Att inte kunna förvänta sig något m.m.

Igår kom jag av någon orsak att tänka på hur man ibland inte kan förvänta sig saker och ting.

Kommer bl.a. ihåg att när jag växte upp, så kunde saker förändras och uppfattningen om en kunde förändras helt plötsligt

Som många av er redan vet så tillhörde mina föräldrar en strikt frikyrka, och jag försökte leva upp till deras förväntningar....
om man inte gjorde det så blev man utsatt för kyrkans och även föräldrarnas kritik m.m....speciellt pappas

Det kunde vara så att ena stunden kände man sig accepterad och omtyckt, men helt plöstligt kunde det ändras....

och förtroenden svikas och vändas emot en...och man fick kritik...
och tyvärr så spelades också via barn ut mot varandra när det gällde uppmärksamhet
Detta fortsatte även när vi barn var vuxna

Men vi var snälla mot föräldrarna, och det var bara att tåla det och försöka visa upp bara det pappa gillade
och vi har aldrig vågat konfrontera och ifrågasätta honom...
även om vi många gånger var sårade och ledsna.....men man fick förtränga det vid besöken...
för att kunna ha en bra samvaro...

jag hade ju också min dotter att tänka på och ville inte att hon skulle uppleva slitningar
Men är nu inte så säker på om jag gjorde rätt....kanske skulle ha berättat mera...vet inte...

Och / eftersom för pappa det var så viktigt att han sågs i "bra dager" även om det gick ut över bl.a. oss barn...
det påverkade även relationer med andra....

Under de sista åren pappa levde, jag blev satt vid sidan om p.g.a besvikelser över mig
jag blev den person alla öste över sin besvikelse och frustration på...
speciellt efter min systers död

och även mina föräldrar medverkade till att jag inte fick tag i min syster åren före hennes död
och antagligen p.g.a att hon strax innan hon dog blev religiös...
vilket pappa ofta pratade stolt om ....
trots att hon dog strax efter hon blev religiös, bara 36 år gammal och genom tabletter 

och min systers död knäckte mig....

Mer finns att läsa om min syster här i min blogg:

http://ingermaryissa1.blogg.se/2011/january/min-alskade-syster-saknad-och-varfor.html

Det är bara jag kvar i vår familj....och vem tror på mig nu....
någon upprättelse lär jag aldrig få....och antagligen aldrig jag får veta vad jag egentligen anklagats för....

Naturligtvis livet går vidare och jag försöker att inte tänka alltför mycket på dessa saker, för det tjänar ju ingenting till,

men det är svårt att värja sig från tankar och minnen ibland av vissa orsaker

Men försöker koncentrera mig på de positiva saker som trots allt finns i livet
det är ju trots allt så kort och man får göra det bästa man kan av det

Och det känns så bra att kunna få skriva av mig lite här i min lilla blogg

Känner jag behöver det ibland....och det hjälper en hel del att få göra det, istället för att hålla allt inom mig

Hoppas ni alla haft en fin Pingsthelg och det har varit underbart väder.

idag är det mulet och regnigt och kyligare, och kanske även åska på gång
men hoppas att solen och sommarvärmen kommer tillbaka snart igen för det är ju så ljuvligt

Ha det så gott mina bloggvänner och besökare


Kommentarer
Postat av: annemon

Har läst dina rader och nog är det tråkigt att det blev så för dig,bra att du hittar positiva sidor att fokusera på när tankarna vill börja mala om det som hänt och det inte finns någon att vantilera det med.Ha det gott/Kram

2012-05-28 @ 17:43:02
URL: http://annemon.bloggagratis.se
Postat av: Erika

Har läst ditt inlägg och vet knappt vad jag ska använda för ord och börjar med... om alla orättvisor du utsatts för.Har sagt det förut och säger det igen, kan inte föreställa mig en enda sek hur ditt liv varit och allra helst med din pappa som styrde och ställde, med en medvetenhet naturligtvis...samt vilka knappar han skulle trycka på när det gällde er som små och som vuxna, samt en mamma som var rädd för honom och inte vågade sätta sig upp....förmodligen nertryckt av honom.



