Kvinnors inflytande hem-ekonomin förr m.m.
En bloggvän Ingrid, skrev i ett inlägg hos sig idag bl.a. om att det var inte länge sedan många kvinnor för första gången i livet fick egna pengar
och det var den dag de gick i pension.
Så var det med min mamma ( född 1921 ) och det kom en hel del minnen från min barndom.
Jag kommer ihåg när jag växte upp på 50 och 60-talet att det var pappa som bestämde över ekonomin
och mamma som var hemmafru, fick be honom om pengar som hon behövde till hushållet, till oss barn och även till sig själv.
Ibland kunde det vara heta diskussioner för att försöka få pappa att förstå varför hon behövde dem.
Och många gånger han fattade inte att t.ex.maten kunde kosta så mycket, så mamma fick även visa kvitton.
Så när mamma fick sin pension och egna pengar det var en upplevelse för henne.
Men även då ville pappa ha kvar bestämmandet och ville ha alla pengar på ett konto.
Men det gick inte mamma med på, och hon såg till att hon också var med och bestämde.
Ganska starkt och tufft gjort av min mamma tycker jag.
Nu vet jag inte hur bra mamma lyckades med detta i allt, och om det fortfarande blev mycket diskussioner.
Dessa minnen av hur mamma var tvungen att be om pengar och att det var pappa som bestämde,
gjorde att jag bestämde mig för att så vill jag inte ha det.
Ingen skulle bestämma över mig, och jag har alltid sett till att själv råda över min ekonomi, att lägenheten stod i mitt namn m.m. ifall.....
Och i de förhållanden jag haft så har det funkat bra när det gäller den biten och ingen man har kunnat bestämma eller trycka ner mig,
för då har jag reagerat direkt. :-)
Sedan att jag råkade ut för att i ett förhållande bli misshandlad av min man och det skedde efter ett par år in i äktenskapet
var något som kom oväntat,
men jag gick då direkt till polisen och skilde mig direkt.
Men det var inte lätt, och bl.a hoten trappades upp under en period, men till slut så var det över.
Ja, det blev lite funderingar som jag inte kunde låta bli att dela med mig av om mina erfarenheter och tankar om det hela.
Så till nyckelpigorna som jag inte kunde infoga i mitt förra inlägg, men nu har det fixat sig.
Jag fick hjälp från Blogg.se och sparade om bildfilerna ( Png ) och fick även rådet att inte ha med bokstäverna å, ä och ö i bild-filerna.
Och det var några av er som ville ha nyckelpigorna jag gjort och varsegod här är de
och det är bara att högerklicka och spara.
( de har transparent bakgrund )
Vill någon ha dem som tubes, så är det bara att skicka mig ett mail / meddelande från första sidan av min blogg.
Det är ju så kul att få dela med mig till er mina kära bloggvänner av bilder jag gör.
Naturligtvis man får bara låna de bilder jag uttryckligen skriver att de får lånas, men det vet jag att ni mina bloggvänner vet,
Men jag skriver det så att nya besökare vet det också.
Och lite då och då när jag gör bilder kommer jag att lägga ut dem för att lånas för de som vill ha dem.
Jag ska så småningom också fixa min hemsida med bilder och tuber.
Men nu är det slut med nyckelpigor på min blogg för den här sommaren ;-)
Hoppas ni inte blivit trött på dem ;-)
Och de kryper nog snart ner i löven och sussar till nästa sommar... ;-)
Och förhoppningsvis vi får en fin höst och jag har hört att det ska bli fint väder i slutet av augusti och i september
och hoppas det blir så.
Hösten kan också vara en underbar tid.
Ha det så gott mina vänner.
Kramar
Ja det är märkligt att tänka på att det inte var SÅ länge sen som det var så....vad starkt av dig att fatta ett rätt beslut på en gång...en man som slår en gång slår igen...stor kram...
Här hemma har vi gemensam ekonomi, när det gäller gemensamma råkningar såsom hyra, el, bredband m.m. Men vi har även enskild ekonomi också. Det funkar bra, tycker jag.
Klart att man inte har blivit trött på nyckelpigorna!!
