Kvinnomisshandel
Jag hade kommit ur ett destruktivt förhållande och bodde tillfälligt hos en kompis / kille som jag kände sedan ett bra tag tillbaka.
Jag fick hyra ett rum hos honom ett tag tills jag fick min nya lägenhet.
I början var vi bara kompisar, men efter ett tag blev det andra känslor mellan oss och vi blev ihop.
Men jag märkte så småningom att han var ganska knepig på vissa sätt
och det blev väldigt jobbigt psykiskt för mig.
Och en dag tog jag upp det med honom.
Då frågade han om jag reagerat så för någon annan man. ( jag kommer inte exakt ihåg frågan )
Och jag svarade nej.
Han knuffade då in mig i garderoben och slog mig med knytnävarna på bröstet och i tinningarna.
Faktiskt jag trodde att han skulle slå ihjäl mig...
Jag bönade och bad för mitt liv, och till slut så slutade han och gick ut.
Efteråt hade jag stora blåmärken och svullnader vid tinningarna och under lång tid otroligt ont i revbenen.
Men trist nog så gick jag inte till polis eller läkare.
Orsaken att jag inte gick till polisen var att jag skämdes...
eftersom jag innan tagit mig ur ett destruktivt förhållande och som jag hade anmält till polisen.
Men denna gång anmälde jag tyvärr det inte...
men som tur är så gjorde denna kille inte om sin misshandel.
Och han lämnade mig som tur var sedan ifred tills jag fick min nya lägenhet, och han höll sig undan den mesta av tiden.
Men usch vilken otäck upplevelse...
jag ryser fortfarande när jag tänker på det och tänker på hur illa det hade kunnat gått.
Tydligen det svar jag gav honom triggade honom till detta beteende.
Men oavsett vad som triggar eller är orsaken, så får en man aldrig slå en kvinna.
Jag hade ingen aning i början när jag lärde känna honom att han hade dessa tendenser
så det som hände kom som en fullständig chock för mig.
För han hade ju varit så snäll och hjälpsam innan....
Och jag känner för de kvinnor som lever i destruktiva förhållanden
och önskar alla kunde ta sig ur och anmäla, för det blir tyvärr inte bättre med tiden om kvinnan stannar kvar.
Detta blev ett litet annorlunda inlägg av mig idag, men det känns så bra att kunna skriva om olika saker.
Kramar
Usch ja, jag vet precis vad det handlar om..Har levt med det där i många år men är sedan åtta år kvitt "fanskapet" (om man får säga så).
Ha en bra dag!!
då kan jag tro att du får sånna drömmar ibland....
det verkar vara vanligt att manliga misshandlare, nästlar in sej, på ett sätt att de är omtänksamma, jättesnälla....sedan när de har kvinnan fast så smäller det....och blir man kvar i ett sånt förhållande så blir det bara värre och värre.
kvinnan får skamkänslor, och tänker att det var deras fel, jag skulle inte ha sagt, eller gjort ibland behöver kvinnan inte säga något alls...för att få det de förtjänar, vad mannen tycker...
man blir nertryckt i skorna, man kan inte tänka själv, all energi går genom den man man lever med, som misshandlar.
jag har själv inte erfarenheter av att bli misshandlad, utan jag har en mamma som har levt i ett sånt förhållande....att stå som nära anhörig och se på, man försöker hjälpa sin mamma, med alla sätt...ändå gick hon tillbaks till honom....med sina blåmärken.
ett stort sårigt ämne är detta....som är så vanligt.
å så skönt att du kom dig ur detta förhållande...En man som slår en gång han slår igen....Tro mig...Kramar till dig
Usch. kan inte för mitt liv fatta detta med misshandel, tänker på alla de stackars kvinnorna som lever i ett sådant förhållande / äktenskap och inte kommer ur det, de som kommer ur det brukar oftast hamna i ett nytt sådant förhållande. Önskar dig en trevlig helg. kram
Hej. Jag har själv varit med om att se en nära anhörig bli misshandlad då jag var liten. Och jag har råkat ut för psykisk misshandel och jag vet hur svårt det är att ta sig ur ett sånt förhållande. Många kramar till dig /leila
Förstår att det var en hemsk upplevelse, men du hade ändå tur som lyckades ta dig ur detta i tid. Innan våldet kanske blev ännu värre. Jag kan förstå din rädsla. Växte själv upp med en äldre bror som misshandlade mig. Jag vet inte vad som var värst, att han slog mig eller att mina föräldrar inte agerade.
