.....Inger Maryissa´s Blogg

Ont i själen syns inte alltid

---

Tack för en fin kommentar!

Sov gott!

Kram/Ewacarin

ja tror att du har helt rätt,de är svårt att be om hjälp ibland,fast man vill ha.
alla sår syns ej
räck ut en hand.
cattha

Den frågan kan vara svår att besvara.. en del människor kommer man inte in på hur man gör och försöker.. men självklart ska man visa att man har ett hjärta och visa sin villiga hand:-)
Ha de gott kram på dej Inger..

Jo visst är det så! Men ibland vill man inte visa alla att man är ledsen..... Kanske för att man inte vill göra andra ledsna eller för att man inte orkar prata om det just då.
Men ser man att någon är ledsen eller om man vet att den andre har det jobbigt så så ska man självklart finnas där om den andre behöver en. Inte "tvinga" sig på och vara nyfiket närgången....bara tala om att man finns OM den andre vill lätta sitt hjärta.

Kram på dig Inger!

Sorg är nått stort och svårt och oftas så upplevs den olika fån person till person. Det känns som om du också upplevt den...

Ett stort och svårt ämne du tar upp...sår i själen syns ju inte alltid och jag förstår hur du menar och vad du vill säga...men att bara berätta att " jag finns här " räcker långt många gånger..

Kram min vän

Vetskapen att det finns NÅGON kan hjälpa mycket. Även i bloggvärlden, där vi kanske inte känner varandra så väl, finns det människor som bryr sig. Det kan t.o.m vara skönt med "anonyma" vänner, om man vågar öppna sig förstås...

vad fint skrivet. jag tror det är sant. verkligen. blev helt tårögd av att läsa det här.

Precis som du skriver, insidan av en människa kan vi inte läsa av. Det är både en välsignelse och en förbannelse... En kris kan vi ta på så olika sätt. Valde själv att backa från vänner och bekanta när vi hade en djupare familjekris, för att så att säga bearbeta krisen själv först. Sedan kunde jag ta emot beklaganden och omvärldens bekymmer. Så här rätt långt senare, är det ett par som brydde sig extra mycket som jag kommer ihåg.
Att man bryr sig, finns där, är viktigt!
Många som backar känner nog obehag, osäkerhet. Men det kan också vara respekt, sorg är ju väldigt personligt. Men erbjuder man "sina tjänster" så får nästa steg komma från den drabbade.
Deltagande, att kliva in i denna privata sorgcirkel kan vara mycket negativt (jag vet) och tomma fraser snarare sårar mer än läker.
Men det är ett svårt ämne som du tar upp
(snyggt komponerad illustration :-) (som vanligt))

Ja Du Inger det är ett svårt ämne Du skriver om. Det är i de svåra stunderna man ser vilka som är de rätta vännerna som bryr sig och inte börjar starta skitsnacket vilket drabbade mig och min man för många, många år sedan.
Den grannfrun fick med sig många här i vårt villaområde, men eftersom vi bröt kontakten med de flesta grannar då så tror jag vi överlevde än om vi stannat kvar i det umgänget. Nu ser vi summan av kardemumman ingen av dem kan tåla varandra. Smakar det så kostar det brukar vi säga. Ha en fin måndag oavsett väder här i "Götet" snöar det.

Svar:
Jo, jag vet och förstår att det var ett svårt ämne jag tog upp,
Och ja, det är så olika hur vi människor reagerar när vi upplever sorger och kriser.
Och ibland vill vi kanske inte visa vad vi känner av olika orsaker, som du Maria skrev, och att man inte kanske orkar just då.
Och naturligtvis man ska inte tvinga sig på utan bara visa att man finns där.

Och precis som du Erik skrev så händer det också att när man upplever en kris, man kan känna ett behov av att backa och bearbeta det hela först innan man kan kan ta emot omvärldens beklaganden osv.
Och ja, backa kan också betyda respekt, d.v.s. att inte bara kliva in i den privata sorgcirkeln som också kan upplevas negativt.

Men som jag tror att hur än en människa reagerar eller upplever svåra saker, så betyder det mycket att veta att de som finns runtomkring bryr sig och finns där och finns till hands.
Och inte drar sig undan och försvinner, eller ännu värre, vilket också förekommer, som du Lotta skrev om.

Jag vet att det var ett svårt ämne detta mitt inlägg handlar om, men det känns så fint att här i min blogg kunna ta upp olika saker.
Både det som är svårt, precis som roliga och trevliga saker.
En lite blandad kompott i min lilla blogg.

Tack snälla ni för alla fina kommentarer och jag önskar er alla en fin fortsatt dag.
Och stora kramar tillbaks.

