Falskhet - minne en arbetsplats
Vill berätta om en sak som hände mig på mitt sista jobb som receptionist inom socialtjänsten, och som jag tog mycket hårt.
Jag jobbade där i några år, först som resursarbete, sedan som vikariat som förlängdes några månader i taget
och mina arbetskamrater berömde mig ofta för det jobb jag utförde,
och de tyckte också det blev bra mycket lugnare i receptionen sedan jag började.
Inte lika många konflikter och hot som kunde förekomma innan.
Jag är inte beroende av eller förväntar mig att få beröm stup i kvarten, men visst är det trevligt med uppmuntran och bekräftelse.
Och jag trivdes mycket bra och jag fick bra kontakt med många av de som kom för hjälp och socialbidrag
Men sedan började mitt vikariat gå ut igen, och jag visste inte om jag fick fortsätta,
och det var flera som var oroliga över sin anställning,
då det skulle dras ner på personal ,
och de funderade över om receptionen skulle vara kvar, eller om det skulle dras in på någon annan tjänst.
Ett par månader innan min anställningstid gick ut, så var det löneförhandlingar och alla fick löner satta på hur väl det arbete man utförde var bra eller inte
Jag fick den lägsta löneförhöjningen och naturligtvis blev jag lite nyfiken...inte så mycket för pengarnas skull, utan mera varför...
Då fick jag besked och svar från chefen ( som jag knappt träffat ) att flera hade haft synpunkter på mitt jobb, och att det verkade som om jag inte tagit till mig det...
Så det var därför jag fick det lägsta lönelyftet
Jag blev ledsen och chockad...
varför hade ingen talat om för mig om det var något de var missnöjda med
Jag kände det som en stor falskhet från arbetskamraterna, att hålla på och berömma, men sedan säga något annat till chefen.
Skulle uppskattat om de kommit till mig med konstuktiv kritik, för det kan jag ta..
det är ju viktigt, så man kan ändra på saker...
Men det hade ingen gjort...
Chefen ville boka en tid för mig med henne för att prata igenom det.
men jag ville ha en kollega med mig då....men ingen ville ställa upp...
och jag orkade inte göra detta själv, då jag var så chockad, ledsen och besviken...
Och kände, vem kan man lita på egentligen....?
Så jag slutade denna anställning, som var min sista i arbetslivet, med en bitter eftersmak.
Som jag ser det nu så var många oroliga för sin anställning....och antagligen det var därför detta hände
Men ändå....även om man är rädd om sin anställning, så tycker jag inte att man ska göra andra personer illa bara för att själv få stanna.
Men sånt händer tyvärr....
Detta blev ett litet långt inlägg och jag brukar försöka få dem lite kortare.
Men kände jag ville dela med mig av denna upplevelse och hoppas mitt långa inlägg inte var alltför jobbigt att läsa
Ha det så gott mina bloggvänner och besökare
hm förstår du blev ledsen av d:/
jo nu regnar d å regnar...
men man får tända ljus å mysa lite iaf.kram!
Undra på att du blev ledsen. Så falskt av dina arbetskamrater, som ju säkert agerade så för att de var rädda om sitt eget jobb, men ändå....
Kram!
Tråkigt när man inte får veta med en gång om något inte är bra, eller om det handlade om att man var rädd om jobbet. Dåligt av dom tycker jag.
Kram och ha en bra kväll
Förstår att du blev besviken på dina arbetskolegor som dom betedde sig mot dig. Det var falskt gjort.
Så gör man inte.
Här regnar det oxå.
Säkert regn i hela landet och det kan ju behövas för växterna om inte annat .
Kram på dig
/Gunilla
HUR kan en arbetsledare sätta löner när man inte träffar den anställde och bildar sig en egen uppfattning, utan går på hörsägen?
Dåligt av kollegorna att springa med skit....då skulle chefen dragit öronen åt sig! Fy skäms chef och kollegor! Kramar
Skönt att du fick komma därifrån! Usch så ledsamt att höra om hur vissa människor kan bete sig. Låtsasvänner som ler mot en och snackar s-t bakom ryggen är det värsta kryp som finns. Värre än insekter och du vet ju hur illa jag tycker om dem... :)
Men många gör nästan vad som helst idag för egen vinning, så tråkigt!
Sov gott och trevlig start på veckan!
Kram
usch va dåligt av dem och förstår att du blev ledsen,fy för sånna människor,
kram till dej
Svar:
Jo, jag blev mycket ledsen och besviken på mina arbetskamraters dubbelspel.
Själv skulle jag inte kunna göra så mot någon, även om jag var orolig över min egen anställning
Och ja, Veiken, chefen handlade ju också mycket fel, som gick på vad andra sagt och inte ens träffat mig personligen.
och håller med dig Ailas, att "låtsas-vänner" som ler mot en
men sedan snackar s-t bakom ryggen är inte mycket värda.
Tack mina vänner för alla kommentarer och det känns så bra att kunna skriva om och ventilera saker här i min lilla blogg
Önskar er alla en fin vecka som kommer.
kramar
Hej Inger Maryissa!