Jag tycker att det är bra att du lyfter detta ämne, om misshandlade kvinnor. Det är många som inte vågar prata om vad de råkat ut för. Och sedan sänks självkänslan allt mer, de får svårt att bryta upp från det destruktiva förhållandet. Det är hemskt. Och kvinnor blir dagligen utsatta för våld, världen över. Man känner sån vanmakt... önskar man kunde göra något för alla dessa kvinnor.
Varm kram från
Eva
fy tusan vilken läskig upplevelse för dej,
tänk vad många de är som lever i sånna förhållanden å ej tar sig ur dem, en kompis till mej anmälde å gjorde allt för hennes gubbe var inte klok men de trodde ej på henne utan ord stod emot ord,
sjukt men idag är hon i från den idioten men ärren inuti henne finns ju alltid kvar!
ha en go kväll
Men stackars dig...en sån hemsk upplevelse...
Detta skall INGA kvinnor behöva uppleva men det är så obehagligt vanligt ....
Kram på dig
Margaretha
Hemska saker du berättar här.INGEN kvinna ska behöva uppleva sånt här och nu finns ju kvinnojouren,men det är säkert många som inte vågar sig dit.En del blir ju hotade och det är säkert därför de stannar kvar i dessa förhållanden.Tur att du tog dig ur det.Varma kramar THALINA
Tack :-)
Ja bilden är väldigt talande :-)
Fortsatt trevlig kväll önskar jag dig med ...
Svar:
Tack för alla fina kommentarer om detta svåra ämne.
Ja, Marie det är nog många gånger så att manliga misshandlare nästlar in sig,
på ett sätt att vara omtänksamma och snälla
men när de har kvinnan fast deras rätta jag kommer fram.
Och så tråkigt det som hänt med din mamma som levde i ett sådant förhållande och fortsatte gå tillbaks till honom.
Detta måste ha varit så svårt för dig att se och uppleva.
Min mamma var nedtryckt av min pappa
och det var hans vilja som härskade och hon vågade aldrig stå upp mot honom.
Utan all hennes energi gick åt att hålla honom lugn och hålla med honom om allt.
Jag har aldrig sett min mamma bli slagen,
men jag vet ju inte exakt vad som hände bakom stängda dörrar.
Visst var han många gånger snäll,
men bara om vi var lydiga, och vi inte opponerade oss eller kritiserade vad han tänkte eller tyckte.
Ja, som flera skriver, det är så hemskt att det finns så många kvinnor som lever i sådana förhållanden och äktenskap,
där de blir misshandlade både fysiskt och psykiskt.
Och psykiskt misshandel kan också ge djupa sår i själen,
och bryta ner en kvinnas självkänsla, och då tyvärr vad som helst kan hända.
Och det finns många kvinnor som lider i tysthet, och inte vågar tala om vad de upplever.
Utåt kan det t.om.se perfekt ut,
men bakom hemmets stängda dörrar....en annan verklighet.
Ja, jag är glad över att jag lyckades komma ifrån det förhållande jag berättar om i mitt inlägg,
och även från det destruktiva förhållandet jag hade innan.
Efter det har jag varit väldigt aktsam när det gällde män jag träffade.
Åter igen tack mina kära vänner för alla kommentarer
och tankar ni delar med er om detta och även upplevelser.
Stora Kramar till er alla.
Vilken hemsk upplevelse...!
Det var ju för väl att han försvann ur ditt liv.
(((Kram)))
Birgitta
Men kära vän så hemskt :(
Jag höll på att råka riktigt illa ut för min bror för ett antal år sedan :( Nu har vi ingen kontakt länge. Vågar INTE träffa min mellanbror vad han har gjort mot mig och min dotter. Vill inte skriva så mycket om det här, för det skulle bli sååååååååå lååång historia här på bloggen.
sådan tur att du tog dig ur detta iaf.
Kram på dig
/Gunilla
Hej Vännen.
Så jobbigt det måste varit för dig. Jag tycker du är stark som kan skriva om såna saker på bloggen.