Men det var ofta så i hemmen förr att kvinnan skulle vara tyst för det var mannen som visste bästa och kunde bäst och bestämde....ja, jag blir så frustrerad bara vid tanken att det var så förr...inte i alla hem men i många.



Du skriver vem tror på mig nu ja vem, är så hemskt när någon/några manipulerar och andra tror fullt och fast på det istället för att tar reda på sanningen, det är så tragiskt.



I det fallet vet jag vad jag pratar om för jag har själv blivit utsatt för saker som alla trodde på och förmodligen gör ännu. Man har inte en suck att försvara sig, blickar säger mer än ord vem de ska tror på.



Du får förlåta mig att jag skriver så om din mamma, menar inget illa, men det var ofta så förr i hemmen.



Kram

2012-05-28 @ 19:37:30
URL: http://enstrimmaljus.blogspot.com/
Postat av: soffie

usch vad myscket jobbigt du har varit med om, men du verkar vara en mycket stark person å så himla goo å snäll, massor av kramar till dej

2012-05-28 @ 19:38:29
URL: http://soffie69.blogg.se/
Postat av: Mia

Det är bra att kunna skriva av sig, vännen...vi har inte bara positiva saker inom oss....Stor kram!

2012-05-28 @ 23:21:15
URL: http://matmia.blogg.se/
Postat av: Inga Magnusson

Du har haft en svår uppväxt och tvingats uppleva saker som ett barn ( och en vuxen) inte ska behöva.



Det kan vara omöjligt att förlåta och ibland finns inga goda skäl för det heller. Men kanske kan det ändå vara så att man själv mår bättre om det går att försonas med minnen. Det Dina föräldrar och framför allt Din pappa utsatte Dig för var väldigt illa och dåligt gjort. Det har gett Dig dåliga minnen som Du får bära på och sår i själen.



Men jag undrar ibland hur deras liv har varit från början, vad hade de själva med sig i bagaget när de skulle agera som föräldrar?



Det kan också ha funnits en slags omtanke bakom strängheten och oförsonligheten. Att man skulle bli en bättre människa och få det bättre både i det här livet och nästa om man levde efter strikta regler?



Jag har inga upplevelser av religiositet men försöker se vad som ligger bakom deras agerande, för det verkar så obegripligt och dumt.

2012-05-29 @ 07:01:37
URL: http://inga.blogg.se/
Postat av: Gunnar

Det verkar som du har haft en jobbig uppväxt. Svårt att göra sig kvitt sådana minnen. Hoppas att du kan lägga en del av detta bakom dig och gå vidare i livet.

Jag tänker att man ska förvänta sig något. Allt kommer inte att inträffa men kanske något.

2012-05-29 @ 07:55:39
URL: http://gunnardeckare.wordpress.com/
Postat av: Lisbeth

Att vara förälder är inte lättaste. alla gör vi våra fel ibland och det finns inga facit att gå efter. Det är huvudsaken att man gjort så gott man kunnat utifrån sina förutsättningar. Så tråkigt att det bara är du kvar. Skulle nog behövt någon att "få medhåll" från. Ensamheten med att bära mörkare hemligheter är svår. Jag tycker det är bra att du skriver i bloggen för någonstans måste det ut

Sköt om dig

Kram

2012-05-29 @ 15:14:27
URL: http://tankelek.blogg.se/
Postat av: Ingrid

Hejsan Inger!

Att var förälder är inte lätt, men jag tror att de flesta gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar.



Att det blir bra alla gånger är inte så underligt, föräldrar är ju inte mera än människor.



Vi bär nog alla med oss minnen och tankar kring vår uppväxt, en del ljusa andra mörka. Det gäller att plocka fram de ljusa minnena och försöka förlåta och gå vidare och inte gräva ner sig mörka destruktiva tankar.



