Klämd tumme
Jag har förut i ett inlägg berättat lite om när jag var gravid och jobbade som hjälpkonduktör på Roslagsbanan här i Stockholm i början av 70-talet.
Jag berättar om det här:
http://ingermaryissa1.blogg.se/2007/december/nar-jag-var-gravid-pa-70-talet.html
På den tiden tillhörde Roslagsbanan SJ, och det var äldre tåg som kördes då,
och jag gick ofta från vagn till vagn för att sälja biljetter vid av och påstigningar.
För att komma in i varje vagn använde jag en speciell nyckel för att öppna de tunga skjutdörrarna mellan vagnarna.
Men en gång hände en olycka,
och det var när jag öppnade en dörr, och tåget krängde till, och jag råkade ha tummen ivägen
och den tunga tågdörren sköts igen med min tumme som satt fast.
Vilken tur att jag hade nyckeln, och hade sinnesnärvaro nog att kunna låsa upp och sedan dra ut min stackars tumme.
Och den såg inte rolig ut och den blödde ordentligt.
Detta hände på natten och det fanns bara jag och tågföraren i det långa tåget, förutom några få passagerare,
så jag fick promenera genom alla vagnarna fram till honom för att tala om vad som hänt.
Trots att det gjorde ont och det blödde så lyckades jag promenera genom alla vagnarna,
låsa upp dörrarna emellan dem och kom till slut fram till föraren.
Och han ringde nästa station och de körde mig till sjukhus.
Jag hade som tur var inte brutit tummen, men att det blivit en spricka i den och nageln var i småbitar så den fick de plocka bort,
och så blev det lite sjukskrivning.
Nu efteråt kan jag inte låta bli att skratta åt det hela.
Mig höggravid,
med kondukörsväskan på den stora magen,
fastnar med tummen i dörren,
låser upp dörren för att bli fri,
och promenerar genom alla vagnarna,
låser upp dörrarna emellan dem med min blödande tumme för att komma fram till han som körde tåget...
Det fanns en och annan passagerare som stirrade undrande, även om jag försökte dölja så gott jag kunde vad som hänt.
För lite genant kändes det.......
Tycker själv det var ganska tufft gjort.
men när jag äntligen kom fram till tågföraren så kände jag mig ganska liten och ynklig och tårarna kom, och det var sedan skönt att bli omhändertagen.
Tänk vad man klarade på den tiden 22 år gammal.
ja det gäller att ha sinnesnärvaro isåna lägen..kan tänka mig att du fick samla ihop dina krafter där...men visst var man kanske tuffare då när man var 20 ,,jag vet inte men jag tror det...hoppas din dag är bra
Men stackars dig Inger,,sedan vara höggravid,,,men kanske tur att inte tåget var fullt med folk. Men starkt av dig att ha den sinnesnärvaron att gå genom hela tåget till föraren...Men du fick nog kraft uppifrån...22 och och gravid, det var jag oxå, fick min dotter när jag var 22 år...
ha en fin 1:Advent...Stor kram, hoppas tummen är ok idag...
Ajajaj vad ont..kommer ihåg när jag blev klämd i en bildörr med mitt lill finger.
Ha en bra dag // Anna-Carin
Aj, aj! Kan inte ha varit roligt! Kom också ihåg när jag var gravid; då stängde jag toadörren med tummen emellan, isch så ont det gjorde!
Ha en skön o fin lördagkväll!
Kramen!
Aj vad ont det måste ha gjort?Men helt otroligt att du kunde vara så iskall och inte visa för passagerarna mycket bra gjort!!!
Jag kommer så väl i håg när jag hade fingrarna vid min pappas bil och han kastade igen dörren ush det var hemskt!!
Tack för dina inlägg på bloggen min jag blir så varm i hjärtat!
Kramar Millan
Ja herregud...du måtte vara en syn för gudarna....
O fy sjutton va det måste ha gjort ont...hujedamej...Kram på dig
Margaretha
Ja jag skulle nog ha lagt märke till dej, när du kom med tummen och magen!
Man klarar alltid mer än man tror!
Nu har det börjat snöa här, stora flingor.
Ha en härlig och mysig advent!
