En liten fantasibild m.m.
Idag satt jag åter igen och och lekte i mitt grafikprogram Paint Shop Pro.
Det är så kul och även mycket avkopplande.
Och det blev denna lilla bild som jag satt och pillrade med och som jag gjorde av urklipp från ett par foton
och sedan mixtrat med dem och med diverse effekter och färger osv.
Hoppas ni alla har haft en bra dag.
Jag har känt mig ovanligt trött idag men jag tror nog det beror på vädret, och speciellt känner jag av när det är lågtryck och väder förändring.
Det har varit mulet hela dagen och rätt som det var när jag tittade ut så var luften full av yr-snö.
Det verkar som om April-vädret har börjat redan.
Ena dagen milt och slaskigt, och helt plötsligt lite kallare eller rätt som det är snöar det.
Men imorgon är vi inne i Mars månad, så våren är nog i alla fall snart sakta men säkert på väg.
Visst är det härligt att veta det.
Kramar
Den "perfekta" flickan
Bland de foton som fanns i min mammas lägenhet så hittade jag också detta foto på mig som pappa har tagit.
Jag vet inte riktigt i vilken ålder jag är i, men jag är nog inte så gammal.
Fotot är lite för ljust, för jag hade lite mörkare hår,
men tydligen pappa hade mixtrat med det, då han älskade att fota och själv framkallade fotona och gjorde papperskopior.
Antagligen mamma hade gjort mig extra fin inför fotograferingen, med flätade kringlor och rosetter i håret.
Och en klänning hon sytt och ett halsband jag har ett svagt minne av.
Eller också hade mamma gjort mig fin innan jag skulle gå till söndagsskolan el.dyl.
Ett sött foto tycker jag själv.... men samtidigt jobbiga minnen kommer
av den lilla "perfekta" flickan som ofta visades upp
och som jag förväntades vara och försökte leva upp till på alla sätt.
Speciellt i den extrema frikyrkan som min familj tillhörde
och mina föräldrar var så stolta över att kunna visa upp denna perfekta och gudfruktiga flicka.
som de hade så stora förväntningar på.....
Så det känns både mysigt...men det gör även gör ont att titta på detta foto,
och minnen kommer....
och av en gnagande ensamhet djupt inne i själen...
Mer går att läsa om min uppväxt inom frikyrkan här i min blogg.
http://ingermaryissa1.blogg.se/category/uppvaxt-frikyrkan.html
Tänk hur olika foton kan väcka olika sorters minnen och känslor.
Kram till er alla
Barndomsfoto - mina bröder och jag
Jag har varit lite tyst ett par dagar här på min blogg då jag känt mig lite trött.
Men jag skyller på vädret,
då det har svängt igen och blivit blidväder, och den fina snön som kom, håller på och slaska bort.
Trist för barnen som har sportlov.
Tycker vädergudarna kunde varit snälla och låtit barnen få ha snön kvar hela veckan.
Men "icke sa Nicke " ;-)
Har ni hört det uttrycket förut ?
Idag hittade jag detta foto som pappa tog när jag var barn.
Det är i köket på Prästbolsgatan i Linköping där vi bodde.
Och det är jag som sitter till vänster vid köksbordet, och ser lite lurig ut och "full i sjutton " ;-)
I mitten är min två år yngre bror Lars-Erik och till höger min fyra år yngre bror Bosse.
Vet inte riktigt hur gamla vi är på fotot, men kanske jag är ca. 7-8 år gammal.
Undrar vad vi sitter och pysslar med vid bordet....
Men när jag tittar på vad min bror Lars-Erik har i händerna, så kanske det är model-lera, som han har gjort en rulle av.
Och eftersom det är plast på bordet.
Tröjorna vi har på oss hade vår mamma stickat.
Hon stickade och sydde de mesta av våra kläder när vi var små.
Och hon klippte även håret på mina bröder ;-)
Det var så mysigt att hitta detta foto,
och önskar jag kunde kliva in i det och återuppliva känslan där vi satt tillsammans och lekte med model-lera.
Och framför allt att få ge dem en stor kram
Min bror + fågelungar
Hittade detta mysiga foto som är på min fyra år yngre bror när han var barn och står och tittar på ett par kajungar.
Visst är det ett gulligt foto !
Det riktigt syns hur glad han är och hur ömt han tittar på dessa små fåglar, och de sitter och tittar tillbaka på honom.
