.....Inger Maryissa´s Blogg

Min första docka

---

Är den av celluid? den liknar min docka...men den har mina barn lekt sönder...kul att du har den kvar...det finns massor av minnen...jag har en dockservis...den skall jag fota och visa..kul att få titta in din blogg du har alltid något som fångar ens intrese...kramiz...har du sett min datahörna?

Lyckliga Dig som har dockan kvar! Min celluloid-docka fick gå till dock-doktorn ibland, en gubbe som lagade bl a dockor. Och min mamma sydde och stickade kläder till henne. Mamma hade en Singer trampsymaskin, jag satt och gungade på pedalen ibland.
Vågar inte ta ngn bild av mitt datorbord, här syns inte bordet för all bråte! Men jag trivs med mitt!
Den stora tavlan utstrålar riktig värme, nästan hetta tycker jag. Skönt att vara i skuggan då.

å vad roligt att du har en docka kvar,,,gissar att du vårdar den ömt.
Jag har inga leksaker kvar från de jag var liten och det är så tråkigt tycker jag...kram

Celluiddocka.. visst har vi många minnen av våra dockor, men alla har tyvärr inte dessa sparade. Jag har då rakt ingenting från min barndom utom några Pelle Svanslösböcker från tidig ålder.
Kul du har så många grejer sparade.
Ha de fint med kameran och jag vill se foton från dina vyer:-)
Kramar o natti

Kul att du har din gamla docka kvar!

Så fin docka där den sitter. Kläderna är också fint gjorda. Roligt att har den kvar, jag har också en av mina dockor men den har jag hemma i föräldrahemmet någonstans i en vrå. När jag ser din docka och med den lite mörka färgen, så kommer jag ihåg att jag och min syster hade varsin docka som kallades negerdocka.

Knappt man idag vågar uttala det ordet för mycket är förbjudet att säga med ordet neger i. Men i allafall så var dom två dockorna exakt likadana. Med svart krulligt hår och lite annorlunda i utförandet mot vad dockorna på den tiden var. Vad mamma köpte dom vet jag inte. Ingen av dom barn vi lekte med som små hade en sådan docka.Var kanske inte så vanligt förr.

Kram vännen denna soliga varma Tisdag!

Ja vad söt den var. Den var lite finare än min första kan jag säga, men du är ju några år yngre, hihi.. Roligt att ha den kvar.
Jag var en riktigt "docktjej" lekte nästan jämt med dockor, syrran som bara är 20 mån yngre vi lekte ofta och blev osams om dockkläderna..
Men jag var ju äldst, så ofta vann jag har jag hört nu på senare år. hihi, fyy, så hemsk jag var..
men hon har förlåtet mig,, vi skrattar åt det idag..
Ha en fin dag.
kram

Svar:
Vad kul det är att ha en kamera nu och kunna ta bilder på olika saker och visa i min blogg, som t.ex. denna docka från min barndom.

Jag tror Vivan, att den är av celluid.
Dockan är gjord av något mjukt material som jag nog tror är det.
Jag kommer också ihåg som du Ingegärd berättar om att det fanns en dock-doktor.
Lite kul faktiskt !
Och någon gång tror jag en annan docka jag hade, eller min syster hade, lämnades där för lagning. Jag tror det var ögonen på den dockan som gått sönder.
Undrar om det finns dock-doktorer idag....
men antar att nu är det mera slit och släng, d.v.s man köper en ny istället.

Ja, det är så roligt att ha denna docka kvar. Det är en av de få leksaker jag kunde få med mig från min mammas lägenhet.
Och jag tycker också kläderna är då mysiga.
Mamma hade massor av saker sparade bl.a. från vår barndom men jag hade ingen möjlighet att ta med mig allt.
Svårt när man inte har egen bil, har en liten lägenhet och inte fick någon hjälp.
Men en del saker kunde jag i alla fall hämta hem till mig och det är jag glad över.
Som denna söta lilla docka som väcker en del minnen när jag håller iden.

Och tack för alla kommentarer. Det är alltid så mysigt att sätta på datorn och läsa det ni skrivit.
Önskar er alla en fin fortsatt dag.
Och kramar tillbaks.

Varm somrig kram till dig idag.. du är kanske ute och fotar:-)

Min första docka, som förresten hette Bosse, var av den typen fast kanske en något senare modell. Tänk vilken skillnad mot för dagens dockor...