Önskar dig en go dag !
Kramen
Morning Inger! Så ledsamt att läsa att ditt äktenskap slutade så...men tur att du tog dig ur det medan tid var!
Ekonomin...här är det nog jag som har huvudansvaret..vilket känns ibland! Men vi bidrar ju båda...svårt att förstå hur det var förr, fast min faster är också ett levande bevis på hur det kunde vara. Min mamma däremot, hon kom från ett fattigt hem...men hon jobbade o slet o var aldrig beroende av någon!
Kramen!
Ragnvi
Ordet jämlikhet kunde man nog inte ens stava till på den tiden......tur att det har / håller på att ändras.
Starkt av dig att bryta ett destruktivt äktenskap.
Sköt om dig :-)
//Gunnar
Vilken stark kvinna du måste vara. Det var otroligt bra att du inte stannade kvar i förtrycket från din man som behandlade dig så illa.
Vad gäller kvinnor och pengar, min mamma hade egna pengar och hon förde noggrann kassabok över vartenda öre de spenderade. Jag har läst i hennes gamla böcker, det kunde t ex stå ½ limpa. De hade alltså inte råd vissa perioder att köpa mer än en halv limpa åt gången. Vad annorlunda mot idag när folk slänger så mycket mat.
Hemma var det aldrig så att pappa bestämde över det ekonomiska. När lönen kom så gav han mamma det mesta till mat och allt annat som behövdes i en familj. Naturligtvis stoppade han ner lite i sin egen plånbok. Hemma var det aldrig några diskussioner att mamma skulle be honom om pengar eller redovisa kvitton.
Mamma hade heller aldrig funnit sig i något sådant, även om pappa hade haft dom tendenserna. Vet egentligen inte varför vissa män skulle bestämma så totalt över den dom var gift med, allrahelst gällande det ekonomiska. Var det någon som hade stor överblick i en familj gällande det ekonomiska vad det kostade ex. mat kläder, så var det verkligen hon i familjen. Det var hon som var hemma, visste vad som behövdes och vad som tog slut osv. Jag anser att mannen som skulle bestämma, ansåg den han var gift med, inte trovärdig att kunna hantera pengar på ett bra sunt sätt... vad gick annars denna bestämmanderätt ut på egentligen?
T.o.m mina morföräldrar hade gemensam ekonomi, där båda bestämde precis lika mycket eller hade samma inblick och förfogade lika mycket över pengar som kom in gällande deras jordbruk. Mormor stod alltid för det som skulle handlas och morfar fixade räkningar. Mina morföräldrar var födda 1899 och 1897. Morfar var aldrig sådan mot mormor, annars kan man tycka att på den tiden skulle det kanske kunnat var så. Båda hade ett modernt tänkande och bestämde aldrig över den andre.
Är glad jag inte är född under dom åren för det hade aldrig gått med mig. En man som försöker bestämma över mig och det som tillhör mig, ska passa sig väldigt noga för något sådant. Ingen skall bestämma domdera över den de är gift med eller sambo. Jag hade pekat på en viss dörr och sagt...där har du dörren...gå!
Kram
Inga roliga minnen från barndomen med gräl om ekonomi. Å andra sidan har det format dig till en stark kvinna! För det var verkligen starkt och tufft av dig att direkt bryta upp från mannen, som slog dig. Ingen ska någonsin behöva acceptera att bli slagen!
Jag har helt andra minnen från min barndom och hemmets ekonomi. Mamma vägrade att "låta sig försörjas av en karl" som hon uttryckte saken. Hon behöll sitt jobb, när hon och pappa gifte sig och hon återgick till det efter det att jag hade fötts. En jättesnäll kvinna (änka med två skolbarn) var hos mig, när mamma jobbade. Jag tror inte att jag led någon som helst skada av det. Jag var hela tiden omgiven av vuxna, som brydde sig om mig och älskade mig. Och mamma behöll sin självständighet hela livet igenom - hela tiden stöttad av pappa. De hade nog ett mycket ovanligt äktenskap för den tiden.
Kramar!