På denna min barndoms plats, skogsbacken Eklunden / Lunden utanför huset vi bodde i Linköping fanns en massa olika djur.
Speciellt många olika sorters fåglar.
Och på våren fanns det många fågelungar och bl.a. en hel del kajungar.
Mamma sa åt oss att inte röra dem, men visst var det svårt ibland att låta bli.
Och det hände att vi kom hem med en liten fågelunge som vi trodde hade tappat bort sin mamma.
Så mamma fick förklara för oss att fågelmamman säkert fanns i närheten och att det var bäst att låta ungarna vara.
Fast ibland blev vi ledsna när katterna som sprang omkring fick tag i dessa små.
Då grät vi en skrätt.
Och tyvärr fanns det några pojkar som var elaka mot djuren och även mot dessa kajungar.
De gjorde så grymma saker mot dem som vi blev så förtvivlade över.
Men denna vår barndoms plats, den lilla skogsbacken, där vi lekte varje dag, var en så fin plats för oss barn.
Undrar hur den platsen ser ut nu, och om den finns kvar.
Barn-vinterkläder 50+60-talet
Idag dalar lite flingor ner här och får se hur mycket de lyckas täcka marken.
Men så små som de är och i den takten de dalar ner så lär det nog ta lång tid ;-)
Nu har många barn sportlov och för dem vore det ju så roligt om det fanns snö så de riktigt kunde njuta av det.
Kommer ihåg min barndoms sportlov och vintrar som av vad jag kommer ihåg att då var det var kyla och snö mest hela vintern.
Idag satt jag och tittade på några foton jag hittade på hur jag och mina syskon var klädda på vintern och tidigt på våren på 50 och 60-talet.
Och kan inte låta bli att visa dem här i min lilla blogg.
Det är så kul att se hur vi var klädda då.
Mamma sydde de mesta kläderna till oss barn, fast vinterkläder köpte vi nog oftast.
Fast mössan som den på min syster med bollarna, och min med luvan hade mamma stickat.
Det är så kul att titta på dessa bilder.
Knutby + minnen frikyrkan
Jag har sett första delen av drama-dokumentären på TV om Knutby och även ett diskussionsprogram.
Hela denna historia är väldigt obehaglig...morden och de sektliknande förhållanden som verkar vara där.
Eller åtminstone var...
hur det är nu vet man ju inte, om det blivit bättre eller inte..
Men dessa saker väcker minnen för mig när det gäller min barndom och uppväxt.
Jag är uppväxt i en extrem pingstkyrka under 50 och 60 talet.
Och det präglade hela min barndom väldigt mycket och bl.a alla regler som sattes för att följas som ansågs komma från Gud och bibeln.
Man var hela tiden rädd för att göra något fel och "syndigt" och att även tänka fel tankar.
Eftersom om Jesus kom, som de predikade om att han kunde göra när som helst,
då skulle man inte få följa med till himlen om man inte hade den "rätta" tron eller hade gjord något syndigt.
Denna ständiga oro att Gud såg och hörde allt
och dessutom att hela tiden vara kontrollerad hemma och i församlingen / kyrkan.
Vilken orsakade många tårar, ängslan, ångest och böner till Gud om förlåtelse för allt möjligt från det jag var liten.
Och medlemmarna i denna kyrka lyssnade och trodde på det som det predikades,
och det var glorifiering av personer / pastorer som ansågs stå närmare gud.
Och det fanns även en hierkari där...
Om man ifrågasatte olika saker kunde man bli kallad avfälling, bli utfrusen och utesluten.
Personer kunde t.om bli utpekade och det hölls möten för att be för dessa s.k. "avfällingar "
som var på väg att uteslutas ur gemenskapen / församlingen om de inte "bättrade sig".
Vet att även många ungdomar for väldigt illa av detta och det hände svåra saker....
Ett exempel hur det kunde gå till är en kvinna som var med i en sånggrupp,
och hon började ha för korta kjolar och av andra orsaker de tyckte hon var på villovägar.
Och hon fick stå inför hela församlingen och gråta och be om förlåtelse.
Jag känner även igen detta predikade som de hade i Knutby
om längtan till himlen att lämna detta livet att komma till Gud.
Detta präglade till stor del denna tro och tillvaro även i den Pingstkyrka jag växte upp i.
Att man hela tiden skulle förbereda sig för när Gud hämtar de s.k. "rättroende" till himlen medan andra hamnade i helvetet.
