Att kunna förlåta
Har funderat en del över vad det innebär att förlåta.
Hur man kan gå vidare efter att ha blivit illa behandlad eller efter svåra saker som hänt.
Att få frid i själen och kunna lämna det som hänt bakom sig och gå vidare.
Och hur ska man kunna förlåta när motparten inte visar något behov av det, eller t.om lämnat denna världen utan att det funnits någon chans att försonas, eller förlåta.
Men att förlåta kan ju inte innebära att man accepterar det som hänt eller glömmer,
och har hört att man nog gör det för sin egen skull, för att inte fastna i bitterhet, och för att kunna gå vidare.
Det vill säga att det är ett aktivt val man gör....som handlar om en själv och inte om den som gjort en illa.
Kanske det är så att förlåta egentligen betyder att släppa taget om det som hänt, för sin egen skull, och på så vis kunna gå vidare.
Vad är era tankar om detta ?
Hej, det är ett svårt ämne du tar upp, att förlåta...
Som du säger, så tror jag man bör försonas med saker mest för sin egen skull! Annars lurar bitterheten bakom hörnet, och man förstör mycket i sin egen tillvaro! Min mor blev en mycket bitter kvinna med åren, och jag bestämde mig att alltid försöka se det positiva i tillvaron istället, och det har jag gjort, även när jag fått mig mina törnar.
Kram
Det känns ju alltid skönt, om man kan säga förlåt, om man har sårat någon.. Det tycker jag är skönt för min egen skull, många slänger ur sig det
lilla ordet, både nu och då .. Men det är ju meningen att man menar det oxå, inte bara slänger ur sig det..
Man mår ju bättre själv,.och känner sig lite upplyft.. Har den man bett om förlåtelse, och mottagaren
tagit emot budskapet väl, så får man ofta en fin relation efter detta..
Om någon ber mig om förlåtelse, så accepterar jag det.. Men själva händelsen kanske man inte kan glömma.. men bitterheten kan förhoppningsvis minimeras..Och man förstår att personen, har ångrat sig.. då kan det kännas bra..
Det är inte lätt detta lilla fina ord..
Lär dig livets gåta, glömma, älska och förlåta..
Ett intressant inlägg!
Ha en fortsatt trevlig dag!!
Kramen till dig..
Svar:
Jo, Paula, jag håller med om att det är ett svårt ämne.
Och det är trist som du berättade om din mor, och tyvärr så finns det många människor som fastnar i bitterhet och inte förmår att gå vidare.
Jag försöker också att se det positiva i livet istället för att bara minnas de törnar jag fått.
Det är inte lätt många gånger att lägga saker bakom sig och att förlåta, men för sin egen skull så är det nog viktigt.
Och som du Inger skriver, ja, det känns skönt att själva kunna säga förlåt om man råkat såra någon.
Man mår ju mycket bättre själv då, och speciellt om mottagaren har tagit emot det.
Även om den personen inte kan ta emot det just då, så har man i alla fall försökt, och det kanske ordnar sig med tiden.
Och samma sak, att om en person ber om förlåtelse så finns det ju en chans att båda kan få må bättre.
Även om alltför svåra saker kan vara svårt att glömma, men det finns ändå då en större chans för hjärtat att helas.
Ha det så gott mina vänner och kramar tillbaks.
Vissa saker kan vara lätt att förlåta, vissa saker kan man inte förlåta men acceptera, för det som är gjort är gjort och det går inte att ändra på. Och om man ska orka leva vidare måste acceptans finnas...
Jag är nog lyckligt lottad. Försrunden kan jag inte minnas någon större oförrätt som drabbat mig och jag hoppas inte jag sårat någon. Det är inte alltid man kanske förstår att någon blivit sårad av det man sagt eller gjort. Jag säger hellre förlåt en gång extra än inte alls.