Hej:)
Ja tyvärr så var det för många på den tiden..de fick tigga och be om pengar från mannen .som absolut inte kunde förstå att maten faktiskt kostade pengar
Va hemsk för dig att få uppleva något sånt,..men så otroligt stärkt av dig att bryta det med en gång...verkligen bra gjort:)
ha en fin dag
kram
Ja, tänk hur det kunde vara på den tiden...
Så hemskt att vara med om sådana saker...
Så himla bra gjort av dig att komma från det!
Nu har jag sparat nyckelpigorna :)
Kommer nog att lägga ut dom på min Adoption sida tror jag.
Kram
Det var strongt gjort av dig att lämna en sådan man i rättan tid.
Jag har blivit uppväxt med en mamma som för det mesta varit hemma och hon fick också be om pengar men jag och min man har gemensam ekonomi och delar ansvaret på detta område.
Kram Ingrid
Ja det där känner jag så jätte väl igen..Mamma fick ju oxå pengar av pappa,,,maten på bordet osv. Han kunde inte fatta att matpengarna kunde ta slut.Det var ofta diskussioner kring just det,,Till saken hör att pappa var aldrig med till affären vad jag kan minnas, inte ens när vi flyttat hemifrån. Det var alltid mamma..Och lika blev det för henne, hon började jobba på vispen i din skola du vet..Då tjänade hon ju lite egna pengar, och vad jag kan förstå så gick mycket av de pengarna till just mat.
Känner att jag får en knut i magen när jag tänker tillbaka på våra pappor. Fattade de inte att mat kostar när man har en familj på 3 barn...Tur man inte var hemmafru då.-.Jag var det när barnen var små,. Men min man handlade oftast, det var skönt..
Säger som de andra, starkt gjort av dig att lämna efter första slaget..Ingen, inte en ändaste ska behöva utstå detta, att bli slagen av sin närmaste..och den man älskat...Du verkar så trevlig och sympatisk, du är värd något mycket bättre...
kramkramen till Tjejen i Majelden..
Ojoj, min adress kom ej med i förra inlägget. Men du förstod väl att det var jag..
Adressen brukar ju ligga kvar..jag hade för bråttom-Förresten så har det väl varit strul igen..svårt med kommentarer igår kväll..Jobbigt när man skrivet och det sedan inte kommer iväg...
Men vad jag är långrandig ikväll...hihi...
Hoppas du kan sova när det blir dax. Ikväll pratar Stina Wolter på Karlavagnen, Temat är "Förlåt" det måste jag lyssna till...Kramkram
Svar:
Jo det var inte så länge sedan många kvinnor var helt beroende av männen
och speciellt i min mammas generation.
Många var hemmafruar och mannen försörjde familjen, och ofta också då bestämde över ekonomin.
Som det var när jag växte upp.
Men visst fanns det även då kvinnor som jobbade och / eller som hade inflytande över ekonomin.
Och män som behandlade kvinnan som jämlike...
som det ska vara.
Men många kvinnor hade tyvärr det ganska tufft förut
och skönt att mycket har förändrats nu.
Och jo, Lambergsfrua, det är inga roliga minnen från min barndom att höra gräl om ekonomin
och även gräl om oss barn.
Och ja Inger, min pappa var heller aldrig med och handlade mat när jag växte upp,
och han fattade heller inte vad maten kostade.
Inte förrän på äldre dar efter att de flyttat till Södertälje,
och pappa var tvungen att följa med min mamma att handla,
och då först förstod han.
Ja, jag är glad över att jag direkt lämnade mannen som hotade och misshandlade mig.
För eftersom han gjorde så, jag tappade helt respekten för honom
och ville inte vara med honom mera.
Och jag funkar så att tappar jag respekten för någon,
så känner jag heller inte samma för personen längre.
Och naturligtvis jag ville inte uppleva mera misshandel,
och jag hade ju också min dotter att tänka på.
Tack för alla kommentarer och det är så otroligt mysigt och intressant att få dela olika funderingar, minnen osv. med er mina vänner.
