Flickan och fågeln Maja
Detta är ännu en liten berättelse i min kategori: Berättelser.
Som är verklighetsbaserade, men utan namn m.m.
Den lilla flickan hade en docka som hetter Maja, och även en av fåglarna familjen hade hette också Maja.
En kväll när flickan hade lagt sig för att sova, kom hennes mamma in och berättade att Maja hade dött.
Först började flickan skratta, för en docka kan ju inte dö.
Men hon förstod strax att det handlade om att fågeln Maja hade dött.
Flickan blev ledsen och började gråta och fortsatte sedan att gråta länge, då hon märkte att mamman tyckte det var så rörande att flickan saknade den lilla fågeln så mycket.
Till slut somnade flickan av utmattning.
( som vanligt gjorde jag en liten bild )
Ja ibland kan livet vara hårt, även om man är liten.
det var en gullig liten berättelse.
Fin bild som vanligt..
Stor kram
Svar: Vi får hålla tummarna för förbättringar hos blogg.se framöver, just nu "haltar" det nya lite.
Ha en fin dag!
Att mista en vän är alltid svårt..
Ja du Inger du är så duktig på att "Bilda" :-)
Är det så att dina små berättelser skönjas en liten Inger kanske:-)
Fint inlägg.
Kramar från ett soligt K-Town i dag igen.
Svar:
Glad att ni tycker om mina små berättelser, och ja, det är inte lätt alltid att vara liten.
Hur man tänker och känner och upplever saker som barn........
Glad också att ni tycker om mina bilder.
Jag tycker det är så roligt att sitta och leka fram passande bilder till mina inlägg.
Önskar er en fortsatt fin dag i vårvärmen som mera börjar likna sommarvärme, redan....
Kramar tillbaks
hej, ibland kan det vara svårt att tala om för våra små att någon de höll kär har gått bort, svårt att förklara vad som händer och svårt att trösta. Redan som liten får man känna av sorgen att mista någon , vare sig det gäller ett djur eller människa. Fin berättelse och så fin bild. kram leila
Barn har så genuina och intensiva känslor...ibland önskar jag att man som vuxen också hade möjlighet att kunnna hänge sig en stund åt det man känner både i glädje och sorg.... men någonstans på vägen försvinner den möjligheten...det är faktiskt lite synd...vi skulle nog behöva känna lite mer...också till vardags..!
En så söt och historia. Det är alltid svårt att mista än vän om det också bara är en liten fågel.
Jag önskar dig en riktigt fin vårvecka!
Kram Ingrid
Viken fin och välgjord bild. Både svartvit och färg, blir så fint ihop. Som liten kan sorgen bli enorm, om det lilla barnet mister något som med fågeln du berättar om.
Kram
Fin berättelse och gättefin bild till !
Kramis!
Hej! en fin och sorglg berättelse,det är alltid svårt att mista än vän.
Är det " Färdig" från Beppes godnattstund.
Ha det bra//Anna-Carin
Hej!
Var jätte gärna med och tävla på min sida där man kan vinna skit snygga skor från Ji Fashion 4U värde 650 kr !
Hoppas du får en bra dag :)
/ Jessica
å en sån rörande historia...och som vanligt en underbar bild därtill..denna bilden var ju bara för bedårande..du blir ju bara duktigare och duktigare hela tiden...
Hmm, tycker nog tidpunkten var illa vald för att berätta om fågelns död.
Kan ana att drömmarna den natten blev av sorten maror...
Men sorg är ett knepigt tillstånd. Den kan ju dyka upp när man minst anar det, långt senare.
Att kunna ge sig hän är nog viktigt. Gråta ut och sedan bearbeta och slutligen gå vidare. Ofta klarar barn det bättre än vuxna.
Fin liten berättelse och rena barnboksillustrationen riktigt snygg (fast det brukar de vara. Man blir lite bortskämd.)
Tack för ditt besök o kommentarer och hoppas vi alla får trevliga nya Valborgsupplevelser och behövlig ledighet :-)
Svar:
Tack för alla fina kommentarer om min lilla berättelse och min bild jag gjort och tack för berömen av den.
Ja, för ett litet barn det kan vara jobbigt att förlora ett litet husdjur / fågel.
Och det är många gånger knepigt att tala om det för ett litet barn,
men håller med dig Erik, att tidpunkten då mamman berättade detta var nog inte den allra bästa.
Och det blev många tårar för den lilla flickan den natten.
Det känns så fint att här i bloggen kunna dela med mig av olika saker både sorgliga sådana och även roliga saker.
Önskar er alla en fin fortsatt kväll och kramar tillbaks.
Och åter igen tack för alla kommentarer. Jag blir alltid så glad.
Jag håller med dig Inger...Björkar är nog det träs osm jag älskar allra mest..kram
Barn har så mycket känslor....tänk om vi kunde behålla det och våga visa lite mer som vuxna också, då tror jag vi skulle må bättre...
Vad gulligt! Jag är så ruskigt lättrörd, så jag kände djupt medlidande med den lilla flickan.
Fint berättat!
Jag är lite dubbel inför att mamman blev rörd över flickans sorg. Förstod hon inte att flickans kärlek var så stark. Ville hon bagatellisera det?
Men jag förstår att det kan ligga mycket i innebörden rörd.
Bara lite tankar
kram
Det rapporterar jag direkt nu, tack!!
Svar:
Så glad ni tycker om min lilla berättelse.
Ja, barn har så mycket känslor som de nog ger mera utlopp för än ofta vuxna gör,
och jag tror också att vi mår bättre av om vi gjorde det mera också.
Jo, Maria, jag undrar också över mamman, om det var så att hon inte förstod flickans känslor
eller om flickan fortsatte att gråta ännu längre p.g.a. att mamman blev så rörd över det.
Jag blir så glad över alla kommentarer och olika tankar om det jag skriver.
Ha det så gott mina vänner och kramar tillbaks.
PS. tack Ejmis för att du gör det.