Svårt det där med att förlåta,att kanske inte ens hinna prata med personen ens.Visst har man drabbats av ett och annat men jag har hittills lyckats skaka av mig oförrätterna och gått vidare.Själv säger jag hellre förlåt en gång extra faktiskt.
Förlåta kan man göra, beroende på vad det är. Men då är det oxå viktigt att man inte ältar saker och ting inom sig för då har man aldrig kunnat förlåta ordentligt. Måste bara säga.. vilken vacker bild du har gjort, gillar den jätteskarpt. En av dina bästa kreaktioner.. Skönt att vara hemma efter denna späckade dag, en ny bild presenteras hos mig! *kram*
Förlåt ! ett ord som trots allt kan missbrukas känner jag hur konstigt det än kan låta när jag skriver det...jag försöker förlåta och försöker leva med ett förlåtande sinnelag. Är jätterädd att hamna i bitterhet...det är en stor skräck hos mig.
Det är underbart att få förlåtelse och underbart att ge...i går fick jag ett mail från en pastor i en kyrka som läst mitt inägg för ett par veckor sedan...jag kan säga dig min vän att det var ett vackert brev fullt av önskan om förlåtelse, ett brev som jag blev väldigt glad över,
och jag tror du också skulle bli.
Som vanligt en underbar bild..är du självlärd eller har du gått kurser...kram och sov gott så småningom
Svar:
Jo, vissa saker är nog lättare att förlåta och andra saker är svårare, då det nog också beror på vad som hänt.
Och det som har hänt går ju inte att ändra på, men om man ändå ska kunna gå vidare kanske det är bra att på något sätt kunna acceptera att det hänt och försöka lägga det bakom sig.
Precis som du Britten är jag också väldigt rädd att hamna i bitterhet för det kan verkligen påverka ens liv negativt.
Det måste ha betytt mycket det brev du fick från pastorn.
Måste på något sätt kännas befriande att han tog ansvar för vad han gjort och bad om förlåtelse.
Tack Jeanette och Britten för de varma orden om min bild.
Grunderna att göra bilder har jag lärt mig själv, och sedan gick jag lektioner på Skagra som varit till mycket hjälp att förstå mera hur PSP funkar.
Tack alla för de så intressanta och fina kommentarer jag får på mina inlägg. Jag blir så glad.
Kramar tillbaks.
Ja du Inger det där har jag ju oxså tagit upp på min blogg ett par gånger och visst är det viktigt att gå vidare i livet.. att förlåta behöver ju inte betyda att man godtar handlingen, men för att gå vidare är det där med att förlåta så viktigt för en själv i alla fall.. vi har haft trätor inom familjen som du vet och jag kommer aldrig över det där för det sitter i hjärtat, men vi kan i alla fall prata med varann och det är huvudsaken att man kan det.
Ha de gott o fin bild du fixat till:-)
Nattikram
Hej Inger!
Ett jättesvårt ämne för många du tar upp.
Själv har jag råkat ut för en del och var bitter i många år. Till slut kom jag till insikt att det som varit inte går att ändra på och hade då ett val kvar. Att lägga alla oförrätter bakom sig i en rygsäck och gå vidare. Tar fram ryggsäcken i bland och använder som en erfarenhet för att stötta andra.
Ett litet tips.
Många kramar från Laila
Ops!
Glömde.......
Mycket vacker bild som säger väldigt mycket. Du har en underbar känsla för bild och form.
Kram
Svar:
Jo, jag jag kommer ihåg att du Pialotta också tagit upp detta ämne i din blogg, och även om de tråkiga saker som hänt i din familj, som jag mycket väl kan tänka mig att det är svårt att komma över.
Men skönt att ni i alla fall kan prata med varandra, men kan tänka mig att det sitter fortfarande som en tagg i hjärtat.
Så glad du tycker om min lilla bild.
Ja, Laila det händer jobbiga saker i ens liv, som lätt kan göra en bitter.
Men så fint det du berättar att du ibland tar fram ryggsäcken för att använda dina erfarenheter för att hjälpa andra. Tycker det är så fint.
