TV- program om Missionnärsbarn + minnen
Det handlade om ett missionärspar i Afrika och deras barn.
Det programmet framkallade en massa minnen från min barndom och ruskade om mig rejält.
Speciellt som min mammas önskan var att jag skulle bli missionär, vilket varit hennes dröm,
och hon levde den drömmen genom mig, och hon fick mig att tro på det när jag var liten.
Som många av er vet så är jag uppväxt inom Pingstkyrkan på 50 och 60 talet.
Min uppväxt känns numera som en helt annan värld, och även känns overklig, och ibland har jag undrat om det verkligen var sant, så främmande....
så när jag såg programmet jag blev väldigt omruskad och chockad och det kom en massa minnen...
Detta missionärspar i TV-programmet var ute i perioder i Afrika ett par perioder var på 7 år.
En av gångerna så lämnade de sina barn till ett religiöst barnhem här hemma i Sverige, där barnen fick växa upp utan sina föräldrar i 7 år.
Och barnen berättade nu i vuxen ålder om hur hemskt de hade det på detta barnhem.
och hade ingen kontakt med sina föräldrar under denna tid.
Vilket naturligtvis måste ha skapat stora trauman och senare även bitterhet.
Men de som ägde barnhemmet och kyrkan var på föräldrarnas sida och ingen tog barnens upplevelser på allvar.
För som de tyckte och även föräldrarna, så var ju föräldrarna kallade av Gud att vara missionärer....
Men jag fattar inte detta....
att tro på att Gud kallat dem att bli missionärer och då överge sina egna barn, som sedan mer eller mindre fick men för livet.
Och att höra i programmet deras gamla fars resonemang och berättande om denna tid...
som för mig verkade vara mycket egoistiskt och förvrängd syn på verkligheten,
och han levde helt och hållet i sin lilla värld....vilket som jag anser att han nog alltid gjort.
Nu har jag som tur är inte vuxit upp i en missionärsfamilj
men jag känner igen mycket av deras fars tankesätt och även frikyrkans, åtminstone på den tiden.
Och det som också är chockerande är den nedlåtande syn denna man hade på färgade människor i Afrika.
Så chockerande...och han ansåg sig vara kristen och dessutom missionär....
De åkte för att s.k. rädda och frälsa människor, men samtidigt såg de inte dessa människor som likvärdiga....
utan det fanns massor av fördomar...
Det är mycket mera jag vill skriva...även mera om min uppväxt, men det skulle nog bli ett alltför långt inlägg.
Här finns en sida på SVT om programmet och där man tydligen kan se det också och när det kommer i repris
Detta blev mina små rader ikväll, och jag kunde inte låta bli att berätta om programmet för jag blev så berörd och uppskakad.
Om dörrpåringningarn som jag berättat om i mina förra inlägg, så har det varit lugnt nu.
men nästa gång någon ringer på dörren så kommer jag att hota med polis ;-)
Ha det så gott mina vänner
Hu, vilka hemska upplevelser. Förr ansågs ju inte barn ha samma känslor som vuxna. Det verkar helt galet att de människorna som for ut som missionärer och som man förväntat sig var goda, skulle behandla sina egna barn så. Tur att du slapp det åtminstone.
Det finns mycket fördomar inom olika kyrkor idag också tyvärr. Kram!
Hej!
På hemtjänsten finns altid personal, året runt, oavsett semestertider. Sjukdom tar ju aldrig semester, som bekant :-(
Det är väldigt viktigt att du ringer dit och talar om att du fått påhälsningar då det finns en kvinna med samma namn som du.
Hon kanske är sjuk och väntar på hjälp, som inte kommer. Nyckel ges enkom ut till de som är allvarligt sjuka och inte orkar öppna dörren.
Det är personalens skyldighet att ta sig in för att försäkra sig om att inget hänt.
Ring dom i morgon, finns alltid någon där och meddela vilken våning dom ska till.
Dags att krama kudden...
/Agneta
Tack för tips på TV-program. Det ska jag definitivt se. Jag förstår att det river upp en del känslor inom dig.
Synen på svarta människor var annorlunda även i vårt land på den tiden. Jag blev ganska illa berörd när jag fann en av min äldstes bror skolböcker. Min bror är född 1941. I den boken beskrevs människor i Afrika på ett mycket nedlåtande sätt.. som vi ser det idag. Bl.a att de var "lata" minns jag... minns för övrigt inte så mycket mer än känslan jag fick inför det.
Hej på dig! Jag såg inte programmet du skriver om...men har sett nåt liknande tidigare. Begriper inte deras resonemang....!
Hoppas du slipper fler påringningar på dörren!
Kramen!
Ragnvi
Jag håller med dig helt. Kloka ord. Ibland är det liksom inte värt att vänta tills reklamen är slut så då skiter man i resten ut av programmet.
