Nostalgi / Minnen - syskon och familj
och hittade dessa på mig och mina syskon och våra föräldrar
Det känns ganska sorgligt att titta på dem och det kommer stunder då jag saknar dem så mycket att det gör ont.
Men ändå så lär man sig att på något sätt leva med smärtan och saknaden.
Som jag skrivit förut i min blogg så dog mina syskon i mycket ung ålder av olika prsaker.
Mina bröder var 25 och 28 år gamla när det hände och min syster 36 år.
Detta fotot här ovanför är på mig till vänster och min 6 år yngre syster i mitten och min två år yngre bror till höger.
Av flaskorna att döma ;-) hade vi en liten fest tillsammans med familj och släkt till min dåvande man som jag var gift med ett par år.
Detta foto är taget hemma hos mig i min lägenhet
och det är min yngre syster till vänster, sedan jag, och min fyra år yngre bror och så mamma längst ut till höger
Det är pappa vid bordsändan till vänster, sedan min bror, jag, mamma och så min söta lilla dotter.
Min dotter och jag är de enda som nu finns kvar av min familj.
Det känns ledsamt att titta på dessa foton, och jag undrar så hur det hade varit om mina syskon hade levat nu.
Men jag tror på en annan värld på andra sidan, där vi alla träffas en dag igen.
och kanske får svar på många frågor.
Detta blev mitt lilla inlägg idag och kunde inte låta bli att visa några av de foton jag satt och tittade på idag när jag gick igenom foton jag har här hemma.
Ha det så gott mina vänner och kramar.
Jag är övertygad om att det finns något efter detta livet.
Vi är tre syskon kvar i livet och tre är borta.
En dog tre månader gammal, fy så jobbigt det måste ha varit för mina föräldrar
Så vacker du var förresten
ja syskon är alltid syskon. Klart det finns ett liv efter detta hur det gestaltar sig det vet du fårglarna..
Men ett som är säkert att dom vakar över dig .
Fina minnen och bilder du delar med dig av .
stor kram till dig.
Vilka fina foton, och vad lika du och din syster var varandra..och du är dig verkligen lik, från foton jag sett här på bloggen..
Det är verkligen en skatt att ha kvar sina gamla foton..såå roligt att ta fram och titta på ibland. Då blir man verkligen nostalgisk,som du säger,.
Tänka tillbaka på minnen, så fint..de kan ingen ta ifrån en...Ha det allra bäst min fin vän från Majelden...kramkramen till dig...
Trotts trista minnen är foton trotts allt en stor tröst.Och jag är övertygad om att det finns nogåt på andra sidan! Kramis !
Visst är det roligt att titta på gamla foton. Jag hoppas att vi alla tänker på att skriva ut lite foton, åtminstone av våra nära och kära, och inte bara spara dem i våra datorer.
Jag älskar att sitta och titta på gamla foton, de väcker många minnen till liv, en del ljusa och en del andra lite mörkare. Men det är viktigt att få minnas. Och visst tror jag att du kommer att möta dina kära släktingar en gång på andra sidan.
Kram Ingrid
men vännen, du får glädjas åt dina vackra minnen...dom har du alltid kvar...
Kul o titta på gamla foton, minnen är bra att ha kvar,,,
Helen
Å så roligt att kika på gamla foton....nu blev jag sugen att ta fram den gamla asken :-)
Du och din dotter är väldigt lika på den bilden, jättesöta båda två.
Klart att vi kommer att möta alla våra som gått tidigare.
Kram på dig!
Både roligt och riktigt jobbigt tror jag det är att titta på gamla bilder när det som i Ditt fall är så att alla utom Du och Din dotter finns kvar i livet.
Tror ju som Du på ngt efter det här livet och jag hoppas liksom Du få svar på en hel frågor som finns obesvarade.
Hoppas Du mår bra i övrigt och sover skapligt i alla fall!
Kramar!
anntte
Minnen kan verkligen vara både sorgliga och härliga,men visst är det mysigt att ta fram fotoalbumen,
Va vackra dina bilder är,
Många kramar till dej
Svar:
Jo, jag tror också det finns något efter detta livet,
på den andra sidan, som jag brukar kalla det.
Och det hjälper att tänka så, och att vi kommer att ses där en dag.
Glad ni gillar bilderna jag visar här, och de är så speciella för mig.
Tiden då vi syskon fortfarande hade varandra i detta livet....
minnen som är oändligt dyrbara.