När jag tänker tillbaka på denna tid så får jag nu obehagskänslor och även när jag ser sådana program.
Men samtidigt tycker jag att det är viktigt att prata och skriva om detta, eftersom dessa saker förekommer än i dag.
Och speciellt känner jag oro för barn som växer upp under sådana förhållanden
och kanske känner samma rädsla som jag när jag växte upp.
Att alltid känna sig bevakad, rädd för att göra eller tänka fel och rädslor för olika saker.
Sådant påverkar ett barn mycket negativt och kan ge skador för livet.
Nu tror jag inte att alla frikyrkor och pingstkyrkor idag är lika extrema och slutna som de många gånger var när jag växte upp, eller som förhållandena i Knutby.
Så jag menar inte att "racka ner på" alla kyrkor och församlingar,
utan jag vill med detta berätta om mina upplevelser
och tyvärr så finns det ju sådana församlingar eller sekter fortfarande idag tyvärr.
Detta blev ett litet långt inlägg och hoppas ni orkar läsa det.
Men jag kände för att skriva än en gång om detta.
Ha det så gott mina vänner.
Kramar
Saknad
Idag för för sex år sedan var den dagen då min mamma gick bort.
Kommer ihåg när de ringde från sjukhuset vid nio-tiden på kvällen och talade om det för mig.
Jag hade tidigare på dagen varit hos min kära mamma på sjukhuset, och märkte då att hon var svagare.
Hon sa att hon sovit så mycket dåligt natten innan
och jag föreslog att jag skulle gå några ärenden och komma tillbaka ett par timmar senare så hon fick sova lite.
Men hon insisterade på att jag skulle åka hem,
och vi kramade om varandra och jag sa att jag kommer tillbaka nästa dag som vanligt.
( jag hade ganska långa bussresor till och från sjukhuset )
Men jag hade en konstig känsla på kvällen och när telefonen ringde så anade jag...
Jag kände mig ledsen över att jag inte kunde vara med mamma när hon gick över gränsen.
Då jag ville att det sista hon skulle höra var att jag älskade henne.
Men hon visste nog det ändå
och jag är så tacksam över de fyra år vi fick tillsammans då vi äntligen fann varandra på riktigt som mor och dotter.
Utan den tiden hade det känts mycket tyngre.
Jag kan heller inte låta bli att även tänka på mina tre yngre syskon som tyvärr gick bort i alltför tidig ålder.
Och det gör fortfarande många gånger så ont i hjärtat när jag tänker på det.
De skulle ju ha funnits i mitt liv och vi skulle ha delat framtiden tillsammans.
Men tyvärr blev det inte så.
Mer finns att läsa om mina syskon och föräldrar under min kategori: Saknad, här i min blogg.
http://ingermaryissa1.blogg.se/category/saknad.html
Men jag tror på en tillvaro efter detta livet, eller den andra sidan som jag brukar kalla det.
Och att en dag jag kommer att möta dem igen,
och då kommer jag att ge dem en stor kram som jag längtar så efter att få ge dem.
Detta blev mitt lilla inlägg om denna kväll som blev en saknadens kväll för mig.
Föräldrar bråkar - skuldbelagt barn
Detta är ännu en liten berättelse bland de berättelser som jag här i min blogg har under kategorin: Berättelser.
De har verklighetsbakgrund, men utan namn och platser osv.
Flickans mamma och pappa höll på att bråka, och flickan blev ledsen och rädd och började gråta hejdlöst,
och bad pappan sluta...
När pappan gått ut ur rummet kunde flickan inte sluta gråta,
Då tog mamman upp henne och höll henne framför sig och skakade flickan hårt.
Sedan slet mamman av sig sin klocka och kastade den i golvet och sa till flickan:
- titta vad du har gjort.
Flickan blev ännu mera rädd och blev tyst och sedan mindes hon inget mer.
Vad jag själv tänker om berättelsen är att mamman mådde väldigt dåligt och var i stor obalans eftersom hon gjorde så mot den lilla flickan.
Och mamman skulle verkligen behövt hjälp och även när det gällde förhållandet föräldrarna emellan.
För barn far mycket illa av att se sina föräldrar bråka och att sedan dessutom känna att det är deras fel,
Det sätter djupa spår i själen.
Och konstigt att mamman tyckte det var flickans fel, och konstigt det som hon gjorde med klockan.
