Om nyfikenhet
För flera år sedan var jag i Damaskus i Syrien och besökte en familj jag kände som bestod av 4 systrar och 2 bröder i olika åldrar.
Föräldrarna var tyvärr döda.
Under vistelsen där råkade jag bli sjuk och jag kommer ihåg hur alla bekymrade sig över mig.
T.om. grannarna i huset kom ner dagligen och frågade hur det var med mig.
Och en äldre kvinna som bodde i huset satt ofta bredvid min säng och tittade på mig ;-)
Speciellt under några timmar när de äldre systrarna jobbade.
Lite konstigt kändes det att ha en främmande person som bara satt och tittade på mig, och vi kunde inte kommunicera p.g.a språket.
Men jag vande mig och vilade och sov bort febern som jag hade och lite tryggt var det faktiskt.
Många gånger så kan man nog här i Sverige tycka det är jobbigt t.ex. med nyfikna grannar.
Och det är väl på både gott och ont,
då för mycket nyfikenhet kan ju kännas som inkräktande på ens privatliv
och speciellt om det sedan blir skvaller.
Men samtidigt tänker jag: vad är bäst nyfikenhet eller nonchalans d.v.s. att man inte bryr sig alls.
Det finns många ensamma människor som inte har någon som hjälper, och som i sin ensamhet blir sjuka eller värre.
Och ingen har brytt sig.....
Så kanske ändå lite nyfikenhet kan vara bra och ger trygghet.
Det blev mina små tankar idag.
Jag har varit lite extra tyst i min blogg den sista tiden, men har märkt att det är fler som inte bloggar så mycket heller just nu.
Det blir nog mera fart till hösten och vintern.
Ha det så gott mina vänner och kramar
Föräldrarna var tyvärr döda.
Under vistelsen där råkade jag bli sjuk och jag kommer ihåg hur alla bekymrade sig över mig.
T.om. grannarna i huset kom ner dagligen och frågade hur det var med mig.
Och en äldre kvinna som bodde i huset satt ofta bredvid min säng och tittade på mig ;-)
Speciellt under några timmar när de äldre systrarna jobbade.
Lite konstigt kändes det att ha en främmande person som bara satt och tittade på mig, och vi kunde inte kommunicera p.g.a språket.
Men jag vande mig och vilade och sov bort febern som jag hade och lite tryggt var det faktiskt.
Många gånger så kan man nog här i Sverige tycka det är jobbigt t.ex. med nyfikna grannar.
Och det är väl på både gott och ont,
då för mycket nyfikenhet kan ju kännas som inkräktande på ens privatliv
och speciellt om det sedan blir skvaller.
Men samtidigt tänker jag: vad är bäst nyfikenhet eller nonchalans d.v.s. att man inte bryr sig alls.
Det finns många ensamma människor som inte har någon som hjälper, och som i sin ensamhet blir sjuka eller värre.
Och ingen har brytt sig.....
Så kanske ändå lite nyfikenhet kan vara bra och ger trygghet.
Det blev mina små tankar idag.
Jag har varit lite extra tyst i min blogg den sista tiden, men har märkt att det är fler som inte bloggar så mycket heller just nu.
Det blir nog mera fart till hösten och vintern.
Ha det så gott mina vänner och kramar
Jantelagen m.m.
Denna bild kommer från: http://www.sxc.hu/photo/1055055
Här svänger det med saker jag skriver om här i min blogg, från roligt till lite mera allvarliga saker ;-)
Och idag känner jag för att skriva lite om det där med den s.k. Jante-lagen och på hur det var när jag växte upp på 50 och 60 talet.
Som de flesta av er redan vet så växte jag upp i en strikt frikyrklig miljö, som jag berättat om förut här i min blogg.
Så detta med Jante-lagen härskade i dubbel bemärkelse när jag växte upp, eller hur jag ska yttrycka det.
Att "förhäva sig" var enligt denna kyrka en synd och man skulle vara ödmjuk och försynt.
Jag brukade som barn sjunga i söndagsskolan och andra möten i pingstkyrkan.
Och jag kommer ihåg en gång när en kompis till mig blev tillfrågad om hon ville sjunga tillsammans med mig.