Se upp Inger! Min flytt har inte varit skojig. Som nu kan jag inte skapa ett nytt inlägg, det tilltänkta tisdagstemat. Känner stor frustrering och saknar sökordet, som fanns på gamla blogg.se
Så har du inte flyttat, ta det lugnt.

Kul att ha sin första docka kvar, annars hör det till att den brukar gå sönder och att den kastas. Själv har jag inget kvar i dockväg *kram*

Undrar hur många mammor som har tid att sticka dockkläder idag? Det är nog inte många.. *L*

Åh vilken fin docka? Så snäll av din mamma och förvara dockan. Jag gillade också sy, sticka kläder till mina dockor.

Den nya plattformen fungerar bara så där. Dem nya funktioner syns knappast.... Fast jag har inte testat allt än.
Ha en underbar kväll. Kram

Visst är det skoj att ha något kvar från barndomen,som en docka.Själv har jag nog ingenting kvar,jo gunghästen då :-)

Ha det bra//Anna-Carin

Dockan är jättesöt.Min första docka minns jag att jag klistrade fårull på för den tappade håret.
Tyvärr så har jag nog inga leksaker kvar.

Så kul att ha kvar sina gamla leksaker.Hade sparat massa själv men tyverr omkom allt i en husbrand för drygt 15 år sedan.Trist men sant:( Kramis!

Svar:
Ja, de dockor man hade då var ganska annorlunda motför de dockor som finns idag.
Kanske de också höll längre ?
Eftersom min, som var min allra första docka fortfarande är i så gott skick.
Och ja, det kanske är ganska ovanligt idag att mammorna stickar och syr kläder till barnens dockor, utan nu köps de nog istället.
Vad trist Corina, att alla dina sparade leksaker förstördes i en brand. Kan föreställa mig att du blev mycket ledsen.
Tack för alla mysiga kommentarer och önskar er alla en fin fortsatt kväll.
Och kramar tillbaks.

Vad roligt att ha kvar en docka sådär. Visserligen är jag inte speciellt sentimental...men vissa saker är roligt när de sparas ;-)

ÅÅ guu va roligt att ha den dockan kvar och så fina kläder.
Jag har varit jättenoga att spara allt till mina barn så får de bestämma själv vad de vill göra med dem sen.
Har kvar min gamla gosevovve hon hette Sessan och gav mig tröst många nätter.
Kameran tar ju jättefina kort.
Kram till dej

Ett mera riktigt svar på ditt inlägg!
Lustigt, min sambo har en liknande gammal docka. Även den har både hemmagjorda tygkläder och lite virkade också...
Själv är jag inte mycket för dockor (he, he) så svårt bedömma (för en "karl" som jag, som har en nalle med virkade kläder, egenvirkat! Fast nu är virkkunskaperna glömda eller är det som med cykling, garn och virknålar, så bara går det?).
Noterar att din docka är rätt gammal, med målat hår. Vet inte alls när dockorna fick riktigt hår... (ja riktigt och riktigt, men hårliknande)
Sant som du skriver bland kommentarerna, idag är det mera slit o släng.
Därför tror jag att din docka ser så välmående ut.
Man var mer aktsam förr, och leksakerna var nog också ordentligt gjorda, inget fusk då inte.
Fin bild på dockan. Verkar vara en bra kamera du skaffat ;-)

Svar:
Jo, jag är jätte-glad att jag har denna docka kvar, och kläderna.
Märker att jag uppskattar att jag har kvar dessa saker mera nu än när jag var yngre.

Och ja, jag tycker också min kamera tar bra kort i autoläge. Allt syns så tydligt och det är kul.

Och vet du Erik, min två år yngre bror hade också en nalle och jag tror också den hade några stickade kläder.
Och ja, man var nog också mera aktsam om sakerna förut och de var mera ordentligt gjorda då.

Tack för alla kommentarer, och önskar er alla åter igen en fin försommardag.

Jag hade nåt liknande min morfar hade hittat i en container(han var fastighetsskötare)Alldeles hel ,kommer ihåg hon hade ett sköldpadds m,ärke i nacken tror jag ,har din det?ha en underbar fredag!

Svar:
Jag kan inte hitta något sådant märke i nacken på min docka.
Men det kan ju ha blivit bortnött.
Önskar dig en fin forsatt fredagskväll.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Visas ej för andra)

Din bloggs adress eller din hemsida:

Kommentar: