Nostalgi i kärlekens spår



Igår var jag inne i Stockholm och åkte till Odenplan och Observatorielunden och tog foton på platser där jag träffade min första kärlek i början av 70-talet, 19-20 år gammal.

Jag hade nyss flyttat till Stockholm och höll på att frigöra mig från ett strikt religiöst hem,
där min familj tillhörde Pingstkyrkan.
Så dessa minnen är mycket speciella för mig.


Mitt första jobb var på Frälsningsarmens Pensionärshem som jag tog dessa bilder av igår.

Min första kärlek och jag kysste varandra för första gången i den porten  ;-)

Och jag kommer ihåg att efter kyssen, jag blev så överväldigat av känslor
så när jag sedan skulle låsa upp porten och gå in till mig, så tog jag upp ett mynt / femöring  istället för nyckeln, 
för jag var helt skakig ;-)

Sedan på kvällarna efter mitt jobb så träffades vi på olika platser runtomkring där.

Och oj, vilka kärlekspromenader... Jag formligen svävade på moln och var så lycklig.

Och här är bilder av några av de platser vi tillbringade tid tillsammans i Observatorielunden vid Odenplan.
På denna plats vi  kramades och kysstes och kunde inte få nog av varandra.


Jag har inte varit på denna plats under många år, och upptäckte igår att det ser ungefär likadant ut nu som då.

Och oj så många minnen som kom......så det nästan gjorde ont...

Detta är också fortfarande verkligen en fin park, där man kan promenera runt i lugn och ro, eller sitta på en bänk och koppla av och njuta.
Plus att det nu finns en kafeteria där.

När jag sedan igår promenerade vidare på Drottningatan till centrum
så i en port satt en äldre man och spelade en melodi som min första kärlek och jag ofta brukade lyssna på när vi först träffades år 1970.



Och denna låt hör man väldigt sällan nuförtiden, så det var verkligen en förunderlig tillfällighet att denna man satt och spelade just den igår..
Jag riktigt rös när jag hörde den....

Som ni nog förstått även av tidigare inlägg så var denna tid med min första kärlek något speciellt och som jag aldrig glömmer.

Men sedan  vi gick skilda vägar och tråkiga saker hände....
verkligeheten kom ikapp...och saker var och blev inte som jag trott och förväntat mig.
Jag ville ju så gärna tro att kärleken övervinner allt....men det är nog inte alltid så...

Men jag glömmer aldrig och i mitt hjärta finns en liten vrå av dessa minnen som jag bevarar för alltid.
 
 

Midsommarbarn



När jag föddes den 23 Juni för en "del år" sedan,  så har mamma berättat att det var på midsommaraftons-natten och det var ett stort åskväder med störtregn just då.
( Precis sånt väder som det varit på många håll denna midsommar iår ;-)

Så när jag föddes åskan lät och jag skrek......undrar vem som överröstade vem ;-)

Ja fyller inte jämt denna gång, men nästa år blir jag 60...
Fattar det inte...vart har tiden tagit vägen....lite läskigt faktiskt...

Bilden här ovanför är bl.a. på blommor som har betydelse för mig.

Midsommarblomsten är mina blommor som mamma brukade säga.
Violen är Ångermanlands landskapsblomma, och mamma kommer därifrån.
Och Blåklinten är Östergötlands landskapsblomma, och jag är född i Linköping i Östergötland.

Fotona här ovanför är på mig som nyfödd i mammas famn, plus ett foto på mig med kläder som mamma hade sytt.

Mamma tyckte jag såg ut som en liten docka. Tycker själv också det är så gulligt.

Jag blir lite extra nostalgisk kring midsommar och tänker tillbaka på tider som varit.

Speciellt tänker jag på min mamma då jag var hennes första barn, och hon hade stora önskningar och förväntningar på mig....
Ja....det är många tankar som kommer...    

Mina första jobb på 60 och 70 talet

Kommer ihåg mina första jobb på 60 och 70 talet.

När jag var 16-17 år gammal i slutet av 60-talet, så var mina första jobb som barnflicka en sommar och även ett tag efter att jag slutat skolan.

Jag kommer speciellt ihåg en familj jag jobbade hos,
där jag fick börja tidigt på morgonen innan familjen steg upp för att göra frukost till dem.
Sedan tog jag hand om deras två barn,
men fick även ta hand om viss städning och laga mat och även middagen när föräldrarna kom hem på eftermiddagen.
Och för det fick jag 200 kronor i månaden ;-)
 
I början av 70-talet gick jag på ett vuxengymnasium och försökte dryga ut min ekonomi med extra jobb.
( då var studielånet ca. 3000 kronor per termin )

Bl.a jobbade jag en gång på en plats med att rulla ihop jul- och presentpapper som sedan gick ut till butikerna.
Men usch vilket enformigt jobb det var att stå hela dagarna och bara rulla papper...
jag fick riktig ångest av det....

Jag hade också ett  jobb på ett ställe där man passade maskiner som plastade in buntar med olika tidningar så de senare kunde fraktas till olika platser för att säljas.
Det jobbet skedde kvällstid,
och man kunde komma dit när man behövde pengar
och fick ett hålkort att stämpla in och sedan ut efter arbetspasset och fick sedan pengarna / en hundralapp i handen.
Men det var inte alltid det fanns jobb där, eftersom ibland hade de tillräckligt med folk.
Kul minnen....

När jag sedan 1974 fick ett fast jobb på dåvarande Postgirot så var jag så lycklig,
speciellt som jag blivit mamma och var ensamstående.

Kommer ihåg när jag sökte jobbet där och jag gick dit och fick fylla i en förtryckt arbetsansökan, och sedan fick jag svar om någon dag.

Detta blev ännu ett litet nostalgi-inlägg och det är  kul att ibland tänka på hur det var på den tiden,
och hur mycket som har förändrats efter det.    

Ritat i Paint Shop Pro



Jag har börjat testa att rita i Paint Shop Pro och gjorde denna lilla bild.
Inte så märkvärdigt... men kul var den att göra och jag kan ju inte låta bli att visa vad jag gör här i min lilla blogg ;-)

Jag ritade först i programmet och sedan mixtrade med olika effekter på det jag ritat.
Och satte sedan en liten tube-fjäril på grenen.

Jag ska fortsätta och testa och träna att rita i programmet och får se vad jag får till...
Det är ganska pyssligt att hålla på med, men kul är det.

Hur har ni det annars ?
Här så försvann det fina försommarvädret över natten och det har varit grått och regnigt idag och kyligt.

Men solen har tappert försökt att lysa lite mellan molnen ett par gånger, och hoppas den lyckas helt snart igen.

Ha det så gott mina vänner och kramar.

RSS 2.0