Hoppas de misshandlande männen får hjälp för att lära sig kontrolera sitt humör. Hoppas de misshandalde tjejerna kommer ifrån dessa män med livet i behåll.
Önskar dig en härlig helg nu.
Kram Synne.
Vilken tur att du tog dig ur det här förhållandet och inte blev kvar i eländet. Så många kvinnor tiger och tar emot år efter år och så många blir ihjälslagna.
Ha en riktigt fin helg!
Kram Ingrid
Vilken otäck upplevelse för dig! Detta är ett ämne som berör många fler än vi tror, många lever i ett rent helvete, men bakom en fin fasad.
Jag är uppvuxen med en alkoholiserad pappa men det förekom adrig någon fysisk misshandel. Den psykiska misshandeln i en sådan familj får man jobba med hela livet...
Bra att du tar upp sådana här svåra ämnen. Kram!
Det Du berättar om är nog inte så ovanligt tyvärr. Det måste finnas ett stort mörkertal när det gäller misshandel av kvinnor. Många är det som tiger och lider år efter år och inte orkar ta sig ur. Man vill inte ställa till skandal eller bekymra barnen eller något annat skäl. Sen tar nog självkänslan stryk också och kvinnor orkar inte ta itu med det projekt som en anmälan ändå är. Så har det varit i alla tider. Förr skylde nog kvinnor ofta på att de inte kunde försörja sig om de lämnade mannen men numera är det sällan ett hållbart argument.
Åh, kära söta....där kom du ur askan i elden så att säga! Himla tur att det inte hände igen innan du flyttade!
Jag har aldrig behövt uppleva detta, tacksam är jag! Men man läser ju o hör om andra...sorgligt!
Kramen!
Ragnvi
Ja, allt för många kvinnor stannar kvar och bryts ned i destruktiva förhållanden! Bra att du bröt upp som du gjorde!
Vilken tur att du inte blev kvar hos den killen.
Har ingen egen erfarenhet av detta men att du tar upp en sådan här sak är jättebra. Många tiger och vågar inte trots att det maler innom dom av minnen de vill glömma. Värdefullt att få läsa om andra som varit där och brytit sig ur ett destruktivt förhållande.
Svar:
Jag blir så glad att ni tycker det är bra att jag tar upp detta svåra ämne här i min blogg.
Jo, det var en otäck upplevelse som jag berättade om och det hade kunnat gå riktigt illa.
Och jag är så glad över att jag lyckades tagit mig ur dessa förhållananden.
För tyvärr det blir inte bättre om kvinnan stannar kvar
och som jag tycker så ska man gå vid första slaget, och även vid första hotet.
Av egen erfarenhet så vet jag att hot är ofta något mannen andvänder sig av för att skrämma kvinnan
och binda henne starkare till sig och till underkastelse.
Och sedan följer oftast våld och och det kan gå riktigt illa.
Så det är därför viktigt att gå så tidigt som möjligt
och så fort man ser tecken på sådant beteende hos mannen.
Och jag tror också det finns många kvinnor som tiger och lider år efter år och inte orkar ta sig ur av olika orsaker.
Ja Inga, jag tror också att förr skyllde kvinnorna ofta på att de inte kunde försörja sig om de lämnade mannen,
vilket jag tror var orsaken till att min mamma stannade.
Jag önskar att mina föräldrar hade skilt sig, även när de var äldre,
för jag känner att alla hade mått bättre om det hade skett.
Och ja Ejmis, psykisk misshandel kan vara mycket förödande också,
och som man ofta får jobba med hela livet..
Och det kan tyvärr också förekomma våld från andra personer i en familj.
Alltså det är inte alltid fadern som är den som slår / är förövaren.
Det kan t.ex. vara en bror.
Och känner för dig Gunilla och din dotter som tydligen verkar råkat ut för något liknande.
Tack för alla kommentarer, och jag är så glad över att jag kan dela med mig av olika saker här i min lilla blogg.
Stora kramar till er alla.
Kära lilla Du, skönt att Du fick styrka att ta Dig ur.
Har själv levt i 16 år med en missbrukande misshandlande man. Det är över 30 år sedan, kan ännu inte tänka på det ännu mindre tala om det.