Men hon tvekade och då sa jag till henne: - det är inte så farligt.
Men tydligen uppfattades det jag sa, som att jag var "stöddig" och inte ödmjuk nog,
och jag kommer så väl ihåg blicken från söndagsskolfröken, som gjorde att jag helst velat försvinna.
Och efter det blev jag inte mera tillfrågad att sjunga i den söndagsskolan.
Och som jag ser det nu att detta med Jante-lagen och synsättet i denna pingstkyrka
i praktiken, det betydde att det var andras åsikter om en själv som räknades.
Man fick inte själv tycka att man var bra eller tycka att man kunde något.
Alltså beröm fick bara komma från andra och man skulle ta emot det med blygsamhet.
Speciellt för barn känner jag nu att det var förödande att inte få visa och vara stolt över vad man kunde,
utan bara förlita sig på vad andra tyckte och tänkte...andras värderingar.
Tror att , eller åtminstone det är min upplevelse, att detta var ganska vanligt på den tiden då jag växte upp 50 och 60 talet,
och de värderingar denna pingstkyrka hade om hur man skulle vara.
Hoppas detta har blivit bättre inom dessa frikyrkor nu,
och i allmänhet så upplever jag att bl.a.barn och ungdomar nu är mycket friare att kunna visa vad de är bra på
och kan och vågar glädjas över detta öppet.
Med mera uppmuntran från vuxenvärlden, så som det ska vara.
Vad tänker ni om dessa saker, hur det var förr och nu ?
Ha det så gott mina vänner och hoppas att solen som nu äntligen tittat fram här lyser hos er också.
Kramar
Att döma någon i förväg / skvaller
Här kommer åter igen några funderingar från mig...
Fick lite funderingar när jag bl.a. tänker på de beskyllningar och rykten om Michael Jackson om att han har antastat barn m.m.....
Tyvärr kommer man nog inte få veta om det är sant eller inte.
Hoppas verkligen att det inte är sant.....
Visst har han gjort konstiga saker och tagit en del tvivelaktiga beslut som nog gjort att många ställt sig frågande...
Det är ju bl.a. mycket olämpligt att ha andras barn i sin säng på nätterna osv.
Det borde han ju ha tänkt på.
Och vissa andra saker som han gjort eller uppträdanden som spätt på olika rykten.
Men detta får mig också att tänka på hur lätt det är att döma andra människor på förhand,
innan man egentligen vet hur det förhåller sig.
Det finns människor som fått sina liv förstörda på detta sätt.
Och jag tänker på hur det verkar vara så lätt för människan att döma någon så otroligt snabbt...
innan man vet sanningen och hur saker och ting förhåller sig.
Rykten och skitsnack kan ha förödande konsekvenser för den som blir utsatt för det.
Och värst är det om det förekommer i en familj.
Detta blev mina små funderingar idag.
Hoppas ni alla har det bra och att ni som har semester har en skön sådan.
Kramar
Fick lite funderingar när jag bl.a. tänker på de beskyllningar och rykten om Michael Jackson om att han har antastat barn m.m.....
Tyvärr kommer man nog inte få veta om det är sant eller inte.
Hoppas verkligen att det inte är sant.....
Visst har han gjort konstiga saker och tagit en del tvivelaktiga beslut som nog gjort att många ställt sig frågande...
Det är ju bl.a. mycket olämpligt att ha andras barn i sin säng på nätterna osv.
Det borde han ju ha tänkt på.
Och vissa andra saker som han gjort eller uppträdanden som spätt på olika rykten.
Men detta får mig också att tänka på hur lätt det är att döma andra människor på förhand,
innan man egentligen vet hur det förhåller sig.
Det finns människor som fått sina liv förstörda på detta sätt.
Och jag tänker på hur det verkar vara så lätt för människan att döma någon så otroligt snabbt...
innan man vet sanningen och hur saker och ting förhåller sig.
Rykten och skitsnack kan ha förödande konsekvenser för den som blir utsatt för det.
Och värst är det om det förekommer i en familj.
Detta blev mina små funderingar idag.
Hoppas ni alla har det bra och att ni som har semester har en skön sådan.
Kramar
