Lämna mamma
Mina små berättelser är från verkligheten, men utan namn.
Den lille pojken hade kompisar som brukade åka till koloni på sommaren
och de berättade hur roligt de hade haft det.
Pojken tycket det lät så kul och ville också gärna åka dit, och sa det till mamman.
Men då sa mamman: inte vill du väl åka bort från din mamma...
Nej, naturligtvis inte sa den lille pojken ångerfullt och kramade sin mamma hårt.
och förstod nog inte att det blev på bekostnad av den lille pojkens utveckling att kunna göra saker själv och utvecklas tillsammans med andra också.
Det känns lite sorgset faktiskt....
Det var en mycket egoistisk mamma!
Stackars liten!
Kramen!
Morning Inger! Vi får väl hoppas att mamman sa dom orden (precis som så många andra gör) i rent oförstånd!? Men jag förstår vad du menar....Klart man ska puscha på ungarna om dom vill göra nåt utan föräldrarna, det växer dom o mår bra av! När jag var yngre var jag två år i rad på kollo...fyra veckor åt gången...lite väl lång tid kanske, men roligt hade jag! Första året i alla fall...
Vad fin du blev i håret! Själv tappar jag otroligt med hår just nu...suck!
Mejl från blogg.se har jag fått pga att jag har mejlat dom....hoppas det funkar i fortsättningen!
Kramen!
Ragnvi
Jag tycker som du, att det var i eget intresse och inte bra för sonen. Precis som Rankan skriver så är föräldrarnas uppgift att göra ungarna redo för ett självständigt liv....
Det låter som om mamman har pojken för att tillfredsställa egna behov av att känna sig älskad. Hon borde ju istället ha bejakat hans önskan att se sig om i världen bland andra människor. Föräldrar ska ju fostra sina barn till att klara livet utanför föräldrahemmets väggar, inte till att bli fångna där. Och då menar jag fångna rent fysiskt men också mentalt. Risken är att ett barn som växer upp med en sådan mamma har svårt att frigöra sig även om han flyttar hemifrån till slut. Skuldkänslorna stannar kvar.
Man får hoppas att sonen så småningom kunde frigöra sig från den egoistiska mamman och därmed kunde leva ett friare liv.
Har många roliga minnen från kollo , nästan som i låten "Brevet från kolonien" med Cornelis ;-)
Jo visst är det så..
Svar:Jo jag har den diagnosen:
Kronisk PTSD har trauma sedan 9 års åldern redan!
Ha en bra dag/Kram Ciara
Jag säger som Gunnar- hoppas sonen frigorde sig från mamman senare....
Vad du blev bra i håret, hoppas det är ett bra champo du köpt för dyra pengar.
Här i Jämtland har vi idag strålande väder.
fast på morgonen är det lite kyligt.
Det märks att hösten står och knackar på dörren.
Ha det så gott Inger.
Kram // Nettan
Mamma martyr känns det som. Inte alls ett bra förhållningssätt till sina barn. Man vill ju att de ska bli starka, trygga, självständiga människor som faktiskt ska lämna föräldrahemmet en dag, inte bindas hårdare i det.
Ja du Inger, det är inte svårt att knyta ett barn till sig - det är betydligt svårare att ge det frihet
(under ansvar).
Kramar!
Verkligen tråkigt kära Du, rent av lite sjukt!
Man får inte vara så egoistisk eller makthungrande att det går ut över barnet!
Har själv lite erfarenhet av detta ämne som Du tar upp här! Ganska tungt och sätter spår för resten av livet!
Kram till Dig*
mår dåligt när jag ser och hör hur vuxna spelar på ett barns samvete för att dom inte klarar av ensamheten själva.
Det är inte lätt att bli vuxen sedan utan att ha ett tungt minne från barndommen att bära på.
Bra ämmne att ta upp lika aktuellt i dag som för 20 30 årsedan ..
kram.
Svar:
Jag tror också att är förödande för ett barn, och även i vuxen ålder,
att få / ha skuldkänslor över om det prioriterar annat mera än sin mamma.
Om mamman t.ex. har sitt barn för att tillfredsställa sina egna behov av att känna sig älskad,
och ja, konsekvensen kan bli att barnet har svårt att frigöra sig från mamman även som vuxen, p.g.a.skuldkänslor...
och kan sätta spår för resten av livet.
Och ja, Suss det känns lite som mamma martyr i min berättelse.
Och ja, föräldrarnas uppgift är ju att förbereda barnen för vuxenlivet,
och göra dem redo för ett självständigt liv.
Barndomen är den kortaste tiden i livet men den viktigaste,
och det är viktigt att de förbereds bra för vuxenlivet, att kunna klara sig själv,
vara egna individer och med eget tänkande.
När föräldrarna i sin egoism motarbetar detta och vill stå i centrum hela tiden,
och manipulerar med skuldkänslor och tycka synd om sig själva,
det kan verkligen få tråkiga konsekvenser för barnen, även som vuxna.
Tack mina vänner för alla kommentarer och det känns så oerhört fint att kunna dela olika saker här i min lilla blogg.