Kram
Stackars dig! Ärligt så förstår jag inte de män som kan misshandla sina kvinnor. Lika lite som jag kan förstå män som gör barn illa oavsett vad de gör. De är så klart sjuka men ändå. De kvinnor och barn som blir misshandlade får ju ärr för livet. Kan man lita på någon man efter det? Själv hade jag varken något sådant eller alkoholproblematik hemma när jag växte upp, vilket jag är glad för idag. Skönt att du hade ork nog att komma ur eländet! Ha en bra lördag och tack för varma tankar på min sida! Mår bättre nu!
Kram!
Usch.... ja. Detta är tack och lov inget jag varit med om själv, men tyvärr är det en vardag för många kvinnor. Tur att du kom från det.
Kram och ha en skön lördag.
O va det är synd omm alla kvinnor som blir misshandlade, för inte tala om psykisk misshandel. Tur man inte varit med om detta.
Ha en bra kväll
Hej!
Läste din kommentar hos Pialotta om wordpress.
Om man tar en blogg av WP:s "egna" (de som har wordpress.com i slutet)måste man betala en summa för att få ändra i koderna.
Men har man en egen domän och lägger bloggen på så kostar det inget att ha den på WP:s plattform utan då betalar man ju via sitt domän namn istället.
Hoppas du förstod vad jag menade!
ha det bra!
Man kan ju tyvärr inte se utanpå en människa vad som finns inuti. Jag tror många gånger att vi lurar oss själva med att vi just tror att vi kan bedöma ngn via utsida. Kanske är det därför som många råkar illa ut också.
Det finns ju även en annan typ av misshandel och det är den psykiska. Jag tror dessvärre att den kan vara ännu svårare att komma ifrån, när det inte finns ngt påtagligt att gå på....inga bevis..inte ens för en själv...
Önskar dig en fin fortsättning på helgen!!
Uch o fy. Det där är ofattbart och fruktansvärt för de som råkar ut för det. Jag har en väninna som träffade en sån karl en gång för många herrans år sedan, hon var i sorg och han anklada henne för att ha andra karlar i tankarna när hon tänkte i sin sorg. Min dåvarande karl var på väg att mosa honom, vi fick verkligen lugna ner honom och hon lova att aldrig mera träffa han o det gjorde hon, de blev en gång och som du aldrig mer. Jag kan förstå att vanliga karlar blir fruktansvärt frusterade av sånt här när det händer. När man läser om kvinnomisshandel verkar det som om kvinnorna lägger skulden på sig själva och stannar kvar i eländet.
Det är kanske lätt för oss som aldrig drabbats att säga - förstår inte varför hon inte lämnar honom, eller att hon inte lämnat honom för länge sedan. Det är svårt att sätta sig in i en situation man aldrig varit. Men jag hatar all form av våld både på människor och djur. Vissa program som går på TV där de visar typ totyr elle nått annat skit klara jag inte av att titta, det gör ont i hela kroppen.
Världen borde verkligen vara vänligare och man hoppas o drömmer om att ingen kvinna ska stanna i ett sånt här förhållande.
Ha en skön lördag.
Kram Anki N
Har läst ifatt Dina inlägg om detta med misshandel, ofta är det ju så att vi bearbetar jobbiga saker i livet genom drömmar och det var väl exakt vad Du gjorde, väldigt skönt att Du kom ur båda Dina destruktiva förhållanden, är ju tydligen ofta så att man gärna "ramlar" in i ett nytt galet förhållande just när man tagit sig ur ett.
Kramen på Dej och ha en skön Helg!
annette
Nej men lilla Inger vad du har fått gå igenom, en misshandel, jag får gåshud, du som verkar så gullig och go människa...Men det är väl de som drabbas...
hemskt,,men ohh vad skönt att du kom ur det förhållandet,,,Vet du jag tycker inte att det finns några ord för sådana människor,,Vad jag förstår så mår de väldigt dåligt,,det är därför de slår,,,det bottnar nog i dålig självkänsla....
Härligt att du slapp ifrån det...
Kramkram till dig du härliga Linköpingsbrud...
en lördagskramis
Fy, vad otäckt! Det är ju märkligt att en till synes frisk och normal man, som har varit bussig nog att stötta en kvinna som har blivit illa behandlad, plötsligt tappar all kontroll och misshandlar henne! Hur kan en sån hjärna vara konstruerad? Just han, som kände till hur du hade haft det borde ju ha skyddat dig från allt ont i stället.