Jag tror att du lyckas ganska bra Inger! Ett positivt tecken är att du skriver om det här i bloggen. Har man en gång satt ord på sina tankar, så är de inte så farliga längre.



Varm kram, Ingrid

2012-05-29 @ 15:55:36
URL: http://stenstugu.com/wp
Postat av: Inger Maryissa

Svar:

tack för alla goa kommentarer och det känns så skönt att få skriva av mig lite när tunga minnen och tankar kommer.

och skönt att läsa att ni tycker det är bra att jag gör det....ni är toppen..



På något sätt så har jag nog kunnat förlåta och försonas med det som hänt i barndomen



Men att saker fortsatte även när vi barn var vuxna, manipuleranden, och beteenden

och traumatiska saker som hänt, och saker jag inte får svar på, gör det svårare



Syskonen som dog, och allt som hände vid min systers död och jag har aldrig fått veta vad som egentligen hände före och i och med hennes död



Jag undanhölls så mycket....och lögner...och så många frågor...

och ingen tänkte på mina känslor utan istället all frustration östes över mig....det blev för mycket



Kanske mina föräldrar och min pappa hade skuldkänslor men inte kunde hantera dem

utan valde att skjuta över dem på mig....

det var mig det var fel på i hans ögon

och tydligen det var lättare för pappa att påpeka mina fel och brister och besvikelse över mig, istället för att se sig själv...



men jag var ju det enda barnet som var kvar....är svårt att förstå beteendet



Jag är glad över att min mamma och jag fick fyra år tillsammans efter att min pappa dog,

då vi mera lärde känna varandra som mor och dotter



Men visst fanns och finns det en tagg i hjärtat p.g.a allt som hänt....men jag ville inte göra det svårt för mamma utan bara njuta av tiden vi fick tillsammans

och jag är glad över den tiden, för utan den skulle det ha varit mycket svårare



men det som också är jobbigt är att allt detta som hänt har fått efterverkningar

och trasslat till viktiga relationer...

och som jag skrev i mitt inlägg:

- vem tror på mig nu....



Nu är det inte så att jag hatar min pappa

på något sätt tycker jag ändå synd om honom

för jag har ju förstått att han var en olycklig själ innerst inne

men trist bara att hans beteende skulle behöva gå ut över oss barn.....

och alla efterverkningar det fått



Åter igen tack mina goa vänner för alla kommentarer och tack för att jag kan dela med mig av olika saker,

och det hjälper mycket att får skriva av mig ibland

Stora kramar

2012-05-29 @ 21:46:57
URL: http://ingermaryissa1.blogg.se/
Postat av: Agneta

Hej, Inger!

Vi har alla vår uppväxt att brottas med och så mycket vi inte förstod. Ibland kände man sig "skyldig" för sådant man inte gjort. Gällde nog de flesta familjer förr, oavsett vilken religion som fanns i hemmet.

Den du ska tro på är dig själv och ingen annan, såklart!

Att ursäkta oförätter och gå vidare och inte leva i det förflutna är bäst för tiden rinner iväg och dåtiden är passerad och går inte att göra om.



Försöka förstå kan man ju alltid, det finns orsaker till varför människor beter sig som dom gör.



Gäller även i dag, många som far illa, inget förändras uppenbarligen.



Som förälder gör man sitt bästa och om det är rätt eller fel är svårt att avgöra, beror ju på barnens personligheter och arvsanlag. Dom är egna individer med åsikter och tankar men det är bra att berätta hur allting varit, delge din dotter alla fakta. Mer än så kan du inte göra.

Men så gott att du fick flera år med din mamma, något att tänka på som positivt.



Ha de nu så bra och försök att tänka på nuet och framtiden, dåtiden kommer inte tillbaka.

