Barndom - Ekstocken 50-talet
Jag tittade idag på ett par foton från 50-talet när jag var var barn och leker med grannbarnen.
Vi bodde på en plats som hette Majelden i Linköping, och utanför hyreshuset fanns en liten skogsbacke som vi kallade Eklunden eller Lunden.
Och där fanns Ekstocken, ett nedhugget träd som lämnats kvar för oss barn att kunna leka på.
Plus ett par stora stubbar.
På det översta fotot det är jag som som står i mitten med kringel-flätor, där vi står på rad till höger om stubben,
och jag tror att vi lekte affär då.
Dessa foton tog min pappa från vår balkong och vår lägenhet var på nedre botten.
Oj, vad många olika lekar vi hade där tillsammans med grannbarnen.
Ibland var Ekstocken ett stort skepp på det stora vida havet, eller de olika grenarna på den hästar och mycket annat som vi fantiserade om.
Eller också lekte vi affär eller skola m.m.vid den stora grenen längs marken,
eller gjorde tält med filtar och mycket annat.
Vi gjorde även tävlingar för att se vem som kunde balansera bäst på Ekstocken,
eller Följa John, d.v.s alla barn stod i kö för att göra samma saker som den första gjorde.
Som det andra fotot visar.
Det är så kul att titta på dessa foton och minnas barndomens fantasier och lekar, och kan inte låta bli att dela med mig av dem här i min blogg.
Denna tid är den jag minns bäst av min barndom i den stad jag växte upp i och är de roligaste minnena.
Så roligt med en ekstock. Mina barn har liknande upplevelser av en gammal stock i skogen kan jag säga. Själv minns jag en sten som var allt från slott till sjörövarskepp. Den största stenen i världen. Den är inte så märkvärdig i dag, fast när man var liten var man jättehögt uppe när man satt uppe på den och dinglade med benen
Kram
Reneth
Och jag hade en sten i en av våra hagar. Stenen var en stor hög häst när jag lekte cowboy och indian. Nu när jag passerar stenen ser jag hur liten den är, och att det bara är en sten. Men jag minns så tydligt vilken snabb och vild häst den var :-)
Så skönt barndomsminne du delar med dig av idag.
Det är vad jag kallar ett guldkorn.
Tänk vad roligt man hade förr när man lekte. Man var ute.....
Idag ser man knappt en unge ute alls.
Bara dator och spel....
Tiderna förändras verkligen.
Nu får du njuta fredagen vännen.
Det ska jag.
Ha det bäst.
Kramen Synne.
vilken fantasi man hade som liten, man ser nu att mina barn har inte den lekkraften och fantasin som fanns då innan, dator och batterier kom......
min son sitter vid datorn och chattar istället för att man träffs....att vara ute och röra på sej, det är något som är farligt för ungdommar nu....
kul att se fotona från 50-talet.....min mamma är född 52, så man kan nästan tro att det var så för henne med.....de lekarna ute i det fria...
sv: tack ! ja det blir spännande att smaka på rörorna idag och jag hoppas att de andra uppskattar dem :)
va kul ni ser ut att ha o tack för du delar med dig av minnen
önskar trevlig helg
cattha
Det där är oerhört fina och varma minnen, tack för att du delar med dig av dem till oss.
Tänk vad roligt man kan ha med just ett nedfällt träd och tillhörande stubbar.
Lekar som dessutom kunde räcka flera timmar.
Jag kan mycket väl tänka mig att trädet var ett utomordentligt skepp att segla fram på.
Ha en skön och trevlig fredag
Kram
Vi har en lekpark i närheten, där det tidigare fanns ett stort träd och en gammal båt bland de andra sakerna. Det var alltid en massa ungar som lekte olika spännande lekar där, men nu är det bara färdigproducerade "godkända" leksaker där, och parken är inte lika välbesökt längre.
Vilka härliga bilder och minnen från din barndom!
Ha en trevlig helg!
Kramiz
Kan se er framför mig när ni lekte roliga lekar kring den gamla ekstocken.
Undrar om nutidens barn har tid att leka fantasilekar som vi och ni gjorde då.
Data och tvspel i all ära men jag tror inte att det är lika roligt.