Du har så rätt så i dina funderingar tycker jag.Att någon mår dåligt syns inte alltid utanpå och många undviker att be om hjälp.

Svar: Ja vi har massor av snö nu!!!! Och allt kom I NATT!!!! Igår hade vi en strålande vårdag och inte ett snökorn....marsväder!!!

Ja det är ett svårt ämne men nog så viktigt att beröra och tala om. Min väninnas man blev mördad utomlands precis före jul för ett antal år sedan, min dotters kompis bror tog livet av sig. Det var hemskt hur isolerade de blev! Folk drog sig undan eller visste inte hur de skulle uppträda eller vad de skulle säga...Visst är det svårt, ibland räcker det med att finnas där och räcka ut handen till tröst...Visa att man finns till, om de orkar, vill och kan ha kontakt i det läget. Svåra sorger, ärrade själar syns som sagt inte utanpå och nu när hjälpen och resurserna är så begränsade på sjukhusen, är det ännu värre...Varm stor kram/Kerstin

Men kära lilla Inger har du inte sett att jag bytt logga och profilbild förrän nu.. de där har jag haft ett tag, men den där loggan är ju ganska så lik, men ändå inte:-) Jag vill byta är sugen på det jämt, men då blir det inte en Kafferast om du förstår.. kanske jag fixar till min dublett som en enbart fotoblogg.. får se för jag har ju en massa foto här och det kan bli för fullt ju.
Ha de gott.. Kram

När jag har varit riktigt ledsen, sjuk eller varit i kris, så har det känts ibland som om man hade en smittsam sjukdom! Ingen vill komma nära, bekanta undviker en. Visst är det trist! Samtidigt finns ju tillfällen när man själv vill dra sig undan och slicka sina sår, men för att ta sig ur en kris måste man träffa människor som man kan tala med eller bara krama om
Kram till dig

Jag har en gång gått igenom en jobbig skilsmässa. Då förundrades jag över att det inte syntes utanpå hur jag mådde inuti. Jag arbetade som frisör då. Jag kommer ihåg hur kunderna kunde ställa frågan -Hur är det? Jag svarade alltid med ett leende på läpparna - Bara bra! Trots att det smärtade i mitt inre så jag nästan inte kunde andas....

Svar:
Ja, som flera av er skriver så syns det inte alltid om någon mår dåligt, och att under ett leende kan döljas djup smärta.

Så tragiskt det du Kerstin berättar om din väninnas man och din dotters kompis bror, och hur folk drog sig undan,
vilket många gånger människor gör tyvärr.
Har själv erfarenhet av detta.

För ja, det räcker oftast att bara visa att man finns där när den som drabbats behöver prata eller orkar.
Och precis som du Paula skrev, att för att kunna ta sig ur en kris behöver man träffa människor som man kan tala med eller bara krama om.

Och som jag tänker, så ofta bara en kram och några ord kan göra mycket.

Tack alla, för så fina kommentarer, och för att ni också delar med er,
Stora kramar till er alla.

Å va fina bilde roch fint skrivet.
Tyvärr är det nog många som går runt och mår dåligt och inte har någon att prata med,det finns många ensamma människor.
Men det gäller att inte samla på sig för länge för till slut rinner det över.
Hoppas du får en fin kväll.

Håller med fullständigt!!

Vad du skriver klokt, Inger. Visst kan det kännas jobbigt för oss flesta ibland, och kanske vill vi dra oss undan. Då tror jag att det är viktigt att vi har någon nära vän som känner oss väl, och som man kan prata med, även om man inte pratar, någon nära och fin vän att bara få vara med. Hon kanske kan läsa av sina ens tankar,, och få mig att öppna mig och börja lätta på hjärtat lite,,
Jag tror att man inte ska vara rädd för att ringa och fråga, hur mår du? Hon el, han kanske inte vill prata, men visa att, "jag finns här", vill du prata, idag, annars kan du ringa,,när du vill..
Ja tror att det är många hjärtan som gråter. En del blir aggressiva, en del tar till droger. Ja vi reagerar olika..
Det är intressant med själen..
Härligt med lite bloggvänner, vi finns för varandra, så känner jag. Det kan kännas tungt ibland, men sedan får man en positiv kommentar, då känns det fint...
Ha det gott du kloka omtänksamma..
Stor kram

Jag tror, som du att en ensam människa sluter sig mer, om det inte är någon som hör av sig eller bryr sig. Jag minns, när jag miste min bror, när jag gick på gymnasiet. I korridoren mötte jag en lärare och hon sade inte så mycket, utan gav mig bara en värmande kram.