Visst var du modig! Och tänk vad man klarar av, en klämd tumme och dessutom traksa genom vagnarna med en bebbe i magen är inte alls kul, många skulle ha skrikit av smärta och inte haft sinnesnärvaro att ta sig till föraren.
Visst är det ett minne väl att minnas, kavat och stark, månne de syfta till hur du är som person, en som inte ger tappt, utan uthärdar det mesta i stillhet.
Det är skönt med snö och lite kallt ska det vara men jag måste ärligen säga att när det gr vid -25 då blir jag lite "putt" (sur)
Ha en underbar adventshelg
Kramar
Oj så hemskt.. Men vilken sinnesnärvaro du hade! Ja nog var det mycket man klarade av redan i unga år och det var liksom inte så mycket med det heller.. Kanske kan det bero på att man inte alltid tänkte efter så mycket man bara gjorde vad man tyckte man skulle.. Nu är man äldre och allt blir liksom lite mer omständigt.
Passar på att önska dig en strålande första advent. kram på dig.
Jo, man var lite snabbare i tanke och handling när man var ung.
hoppas du inte fick några kvarvarande sviter av olyckan! trevlig helg! kramilikram!
Oj, de var inte dåligt att du inte fick panik.
Man kan ju tänka sig i den situationen :P
Ha nu en riktigt fin advent :P
KRam!
Låter nästan som en filmsekvens ur ett humorprogram;)
Men vad jag funderar över är, skrek Du inte högt av smärta eller sa några väl valda ord när det hände!?
Kul historia ur sanna livet!!
Ha nu en Bra start på Första Advent!
Stora Kramen //annette
En Trevlig Första Advent vill jag önska dig!
Ja du, när man var ung klarade man av det mesta eller var det så att man var mer orädd då?
Sköt om dig!
ajajajaja vad ont de måste gjort ju,hua jag hade svimmat
hihi rolig bild
ha de bra
cattha
nej men guuu va ont,å just tummen med som gör så hiskiligt ont,
stackars dej,
cool bil!
ha en toppenkväll min goa bloggvän!
aj, det gör ont i min tumme, att du inte svimmade av smärtan.... men man klarar av mycket mer än vad man tror=)
trevlig kväll
Ajaj.. det låter ont. Jag klämde 2 fingrar i en hissdörr för många år sedan och det gjorde jätteont, det var en sådan där fabrikshiss med tunga dörrar. Hoppas att du får en fin 1:e advent imorgon kram
Svar:
Verkar vara många som klämt tummar och fingrar och ja, det gör verkligen aj,aj...
Jo, det gjorde ganska ont när jag klämde tummen, men som tur var så gjorde det inte ont just när dörren stängdes och när jag låste upp den och fick loss tummen.
Men efteråt....
Och skönt att jag hade sinnesnärvaro att låsa upp dörren, och inte tappat nyckeln m.m.
Då hade det nog kunnat sluta illa, då jag var gravid och ingen som såg vad som hänt.
Och jag skrek inte ens, kanske ganska typiskt mig.....
att jag får oftast inte panik just när något händer, men sedan kan chocken komma.
Och ja, som många skriver man klarade mycket när man var ung.
Nu är man tyvärr mera skrajsen av sig...undrar varför det är så...
Tack för alla kommentarer och önskar er alla en fin fortsatt kväll och 1 Advent.
Kramar
Hej Inger!
Jaha du har jobbat på Roslagsbanan:)
Den har jag åkt mååååååånga ggr. Har ju bott i Sthlm ett antal år, så det tåget känner jag väl till :)
Ja att vara gravid är för många en omställning i livet, så även för mig, som INTE var så roligt för mig precis. Mådde dåligt hela tiden. Kunde inte ens behålla den mat jag åt :( Fick nästan bo på toaletten :( Bodde helt ensam oxå under hela tiden. Hade ingen som jag kunde prata med om hur det är att vara förälder :( För mig var det INTE alls roligt OM jag ska vara ärlig.
Det var ju inte väntat för mig heller, utan det bara blev så. Nu är min dotter 19 år. Tiden går fort.
