Min första Prao på 60-talet
Av någon anledning kom jag idag och tänka på när jag gick i skolan, och vi hade Prao en eller två veckor.
Det var på 60-talet och jag var ca. 15-16 år.
Jag fick Prao på ett hem för äldre och handikappade
Och jag såg fram emot det och kände och tänkte att det skulle vara fint att få hjälpa människor.
Men det blev ganska annorlunda än vad jag trott.
Bl.a.fick jag hjälpa till med med bäcken och tvätta personer som inte kunde komma ur sängen själva,
Det var en chock för mig och inte så trevligt alla gånger för en så ung människa,
som knappt sett nakna människor innan.
Och jag fick hjälpa till att tömma bäcken, städa, bädda och mata dem som inte kunde äta själva.
Kommer också ihåg att översköterskan var ganska brysk och barsk, och även mot de boende på hemmet.
Det som jag bäst trivdes med var när jag fick mata en äldre farbror som var förlamad från halsen och neråt,
och som bara låg där ensam i sin säng dag ut och dag in.
Jag tyckte så synd om honom och försökte så ofta jag kunde sitta och prata med honom.
Och han var så glad när jag kom och för jag tog det också lugnare med maten och medicinen än vad sköterskan gjorde.
Ofta satt jag också och pratade med de övriga boende där på hemmet, och de var så glada när jag gjorde det.
Men då kom oftast översköterskan och sa till mig att där kunde jag inte sitta utan jag måste jobba.
Så denna Prao-tid blev ganska avskräckande för mig.
Det var nog inte alla gånger bättre förr även när det gällde handikapp- och äldrevården tyvärr.
Nej, sköterskorna på den tiden, ville nog ha lite makt över de unga..men det kanske ändå fanns mera personal..
Vad gullig du var mot de äldre, förstår om de uppskattade dig när du kom och bara satt och pratade. Det är nog så idag oxå, att de gamla måste få lite social kontakt, och inte bara omvårdnad, även om den är nog så viktig,,Jag tror att de har glömt det, de som bestämmer. Att bara få vara medmänniska med de gamla..JÄTTEVIKTIGT, tror jag..
Vilket fint minne...
Kul när man var ute på prao,,jag var hos en familj som barnflicka, på skatteverket, elextrolux affär, där på Klostergatan, du vet..sedan var jag på en barnkrubba uppe i Vasastan...Det var ju inte så vanligt att barn var där..De fick gå på led, när vi var ute på prommis,,ett rep på var sida. Det låter ju inte klokt idag..hihi... Vilka minnen du väcker...Kramen till vännen i Majelden...
Nej inte var det alltid bättre förr med vården men tyvärr måste jag säga att det finns sådan som din "översköterska" inom vården än idag. Butter och tvär, en som absolut inte passar inom vården.
Våra gamla som behöver hjälp ska behandlas med respekt, de har byggt upp samhället vi lever i. Visst finns det endel äldre som öven de kan vara riktiga surkartar men de lever i sin generation.
Arbetar man med människor vilket yrke det må vara ska man behandla individen respektfullt.
Din berättelse fick mig att minnas en incident från när jag arbeta inom vården som vikarie..berättar kanske om den härframöver
Sköt om dig
Kram!
å jag minns min första prao jag också..det var på ett ålderdomshem uppe i norrland...Det var kanske inte lika chockerande för mig eftersom jag skött min farmor i ganska stor utsträckning själv där hemma.
Men jag blev så fäst vi de gamla, jag njöt av den tiden och mycket riktigt så kom jag ju att joba en hel del med äldre sen också...jag tycker mycket om gamla männiksor och skulle gärna om jag orkat gjoret de i dag också...önskar att der fanns arbeten där man bara kunde umgås med de ensamma gamla och göra sociala saker för dom , men till det räcker ju aldrig några pengar....Kramar om och önskar dig en fin dag...
Du har så rätt, har ju oxå ett förflutet inom äldrevården, dessvärre är det många och mycket som brister fortfarande! Min fasa är att bli liggande som ett kolli!
Tack för din tankeväckande blogg!
Kram till Dig
Tror att du var mycket varsam och fin mot de äldre människorna.
Själv minns jag en prao-period jag och en av våra klasskamrater gjorde på en fordonsmekanisk verkstad vid ett av våra militärförband i Linköping.
Det var mycket lek och bus på den tiden och vi hissade upp varandra i taket med traversen som fanns i verkstaden. Kul men lite farligt var det nog ;-)
Ha en fin dag!
Det var nog minsann inte så lätt förr med vården. Ingen kul Prao tid för dig...
Kramen
Jag sitter här och ler och minns mina egna praoperioder. Tur att de fanns så man blev avskräckt i tid innan man börjat på någon dyr utbildning!