Ha en fin helg Inger!
Kramar.
Svar:
Så mysigt det är att vi också kan dela med oss av barndomsminnen här i bloggen.
Vsst är det roligt att minnas barndomens fantasier och lekar.
Och det är ju bl.a. det som är så speciellt med att vara barn,
att ha förmågan att fantisera och att kunna använda fantasin i lekar, och att få utlopp för detta, tror jag är mycket viktigt.
För mig just denna tid med lekarna i Eklunden är de mysigaste minnena för mig från den plats där jag växte upp.
Och när vi blev lite äldre så lekte vi bl.a. kurra-gömma bland husen eller tjuv och polis,
och det var så spännande att smita omkring och gömma sig.
Jag kommer fortfarande ihåg den kittlande spänningen i dessa lekar och lekar som kunde räcka i flera timmar.
Jag tror också att barn var ute mycket mera förr och även lekte mera tillsammans med grann-barnen.
Datorer och spel i all ära, men om det blir för mycket av detta så tror jag att barn missar så mycket.
Det att få skapa sina egna fantasier och med det som finns ute i naturen och tillsammans med andra barn.
Tack för alla kommentarer och jag blir alltid så glad.
Ha det så gott mina vänner
Kramar
Hej! tack för din omtanke om mig.Jag frisk skrev mig för tidigt...inser det nu.
Det är kul att se på gammla fotografier,gammla minnen kommer upp till ytan.Kommer ihåg saker man tror man glömt bort.
Ha en bra helg //Anna-Carin
Har en så mysig moster. Pigg och på allerten trots sina 77 år. Ute och flänger även ute i världen med sin gubbe. Den enda länken jag har kvar till min mor. Bara henne som jag kan fråga om jag har några fundringar om barndommen.
Ha en skön kväll.
Roligt att det finns foton på er lek - det ser ju ut som ni inte visste om att ni blev fotograferade, och den sortens foton tror jag inte är så vanliga från den tiden!? Det var iallafall betydligt vanligare att de som skulle förevigas radades upp till ett grupporträtt eller så. :-)
Finns nog inga konstruerade lekredskap som slår en sån där bjässig stock!?! Den funkade säkert till alla sorters lekar, och till både pojkar och flickor! :-)
å tänk vad en stock kan va rolig,på skolgården vid den skola som jag jobbar har vi en gammal ekstock!
barnen har jätteroligt vid den,
å va fint du beskriver och vilka vackra bilder.
Jag önskar dej en underbar helg,här börjar höstlovet så vi ska resa till Göteborg ett par dar!
Må gott
åhh, Inger visst minns jag Ekbacken,,men vet du jag tror att stocken kom till när jag var lite äldre..men vi var ju jätteofta nere vid bäcken och lekte, och tältade på sommaren,.. vi plockade även en massa blommor. och vintern åkte vi skrillor på bäcken.. Det är så roligt, och jag blir så nostalgisk när du visar bilder från vår barndomsstad och nästa samma gata, som vi växte upp. Det är såå kul...
Ha en fin helg du fina Majeldenstjej, från den andra med samma namn... Kramen till dig..
Foton förgyller minnena..
Svar:
Jo, det är så roligt att titta på gamla fotografier.
Så många minnen som dyker upp då.
Och jag är så glad över att dessa foton finns kvar, och de blev ju så naturliga eftersom vi nog inte visste om eller tänkte på att vi blev fotograferade.
Ja Inger, Ekstocken fanns nog inte där i början, och jag har ett svagt minne av att jag minns när trädet sågades ned.
Kul att de lämnade kvar den och stubbarna för oss barn att leka på.
Och jag kommer så väl ihåg det du berättar om här.
Det är så kul de gemensamma minnen vi har från Majelden.
Ha det så gott mina vänner och jag önskar er alla en fin fortsatt kväll och dag imorgon.
Kramar
Hej. Oj vad jag längtar efter en scanner så jag kan få in lite gamla bilder i min blogg. Jättefina foton du har lagt ut. Kramis leila
Vad kul att ha så härliga foton sen du var liten!
Vi hade också ett träd som låg i backen och där man lekte nästan hela tiden och tänk vilken fantasi man hade!