Stora kramar
men va synd att mamman va sån pojken måste ju blivit förvirrad då,
Kram till dej
Sorgligt naturligtvis då sonen verkligen ville åka.Om det sedan blev hämmande för honom vet man ju inte.Undrar hur man själv ställt sig till kollo för barnen....en lång tid utan dom :) Tycker det räcker med de veckolånga läger mina åker på varje sommar.Man är som man är som mamma, man älskar sina barn och vill vara tillsammans. Är ju så kort tid ändå !
Det var egoistiskt av mamman faktiskt...
Att säga så hämmade säkert pojkens väg genom livet.
Kram
Ja det känns lite sorgligt att mamman valde sitt eget framför pojkens..men ibland kan vi vara så kort tänkte .
Hoppas du har haft en lika fin dag som vi har haft här:)
kram
Så fin Du blev i Din lite kortare frisyr tycker jag, Du ser piggar ut med den kortklippta frisyren på ngt sätt!
Antingen en egoistisk mamma eller oxå en mamma som inte riktigt förstod vad hon sa, svårt att döma när man inte vet ngt mer om mamman och hur hon var i övrigt, men spår hos pojken satte det säkert hur det nu än var med mamman!
Skönt att Du känner Dej lite bättre till mods och sover bättre!
Kramar!
annette
Svar:
Jo, naturligtvis så vill man som mamma vara tillsammans med sina barn.
Men om det går ut över barnens utveckling,
eller om mammans behov sätts i första hand,
och om barnen får skuldkänslor som i min berättelse så är det inte bra tycker jag också.
Det tillhör ju livet att barnen sakta ska frigöra sig och bli självständiga individer
vilket börjar ganska tidigt och på olika sätt.
Tack mina vänner för alla kommentarer,
och jag tycker så mycket om hur vi här kan utbyta tankar om olika saker.
Kramar
Ja det var ju lite sorgligt,,eller hon kanske bara skulle se hans reaktion,Jag tror att många säkert kan säga likadant idag..Det är ju inte så bra, barnen behöver ju komma ifrån sina föräldrar för att utvecklas. Men förr tänkte de inte så, vi är mera upplysta idag..Hon skulle nog bara hon få dåligt samvete om hon skickade bort honom,,Hon ville vara den som var viktigtast. Egoistiskt tänkt,,visste nog inte bättre då....Spännande liten saga...
Nattikramen till min goa vän...
kramelikram från en sjuk soffie
Ja du den mamman skulle nog behövt åka på vuxenkolli. Det är lätt att dömma andra människor fast vi vet ju inte helheten...där kan ju funnits någon annan anledning tex att det där kollot kostade för mycket...ja, inte vet jag fast det lät annars egoistiskt sagt av mamman. Hur mycket man än vill omge sig med sina barn så måste man också släppa taget och ge dem chans att upptäcka mera och utvecklas och formas till egna individer.
Kram
Hur gärna jag än ville att sonen skulle stanna hemma från sitt utbytesår i USA så visste jag att han som människa skulle växa och det skulle jag inte vilja ta ifrån honom hur gärna jag än hade velat ha honom hemma för min skull. Som förälder måste man kunna tänka ett steg längre än att bara tänka på sig själv. Man har ett ansvar att hjälpa sina barn att bli självständiga och att kunna ta ansvar
Visst känns det sorgset!! Barn behöver få göra saker på egen hand utan mamma eller pappa.
Ja, men det är inte alltid lätt att vara mamma.
Det är svårt att släppa taget, men nödvändigt.
Sonens scoutledare berättade att det funnits barn under hans tid som ledare som inte ens fått åka på hajk över helgen, för att det skulle bli så tomt hemma.
Det är inte ett okej förhållningssätt och det är väldigt egoistiskt.
Svar:
Jo, barn behöver kunna få vara ifrån sina föräldrar för att kunna utvecklas,
utan att behöva ha dåligt samvete för det.
Så fel det blir annars...
Och jag tycker själv också att det är egoistiskt om föräldrar hindrar barn från detta,
bara för att tillfredställa sina egna behov.
En dag är barnen vuxna, träffar partners, skaffar familj
som då kommer att komma i första hand.
Då blir det ju även tragiskt för föräldrarna om de inte själva har förberett sig på barnens frigörelse och det kan bli svårt för barnen även som vuxna
om de inte fått utvecklas till egna individer och kunna göra saker själva, att frigöra sig,
vilket ju börjar ganska tidigt i barndomen.
De klarar med varje ålder mer och mer själva...
Tack mina vänner för alla kommentarer och kramar
Mamman var allt lite egoistisk tycker jag.
Stackars son.
Kram Ingrid
Svar:
Jo, jag känner också att mamman var ganska egoistisk och bara tänkte på hennes egna behov.
Kram tillbaks
Mamman var nog rädd för att bli ensam som hon nog kännde som ett hot. Lite egoistiskt kan man tycka, men kärlek till sin lille det tror jag ändå hon hade fast på sitt lilla vis!