Kram på dig/marma
Jag minns när jag jobbade min första sommarjobb jag var 16 år gammal det var på Norrlandsgården (den finns inte längre) det är för döva äldreboende i H-sand jag tyckte det var jätteroligt jobb o alla äldre var så mysiga o berättade mycket om deras liv t.ex dövskola. Kram..
Hejsan!
Förhoppningsvis har det blivit bättre sedan 60-talet, men nu har nedskärningar och personalminskningar nog gjort att det är sämre igen. Anhöriga blir mer och mer tvungna att delta i vården om den ska kunna kallas för god. Hur ska de gamla få komma ut till exempel, om de inte har någon anhörig som tar ut dem.
Men om man ser längre tillbaka så var ju fattig- och åldringsvården rena vanvården och enbart en förvaring som skulle drivas så billigt som möjligt. Hoppas att det inte är dit vi är på väg!
Kram Ingrid
Det är så sorgligt att läsa eftersom det fortfarande är så det fungerar...
Många stackare som ligger som kollin dag ut och dag in utan anhöriga.
Helst vill jag vara klar i knoppen och bara somna in den dagen!
Djur avlivar man när dom inte orkar,,låter hårt men efter att ha sett min mors sjukdom och bortgång så är jag för dödshjälp..
Nu skall jag se en film här!
må så gott/Kramar Ciara
Ja, det är ju just den behandlingen man fasar för som gammal och orkeslös. Tänk vad du gjorde de gamla glada genom att satsa av din tid på dem. Jag tycker det är hemskt, att våra gamla många gånger behandlas sämre än våra husdjur.
Kram!
Vad sorgligt det är att våra gamla är så utlämnade åt andra när kroppen inte riktigt hänger med längre. Men det var ju skönt att du kunde får sprida lite glädje åt några gamla och sjuka.
Jag tror att äldreomsorgen är betydligt bättre idag än "förr" och mycket annat också. Talesättet att det var bättre förr är jag ingen anhängare av, som du kanske redan förstått.
Jag hoppas att vi inte ska behöva dra ned på resurserna så mycket i samhället att vi hamnar tillbaka på service, vård och synen på barn som "förr".
På 60-talet då man ännu fick gå med stärkta kragar och brosch i halsen och de blå klänningarna med vitt förkläde. Jag fick börja som ambulerande biträde på Danderyds Sjukhus. På en långvårdsavdelning fanns en riktig ragata. När jag hjälpte en gammal farbror som ville bli rakad kom ragatan i som utskjuten ur en kanon och gapade åt mig att här fick jag min minsann inte sitta och lata mig, gå ut och jobba skrek hon. Jag fick inte ens raka färdigt farbrorn.
Som tur var ändrades det mycket inom sjukvården efter mitten av 60-talet både med klädsel och attityder.
Ja, man kan undra vart är vi på väg med alla neddragningar och kriser. Men pengar finns tydligen, för de som redan har det bra... eller
Svar:
Tack för alla kommentarer och det ni också mina vänner delar med er av om t.ex. olika Praon.
Och kul det du Gunnar berättade också som fick mig att skratta gott.
Kul att ha en så rolig Prao :-)
Och det du Bettan berättade var ungefär som det jag upplevde,
att sköterska tyckte jag latade mig om jag hjälpte någon med något extra eller satt och pratade lite.
Ja, skönt att mycket ändrades efter 60-talet och blev bättre,
och framförallt när det gällde attityder.
Själv minns jag bara denna Prao på detta äldre- och handikappboende....
kanske hade jag någon mer Prao, men det har jag glömt tyvärr i så fall.
Och detta är ett speciellt minne och tyvärr en chock hur det funkade där och hur sköterskan var.
Och jag tyckte så synd om den äldre farbrorn på hemmet.
Fick höra att han legat så i flera år, totalförlamad och bara legat i sin säng ensam i sitt rum.
Det gjorde ont i mitt hjärta att veta det.
Och det är så sant så att det var inte bättre förr, men tyvärr så sker nedskärningar och personalminskningar nuförtiden,
så det kan om det vill sig illa bli som förr i tiden...
Och speciellt drabbas de som inte har någon anhörig
Det finns även idag många som ligger som kollin dag ut och dag in.
Vi får hoppas att de styrande tar förnuftet tillfånga och ser till att alla får en bra, säker och trygg vård,
Inte bara de som har det gott ställt.
Så det inte blir som förr i tiden.