Hon är första och enda "barnet"
Ha en fortsatt trevlig Advent
Det är ju kattens dag nu i helgen, så katterna ska få lite extra gott :)
Tasskram/Gunilla
Ja, det var tufft gjort! Jag fick också mitt första barn i den åldern och även om jag inte har ngn klämd tumme att berätta om så var man faktiskt ganska så tuff i den åldern...trots att man var så ung.
Tack vännen... Ja jag känner dte med, jag får inrikta mig på en sak i taget när det gäller plastikoperationer, de är ju heller inte helt riskfria så det gäller att prioritera... Armarna kommer i första hand. Hoppas att du får en fin dag Trevlig förste advent! kram
Aj, aj! Så ont det skulle ha gjort!
Tuff brud verkligen :)
Önskar dig en mysig första advent!
Kram
Ha en skön o trevlig första advent
Kram
ha en underbar dag i dag!
Det var en lustig historia. Ja nu, sedd i backspegeln, kan man skratta åt den klämda tummen. Men då var det säkert mindre skoj, du kunde nog hålla dig för skratt. Bra jobbat, hur länge fick du vara sjukskriven för din tumme? Eller hann babyn se dagens ljus innan sjukskrivningen för tummen var slut? Må gott så här första advent och glöm inget brinnande ljus!
Ja, jag skulle verkligen vilja veta vad de tänker just vid olika tillfällen!
Hade också en sådan "olycka" med badkar.
Vad fort katten kom upp ur karet :)
Haft en fin advents kmorgon? =)
KRam!
När jag läste det du råkade utför så skar det i mig. Mindes nämligen en händelser på ett jobb under 60-talet. Gick in i en hiss och visste inte att fjädringen i den tunga hissdörren var sönder. Var van vid att den gick igen sakta. Så här hade jag fingrarna precis där jag inte skulle när hissdörren slog igen. En tung hissdörr gav resultat. Det glömmer jag aldrig. En förman vi hade på samma jobb råkade utför samma som jag. Han bröt två fingra. Jag fick men för livet, och det tog lång tid innan jag var återställd.
Jag förstår dig i det du råkade utför. Fingrarna är ömtåliga, allrahelst fingertopparna. Att du bara klarade av att gå igenom alla vagnarna med din skadade tumme. Tänk så fort en olycka är framme.
Kramkram
Svar:
Oj, Gunilla vad trist att du hade en så jobbig graviditet och mådde dåligt hela tiden.
Inte roligt alls....
Själv mådde jag oförskämt bra under hela min graviditet ,
men var som du ensam, åtminstone för det mesta.
Och det är inte alltid helt lätt att vara när man väntar barn.
Min dotter är också första och enda barnet.
Jo Erik, jag kommer inte ihåg hur länge jag var sjukskriven efter incidenten med tummen,
men jag var tillbaka till jobbet igen och jobbade t.om drygt åttonde månaden,
men sedan kände jag att den sista månaden blev för tuff för att jobba på denna arbetsplats.
Verkar som om de flesta på något sätt har klämt fingrar i dörrar eller på andra sätt, och det gör verkligen aj,aj....
och har man otur kan de bli ordentligt skadade.
Som tur var så blev det bara en spricka i min lilla tumme,
och söndertrasad nagel, men den växte sedan ut, även om den fortfarande ser lite "bucklig" ut....konstligt.
Tack för alla kommentarer. Det är så mysigt att läsa dem.
Och önskar er alla en fin fortsatt Adventsdag.
Kramar
Tummar så väl som tår är ingen höjdare att klämma. Varit med om att klämma lilltån och fy fasiken.. kunde inte gå riktigt på en tid. Visst är det kul och man kan skratta åt det senare, men när man är i det.. fy bubblan.
Önskar dig en trevlig 1 Advent:-) Kram
ojoj jag vet det gjorde så ont att klämma fingrar. Jag klämte en finger när min kompis stängde hård så gjorde det hemskt ont så fick jag blått i. usch det var inte roligt. Jag gick i klass 5 då. Ha en skön advent. Kram
Å fy så ont det måste ha gjort!
Du bevisade ju att man gör vad man måste, även när det sker en olycka. Mina tårar hade nog trängt ut när jag gick genom hela långa tåget!
Hoppas du har en skön och smärtfri :) advent!