Fy sjutton vilket program. Men vissa dokumentärer har en förmåga att lägga sig direkt i hjärtat. :P
Fy så jobbigt ,jag förstår din reaktion eller rättare sagt jag kan tänka mig
Jag har varit borta och har inte läst det du skrivit om påringning
Jag ska läsa
Det första jag tänkte var busringning av barn men det är det inte försår jag
usch så hemskt!förstår att dina minnen kommer tillbaka från din barndom,
hoppas de inte kommer tillbaka de som ringde på hos dej,
kram
Nää det missade jag det programmet.
Men hur i all världen kan man lämna sina egna barn i 7 år, för att jobba ute i världen med andra barn, det låter i mina ögon HELT SJUKT, stackars barn.
Borde så reprisen. undrar vad de har för relatio¨n idag till sina barn,
Jo jag kan förstå att du tänker tillbaka.
Skönt om du slipper påhälsningen på dörren i fortsättningen.
idag har solen varit hos oss, så skönt.
Stor kram till dig min Majeldsvän.
Svar:
Ja, det är fruktansvärt att lämna sina egna barn och i flera år för att åka som missionär till ett annat land.
De ansågs sig kallade av Gud för att åka som missionärer,
men inte kan det vara Guds vilja att inte ta hand om sina egna barn...
Att de inte kunde se hur fel det var....
Och ja, när jag såg programmet det rörde upp en massa minnen och känslor, så jag skakade...
Och ja Mia, synen på färgade människor var ganska annorlunda på den tiden,
och även i skolböcker...
Förstår att du blev illa berörd när du läste det,
det är också fruktansvärt att även denna syn fanns inom olika trossamfund och även hos missionärer.
Jo, Agneta jag har ringt hemtjänsten och de noterade vad jag berättade även om de inte talade om för mig om någon fick hemhjälp i huset.
kanske sekretess....
och nu har jag inte fått någon mer dörrpåringning.
Tack mina vänner för alla kommentarer
och Kramar tillbaks
Det är ju otroligt! man lämnade sina barn i åratal för att "tjäna" Gud. Undrar var i bibeln det står att man för den skull har rätt att bära sig åt på det sättet, ge barn ärr i själen för resten av livet. Avskyvärt!
Kram!
Varför sätter man barn till världen och gör som dessa föräldrar i flera år. När dom sedan återvänder är dom som främlingar för sina egna barn. Här kan man prata om egoism där dom egna valen i livet gick före barnen.
Jag förstår inte hur man bara kan tänka tanken att göra så. Förr var också barnuppfostran vidrig på många håll, och särskilt på barnhem. Det fanns liksom ingen myndighet som såg till barnens bästa som det trots allt gör idag, till viss del måste jag tillägga. Religiösa barnhem förr, var nog allt annat än religiöst innanför väggarna. Det lät ju naturligtvis fint med ordet religiös i sammanhanget. Usch, man mår illa av bara tanken hur dessa små barn inte blev hörda, eller tagna på allvar.
Förstår att du blev illa berörd av programmet, vem skulle inte bli det med tanke på din egen bardom.
På tal om program, fick jag se reprisen (missade 10 min) om Bo Lycke som fick alzheimer vid 59 års ålder. Det berörde mig fruktansvärt, under programmets gång. Han pratade själv under tiden programmet varade, och man hörde allteftersom tiden gick hur orden blev en aning osammanhängande.
När jag ser den sortens program så ska man vara tacksam att hjärnfunktionerna ännu är intakta.
Jag har hellre ont av värk än vara utslagen mentalt sett. Så av två onda ting väljer jag det minst onda.
Kram vännen och en fin helg önskar jag dig.
Jag håller med dig -.. men tyvärr så är det många som använder sin kristna tro till att göra elaka saker och säga att det är så man skall göra .
Det finns så många olika exempel på sånt.
kram :)
trevlig fredag önskar jag dej!
Oj oj...här var mycket att läsa ikapp ;o)
Nu har jag bloggat lite så smått....känns som det är dags ;o)
Kram på dig
Margaretha
Varför i allsin dar sätter man barn till världen om man inte har för avsikt att ta hand om dem, skydda dem och följa deras uppväxt? Jag fattar det inte. Jag fattar inte heller med vilken rätt vissa religioner ska pådyvlas andra människor i andra länder.
Jag hade en gång en kollega som tillhörde Missionsförbundet. Hon tog tjänstledigt ett år för att åka till Österrike och missionera. Österrike?? "Jo,men de är ju katoliker och har alltså inte den rätta tron". Rätta tron. Man baxnar! Så det är inte bara färgade som ska frälsas från ondo.
Jag kan bara gratulera dig till att du brutit med dina föräldrars tro. Lite religion kan väl inte skada, säger en del. JO, DET KAN DET VISST!!
Jag önskar dig en fin helg och skickar mina soligaste kramar till dig!
När jag såg kommentaren rösta på skodesign tänkte jag, men det där har inte jag skrivit. Det var det första som ploppade upp i mitt huvud, eftersom namnet var detsamma som jag själv har.
Det programmet har jag inte sett. Tittar inte mycket på TV överhuvud taget.
Men jag önskar dig en fin söndag
Kram
Svar:
Ja, det är fruktansvärt att kunna lämna sina barn, och dessutom under så många år för att vara missionär i ett annat land.
Förstår inte hur dessa människor tänkte...
Jag kommer ihåg när jag växte upp, och när jag gick på Kaggeholms Folkhögskola ,
att jag hörde om och träffade även de som blev lämnade kvar i Sverige medan deras föräldrar åkte iväg.
Och ja, Eva jag undrar också var i bibeln det står att man kan göra så.
Men ofta dessa frikyrkor tolkade bibeln och verkligheten på sitt eget sätt,
och många människor kom i kläm...
Vet inte hur de gör nu...hoppas det blivit bättre...
Tycker också som du Erika att man kan prata om egoism där de egna valen i livet gick före barnen.
Och håller med om som flera av er skrev att varför sätter man barn till världen när man ändå inte kommar att ta hand om dem.
Och ja, Lambergsfrua, det är konstigt hur vissa religioner vill pådyvla andra sin tro.
Och ja, jag är glad att jag frigjorde mig från den kyrka och tro jag växte upp i.
och håller med om att religion kan faktiskt skada...
Tack mina vänner för alla kommentarer
och tycker det är toppen att vi kan dela tankar med varandra om olika saker.
Det ger så mycket...
Nu ska jag börja en ganska försenad bloggpromenad, och om jag inte orkar besöka alla ikväll så fortsätter jag imorgon.
Stora Kramar tillbaks
PS. Jo, Erika det var någon med samma namn som du som lämnade en kommentar om en tävling, men jag har tagit bort den kommentaren nu.
Det låter ju förfärligt som Du beskriver det! Hur kan man överge sina egna barn på det sättet??? Och dessutom tro att man gör en god gärning!
Föräldrar är oersättliga för sina barn, ingen annan kan ta deras roll, men missionera kan vem som helst göra. Jag minns att jag tänkte på föräldrars oersättlighet när jag hade mina egna barn hemma och tackade nej till alla extrauppdrag och föreningsförpliktelser som man förväntades att ta på sig. Såna uppdrag kan göras oberoende av person, men finnas till för just mina egna barn är min uppgift, den kan ingen annan ta.
Svar:
Ja, det är verkligen förfärligt att överge sina barn på detta sätt och dessutom tro att man gör en god gärning.
...men i den "goda" gärningen inräknades tydligen inte barnen...
För precis som du skriver så är ju föräldrar oersättliga för sina barn,
så vilket svek mot sina barn dessa missionärer begick...
Jag missade dokumentären "Den rätta vägen" men jag kunde se den på tv-play. Fadern i den familjen som nu var över 90 år minns inte exakt, var enligt mig högtravande i sitt sätt att prata. Precis när programmet började pratade han om djävulen och han ville inte nämna honom vid namn. Bara det han sa där fick mig att förstå vad den dokumentären skulle innehålla. Deras nu vuxna barn såg man blickar - miner vad dom ansåg om det sätt dom växt upp på.
När man sedan fick se dem gå ute på stan och dela ut blad till förbipasserande så tänkte jag att dom som är så gamla borde ägnar sin sista tid åt annat. Gamla och lite svårt för att gå med rullator och allt.
Det där pratet om djävulen som många djupt religiösa tror på är skrämmande. Det finns ingen sådan, varken här eller där, eller någon annanstans.
Men försök säga det till dom människor som tror på det. Att sedan skrämma barn med sådant är oförlåtligt, nu vet inte jag om han gjorde det med sina, men det är nog möjligt att det gjordes.
När jag vakande idag strax innan halvfem vräkte regnet ner och har hållit på sedan dess, det kom också en enda åskknall. Det blir nog en innesittare dag denna måndag för det är alltför regnigt och grått för att solen ska har en chans att titta fram.
Det evenemanget jag var och såg i Lördags var verkligen så roligt. Allt det gamla från förr tycker jag är en upplevelser att få ser och allra helst här uppe. Har förstått att här gör dom väldigt mycket och håller olika traditioner vid liv.
Finns något också som heter "Säterdalen" där har det varit olika nostalgidagar och annat under hela sommaren. Varje år har dom detta i Säterdalen.
Kram från ett regnigt Säter.
Toppen att man kan se program på TV-play.
Jo, denna man var väldigt högtravande i sitt sätt att prata,
han verkade leva helt i sin egen värld när det gällde tankegångar.
fast jag känner igen en hel del i tankesättet från min barndoms uppväxt i frikyrkan.
och känner igen detta hur de delade ut blad till människor...
Vilken värld jag själv levde i som barn....
det känns ibland som en overklig dröm...
och det är skönt att ha vaknat upp från den och kommit ifrån eländet...
Och ja, att skrämma barn med djävulen och helvetet...tycker jag är barnmisshandel...
Är glad att jag klarade mig från detta med förståndet i behåll.
kram tillbaks