Precis så upplevde jag den sista tiden som jag jobbade på postgirot.T.O.M.min Sk.väninna där,snackade skit om mig bakom ryggen.Sånt är tarvligt och det skulle jag aldrig göra,mot den som säger vara ens vän!Ruttet är det.Men typiskt att inte våga stå upp för sin arbetskamrat.Jag är glad att jag kom bort från posten och upptäcker deras svek.Ha en trevlig kväll och vecka!Nu har jag resfeber!
Kram,IngerPs.Come fly with me!
Usch va det regnar!
Det där känner jag så väl igen, mer en regel än undantag att människor beter sig illa mot varandra. Tråkigt att det var så du fick sluta ditt arbetsliv. Men jag tycker att du ska tänka på de ljusa minnena som du har från de besökare som var nöjda med att ha dig där. Du förgyllde säkert deras dag.
Hoppas du får en bra dag!
:-)
hoppas du haft en härlig måndag,kramen
Att det ska finns så illasinnade arbetskamrater som springer bakom ryggen och snackar skit. Ofta är de själva så bittra och detta får då gå ut över någon annan. Rädslan att bli arbetslös gör väl också sitt till. Du gjorde rätt som gav dig av därifrån.
Ha det så gott!
Natti natti /Sylvia
Det är alltid väldigt trist när sådant där uppdagas. Vi har utvecklingssamtal varje år, men ibland känns det inte som det man säger har någon betydelse. Tråkigt i alla fall att känna sig sviken av sina s.k. arbetskamrater. Kram!
Hej Inger!
Vilket märkligt sätt att sätta löner! Olagligt dessutom enligt facket efter vad jag vet.
Det är ju facket som bestämmer lägstalöner och även via avtal om höjningar. Då du dessutom arbetade inom stat/kommun så brukar dom vara noga med sådant. Låter mycket märkligt. Inom den privata sektorn däremot gör dom ju lite som dom vill, men facket har alltid något att säga till om förutsatt att man är medlem. Dit ska manvända sig om man har problem med lönen eller annat. Dombrukar kunna medla i konflikter.
Hilma synd att du inte pratade med din chef, kunde kanske blivit ett positivt samtal och en förklaring som var godtagbar. En chef är ju också bara en människa som alla andra.
Nåja, nu är detta passerat och går inte att ändra på
men falskhet förkommer ju på alla arbetsplatser, har vi alla varit med om tyvärr.
De som har de vassaste armbågarna kommer alltid längst. Usch ja, livet är en strid för oss alla.
På tala om strid så strilar regnet ner just nu för det smattrar på fönsterblecket.
Dags att ta med en bok och uppsöka sängen innan jag fastnar på nätet...lätt hänt ;-)
Ha det så bra, Agneta
Det låter jättekonstigt. Och vilken dålig chef som för vidare skvaller på det sättet utan att kunna ta konsekvenserna av det hela! Egentligen ska man som anställd ha först ett medarbetarsamtal som handlar om jobbet och hur man sköter det, sen ett lönesamtal där chefen har ett löneförslag som man får diskutera.
Så himla konstigt och tråkigt!! Chefen var ju ingen att lita på. Chefen borde ha haft ett samtal med dig innan lönesättningen.
Hej vännen
Jag har varit en urusel bloggare i sommar. Nu har jag i alla fall läst ikapp mig inne hos dig....Intressant läsning som vanlig och ang ditt senaste inlägg så förstår jag att du blev jätteledsen.
Tänk i stället på alla de som tyckte att du var duktig ocgh gjorde ett bra arbete, för det är jag säker på att du gjorde...stor kram
Det var mycket fult det Du råkade ut för!
Tyvärr är det som Du skriver inte ovanligt!
Att berömma när det inte kostar någonting går ju an, men sedan...
Har varit lite "slö" med att besöka mina bloggvänner, men det är ganska kämpigt här nu!
Kram till Dig!
Svar:
Ja, det kändes mycket tråkigt det som hände, men jag orkade inte ta tag i det med min chef.
speicellt som jag inte fick någon med mig som kunde vara med och bevittna samtalet
och vara ett stöd...men ingen ville göra det..
Och så skulle jag snart sluta i alla fall...
Fast nu efteråt tänker jag att jag skulle i alla fall försökt ta reda på vad det gällde,
men just då orkade jag inte.
Och ja, det var inget roligt sätt att sluta på denna arbetsplats
och även mitt arbetsliv.
Men jag får försöka tänka på alla positiva saker, den bra kontakt jag många gånger fick med de som sökte hjälp och socialbidrag
Stunder när jag kunde lugna ner oroliga situationer m.m.
Och jag behandlade alla med respekt, eftersom jag vet hur viktigt det är.
Ja, detta med lönesättningen var konstig.
Fick besked om att den sattes i olika nivåer, som bestod i hur väl man utfört sitt arbete.
Och inom kommunen fanns flera olika chefer.
en chef på sjäva arbetsplatsen / avdelningen, en enhetschef och sedan högste chefen.
Det var enhetschefen som talade om detta för mig, och henne hade jag knappt träffat.
Och bland de anställda fanns en hel del fjäskande för cheferna och vassa armbågar
vilket jag aldrig haft...
I min enfald trodde jag att om man utförde ett arbete så bra som möjligt...att det skulle räcka
men tyvärr är det inte alltid så......
Tack för alla kommentarer och det är toppen att kunna ventilera olika saker här i min lilla blogg
kramar tillbaks
