Saknad - min Mamma
Bilden av rosen har jag lånat från: http://www.sxc.hu/browse.phtml?f=view&id=808572
Igår var det exakt 8 år sedan min lilla mamma gick bort bara några dagar före sin födelsedag.
Hon var 83 år gammal och hade långt framskriden bröstcancer vilket hon hade dolt för mig, och så vitt jag vet inte heller sökt för.
Jag hade märkt den sista tiden att hon var tröttare och sedan började hon tappa matlusten.
Och en dag när jag kom till henne så hade hennes ben svullnat så otroligt.
Så jag bad henne att vi skulle åka till doktorn, och jag erbjöd mig att ringa
men hon ville jag skulle åka hem och hon ville ringa själv.
Och nästa dag hade hon fått en akut-tid på vårdcentralen hos en kvinlig läkare som min mamma tydligen tyckte mycket om och varit hos tidigare.
Så jag tog bussen och åkte till mamma och sedan åkte vi tillsammans till doktorn och mamma blev genast inlagd på sjukhuset
Mera om det har jag berättat om här:
http://ingermaryissa1.blogg.se/2010/february/sista-veckorna-med-mamma.html
Och efter tre veckor på sjukhuset gick min lilla mamma bort
Allt gick så fort och jag var helt oförberedd och var säkert i chock också.
Glömmer inte kvällen då de ringde från sjukhuset och sa att mamma hade gått bort.
Önskar så att jag hade kunnat vara med henne de sista timmarna, men så blev det inte.
Det var en jobbig kväll för mig ensam hemma och chocken och insikten av att att min lilla mamma nu inte fanns kvar.
Och dagen efter åkte jag till sjukhuset för att ta ett sista farväl, och tog med mig ett par rosor för att sätta i min mammas händer.
Men det kändes så overkligt att se mamma ligga där...hennes kropp fanns där, men min mamma fanns inte där längre
Och den dagen skrev jag denna lilla dikt som jag också läste på min mammas begravning
http://www.ingermaryissa.se/Dikter/diktsida6.htm
Och jag tror att en dag träffar vi våra kära som lämnat oss och gått till den andra sidan, som jag brukar kalla det,
och de fyra åren mamma och jag slutligen fick och hade tillsammans betyder så mycket för mig.
Utan de åren hade det varit bra mycket tyngre,
så jag är så tacksam för den tiden
PS. hoppas ni mina bloggvänner och besökare inte har det alltför besvärligt i det snöoväder som drar fram över delar i vårt avlånga land
Här där jag bor har det kommit rejält med snö bara på ett par timmar
Blev så rörd avvad du skrivit om din mamma. Min mamma gick bort sep. -96 i hjärtinfakt-. Pappa aug. 2000 i en strok. Hade leukemi i botten så de bidrog nog.
Kramar Stina
Kära Inger!
Man saknar sin mamma, det gör jag också. Men du fick i alla fall behålla henne länge. Jag förlorade min redan 5-6 år innan hon dog, då hon blev svårt dement.
Varma kramar!/Ingrid
kära du så rörd jag blev att läsa din fina fina dikt, och jag tror som du och jag tror att din mamma hörde dina vackra ord och din kärlekshyllning till henne.
Du har förlorat mycket min vän, och så skönt att vi kan prata med varandra här på bloggen..stor kram till dig i kväll
Klart man saknar sin Mamma!
Min Mamma gick ju bort -99, två månader efter att hon fyllt 69 år.
Dt är nu snart 12 år sedan.
Fattar det inte än.
Tiden går alldeles för fort.
Kram vännen
/Gunilla
Visst blir det tomt när dom lämnar oss, vilken fin dikt du har skrivit och kanske ni möts igen. Har själv förlorat båda min föräldrar år -05 med bara ett halvår emellan.
Kramen till dig.
så himla sorgligt förstår att du saknar din mamma ,va fint du skriver om henne,
massor av kramar till dej i din sorg på hennes minnesdag!
Du skriver så fint. Jag förstår hur du känner.
Varm kram!
Kram till dig :(
avslutade nyss en dokumentär med ett budskap som du aldrig kommer glömma. Hade verkligen rekommenderat den till dig och dina läsare. 1,5 timme varar den och du kommer inte lämnas oberörd :´(
tack så mycket! ska på möte med ambassaden idag så jag hoppas det kommer gå bra :D
åh, beklagar att din mamma gått bort, men skönt att hon fick ett långt liv :)
Vilken fin dikt du skrivit till din mamma. Det är tungt när föräldrarna lämnar oss, plötslig blir man liten igen o känner sig vilsen o tom. Jag förlorade min älskade pappa hastigt för åtta år sedan till vintern. Jag var med honom mycke sista veckan i hans liv och de sista timmarn, höll honom i handen och pratade om ditt o datt. Tyvärr han inte mamma in, hon var trött o behövde sova lite, de kommer hon nog aldrig över, att hon inte fanns där hos om sista timmarna. I mitt hjärta finna han alltid kvar och när jag är hemma hos mamma pratar jag även lite med pappa, för mig finns han alltid är endå.
