Djurplågeri - Psykopater ?
Jag såg för någon dag sedan på TV4 Fakta ett program om psykopater och ett annat program om djurplågeri där levande fåglar plockades på dun.
Det var så förfärligt att se så jag grät.
Vilket förfärligt lidande dessa stackars fåglar fick utstå, och hur de skrek av skräck och smärta.
Och mina tankar gick till psykopater som det sägs, att de bl.a. har en oförmåga att leva sig in i hur andra känner.
Och jag tänker att det kan ju gälla oförmåga att känna att djur kan lida också.
Jag har svårt att tro att människor med normalt samvete och känsloliv kan göra sådana hemska saker mot djur.
och att de som gör det kanske har psykopatiska drag ?
I vilket fall som helst så måste de ju ha stängt av alla känslor för djurens lidanden.
En sak är ju att avliva djur för att få mat på bordet, vilket man gjort i alla tider.
Men att plåga djur tycker jag är så hemskt.
När en människa inte har respekt för liv och djurs lidande då är något mycket fel.
Detta blev mina små funderingar efter de programmen jag såg på TV
Vad tycker ni ?
Spåman i brevlådan ;-)
Åter igen har jag fått en sådan här lapp i brevlådan.
Tänk om det var så enkelt i livet att gå till en sådan person och få alla problem lösta ;-)
Men jag har hört att det kostar också........
Att människor blivit av med massor av pengar på detta sätt, att de varit så godtrogna....
Undrar vad det är som gör att människor fortfarande går på sådana här saker....
Tror själv att det är desperata människor och som uttnyttjas av dessa personer.
Men ändå....hur kan man gå på detta...
Jag tycker det är jätte-konstigt...
Vad tycker ni om detta ?
Ps. om flaskan jag skrev om i mitt förra inlägg så fick jag slutligen av locket, men plastgrejen under locket satt kvar,
så jag fick använda skruvmejsel för att göra hål i det ;-)
Vad tycker ni om detta ?
Ps. om flaskan jag skrev om i mitt förra inlägg så fick jag slutligen av locket, men plastgrejen under locket satt kvar,
så jag fick använda skruvmejsel för att göra hål i det ;-)
Intuition / Föraningar / Tankeöverföring m.m.
Fotot är från: http://www.sxc.hu/photo/1052021
Jag har tänkt på hur viktigt det kan vara att lyssna på sin intuition / magkänsla.
Det är som en liten röst inom en som som säger till oss att vara vaksamma
och som säger att vi bör stanna upp och tänka efter för att hindra oss från att göra misstag,
eller som varnar för att något håller på att hända.
Vet själv när jag inte lyssnat till den och det har då ett par gånger slutat ganska illa.
Sedan finns något intressant som jag själv upplevt och det är föraningar, eller vad man ska kalla det.
Jag kommer bl.a. ihåg en gång när jag bara var ca. 11 år gammal,
och det var en kvinna hemma hos oss på besök innan hon skulle åka tillbaka till landet där hon jobbade som missionär.
( som ni nog redan vet så är jag uppväxt i en frikyrka )
Och vid det besöket och när jag hälsade på henne, så fick jag en föraning om att någonting hade hänt och att hon skulle sluta som missionär.
Sedan en kort tid efteråt fick jag veta att hon helt plötsligt kommit hem igen, tidigare än tänkt,
och att något hänt där hon var och hon åkte aldrig tillbaka igen som missionär,
Själv fick jag aldrig veta vad som hänt men märkte att det tisslades och tasslades.
Jag har alltid också varit känslig för stämningar i t.ex. grupper av människor och det har även hänt att jag innan känt på mig vad en person skulle säga.
Och även fått föraningar om en del saker som ibland har stämt.
Eller tankeöverföring som också är intressant tycker jag.
T.ex. när någon ringt till mig så har jag samtidigt tänkt lyfta luren för att ringa till den personen.
Det tror jag att många av oss upplevt.....
Och förr hände det också flera gånger att när jag t.ex. promenerade runt i stan och började tänka på en person
så dök den personen upp helt plötsligt.
Med min första kärlek detta hände ofta, och vi hade något av en telepatisk kontakt med varandra.
Kanske om man står någon mycket nära sådant händer oftare.
Det har också hänt att jag haft en melodi i huvudet eller tänkt på något särskilt och sätter på radion eller TV´n så spelas just den låten eller det pratas om det jag tänkt på.
Ganska konstigt ...
det är väl inte samma sak som det jag skrivit om ovanför här...men kunde inte låta bli att berätta om det också ;-)
Har ni varit med om sådana här saker ?
Sidan jag brukar hitta bilder på krånglade så det blev ingen speciell bild till mitt inlägg, men jag hittade denna bild på en "tänkande" kisse ;-)
Och djur har ju en speciell förmåga att känna på sig saker mer än vi människor gör.