Ha det så gott mina vänner och kramar
tänk vilken glädje du gav den gamla mannen å va hemskt att det finns sånna hemska sköterskor inom vården,
Jobbade du inom vården sen då du började arbeta?
jag jobbade som undersköterska i många år å trivdes rikitgt bra med både de gamla å sjukvården inom akutvården:O)
kram
Det finns både bra och dåliga människor i alla yrken, både då och nu. Tyvärr. Men jag hoppas och tror att säger ifrån mer mot makt människor inom alla yrken.
Ha det så gott!
Tack och lov (får man nog faktiskt säga...) så har jag inte så mycket koll på äldrevården och känner ingen som förnärvarande är i behov (beroende...) av den. Men jag tycker nog ändå att det LÅTER som att det generellt har blviit mycket sämre än vad det var förr. Det blir ju tråkigt nog nästan alltid barn och gamla som det ska sparas in på när tiderna är dåliga, som de ju får sägas vara nu... :-(
För övrigt måste jag säga att jag beundrar dem som jobbar inom vården - jag skulle inte vilja byta med dem... Men vad skulle vi göra om ingen ville ha/utföra deras jobb!? Det vore KATASTROF, eller hur!? :-)
Svar:
Jo, det kändes fint att försöka ge lite glädje och omtanke om den äldre mannen som fick ligga ensam dag ut och dag in helt förlamad från halsen och neråt.
Vilkte öde att ligga så år ut och år in
och det är svårt att föreställa sig hur han kände sig i denna situation.
Jo Soffie, jag har sedan arbetat en del bland äldre och det var annorlunda än på den tiden när jag hade min Prao som ung.
Men märkte speciellt under de senare åren då jag jobbade på helger inom hemtjänsten att saker började försämras med alla personal nedragningar som började redan då.
Hur det påverkade tiden tillsammans med de gamla, och jag mådde dåligt av att hela tiden behöva stressa och bara göra det nödvändigaste, och knappt det ibland,
och lämna många gamla ensamma i sina lägenheter.
Speciellt de som inte hade släkt och bekanta som kunde komma och hälsa på.
Åter igen tack mina vänner för alla kommentarer.
Kramar
Ja det var mycket jag kände igen i din berättelse.
Jag "pryade" på en sjukstuga med långvård
Minns också att man måste vända kuddens knytning från dörren när doktorn skulle gå ronden
Idag får man nog inte vara ömhjärtad som du är när man har med åldringsvården att göra.Förstår att du förgyllde tillvaron för den gamle mannen.Du är så mjuk och fin i ditt sätt och jag önskar att fler kunde vara som du.Varma kramar Thalina
Svar:
Ja, vi som växte upp på den tiden känner nog igen hur det kunde vara då.
Och tack Thalina för dina god ord.
Kramar
Själv var jag prao på lantmännens kontor den första gången,då sparade dom ihop alla fakturor som jag fick lägga i kuvert och frankera i en maskin.
Kom dit om jag minns en dag i veckan, samma sak varenda gång, inte tycker jag det var någon bra praktik inte!!
Kram //annette
Svar:
Jo, det måste ha varit en ganska trist och enformig praktik.
Och inte någon chans att få se vad man verkligen gjorde på denna arbetsplats.
Kram tillbaks
Förr tror jag det förekom mer att de äldre behandlades väldigt illa. Långt tillbaka i tiden var det fattighjon som blev deras stämpel. Vilket hemsk namn på gamla människor. Äldre i samhället skall vi värna om och ge den bästa omvårdnad som tänkas kan. Jag far så illa av bara tanken hur det går till.
Min pryoplats som det hette på den tiden var på ett kontor. Men jag fick aldrig någonsin använda en skrivmaskin, eller sådant som innefattade kontorsgöromål. I stället fick jag springa och köpa wienerbröd till chefern och hans gubbar som kom på affärsbesök. Nedskickad i en mörk källare och kopiera ritningar, i bland hela dagarna. Jag avskydde, hatade detta ställe så jag trodde jag skulle mista förståndet. I den skolan jag gick fick vi prya ett helt år, varje tisdag-onsdag. Det var nog det längsta året i mitt liv. Idag hade inte det som försiggick på min tid..... varit tillåtet, men förr gjorde dom som dom ville med oss. Varje gång jag åker till köpcentret ser jag denna byggnad och mår illa vid bara anblicken.
Kram
Svar:
Jo, jag tror också att det förekom mer förr att äldre behandlades illa,
speciellt de som inte hade så gott ställt.
och blev kallade fattighjon som du skrev.
Och oj, kan tänka mig att det inte var en rolig Prao du hamnade på.
En Prao ska ju vara ett tillfälle att få inblick i olika yrken,
men det får man ju inte på detta sätt.
Antar och hoppas att Praon är bättre nu.
Tack för din kommentar och kram tillbaks.
