* Ont i själen syns inte alltid
Bilden är gjord av foton jag använt från: http://www.sxc.hu/index.phtml
Tänker på att det finns människor som går omkring med sår i själen som inte syns utåt.
Munnen ler, fast hjärtat gråter.
Hur människor kan dömas för att de inte alltid reagerar som förväntas, eller p.g.a att det inte syns utåt att de har det jobbigt.
Det händer också tyvärr att människor drar sig undan från en människa som upplever sorger, svåra saker eller inte mår bra.
Kanske det beror på att de inte vet hur de ska bete sig eller av rädsla inför tanken att sorger och svåra saker också kan drabba dem.
Men det är inte alltid att en människa som har det svårt eller har drabbats av sorg orkar be om hjälp.
Men oftast tror jag att det räcker att en medmänniska bara hör av sig och frågar hur det är.
Man behöver inte säga så mycket, det räcker med att visa att man bryr sig, och att man respekterar hur den människan känner det.
För blir en människa sviken och lämnad ensam i svåra tider och sorger, är risken stor att hon sluter sig och vågar sedan inte räcka ut handen och be om hjälp.
Vad tror och tänker ni om detta ?
Det blev mina små funderingar idag och som vanligt med en liten bild.
Trackback