Kul att se!
Kramar Millan
Tänk du Inger att en ekstock kan vara så helt underbart rolig då det begav sig:-)
Minnen, minnen de där kan ingen ta ifrån oss:-)
Tänk vad jag önskar att det funnits fler foton från min barndom..
Kram o natti på dig Inger
Ps. Igår kväll kom mailen 92 stycken om kommentarerna på mina bloggar;-), har du oxså fått kanske Ds
Godmorgon! Nuförtiden är barns lekplatser lite för mycket iordningsställda. Det är svårare att vara kreativ. Jag vet att det är mycket säkerhetstänk krig lekplatser, men hallå ibland blir det bara för mycket. Ha en skön lördag!
Vilken enorm stubbe!
Vi hade en stor sten vi brukade leka så på...fast nu för tiden är den inte så stor längre...konstigt... L
Hej! Att ett träd kan vara så roligt på den tiden och idag så gäller det dyra och fina leksaker istället, man ser klart och tydligt hur vi har förändrat barnens livsstil genom åren, tack för att du delar med dig.. kram
Vad duktig du är Inger att visa gamla foton och berätta om dina barndomsminnen! Jag har också en massa gamla foton liggande och har minsann funderat på att lägga ut några av dem, men inte kommit till skott riktigt.
Ha en riktigt fin helg!
Kram Ingrid
Du har så fina bilder! Vill också önska dig en riktigt trevlig helg!!
Svar:
Ja, jag är så glad att jag hittat dessa foton och att de finns kvar. Och det är tack vare att mamma sparat på dem och en hel del andra saker.
Ja, jag håller med om att tänk att en ekstock kan vara så helt underbart rolig att leka på..
Och ja Ulla, jag tror att det är svårare att vara kreativ i nutidens lekplatser då de är för mycket iordningställda.
Det fanns lekplatser på några gårdar mellan husen där vi bodde i Majelden också,
men vi hade tur att vårt hus låg precis vi Eklunden och att ekstocken fanns just där.
Det fanns en liten lekplats i Eklunden en bit från stubbarna
och den hade en sandlåda och jag tror även ett par gungor, såvida jag inte minns helt fel.
Men det var det enda som fanns på den lekplatsen.
Eklunden var en härlig plats för barn, och vi var alltid ute och lekte och under alla årstider.
Det spelade ingen roll om det var varmt eller kallt på vintern, för det var bara att klä sig varmt.
Och vi var många gånger även ute när det regnade och hade regnkläder på oss,
och när det regnade en varm sommar så var det jättekul att springa lättklädda i ett kraftigt åskregn ....
Kommer ihåg hur vi sprang runt Ekstocken då i stövlar badkläder ;-)....
vad roligt vi hade ;-)
Oj, nu kommer mer minnen upp-ploppandes.....
Jag kan ju inte låta bli att skriva lite mera i mina egna svar här i min blogg.
Det är ju så roligt, och kanske det är någon som kommer tillbaka och läser det.
Tack mina vänner för alla kommentarer. Jag blir alltid så glad.
Kramar
Härliga gamla bilder. Skoj att din pappa tog kort på leken. När man var barn var inte världen så stor, spelade ingen större roll var man bodde. Närmiljön var huvudsaken. Vi hade en gammal övergiven villa som lekplats, cowboys och indianer. Det gick t.o.m. att falla från taket och landa mjukt på ett ställe. En gång fick en kille, Leffe, en tegelsten i huvudet, det var lite kusligt, men gick bra. Så fanns en stor skog i närheten. Där råkade vi glömma en kille fastbunden vid ett träd över natten. Först när den oroliga mamman kom till skolan nästa dag, så mindes vi var vi senast sett honom. Måste ha varit en skräckfylld natt för den grabben...
Men även det slutade bra, även om kläderna (byxorna) fick tvättas! Den familjen flyttade senare, fast det berodde nog inte på händelsen i stora skogen.
Svar:
Kul att du tycker det.
Och ja, när man var barn var inte världen så stor och kul det du berättar om din barndom.
Det fanns några grannpojkar där vi bodde, som också hittade på en del hyss ;-)
Kul med minnen.