Även om saknaden gör otroligt ont och alla frågor...
varför det blev som det blev.
Hur allt gick så otroligt fel,
så att de valde ( åtminstone två syskon ) att gå över till andra sidan i förtid.
Frågor som många gånger plågar mig....
Och även mina föräldrar som gått bort utan att jag fått svar på vissar frågor.
Och dessutom aldrig fått lära känna några släktingar,
så det känns ganska tomt och ensamt många gånger.
Men som tur är så fick jag en bra kontakt med mamma de sista åren hon levde.
det betydde mycket i alla fall.
Tack mina goa vänner för alla kommentarer,
och det känns så fint att kunna dela med mig till er av minnen och tankar som kommer.
Stora kramar
Ja det är många minnen man kan komma ihåg när man ser på gamla bilder från för :) ibland med glädje ..ibland med sorg
kram
Jaa, vet du...nog vill jag ha kvar lite snö istället för blask...ljusare blir det också! Kram!!!!
Vilka fina bilder du visar. Minnen vi har är både glada och sorgliga. Det är en del av vårt liv. Visst är det lätt att "fastna" bland gamla kort och minnas...
Kram
Fina bilder på din familj.
Vi bär på många fina och sorgliga minnen.
Det är fint att titta på kort på våra nära och kära och minnas.
Trist att du inte har dina kvar i livet.
Kram Ingrid
Finaste bilderna bär vi i våra hjärtan?!
Tack för Din fina blogg!
Kram
Svar:
Jo, det kommer ofta många minnen när man tittar på gamla fotografier.
Både glada minnen och även sorgliga sådana.
Och ja, det är ju en del av vårt liv...både glädje och sorg.
Tack mina vänner för alla kommentarer och kramar
Hej Inger Maryissa.
Det är verkligen fina foton du delar med dig av, jag känner så väl igen känslan du har, det är tårar som infinner sig så snart jag tänker på det, att bläddra i de gamla albumen gör både ont och gott i hjärtat. Värmen och saknaden.
Var rädd om dig.
Kram!
tack för att du sa till att det inte syntes i kommentarer. Att du drabbats så hårt att alla dina syskon gick bort vid så unga år är så tråkigt. Jättefina foton. kram kram
ps, jag är lite frånvarande just nu , skolan tar mycket och så facebook så klart :)
tänk vilken skatt vi ändå har som kan ta fram foton och se tillbaka och minnas...ibland smärtsamt men ofta underbart....jag förstår din saknad...jag känner också ofta saknad över min fsmilj som slogs sönder av sjukdom och sen som pappa dog för 3 år sedan så känns det som familjen krymper och ofta ofta känner man sig ensam....men minnen kan ingen ta ifrån en ....härliga bilder så söt du är och så söt din dotter är...Stor kram till dig
Tittat in här hos dig igen och läst ditt inlägg idag. ja du livet är märkligt...eller kanske livets gång. Ibland undrar vi varför...Kramar // Bettan
Blogg: http://pellebettan-livslycka.blogspot.com/
Hej! Hoppas att allt är bra med dig?Det har tagit ett tag att gå igenom bloggen,låg ganska mycket efter!Ja man vet faktiskt hur det skulle se ut om man hade gjort vissa andra val!
Jag har tyvärr så ont i händerna så det har inte blivit så mycket skrivit men jag är här och hälsar på ibland!
En dunder kram till dig min vän/Millan
Tittar bara in för att önska dig en fin dag i höstmörkret..Hoppas du fick sova inatt..
Kramen till dig min vän...
Så sorgligt att du inte har dina syskon kvar.Fast inom dig finns de ju alltid.Min syster drunknade och jag har alltid önskat att jag hade henne kvar.Men min bästa väninna är som en syster för mig.Hoppas att allt är bra med dig.Kram Thalina
Livet är inte rättvist. Du har förlorat så många. Det borde inte få vara så.
Din dotter är så söt på bilden.
Svar:
Tack för alla goa kommentarer, och ja, jag är så glad att jag har dessa foton kvar och fina minnen, som jag tar fram när saknaden och smärtan blir för stor.
Men oj....vad jag önskar att mina syskon hade funnits här hos mig.
Tror att mycket och livet skulle vara annorlund då.
Men vi får tänka att en dag träffar vi våra kära igen som lämnat oss.
det hjälper i alla fall lite att tro på det.
Stora kramar till er alla