Skönt att du kom ur det förhållandet i alla fall. Han måste ju ha skämts som en hund över det han gjorde.
Men fy så otäckt! Skönt att du kom dig därifrån!
Ha en fin lördagskväll, kram!
Svar:
Tack mina vänner för alla fina kommentarer,
och jag är själv så glad att jag lyckades ta mig ur dessa förhållanden jag berättar om.
Sämre gick det tyvärr för min kära syster som inte lyckades så bra med detta.
Ja Fia, det är konstigt att denne man som visste om hur jag hade haft det innan och stöttat mig,
och sedan misshandlar mig.
Det kom som en stor chock för mig,
och ja, jag tror faktiskt att han skämdes efteråt och säkert också var rädd,
eftersom han höll sig undan efteråt tills jag flyttat.
Men något fel måste det ju ha varit på honom eftersom han gjorde så,
och jag hade nog tur som kom ur det någorlunda helskinnad och att det inte hände igen.
Och att jag ganska snart fick min nya lägenhet och kunde flytta dit.
Och ja, Ewacarin, det är svårt att förstå män som misshandlar sina kvinnor och de som även gör illa barn.
Och ofta får de ärr för livet.
Ja Marie, psykisk misshandel är också förödande
och kan bryta ner en kvinna väldigt mycket,
och även göra stor skada i en familj och speciellt för barn.
Och så skönt att den kvinnan du Anki berättade om till slut lämnade denne man.
och ja, det är så trist när kvinnor lägger skulden på sig själva och stannar kvar i eländet.
Hur de kan bli så nedbrutna och förlora sitt självförtroendet.
Det är så tråkigt.
Och jag tror också som du Inger skrev, att de män som gör så har själva dålig självkänsla
och låter det gå ut över sina kvinnor.
Åter igen tack för alla kommentarer.
Stora Kramar
PS. tack Sickan för dina tips angående Wordpress. Jag har egen domän och plats på min hemsida, och jag ska höra där om jag kan även ha en blogg där.
Får hoppas strulet hos Blogg.se blir bättre,
men jag kollar Wordpress under tiden, och får se hur jag gör.
Vilken tur att du kom bort från det förhållandet!
En man som slår en kvinna, ska inte ha ett förhållande, han kan leva ensam.
Önskar dig en bra helg. Kram// Nettan
Förstår att du är en stark kvinna som klarat av att komma ur den otäcka situationen som du befann dig i!
man skall aldrig stanna kvar hos en man som slår !
Kramen!
Men vilken hemsk upplevelse att bli slagen. Så fegt att slå en som är svagare.
Kramar från Nicoline
Svar:
Ja mina vänner jag är så glad att jag tog mig ur dessa förhållanden.
Håller med dig Nettan att en man som slår kvinnor borde leva ensam,
åtminstone tills han fått hjälp och löst sina problem, och kan fungera som en normal man igen.
En man som aldrig slår en kvinna.
Tack för era kommentarer och stora kramar tillbaks.
Har nyss diskat efter middagen, och satte mig här en stund. Såg din kommentar. Tack snälla för din alltid så fina ord. Lite av snön ligger kvar här också längs trottoarkanten, men det är ytterst lite.
Öppna fönstret för en stund sedan och det är bitande kallt.
Misshandel av all de slag blir bara mer och mer utbrett. Det du berättar om, där kan man verkligen prata om en helomvändning, från att tydligen varit hur vänlig som helst, till att plötsligt göra det han gjorde mot dig. Det du svarade honom, kan man undra var det var som fick honom att utföra den handlingen. Han kanske tyckte att det ingen annan gjort förut mot dig, skulle han istället utföra. Spekulationerna över den handlingen kan ter sig outtömlig. Han hade kunnat slå ihjäl dig. Blir man så våldsam av de ord du svarade honom, då var han verkligen labil så det förslår.
Minns också en kille när jag var 23 år som nog hade gjort slut på mig om inte grannen under kommit till min hjälp. Han hade tryckt åt kring halsen på mig och luften började avtar alltmer. Först ett fruktansvärt knytnävslag i magen, bara det fick mig att knäa...sedan stryptag runt halsen. Den killen kom från ett religiöst hem.Det var inget fanatiskt religiöst hem, utan helt normala så sett. Men sonen deras hade hemska tendenser visade det sig.
