Bilder 1920-talet
Idag hittade jag lite fler foton bland de saker som jag hämtade från min mammas lägenhet.
Det finns ganska många foton, men tyvärr så är det väldigt få foton där det står skrivet på dem var de är tagna eller vilka personer som är med på dem.
Men jag hittade några som mamma skrivit lite på baksidan.
Detta foto är taget här ovanför är från den plats där min mamma föddes 1921, och torpet de bodde i under de första åren.
Det låg i Myra i Sprängsviken en bit utanför Kramfors eller Härnösand.
Mamma berättade en del om denna plats och att hennes mamma var ensamstående vilket inte var lätt på den tiden, och de hade ett slitsamt liv.
Min mamma pratade alltid så ömt om sin mamma ( min mormor ) som tyvärr dog mycket ung bara ca. 36 år gammal.
Då var min mamma ca. 18 år tror jag, och mamma saknade och tänkte mycket på sin mor och söjde henne hela sitt liv.
Detta är ett annat foto jag hittade, som nog också är från början av 1900-talet, men tyvärr vet jag inte vilka de är på fotot.
Men tyckte det var mysigt att visa p.g.a. klädseln, och speciellt hattarna det hade då.
Och det verkar som om de åker tåg eller båt, och det är nog också uppe i Norrland
Detta foto som jag också hittade, tycker jag är så mysigt med den gamla bilen, och chaufförernas klädsel.
Tyvärr vet jag inte vilka personerna är på fotot, men det är kul att se hur de första bilarna såg ut.
Och det syns verkligen att männen är stolta över bilen.
Detta blev mitt lilla inlägg idag.
Ha det så gott mina vänner och kramar.
Om tysthet och tristess / minnnen barndomen
Kom idag att tänka på detta med tysthet och tristess och varför jag blir så rädd för att vara utan TV.
Att jag har väldigt svårt med tysthet som får mig att minnas jobbiga stunder i min barndom.
Jag växte upp inom en frikyrka som jag berättat om förut i min blogg, och här:
Och vi fick bara fick lyssna på kyrkomusik och även klassiskt musik eftersom pappa gillade det.
Vi barn fick heller inte göra många saker som många andra barn fick göra och var ofta hänvisade till våra rum, när vi var hemma.
Speciellt när vi blev lite äldre och vi blev mera hårt hållna, då de inte ville att vi skulle komma på "villovägar" utanför Pingstkyrkan.
Och jag minns många gånger hur jag satt i min ensamhet i mitt lilla rum, och försökte roa mig så gott jag kunde,
och med en massa grubblerier som kom av sättet att tänka som fanns i denna kyrka.
Som tur är så hade jag förmågan att kunna skriva av mig av mina känslor, och flera av mina dikter är från denna tid.
( fast jag vågade inte skriva ner alla tankar, för det kunde ju upptäckas )
Och jag var den tysta, snälla och fogliga flickan och vågade inte yttrycka vad jag egentligen kände innerst inne.
Och även nu, om det är för tyst hemma, så kommer ångesten krypande och en sorgsen känsla och minnen.
Och det händer även nu på eftermiddagarna när det är ett speciellt sken ute, att dessa känslor kommer tilbaka, en stor känsla av sorgsenhet,
att jag minns hur jag som barn satt vid mitt fönster i tystnaden och även flydde bort i fantasier och längtade bort.
Tänk hur saker i barndomen kan påverka en fortfarande.
att jag minns hur jag som barn satt vid mitt fönster i tystnaden och även flydde bort i fantasier och längtade bort.
Tänk hur saker i barndomen kan påverka en fortfarande.
Bilden på mig här ovanför är på mig som barn.
Ja, detta blev mina små rader idag,
Och nu ska jag snart gå på bloggpromenad som alltid är så mysigt att göra.
Ha det så gott mina vänner och kramar.