Kram, Agneta

2012-05-29 @ 22:21:28
URL: http://www.agnetas.name
Postat av: Ragnvi

Morning! Har läst ditt inlägg och även ditt svar till oss här ovan....så mycket du har inom dig...det har vi väl alla kanske men du har lite extra tungt att bära...så bra att det lättar lite för dig när du kan skriva av dig. Fortsätt med det om du tycker det hjälper...om inte annat kanske du hjälper nån annan som kanske är i liknande situation idag...

Kramen!

Ragnvi

2012-05-30 @ 06:31:37
URL: http://rankans.blogg.se/
Postat av: Ailas

Har läst igenom ditt inlägg och så kommentarerna som kommit in och kan inte säga annat än att jag känner vemod och nästan vrede... samtidigt som jag vet, att man nog mår bäst av att försonas med alla. Men såren inom sig, de finns nog kvar för alltid... oavsett hur mycket man försöker smörja dem.

Jag skulle gärna se en diskussion kring detta i TR och det vore mycket trevligt, om du skulle skriva ett litet inlägg. Religion som tröst och religion som förtryckare är ett ämne som borde engagera. Det finns mycket kvar av detta även idag, inte minst ute i världen... men även i Sverige.

Hoppas att du har en trevlig onsdag!

Varm kram!

2012-05-30 @ 14:47:15
URL: http://ailasblogg.blogspot.se
Postat av: Lotta

Hur det än varit så är det starkt av dig även om du inte alltid känner det så att kunna sätta ord på det du upplevt. Att inte bära det inom dig. Tänk vad fel det kan bli och dina föräldrar som trodde att de gjorde rätt med den erfarenhet och med de redskapen som de bar med sig, det sociala arvet har stor betydelse. Jag tycker att du är så stark som vågar tycka till och vågar sätta ord på det som du anser varit fel. Tack för att du delar med dig, kan säkert ge styrka till andra.



Kram

2012-05-30 @ 19:29:46
URL: http://tankarombilder.blogg.se/
Postat av: Sylvia

Det är inte så lätt alla gånger. Föräldrar gör väl så gott de kan men ibland så blir det ändå fel. Kanske de kände en press från den troende församlingen som de var med i. De frikyrkliga samfunden kan påverka sina medlemmar och de blir rådvilla och har svårt att tänka klart. Det måste ha vara ett rent helvete för dig som hade ett lite annat perspektiv och en annan tolkning än dina föräldrar hade. Tycker du är en fantastisk stark kvinna som ändå har klarat av att bilda dig en egen uppfattning och ett eget liv. Du är guld värd som tar upp dina tankar och ventilerar dem i din blogg. Tack för du delar med dig och det kan säkert ge andra en stärkande hand.

Många varma kramar.

Sylvia

2012-05-30 @ 21:00:17
URL: http://cobra38.wordpress.com
Postat av: Inger Maryissa

Svar:

Jo, det är inte lätt att vara förälder alla gånger, och speciellt om det finns saker och trauman i bagaget...som det fanns hos mina föräldrar på olika sätt

och som säkert inte var bearbetade....och mycket gick så otroligt fel....

plus mycket annat som spelade in, som t.ex. frikyrkan som hade sånt inflytande....



och det som hänt mina tre syskon är så tungt och omständigheterna



och ja, visst är det viktigt att kunna lämna saker bakom sig, och det försöker jag göra,

men minnen dyker upp och så många frågor...som det är svårt att värja sig från...

de finns där.....och det är så skönt att jag kan få skriva av mig när de pockar på alltför mycket

istället för att bära allt inom mig

att få berätta och skriva blir ett sätt att bearbeta saker och ting

och jag är så glad och tacksam över att få kunna göra det här i min lilla blogg då och då.



och är också så glad att ni tycker det är ok att jag gör det

Och tack mina så goa bloggvänner för alla varma kommentarer och jätte-stora kramar till er alla

ni är toppen !!



2012-05-30 @ 21:27:43
URL: http://ingermaryissa1.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Visas ej för andra)

Din bloggs adress eller din hemsida:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0