Det skrämmande är i detta samhälle att våldet är snart vardagsmat, känns som det o fortsättningen skall vara ett inslag i livet för många. Vidrigt är var det är.
Kram och ha det så bra!
Svar:
Jo, det var verkligen en chock att denne kille kunde förvandlas från att vara hjälpsam och förstående
och sedan helt plötsligt slå mig.
Ganska läskigt faktiskt hur en helt ny sida kan visa sig hos en person.
Ja, han hade kunnat slå ihjäl mig men tydligen blev han rädd själv och slutade
och sedan höll sig undan som tur var.
Så hemskt det du har varit med om också, och vilken tur att grannen kom till hjälp.
Vi kan skatta oss lyckliga att vi lyckades komma ifrån dessa män och förhållanden.
Alla kvinnor lyckas tyvärr inte.
Tack för det du delar med dig av och stor kram tillbaks.
Ingen rolig läsning. Är ju själv karl, men skulle aldrig komma på idén att ta till våld mot en kvinna. (Ja, det skulle i så fall vara i självförsvar... men det gills inte.) Det finns idioter och våldsmän! Vet inte vad som triggar igång dem? Dessa män måste vara väldigt små människor... Kanske går det att "hjälpa" en del av dem. Ibland är det väl det s.k. "dåliga ölsinnet" som triggar igång dem. Såg i helgen en Beckfilm på TV4 som handlade om just detta. Kvinnomisshandlaren var dessutom polis. En otäck film, bra berättad.
Förstår om du inte såg den, med sådana självupplevda händelser. Anar att det lämnar oraderbara spår (och minnen).
Har läst några av kommentarerna. Usch vad det händer tråkigheter...
Tänk om bara alla kunde kramas och må bra ;-)
Svar:
Precis...normala karlar gör inte sådana saker.
Det är trist att det finns såna män som ger sig på sina kvinnor.
Jo, det är sant att sådana händelse lämnar spår, även om jag till stor del kommit över det nu.
Men minnet kommer uppdykandes ibland...
Ja, håller med om att tänk om alla kunde kramas och mår bra.
Hej! Vilken tur att det inte gick värre för dig än vad det gjorde då!
Jag var tillsammans med en kille i 6,5 år som misshandlade och kränkte mig ofta. Min historia kan ni läsa på min sida.
Jag trodde på hans ord om bot och bättring, att han ångrade sig. Jag var rädd för att lämna honom, för hur skulle jag klara mig ensam, som var så fruktansvärt värdelös? Dagen då jag polisanmälde honom kom, men inte förrän jag nästan vart ihjälslagen. Att lämna en misshandlande man är bland det svåraste man kan göra som nedbruten kvinna. Man är så itutad att man inte klarar av något ensam och är för ful för att hitta någon annan man. Orsakerna tycks vara många. Kika gärna in hos mig, och jag kommer att skriva mycket mera där om detta, och hur tiden efteråt varit.
Ha det så bra!
Svar:
Oj, vad jobbigt du har varit med om.
Jag kommer snart till din blogg och hälsar på.
Ha det så bra själv.
Hej igen, och tack:)
Jo, jag har men efter detta. Bla så sparkade han sönder min axel, jag läkte aldrig helt så jag har en invaliditetsgrad på den. Det är bla detta jag tänker berätta mera om på min sida sen, och hur det varit psykiskt.
Jag tycker det är bra att vi skriver och pratar om detta, som faktiskt är ett vanligt problem men som inte många pratar om.
Välkommen att läsa hos mig snart igen om fortsättningen! Kram:)
Svar:
Usch...så hemskt det du har upplevt och de men du fick av denna misshandel.
Ja, jag tycker också det är bra att vi skriver och pratar om detta.
Och naturligtvis kommer jag tillbaka till din blogg och läser.
Stor Kram tillbaks
Bra att du dela med dig av historien.ja stannade i 8år pga rädsla. Jag har en blogg som ja tillägnat mina känslor och historier..kolla gärna in..ha de bra!
Svar:
Tack b, för din kommentar och nu ska jag gå och kika på din blogg
ha det så bra själv och önskar en fin 2 Advent
