Dikt - Våga veta
Jag hittade denna lilla dikt i min diktbok som jag skrev när jag var yngre och kan inte låta bli att dela med mig av den.
Kommer tyvärr inte ihåg exakt vad jag tänkte på när jag skrev den.
Men lite tankar var det nog om saker som kändes som hemligheter i min familj när jag växte upp och vissa saker vågade man inte prata om eller fråga om.
Och även i vuxen ålder hängde detta kvar och jag vågade aldrig fråga min mamma om många saker,
vilket känns lite trist nu, eftersom nu är det försent.
Men rädslan fanns tydligen fortfarande kvar....
Fast detta jag skrev i min lilla dikt kan nog stämma i andra olika sammanhang också.
Detta blev mina små rader i kväll
Kramar
Funderingar om att bära slöja
Vilket sommarväder det har blivit....
Våren var sen och sedan allt exploderade i naturen på träd, buskar och på marken så det nästan knakade om det.
Jag tycker detta är den underbaraste tiden på året.
Idag var jag en sväng till ett köp-center
och när jag skulle hem igen så formligen himlen öppnade sig och öste ner det regn som naturen antagligen behövde.
Trots att det var nära till tunnelbanan så var det omöjligt att gå dit p.g.a regnet.
Så jag satte mig på en bänk inne i köp-centret och vilade mig lite.
Där fanns också en arabisk invandrar familj, och en äldre kvinna som hade svarta kläder och huvudbonad så bara ansiktet syntes,
och vi satt och pratate lite och skojade om vädret.
Det fick mig att tänka på diskussionerna som pågår både här i Sverige och i andra länder om det ska vara fritt att bära dessa kläder och slöjor
eller i vilka sammanhang det är ok eller inte ok.
Jag tycker definitivt inte att de ska förbjudas att bäras på allmän plats, men när det gäller jobb i olika yrken så tycker jag nog inte dessa kläder alltid passar.
Jag tänker bl.a. på det jag läst om kvinnan som strider för att få bära denna svarta dräkt där bara hennes ögon syns,
och det är på ett dagis tror jag.
Jag tycker nog att det inte är lämpligt t.ex. på dagis här i Sverige,
då jag tror att många barn som inte är vana vid detta kan ju t.om. tycka det är skrämmande
med en person klädd helt i svart och man ser bara ögonen.
Och sedan det finns t.ex. yrken inom sjukvården osv. där det nog inte heller passar.
Men en fin huvudduk tycker jag är ok och jag tycker inte det behöver vara störande.
Det tycker jag att de muslimska kvinnorna ska kunna ha om de vill det.
Här på apoteket finns ett par kvinnor som har det och jag tycker det stör inte alls.
Men t.ex. klädseln i helt svarta kläder så bara ögonen syns, går nog inte bra i de flesta yrken.
Detta är mina personliga funderingar om det hela.
Men på fritiden och i övrigt på offentliga platser så tycker jag att människor ska få gå klädda som de vill.
och mig stör det inte alls.
Vad tycker ni ?
Lite jobbigt ibland...
Hejsan igen,
Usch jag har känt mig lite låg ett par dagar igen....kanske det är det trista vädret som bidrar också.
Och det är lätt att olika tankar kommer och även när jag ska sova, och jag oroar mig så lätt för olika saker.
Det beror nog mycket p.g.a allt som hänt förut och all stress och oro under många år.
och det blir lätt att jag också funderar över val som gjorts i livet och misstag.
Kanske det blir så att man funderar mera över sådana saker när man blir lite äldre ?
Ibland önskar jag att jag hade en livspartner....för det är ju en trygghet att ha någon vid sin sida, att kunna vara till för varandra....
det är ju en trygghet.
Men jag har lagt detta åt sidan, för jag känner inte för att börja om på nytt med en ny partner.
Men om jag skulle träffa någon, så skulle det bli särboende.
Förut hade jag kontakt med en psykolog periodvis under åren,
när jag behövde när det hände tråkiga saker med mina tre yngre syskon,
och andra jobbiga saker som hänt,
och också för att få mediciner mot sömn och till behov mot oro och ångest.
( fast jag är mycket försiktig med mediciner, men det är bra att ha om behövs )
Men nu har de sagt på mottagningen att de kan inte låta personer gå där år ut och år in, så jag har blivit hänvisad till en husläkare för medicinerna.
Tydligen så är det även p.g.a besparingar inom denna vårdcentral
Fast å andra sidan så gillade jag inte den psykolog jag hade sist.
han kunde säga en del klumpiga saker....
Som t.ex. när jag pratade om mina föräldrar och problemen med dem,
så kunde han säga att jag nog skulle vara glad att dessa elaka människor är döda.
Jag blev så chockad ....hur kunde han säga så...!!
Jag har aldrig ansett mina förädrar som elaka
och jag saknar dem trots problemen vi hade och önskar vi hade haft en chans att reda ut dem...
speciellt med pappa.
Så det är nog lika bra att jag inte går hos den psykologen mera.....
för det ger ingenting längre,
utan tvärtom att besöken hos honom gjorde mig mera ledsen.
Tydligen är det kanske också så att när man blivit lite äldre så räknas man inte lika mycket som när man var yngre,
utan nu man får klara sig bäst man kan.
Men även när man är äldre kan man ju behöva prata om saker och ting som tynger en.
Så mycket en människa ska orka ibland...men tydligen är jag ganska stark trots allt.
Och jag vet att när jag har svackor så kravlar jag mig sedan upp på något sätt i alla fall.
Skönt att även ha min lilla blogg och er mina vänner och få dela med mig av olika saker och tankar, och ibland behöver jag få skriva av mig lite.
Hoppas att solen och värmen kommer snart,
för jag har bestämt mig för att denna sommar ska panikångesten jag får om jag åker till olika platser,
den ska inte få styra mig,
och jag ska göra trevliga saker och med min lilla kamera som sällskap :-)
Kramar
PS. det har hänt något med redigeraren för inlägg här i bloggen...och texten är inte riktigt likadan som förut...fick mixtra i Html-läge för att fixa det...