Kram/Bia
Hej Inger, tittar bara in här hos dig idetta trista väder föra att tillönska dig en jättefin
1:a Advent...stora kramen till dig...
Mysig historia trots att den var ledsam. Jag sa just till sonen idag att det är ändå konstigt hur åldern tar ut sin rätt. Jag trodde ett tag att jag alltid skulle vara ung.
Kram
Svar:
Jo, både tummar och tår gör aj,aj..att klämma.
Efteråt man kan skratta åt olika situationer,
som t.ex. den jag har berättat om som jag nu efteråt kan se med humor.
Men just då var det naturligvis inte så roligt.
Hoppas ni alla har haft en fin Adventshelg, även om vädret inte har varit så roligt.
Får hoppas att vintern och snön snart kommer tillbaka.
Tack mina vänner för alla kommentarer och kram.
Aj,aj..det där gjorde nog ont!Ja att du
ändå lyckades ta dig igeom alla vagnarna
trots att du måste haft hemmskt ont i din tumme,
det var strongt gjort!
Har själv klämt min tumme en gång,så det har vi också gemensamt!Minns en gång när jag var liten då jag skulle kliva ur pappas bil..då när jag stängde dörren med full kraft så råkade jag ha tummen emellan..det gör ont vid bara minnet..men jag minns att jag inte ville visa pappa vad som hänt.
Då hade han tgot mig till lasarettet men jag sa ingenting..förtsår inte hur jag lyckades dölja det,för det gjorde fruktansvärt ont!
Hela nageln blev blå och tummen dunkade något förskräckligt!Minns att jag grät hela natten i min ensamhet.=(Tappade nageln så småningom.
Hoppas du har en mysig Advent!
Kram Maria
Har nu varit på en underbar konsert med sydamerikanska toner och känslor! Hoppas du har gjort något trevligt idag!
Ha en fortsatt härlig 1:a advents kväll!
Hej igen Inger!
Kolla min "julboll" om du inte vet hur dom ser ut :)
Har satt in min röda på min blogg.
Har som sagt två röda uppe till jul
och dom två blåa siter uppe året runt.
Tycker dom är fina :)
Finns i: rött, grönt, vitt, lila och blått.
Ha en fortsatt trevlig advent
/Gnilla
Usch, det måste ha gjort jätteont!!!! :/
Jodu, vi har nog ett par dm snö nu... L
Hej vännen.
Så är det nog. Man är starkare än man tror. När man var yngre klarade man allt.
Hoppas din första advent blev fin.
Här var den lugn och stillsam. Drack gott kaffe och åt pepparkaka och lussekatt med maken.
Ska försöka julpynta lite i morgon.
Det är en fin tid vi har framför oss nu.
Strax sängen.
Sov gott min goa vän.
Det ska jag.
Kramen Synne.
Aj aj, de där gjorde ont. Kanske så ont att du minns de ännu. Tur du tog dig ur, eller rättare sagt fick loss tummen.
Anki N
Svar:
Ja, det gjorde ganska ont,
och det var inte speciellt lätt eller roligt att promenera genom hela det långa tågen med min blödande tumme som gjorde aj, as....och dessutom gravid.
Men tydligen klarar man ofta mera än vad man tror, och vet vad man ska göra.
Och när man var yngre klarade man så mycket.
Oj, stackars dej Maria när du klämde tummen när du var liten, och dolde det för din pappa,
och låg och grät i din ensamhet med din värkande tumme.
Jag ryser när jag tänker på det..
Tack mina vänner för alla kommentarer, och önskar er en fin fortsatt dag och ny vecka.
Stora Kramar
PS. jag kommer snart till dig Gunilla och kollar din fina julboll.
Helt otroligt att du behöll lugnet. Vilken "pärsh" det måste ha varit innan du kom fram till hjälp.. dessutom gravid oxå..Förstår att det är ett minne som kommer att finnas kvar
kram
Ja, det var en tjej med tåga i den där 22 åriga Inger Maryissa. Sådant brukar sitta i så den äldre Inger Maryissa är säkert också en tjej med god tåga i.
Kram
Reneth
Svar:
Jo Anki, det var nog tur att jag behöll lugnet, för annars hade det nog blivit värre.
Och tack Reneth för dina goa rader.
Stora kramar tillbaks
