oxå en fin vers vid mammas grav. Dock hade jag inte skrivet den. Men jag hittade den i en anteckningsbok som hon skrivet in fina verser som hon tyckte om, psalmer och viktitga saker.
Vi hade ingen aning om den lilla boken förrän efter hennes död. På så vis kunde vi planera hennes begravning efter sånt hon tyckte om. Det kändes bra. Kan tänka mig att det var hennes önskan, men inte sagt
något till oss om det. Ville inte vi skulle bli ledsna, för hon gjorde nog små försök ibland. Men du vet, vi ville inte att hon skulle gå bort.
Kram Inger
Vilka underbara foton du visar oss....ja jag känner också hur nostalgisk man blir och nu när jag är på barndomsgården med snö och stjärnor och allt som jag kan minnas som var som då så blir jag nästan gråtfärdig när jag tänker tillbaka..det känns så konstigt då att tänka att människor man älskat försvunnit och ingenting blir nånsin sm förut...men det är en glädje också att minns dim lyckliga åren och som nu dom lyckliga jularna,,,
Tack för att du delar med dig..och tack för alla din fina dikter på din hemsida...jag grät en liten tår
Svar: Inger
Det måste ha kännts fint att hitta din mammas anteckningbok mer verser hon tyckte om.
På det sättet kunde ni göra en fin begravning efter sådant hon tyckte om.
Känner igen känslan att det blev så fint och rätt allting.
Min mamma hade heller inte talat om innan hur hon ville ha det. Antagligen av samma orsak som din mamma.
Kram tillbaks.
Svar: Britten
Vad glad jag blir ! Det är så mysigt att här i bloggen ha möjlighet att dela med mig av olika saker och nostalgier.
Också så glad du tycker om mina dikter, och det var en av orsakerna till att jag började med min hemsida, d.v.s att få dela med mig av dem.
Ja, det känns konstigt och många gånger sorgset när man tänker på de människor man älskat som försvunnit.
Men som tur är har vi minnena kvar.
Ha det så gott.
Hej!
Underbara kort och som tidigare inlägg: Man känner igen sig. När vi var barn klädde hela familjen julgranen tillsammans på kvällen och vi fick vår första julklapp på morgonen. Sedan bar det iväg till farmor och farfar. Underbara jular som är ljuvliga att minnas nu när alla är borta. Tack Inger.
Kramar
Tack för besöket hos mig:-)
Din barndomsjul påminner en del om mina, trevligt att läsa.
Jag tittade in på din hemsida också, fin grafik du gör!
Svar:
Det är så mysigt att det känns igen det jag skriver om.
Och precis som du Laila berättar, så hos oss också så klädde hela familjen granen tillsammans, och jag tror att vi också gjorde det dagen före julafton.
Och så glad att du Qilin, tycker om min hemsida och min grafik också.
Ha det så gott
Kram tillbaks
Det där du skriver så nostalgiskt och varmt om, kunde varit jag själv.. ser vi har så mycket gemensamt i barndomsdagar.. en sådan docka fick jag oxså.. senare en stor gådocka som kunde blunda och blinkka med ett "riktigt" långt hår.. den du.. det var en av två min pappa tog hem till sin affär.. stod i skylten, så fick jag den andra.. kunde aldrig drömma om denna docka.. härliga julaftonar när vi var barn:-)
Kramar alltid ditt allt ditt jobb oxså:-)
Jag kan också tänka tillbaka på barndomsjulen.Jag minns ett litet runt ovalt paket som jag var så nyfiken på,när jag väl fick öppna det var det
en flytande tvål :-).Då blev jag inte alls lika glad.
/Anna-Carin
Vilka härliga bilder! Den där känslan man hade inför julklapparna när man var liten den glömmer man nog aldrig. Åh så spännande det var!
Svar:
Ja, nog minns vi våra barndoms jular och den förväntan vi barn hade inför dem, och de så speciella saker vi önskade oss, och speciellt när de kom i uppfyllelse.
Som t.ex. dockan / dockorna du Pialotta också fick som vi blev så glada över.
Men kan föreställa mig besvikelsen över julklappen med flytande tvål du Anna-Carin berättade om :-)Speciellt när du var så nyfiken just på det paketet.
Också så glad att du Ejmis tyckte om mina bilder.
Ha det så gott mina vänner och kramar tillbaks.
