Korta möten människor emellan
Ofta när jag är ute och även i tunnelbanan så kan det bli små korta möten människor emellan, som vi säkert alla är med om.
De flesta möten är trevliga men det finns också mindre trevliga sådana.
Som en gång när jag gick uppför en trappa vid räcket på vänster sida och så kom en kille i 25 - 30 årsåldern emot mig uppifrån,
och han väjde inte för mig utan stannade med uppfodrande min och tvingade mig att gå mot sidan.
Usch...jag blev så ledsen för hans uppförande men orkade inte tjafsa med honom.
Jag brukar gå vid sidan och ledstången i trappor då jag lätt får ont i knäna i trappor och speciellt om jag trampar snett.
Men som tur är så är de flesta möten trevliga.
Som igår en kvinna med muslimsk klädsel som stod i närheten och våra ögon möttes,
och först lite försiktigt och prövande
men så blev det ett varmt leende från oss båda till varandra.
En känsla och ögon som på något sätt sa: - du är ok, trevligt att mötas ( eller hur jag ska uttrycka det )
Det var så mysigt.
Tänk vad ett vänligt leende kan lysa upp en hel dag
och tänk vad ögon kan säga mycket även om det bara är för ett kort ögonblick
och tänk vad ögon kan säga mycket även om det bara är för ett kort ögonblick