Stora kramar till er alla
så söta de är dina fina nyckelpigor,
Å guuu vilken värme det blev idag men jag jobbade till 18,30 så jag kunde inte njuta av den,
så där va det nog väldigt vanligt förr att frun höll hushållet iordning å fick be om pengar,det blev väl på 70talet kvinnorna kom ut i arbetslivet ordentligt,
kram till dej
Så var det i mitt barndomshem också. Det var pappa som tjänade pengarna och som höll i dem stenhårt. Mamma visste inget om ekonomin i stort och hade ingen överblick. Hon fick be om pengar och fick inte så sällan nej. Tänk att det inte är längre sedan det var så. Helt ofattbart för dagens unga kvinnor förstås och säker lite skrattretande för en yngre generation, men sannerligen inte för de som drabbades en gång i tiden. Utan inkomst - ingen makt. Detta läge gjorde ju en del kvinnor utlämnade till ett manligt godtycke som är horribelt på många sätt. Kvinnor kunde inte ens ta ut skilsmässa för de skulle i så fall stå utan inkomst och vara beroende av socialbidrag och det var så förnedrande.
Allt var inte bättre förr!
Jag instämmer i dina tankar runt kvinnor och ekonomi, vi är nog många som upplevt detta i våra hem. Läser Inga M:s inlägg och inser hur stark min mamma måste ha varit i sin tro att fixa sitt eget liv. Hon bröt upp från äktenskapet vid 52 års ålder och hade endast de senaste åren tjänat litet egna pengar via städning i privata hem. Hon bröt upp och tog hand om sin ekonomi livet ut - trots att hon levt på samma sätt som de flesta gifta kvinnor, utan egna pengar.
gulliga nyckelpigor.
alltid så trevligt att läsa de du delar med dig både glada o tråkiga saker. bra gjort att du klara att lämna din man.
önskar dig en trevlig helg o skickar en kram från dottern ida (som är sjuk)hon tacka med för kryapåhälsningen .
ha de bra kram catharina
Håller med om att det var starkt av din mamma att stå på sig angående sina "egna" pengar. Förstår att du också måste vara en synnerligen stark person som så direkt tog ut skilsmässa vid misshandeln. De flesta kvinnor lever ju kvar i sådana förhållanden på grund av dåligt självförtroende.
Jag hejar på dig och önskar trevlig helg/marma
tänk att vara hemmafru då, och be sin man om pengar, som skulle gå till mat och kläder till barnen...säkert finns det kvar ännu.
man får tänka på att hemmafruarna skötte allt i hemmet, hade maten färdigt när mannen km hem, det är åxå ett jobb.
min mormor hade så när min morfar levde.
hon fick 8 barn, och skötte allt.
jag tycker att det räcker med 2 barn =)
Tittar bara in för att önska dig en trevlig helg..Själv ska jag jobba..Men sover hemma ikväll...
Ha det gott,,,kramkramen till dig..
Svar:
Ja, det var nog ganska vanligt förr att kvinnan var hemma
och det var mannen som hade hand om ekonomin, och kvinnan många gånger fick be om pengar.
Och flera av oss som är i ungefär samma ålder kommer ihåg att det ofta var så när vi växte upp.
Ja Soffie, det var nog på 70-talet som kvinnorna kom ut i arbetslivet ordentligt.
Och precis som du Inga M skrev, så kunde många gånger förr, inte kvinnorna ens ta ut skillsmässa eftersom de inte skulle klara sig ekonomiskt utan bli beroende av socialbidrag.
Så skönt att tiderna har förändrats.
Och ja Mia, det var strongt av din mamma att klara att bryta upp från äktenskapet.
Helt fantastiskt gjort !
Tack för goa rader om att jag bröt upp från mitt äktenskap direkt när mannen behandlade mig illa.
Och ja, tyvärr det finns kvinnor som stannar kvar i sådana förhållanden på grund av dåligt självförtroende och rädsla.
Men det blir aldrig bättre om man stannar kvar,
för om en man har slagit en gång...det blir fler gånger.
Och ju längre tiden går, desto svårare blir det för kvinnan att gå.
Tack mina vänner för alla kommentarer.
Det är så roligt att skriva om olika saker i min lilla blogg.
Kramar