Ibland kan det vara skönt att sätta på sig en mask och då speciellt till människor som man inte känner så väl. Jag väljer vem som ska få reda på hur jag mår. Gick hos psykolog i höstat pga dödsfall i familjen. Det var VÄLDIGT skönt att prata med någon utomstående. Hon hjälpte mig att se mig som en som också är en som behöver.

Ibland kan det räcka med att skicka en blomma till den som mår dåligt.Det skulle jag uppskatta i allafall om det var jag som mådde dåligt i själen.

Ha en bra måndag kväll.

Svar:
Så glad att ni tycker om mitt inlägg och även min lilla bild.

Jo, Soffie, det går säkert omkring en hel del ensamma människor som inte har någon att prata med.
Alla behöver vi någon att prata med när det är svårt, och naturligtvis som du Ulla berättade så kan det även hjälpa en hel del att gå till en psykolog om det blir alltför tungt.
Jag har gjort det själv också.

Och som du Inger skrev, så tror jag inte man ska vara rädd för att ringa eller fråga en person hur den mår.
Bara att veta att någon bryr sig kan betyda mycket.
Även om personen kanske inte orkar prata så mycket just då, så tror jag det blir lättare att öppna sig om man vet att det finns någon som är villig att lyssna.
Och ja, en värmande kram och några ord kan också räcka långt som du Junitjej skrev.

Håller också med om, att det är härligt med alla bloggvänner, som jag också är så glad över.
Hur vi kan ge uppmuntran och positiva kommentarer till varandra när vi behöver det. Det är så fint.

Önskar er alla en fin fortsatt måndagskväll.
Stor kram till er alla

Godmorgon! Visst är det så, det har nog med det att göra att man skall inte visa utåt vad man känner. Då håller man det inom sig istället och kan spela en fasad som visar något helt annat. Det är vi ganska duktiga på *kram*

Svar:
Ja, ofta är det nog tyvärr så att man inte alltid kan eller orkar visa utåt hur man verkligen känner.
Kram tillbaks.

Många som drabbas av sorg upplever nog att andra människor drar sig undan. Men det behöver inte handla om att de sviker, utan vi sänder omedvetet ut så många signaler som vi instinktivt läser av. Den som har drabbats av sorg kanske signalerar ett visst avståndstagande som andra reagerar på av respekt. Det kan vara svårt att ta sig igenom det hindrande pansar som sorgen skapar, både som drabbad och som medmänniska.

Svar:
Jo, det kan nog vara som du skriver också.
Vi reagerar ju alla så olika när vi upplever livskriser och sorger.
Men viktigt är nog att det finns en dörr öppen när personen känner att den orkar ta kontakt eller behöver stöd.

Jag har gått och grubblat på samma sak. Det finns många människor med skadade själar. Jag har några vänner som behöver hjälp och stöd, men samtidigt orkar man inte vara på dem när dem väljer själva att isolera sig. Mina vänner får terapihjälp och det är i alla fall en bra början. Sedan så tycker jag att man SKA alltid ställa upp för sina vänner, men det är inte ofta att alla mina vänner ställer upp för mig.. ( så kan jag också känna ibland )
***
Nu vet jag hur sårad min sambo är efter hans systers död. (Enda syrran som han hade vid liv så visst kom det som en chock. Du verkar ha varit med om ungefär samma sak, så du förstår hur det känns.)

Skulle folk våga visa sina känslor och öppna sig mer inför andra så hade det varit enklare och hjälpa till.

Svar:
Jo, det är också många gånger som du säger att det är svårt att nå människor när de drar sig undan och isolerar sig själva.
Samtidigt som det också händer att man inte alltid får det stöd man behöver.
Jag kan mycket väl föreställa mig hur jobbigt det är för din sambo att ha förlorat sin syster.
Ja, jag har varit med om det själv, och vet hur ont det gör.
Stor Kram

ja detta är svårt.
mycket svårt.
lättare med vissa personer och svårare med andra.

mitt eget måtto är att alltid först
tala om att man finns där för dem.
att de skall veta att man stödjer dem.

för det är is våra stunder som man
ser vilka som är bra vänner.
anser jag av mina erfarenheter.

vi behöver ha tålamod och förståelse.
bry oss om våra med människor.

Svar:
Jo, du har så rätt i att det bästa är att tala om att man finns där för en människa som har det svårt.
Och du har så rätt i att det är i svåra stunder som man vet vilka som är bra vänner.
Så oerhört mycket det betyder att vi bryr oss om våra medmänniskor.
Stor Kram

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Visas ej för andra)

Din bloggs adress eller din hemsida:

Kommentar: