Dikt - ett människobarns undran
Hittade en sorgsen liten dikt som jag skrev i tonåren på 60-talet.
Som nog flera av er vet, och som jag berättat om i min blogg Här, så är jag uppvuxen inom Pingstkyrkan.
och det var många gånger inte lätt, med alla dess regler och uppfattningar, som åtminstone fanns då där,
och som medförde en hel del grubblerier.
Och trodde man inte som de, så var det något fel på en, vilket betydde många tårar och böner för att kunna tro igen.
Så denna dikt är nog ganska påverkad av tankar och funderingar som var början till min frigörelse från denna tro och kyrka.
men kan komma ihåg känslan och oron jag kände och de grubblerier jag ofta hade då.
ja som du vet så kännee jag igen mig i så mycket av dian tankar och fudneringar....och dikten berör mig så..kram fina du..
va otroligt vacker å tänkvärd dikt,
Många kramar till dej
Ja den har du inte lagt ut tidigare..Så bra som vanligt. Den griper tag i mig..
Det verkar som du hade det jobbigt just då..Besviken på vuxna och vuxenlivet. det känns som du bara vill skrika,,jag vill ut och ha kul..slippa växa upp med instängdhet,, Du vill vara fri som fågel..Sen flytttade du ju oxå.
kanske har jag fel..bara min lilla tolkning...
Kramen du fina Majeldsbo, från din namne..
En dikt som griper tag i en, verkligen ! Man riktigt känner hur rädd och osäker du var just då.Du funderade verkligen om deras väg var den rätta kan jag tolka det som. Turligt nog valde du att bryta dig ur för hur hade det i annat fall kunnat sluta.Kanske lika illa som för min bästa väninna som på grund av religiösa grubblerier tog livet av sig, endast något halvår efter att hon och hennes kille gift sig :( Alla är inte starka nog, olyckligtvis ! Kram !
Dikter och poesi som man själv skrivit är det något visst med Inger.. din dikt säger så mycket och så sann och vacker den är:-) Gillar ditt sätt att skriva.
Kram o ha de..
Morning Inger! Vad jag känner när jag läser din vackra dikt...jag känner med dig!! Med lite fantasi förstår man att det inte var så lätt för dig alla gånger...
Min dag igår gick bra!
Kramen!
Ragnvi
Kära Du så fin den är!
Mina tankar när jag läste Din dikt gick direkt till barnen i Haiti.
Kram
Min första tanke var att när du skrev var du inte lycklig. Vackert och gripande skrivet, det går direkt till mitt hjärta.
Jag kollade din sida med psp tuber och den fick godkänt. Du finns nu med bland mina länkar till tubssidor i min blogg. (det kommer väl mera med tiden?)
Men Inger Maryissa! Så vackert och moget skrivet.
Du frågar vilka känslor den här dikter väcker. Den förmedlar stor sorg och oerhörd förtvivlan. Du gjorde klokt som bröt dig ur och flyttade.
Var rädd om dig!
Varmaste kramar,
*Svar:*
Ja Britten, vi har mycket gemensamt, som vi har varit med om och tankar och funderingar.
Och din tolking Inger, av min dikt stämmer så otroligt bra.
Och ja, sedan flyttade jag och lyckades frigöra mig och det är jag så oerhört glad över att jag orkade göra.
för precis som du Corina skrev, det var tur att jag bröt mig loss för hur hade det i annat fall kunnat sluta.
Så tragiskt det du berättar om din väninna,
och jag vet också att det hänt att personer tagit sina liv då de inte orkat med alla dessa grubblerier och den ångest de kan framkalla.
Jag tror att det delvis även var orsaken till att min syster inte orkade längre.
Mina förädrar var så glada över att hon blev så "andlig" sista tiden....
men resultatet blev tragiskt...
Usch jag blir så upprörd....
Och ja, som flera av er skrivit så mådde jag inte bra när jag skrev denna dikt,
och jag var så besviken och förvirrad över massor av saker.
Men skönt att jag vågade ifrågasätta denna tro och åsikter inom denna Pingstkyrka,
även om jag inte vågade göra det öppet.
Så det var en kamp inom mig.....
Men sakta och säkert lyckades jag frigöra mig,
och flytten till Stockholm hjälpte mycket för att komma ifrån denna miljö.
Tack mina goa vänner för alla kommenter,
och det känns så fint att kunna dela med mig av olika saker här i min lilla blogg.
För minnen kommer av olika orsaker,det är oundvikligt,
och det är skönt att kunna ventilera dem för att sedan lägga dem ännu mera till ro.
Jätte-stora kramar till er alla.
Det var en fin dikt Inger!! Du har säkert skrivit en hel del i dina funderingar som liten eller under uppväxten. Det är ju ett bra sätt att få ur sig allt som man inte kan prata om med de som man borde prata om det med. Som barn är man ganska maktlös. Tur du tog dig ur detta som vuxen, de e ju inte alla som klarar det heller.
Kramiz Anki N
en så sorgsen dikt, hoppas att du inte känner så nu! Kram Lissen
Väldigt djup och ofantligt bra förmedlat av dig som tonåring. En osäkerhet på det som väntade om hörnet, uppväxten och sökandet efter en egen identitet.
Varma kramar till en underbar, stark och unik människa - DU!
Morning i snöyran! Nej det bidde ingen spruta för mig igår..ringde o avbokade. Får bli imorgon fredag istället...ska då jobba igen.
Kramen!
Ragnvi
Din dikt behöver ingen närmare förklaring, varje ord varje sammansatt mening, talar sitt tydliga språk. Så enastående fint skrivit. Det är hemskt enligt mig att vuxna försöker formar ett barn till det dem själva tro-lever i. Det är ett mycket egoistiskt tankesätt att utöva på barn redan när dom är små, och sedan successivt bedriva sin hjärntvätt allt eftersom.
Vi är alla olika individer med olika tankesätt, då skall det också vara fritt att själv skapa sig det liv man önskar sig. Inte bli påtvingad något som ger fruktansvärda upplevelser. Har sagt det förut och säger det igen. Du måste har-haft ett enastående starkt psyke som gick igenom allt detta, kunde bryta dig loss och därmed skapa dig ett eget liv, utifrån hur du ville har det.
Det är en stor bedrift att klara med tanke på hur du formats under din uppväxt. Det hade varit mer naturligt att du blivit det som dom så högt önskade, men någonstans inuti dig själv visste du att det var inte det liv du ville leva. Från djupet av mitt hjärta kan jag bara beklaga att människor med vilja förstör, bryter ner, och mer och mer tar ifrån sin egna barn både livslust det som alla barn är berättigade till under sin uppväxttid. För visst fick ni avstå mycket du och dina syskon som vi andra däremot fick uppleva.
Jag kan till viss del sätta mig in i hur du måste har haft det, men till fullo, nej det kan jag inte. Det är mig så främmande att växa upp på det viset, att jag inte kan tar till mig allt det. Det är skrämmande, horribelt, hur man som förälder kan göra så utan minsta eftertanke mot sitt eget kött och blod, bara för egen vinnings skull.
Idag yr snön från taket och det virvlar på marken. Utgång var tanken men jag avstår. Alltför isande kall är vinden. Inomhusvärmen lockar mer. :)
Kram vännen
Svar:
Så glad ni tycker om min lilla dikt, som beskriver hur jag kände det då
Och ja Anki N, att skriva om mina funderingar och känslor
var ett bra sätt för mig att få ur mig allt som jag inte kunde prata med andra om,
och inte heller med mina föräldrar heller tyvärr.
För då skulle det har blivit påtryckningar, och böner för att få mig på andra tankar och få mig in på som de tyckte var den "rätta vägen"
Och ja IKA, det var nog också ett sökande efter en egen indentitet.
Och tack Erika för dina dina rader och tankar omkring min lilla dikt.
Och ja, antagligen hade jag stor styrka för att kunna och orka bryta mig loss från allt detta,
för jag vet många som inte klarade det och blev skadade psykiskt för livet och ännu värre...
de orkade inte leva längre p.g.a trycket och grubblerier.
Och det stämmer att vi barn fick avstå från mycket om alla andra fick uppleva,
och ibland känner jag mig som en främmande fågel, när andra berättar om saker som de upplevt under den tiden
som jag inte hade en aning om och inte kan dela...
Tack mina goa vänner för alla kommentarer, och det känns så fint att kunna dela olika saker med er i min lilla blogg
Stora kramar till er alla
Tack go'a för kommentar hos mig!
Vi fick lite moln sen på eftermiddagen, men inte värre än att vi bjöds på en sagolik solnedgång.
Önskar dig en skön kväll min vän!
Varmaste kramar,
Försökte skriva igår, men mitt inlägg ville inte visa sig så då provar jag idag...
Din dikt griper verkligen tag i mig! Tungsinnet härskar. Du hade verkligen en jobbig period i ditt liv när du skrev den.
Kram
Svar:
Tack för alla kommentarer.
Och ja Birgitta, jag hade en jobbig period i mitt liv när jag skrev den dikten.
Kramar tillbaks