Kramiz
Det kändes bra att du berättade detta,allt behöver inta handla om glädje,kläder,shopping....Jag gillar när det handlar om livet,vilket inte alltid är så lätt att sätta på pränt!
Tack för ditt inlägg...
KRAMEN från Ingmarie
Svar:
Tack mina vänner för alla goa rader och glad att ni tycker om min lilla dikt till min mamma.
Vet inte hur...men jag fick styrkan att läsa den på min mammas begravning,
och helt plötsligt när jag läste den, det kändes så rätt
och det kändes som om mamma var där och det var som om det bara var hon och jag närvarande...
svårt att förklara...
Och ja, flera av oss har en mamma och föräldrar som gått över till den andra sidan.
Och saknaden finns även om det gått flera år.
Åter igen tack för alla kommentarer och för det ni också delar med er av
Stora kramar
Jag är liksom Du tacksam att jag fick komma min mamma närmare de sista 15 åren av hennes liv, då hon valde att bo nära oss. Hon gick bort i våras och den akuta varje-dags-sorgen är över, men jag tänker på henne varje dag fortfarande och minst någon gång per vecka är jag riktigt ledsen än. Jag antar att det sjunker undan så småningom och kommer tillbaka som du beskriver vid speciella dagar. Din dikt är fin och jag minns att jag läst den förut.
Samma saknad som Du berättar om Din mamma, upplevde jag efter min far när han gick bort 2004.
Fick också några fina år med honom innan han dog i sömnen ensam på ett äldreboende, ingen av oss alla fem barn var där, det hela kom så oväntat trots att han blev 97 år!
Minnena har vi kvar inom oss!
Kramen*
Tack för dina rader i min blogg !
visst är det hemskt att barn skall få sådant kastat i ansiktet i så låg ålder .. Men dagis har tagit tag i det och pratat om det.
visst saknar man sina föräldrar hur gammal man än är själv . Jag saknar min pappa som gick bort i cancer han med för 10 år sedan .
Ha en trevlig lördag ./Maria
Morning! Vackra rader hos dig idag...och rörande...du förstår nog hur jag menar. I vår ålder så kommer ju ofta sorgen, vare sig vi vill eller inte, vi blir ju inte yngre och föräldrarna därmed äldre....men vilket svammel det blev av det här då?! Måste nog ha kaffe....
Kramen!
Ragnvi
Svar:
Jo, saknaden och sorgen går i vågor, och olika dagar och händelser kan väcka den.
Och ja, jag är så glade över de år jag fick med min lilla mamma efter att pappa dog.
Det är konstigt hur det kan bli...
och ja, när en förälder går bort det känns i alla fall oväntat även om de är äldre och man vet att den dagen kommer
Man förtränger nog i det längsta tanken på att de en dag kommer att lämna oss.
Ha det så gott mina vänner och stora Kramar
Så vacker dikt och så starkt av dig att kunna läsa den vid begravningen!
Svar:
Tack snälla, och det kändes så speciellt att läsa min dikt på mammas begravning.
Jag trodde först att jag inte skulle orka...
men så plötsligt kändes det så rätt och jag fick styrka...
och jag glömmer aldrig känslan när jag läste den....
precis som om mamma var där och hörde mina ord..
och stunden kändes helt perfekt...och även läkande på något sätt..
Mycket fin dikt. Och jag förstår att du saknar din mamma. Jag kan bara försöka tänka mig in i hur det är att förlora sin mamma. Jag har båda mina föräldrar kvar i livet, och hoppas få ha dem kvar länge till. Som du skrev i en kommentar här ovan, man förtränger nog att ens föräldrar ska lämna en en dag. Så bra ändå att det kändes läkande att läsa dikten för din mamma på hennes begravning. Stor varm kram!
Svar:
Tack min vän
Och ja, det kändes så speciellt och rätt att läsa dikten på min mammas begravning
Och det är nog därför jag fick kraften att läsa den
stor Kram tillbaks
i augusti blir d 8a år för mig med sen mamma gick över(säger med andra sidan)helt säker på att vi får träffa dom igen sen=)kramar!!vacker dikt
Svar:
Ja, jag tror också att vi får träffa våra kära igen en dag
glad du tycker om min dikt
stor Kram tillbaks
