Lite vemod i den vackra försommaren
Nu när Gullregnen, Kastanjeträden och andra träd blommar så vackert så minns jag alla mysiga promenader med min mamma
och speciellt vår första sommar tillsammans
Det var första sommaren efter att vi äntligen hittade varandra igen som mor och dotter.
Och vi fick fyra underbara år tillsammans innan min mamma sorgligt nog dog i bröstcancer.
Minns speciellt denna första sommar då träden formligen dignade av blommor,
jag hade innan aldrig sett så mycket blommor på träd förr
och mamma och jag sa att de blommade nog speciellt för oss denna sommar.
för att vi äntligen hittat varandra igen.
Önskar jag hade fått behålla min mamma lite längre och det känns ofta vemodigt vid denna tid på året,
då jag saknar mamma och våra promenader tillsammans
Men jag är ändå så tacksam för de fyra år vi fick tillsammans.
Jag har berättat lite mer om mamma och mig här i min blogg
http://ingermaryissa1.blogg.se/2008/february/till-minne-av-mamma.html
ha det så gott mina bloggvänner och besökare
Jag saknar också min mamma även om jag fick behålla henne länge, men det finns ingen som kan ersätta en mamma.
Varma kramar!
/Ingrid
Så vackert du har gjort
Vilken tur att ni fick dessa år tillsammans
Det måste ju ha betytt mycket för henne också
Vad fin du har gjort med bilderna. Skönt med minnen att plocka fram ibland.Ha de gott-
Visst saknar man sin mamma. Det gör jag oxå, fat det nu är lite mer än 12 år sedan hon gick bort.
Kram/
Gunilla
Visst saknar man sin mamma. Det gör jag oxå, fast det nu är lite mer än 12 år sedan hon gick bort.
Kram/
Gunilla
Du får trösta dig med att ni fick de åren tillsammans. Det är svårt, det förstår jag. Men hon nådde en aktningsvärd ålder ändå.
Min mamma blev bara ett år äldre jag nu och pappa ett år yngre än mig.
Men vi hade fin kontakt hela tiden allihop.
Men det blir ju inte sådana speciella minnen som för dig.
Må så gott vännen
Kram
Glad att Du fick den fina tiden med Din mamma!
Jag har också nära som jag saknar, det verkar som om saknaden blir större med åren?
Sommarkram till Dig!
Lite tårögd blir jag förstås när jag läser Ditt blogginlägg om Din mamma. Jag fick hitta tillbaka till min mamma hennes sista år i livet när hon flyttade hit till Värmland och vi fick lite fler år tillsammans än Du och Din mamma. Och jag glädjer mig åt dem väldigt mycket. Jag inser nu hur hemskt det hade varit om hon gått bort och vi inte hade fått dem.
Du har i alla fall dina minnen som är positiva att plocka fram :) Alltid en tröst. Kram !
Klickade mej vidare och läste om dej och din mamma.
Det var väldigt likt det jag själv gick igenom med min mamma..hon gick med bröstcancer för länge..och levde ca. tre månader efter hon kommit in på sjukhuset.Så jag förstår chocken..man är inte förberedd, det är man inte ändå..men när allt går fort, så är det svårt att hinna med. Man saknar sin mamma..men som du skriver man får vara tacksam över de minnen man har som är bra.
Stor Kram
förstår du saknar henne=)bra ni hittade tillbaka till varandra,ja man får va glad för tiden man fick.saknar min varje dag så synd hon dog så ung.men så är livet
fint du gjort med bilderna=)
kram!!!
Vilka fina bilder. Tur att ni hittade tillbaka till varandra och att ni fick några år tillsammans. Jag förstår att du känner saknad, kanske speciellt den här tiden på året.
Kram
Hej o hå,Inger Maryissa!
Så vackra bilder på er,din mamma o syskon!Fin banner!
Ja du,jag var iallafall först med att hitta bilder på kungen i bar kalsingar!Hi,hi.Misstänker att han ser ut som de flesta gubbar.Jag tycke att det får vara nog med korsfästelsen.Min bild,är bara en klippdocka från Maggans nostalgiska klippdockor.
Kram,Inger,Maryissa!Inger
Ja, det är vackert med träden och dess blommor...minnen kan vara vackra också och just nu så blommar dessa träd för dig och dina minnen...
Det var i alla fall bra att ni hann att få 4 bra år tillsammans .. då blir det lite mer ljusa minnen att ha också :)
kram/Mimmi
Nog är det lätt att bli vemodig i försommaren...men så skönt att du vet att ni ändå fick era fina år tillsammans efter allt som hänt innan.
Kramen!
Ragnvi
Fin vårbild på din kära mamma...härligt att ni fick de åren innan det var försent.Härligt att ni fick rå om varandra så.Förstår att du tänker extra på det nu när det blomstar så grant ute..Verkligen en fin årstid för dina fina minnen,,
Sköt om dig vännen...kramkramen..
Svar:
Ja, saknaden av sin mamma bär man med sig alltid.
Glad ni tycker om bilden jag gjorde för ett par år sedan till ett annat inlägg om min mamma
Denna sommar som bilderna är ifrån
och de övriga somrarna och åren är så speciella för mig
Och precis som du Inga, jag är så glad över att vi fick dessa år tillsammans,
och jag är så tacksam över att min mamma och jag fick skapa nya och fina minnen tillsammans
och ja, Kerstin kanske det är så att saknaden blir större med åren,
kanske bland annat p.g.a mera instikter man får om olika saker och tider i livet
och tänk att du Bling och jag gick igenom liknande med våra mammor.
och ja, när det går så fort det blir som en chock, då man inte hinner förbereda sig.
Tack mina goa vänner för alla kommentarer,
och nu ska jag börja en lite försenad bloggpromenad
kramar till er alla och önskar er en fin helg