Vilka gulliga bilder och vilken rörande berättelse. Jag skulle ordna ett bildspel åt en kompis som fyllde år för några veckor sedan, så jag fick låna ett fotoalbum av hans föräldrar. Där valde jag ut en massa fina barndomsbilder ur albumet som jag scannade in, och på festen visade vi bildspelet med en "kanon" på väggen. Både kompisen och övriga gäster blev helt betagna av de gamla fina bilderna, såde glömde nästan att äta. Det är något speciellt med barndomsbilder som blir ett dokument för en speciell epok.
Så intressant och läsa om dina barndomsminnen. Ja, det var nog så att man skulle vara extra snäll. Visst är det så att det är en hel del minnen som kommer fram när julen börjar närma sig.
Jag gillar att läsa om dina minnen från förr. Vilken tur att dockan var till dig!!! Visst är det mysigt att minnas tillbaka på ens barndoms jular?
Svar:
Tack snälla ni, jag blir så glad, och det blir ännu roligare att fortsätta att berätta om olika saker.
Och ja, det verkar som om speciellt vid jul kommer många minnen.
Och ja, det är något speciellt med barndomsbilder då de blir som ett dokument för en speciell epok som du F. skrev.
Ha det så gott allihopa.
Ahh, så det var du det. Då vet jag. Tror att du skrev tre inlägg och alla tre var utan avsändare ;) Jadu, det finns många minnen om julen för mig med. Och just detta att blev hela tiden påmind om att man skall vara snäll annars inga julklappar. *kram*
Svar:
Vad bra att du förstod att det var jag ;-)
Jag är så van att i många bloggar kan man ha valet att uppgifter finns kvar, så man inte behöver fylla i igen, eller att bloggen säger ifrån ifall man glömmer att skriva namn osv.
Men Metro-bloggar säger tydligen inte ifrån ;-)
Och ja, när julen närmar sig så kommer många minnen.
Kram tillbaks
Ang. bloggar som blivit kapade så verkar det som om sidan,i alla fall för tillfället, är stängd.
Du kan kolla genom att byta ut blogg.se mot bloggs.se efter ditt bloggnamn.
Jag tror det där som Ejmis skriver är överstökat och löst.. kollade om det på en annan blogg.
Alltid lika fint att komma in till din så naturtrogna, jordnära blogg.. här vilar lugnet:-)
Stor yllekram
Svar:
Tack snälla Ejmis för svar. Och vad skönt att sidan är stängd och som det verkar att det är överstökat och löst.
Och så glad du Pialotta trivs här i min lilla blogg.
Kram tillbaks
Att skoja till det så var väl inget för ett barn.
Jodå visst blir man smått nostalgisk av att läsa dina tankar. Kommer ihåg ett radioprogram som gick dagarna innan jul och på julafton det handlade om "Nicke lilltroll från Storskogen".
Började alltid med orden "Mossa, mossa på er alla männskobarn det är Nicke lilltroll från Storskogen som kommer å hälsar på". Satt med stor förvänta och lyssnade för man visste efter det radioprogrammet kom alltid tomten med en liten paket. För och stilla den värsta nyfikenheten.
Kram Lifetime/ Lotta
Svar:
Nej, det var inte så roligt "skoj", och att behöva fälla tårar innan jag fick min efterlängtade docka.
Jag tycker jag känner igen radioprogrammet Nicke lilltroll från Storskogen.
Det är möjligt vi lyssnade på det också, men jag minns inte riktigt.
På den tiden lyssnade vi ganska mycket på radio, innan TV´n kom några år senare.
Och det fanns en hel del mysiga program för barn och då satt man som fastklistrad vid radion.
Kram tillbaks
Hej! Jag undrar om jag någonsin fick någon docka i julklapp, Jo det måste jag ha fått, fast jag inte minns. Minns inte heller att jag önskade mig någon, inte förrän Barbie-dockan kom...
Men att man skulle vara snäll. se det kommer jag ihåg! Vilket evigt tjat! som om mamma skulle plocka bort klapparna om jag gjorde något ofog...hon var väldans sträng min mamma, så vem vet...
Ska nog snart ta o scanna in lite fler foton jag också
Kramen
Svar:
Jo, man minns nog inte allting från barndomen, och sedan kan det ju vara så olika vad man gillar och önskar sig.
Och Barbie-dockor fick jag också senare, och minns nu att det också fanns en docka som hette Cindy.
Ja, det var inte lätt det där tjatet om att man skulle vara snäll ;-)
Kram tillbaks