Och tack snälla du för dina varma ord om min bild. Det är så roligt att sitta och leka med färger och former.
Många kramar tillbaks
Att kunna säga förlåt är bra,känns alltid bättre efer åt.
Ha en bra fredag//Anna-Carin
Ibland blir ordet "förlåt" bara en ytlighet, något som människor slänger ur sig utan att verkligen mena det, bara för att lätta sitt eget samvete. Då är det inte värt något. Man kanske inte alltid måste få höra själva ordet, vissa saker går kanske inte heller att förlåta, men det är viktigt att kunna gå vidare och lämna tråkiga saker bakom sig, för bitterhet är en tung och onödig börda.
Kram från Fia
Det är alltid svårt att uttala sig ett sånt personligt ämne ännu mindre ha någon åsikt. Och medvetna oförrätter måste vara med det svåraste att förlåta. Men för ens egen sinnesfrids skull tror jag att låta glömskan dra ett draperi över händelserna och inte ta fram dem dagligen. Till slut kanske man intalar sig "att han eller hon inte visste bättre" och egentligen är det mer synd om dessa som missade chansen.
Kära Inger, du är så fin och så gudabenådad som kan skapa underbara tavlor som du skämmer oss dagligen
du kanske missförstod mig men det var en helt främmande mäniska som skrev till mig och tog avstånd från det andra gjort förr (inte han som det handlade om i mitt inlägg) att han skulle be om förlåtelse det får jag nog titta i stjärnorna efter...men att man i dag tar avstånd från hur man behandlades förr känns ändå skönt tycker jag
trevlig dag och kväll hör av mig om jag har nåt spännande att berätta efter min träff
Nu du Inger så finns det lite annat godis att bita i inne hos mig.. du har säkert synpungter då du oxså var med:-)
Kramar o en fin kväll med eller utan de där dansskorna:-)
Svar:
Ja, det känns alltid bra att säga förlåt när det behövs, men naturligtvis detta ord även kan missbrukas, som en del annat här i livet.
Och ja, bitterhet blir en tung börda att bära, och som jag märkt, kan göra livet väldigt tungt både för den som upplever det och även för människor i närheten.
Jag känner det är så fint som du Rut skrev, om att dra ett glömskans draperi över det som hänt, och att de som gjort en illa kanske inte visste bättre, och att det är mera synd om dem sjäva då de missat chansen.
Och tack snälla för de varma raderna om mina bilder. Jag blir så glad och varm i hjärtat.
Ja, Britten jag missförstod det du skrev tidigare om brevet från en pastor. Jag trodde det var den pastorn du skrivit om förut.
Men kan tänka mig att det ändå kändes bra att någon hörde av sig och visade att han tog avstånd från det som hänt.
Jag har själv försökt att få något lite erkännande från en person i den frikyrka jag är uppväxt i, men det gick inte alls bra.
Tack för alla fina kommentarer. Det är alltid så spännande att sätta på datorn varje dag, då det finns så mycket trevligt att läsa, både bland kommentarerna här hos mig och hos er alla när jag går på mina bloggpromenader.
Önskar er alla en fin fredag, och kramar tillbaks.
Tack för kommentaren om mina kort. Det är alltid roligt att få höra vad andra tycker. Själv är man ju alltid så självkritisk.
Ha en trevlig helg!
Det var bra tankar som du har kring ämnet och förlåta. Jag tänker nog lite mer att man släpper taget om det som har hänt. Jag är sällan dum mot människor eller ångrar något jag har sagt eller gjort. ( JAG TÄNKER MIG FÖR INNNAN JAG SÄGER ELLER GÖR NÅGOT SOM JAG KAN ÅNGRA ) Däremot finns det en del människor som har varit dumma mot mig...och aldrig bett om ursäkt för saker och ting eller sagt att jag ska förlåta dem, så då får det lika väl kvitta. Jag tror på ett liv efter döden och jag hoppas att folk kan få en 2:a chansen och förlåta om man vill det. Ha en trevlig kväll. Jag ska snart iväg och jobba igen. KRAM
du kan väl maila mig..bbz2@comhem.se
Mina tankar om gamla oförätter är att försöka komma över det och gå vidare i livet. Dels för själsfridens skull och för att gamla sårande upplevelser tar energi och kraft.Dessutom ger man makten över sitt liv och kvaliten på tillvaron i dagsläget, till den som sårat en i det förflutna.Vilket då ger den människan stor betydelse i ens sinne och sinnesfriden uteblir!Gårdagen kan man tyvärr inte ändra på, den är vad den är. Morgondagen däremot är en ny chans, en ny möjlighet om man kan finna ett sätt att "förlåta" och fortsätta med sitt liv utan bitterhet över vad som hänt.Förlåtelse handlar inte om i såna fall att acceptera eller att verbalt säga till personen ifråga att man förlåter den, det är mer att i sitt hjärta finna ro trots det som hänt.Till sist önskar jag dig en rofylld natt och en bra helg! Kram till dig!
Svar:
Det är så trevligt och intressant att kunna utbyta tankar om olika saker här i min lilla blogg.
Och jag blir så glad över alla kommentarer.
Jo, Happy Flower, det är nog bra att man tänker efter innan man säger något för att undvika att såra.
Och man undviker säkert då också missförstånd.
Men skulle man ändå råka säga något som sårar, så är det skönt att det lilla ordet, förlåt finns.
Precis som du, så tror jag också på ett liv efter detta,
och jag vill tro att då finns en andra chans att reda ut saker och ting.
Tycker så mycket om att du tog upp detta, för så har jag tänkt mycket också.
Jo, Kerstin för själsfridens skull, så är det nog bra att kunna förlåta, för annars man ger makten och kvaliteten över sitt liv till den som sårat en.
Det var mycket
intressanta tankar du tog upp om det hela.
Och just det där att kunna finna ro i sitt hjärta trots det som hänt.
Åter igen tack mina vänner, och stora kramar tillbaks.
PS. Britten, jag har skickat dig ett mail.
Vissa saker kan man aldrig förlåta men man kan glömma och gå vidare!
Att förlåta innebär ändå ett stort steg sen beror det ju såklart i vilket sammanhang man har blivit sviken och hur allvarligt det är.Oj nu svamlar jag visst!!!Må gott...
Svar:
Jo, det är så sant så.
Och att förlåta är ju ett stort steg, beroende också på hur allvarligt det var det som hände.
Du svamlar visst inte, jag blir alltid så glad över olika funderingar om det jag skriver här i min lilla blogg.
Må så gott själv.
Ordet förlåt har så olika värdeladdning. Själv ser jag ett förlåt som en djupare ursäkt. Att den jag sårat förstår att jag ångrar mitt tidigare beteende, att jag så att säga vill göra något ogjort. Men ett förlåt blir så mycket svårare, när tiden går, när kanske det egna förlåtet inte längre är giltigt. Ett socialt misstag som i sin tur skapar nya misstag. Ett förlåt kan, tror jag, bli svårt att både framföra och för den andra parten ta emot. Är personen död är det de fakto omöjligt! Finns en fin låt av "Mike and the Mechanics" (en medlem från gamla symfonirockgruppen Genesis, Mike Rutherford) som beskriver just detta, när det är för sent med ett förlåt, The Living Years heter låten.
Men ett menat förlåt värmen nog den frusnaste själ!
Precis som ett ärligt tack.
Tack för ordet!
Svar:
Håller med om att ordet förlåt är djupare än en vanlig ursäkt. Är djupare på något sätt.
Men att säga förlåt kan nog bli svårare när tiden har gått, och svårare när personen gått bort.
Jo, ett menat förlåt värmer nog verkligen den frusnaste själ.
Så fint skrivet !