Ha det så gott mina vänner och kramar.
Om nyfikenhet
För flera år sedan var jag i Damaskus i Syrien och besökte en familj jag kände som bestod av 4 systrar och 2 bröder i olika åldrar.
Föräldrarna var tyvärr döda.
Under vistelsen där råkade jag bli sjuk och jag kommer ihåg hur alla bekymrade sig över mig.
T.om. grannarna i huset kom ner dagligen och frågade hur det var med mig.
Och en äldre kvinna som bodde i huset satt ofta bredvid min säng och tittade på mig ;-)
Speciellt under några timmar när de äldre systrarna jobbade.
Lite konstigt kändes det att ha en främmande person som bara satt och tittade på mig, och vi kunde inte kommunicera p.g.a språket.
Men jag vande mig och vilade och sov bort febern som jag hade och lite tryggt var det faktiskt.
Många gånger så kan man nog här i Sverige tycka det är jobbigt t.ex. med nyfikna grannar.
Och det är väl på både gott och ont,
då för mycket nyfikenhet kan ju kännas som inkräktande på ens privatliv
och speciellt om det sedan blir skvaller.
Men samtidigt tänker jag: vad är bäst nyfikenhet eller nonchalans d.v.s. att man inte bryr sig alls.
Det finns många ensamma människor som inte har någon som hjälper, och som i sin ensamhet blir sjuka eller värre.
Och ingen har brytt sig.....
Så kanske ändå lite nyfikenhet kan vara bra och ger trygghet.
Det blev mina små tankar idag.
Jag har varit lite extra tyst i min blogg den sista tiden, men har märkt att det är fler som inte bloggar så mycket heller just nu.
Det blir nog mera fart till hösten och vintern.
Ha det så gott mina vänner och kramar
Föräldrarna var tyvärr döda.
Under vistelsen där råkade jag bli sjuk och jag kommer ihåg hur alla bekymrade sig över mig.
T.om. grannarna i huset kom ner dagligen och frågade hur det var med mig.
Och en äldre kvinna som bodde i huset satt ofta bredvid min säng och tittade på mig ;-)
Speciellt under några timmar när de äldre systrarna jobbade.
Lite konstigt kändes det att ha en främmande person som bara satt och tittade på mig, och vi kunde inte kommunicera p.g.a språket.
Men jag vande mig och vilade och sov bort febern som jag hade och lite tryggt var det faktiskt.
Många gånger så kan man nog här i Sverige tycka det är jobbigt t.ex. med nyfikna grannar.
Och det är väl på både gott och ont,
då för mycket nyfikenhet kan ju kännas som inkräktande på ens privatliv
och speciellt om det sedan blir skvaller.
Men samtidigt tänker jag: vad är bäst nyfikenhet eller nonchalans d.v.s. att man inte bryr sig alls.
Det finns många ensamma människor som inte har någon som hjälper, och som i sin ensamhet blir sjuka eller värre.
Och ingen har brytt sig.....
Så kanske ändå lite nyfikenhet kan vara bra och ger trygghet.
Det blev mina små tankar idag.
Jag har varit lite extra tyst i min blogg den sista tiden, men har märkt att det är fler som inte bloggar så mycket heller just nu.
Det blir nog mera fart till hösten och vintern.
Ha det så gott mina vänner och kramar
Jantelagen m.m.
Denna bild kommer från: http://www.sxc.hu/photo/1055055
Här svänger det med saker jag skriver om här i min blogg, från roligt till lite mera allvarliga saker ;-)
Och idag känner jag för att skriva lite om det där med den s.k. Jante-lagen och på hur det var när jag växte upp på 50 och 60 talet.
Som de flesta av er redan vet så växte jag upp i en strikt frikyrklig miljö, som jag berättat om förut här i min blogg.
Så detta med Jante-lagen härskade i dubbel bemärkelse när jag växte upp, eller hur jag ska yttrycka det.
Att "förhäva sig" var enligt denna kyrka en synd och man skulle vara ödmjuk och försynt.
Jag brukade som barn sjunga i söndagsskolan och andra möten i pingstkyrkan.
Och jag kommer ihåg en gång när en kompis till mig blev tillfrågad om hon ville sjunga tillsammans med mig.
Men hon tvekade och då sa jag till henne: - det är inte så farligt.
Men tydligen uppfattades det jag sa, som att jag var "stöddig" och inte ödmjuk nog,
och jag kommer så väl ihåg blicken från söndagsskolfröken, som gjorde att jag helst velat försvinna.
Och efter det blev jag inte mera tillfrågad att sjunga i den söndagsskolan.
Och som jag ser det nu att detta med Jante-lagen och synsättet i denna pingstkyrka
i praktiken, det betydde att det var andras åsikter om en själv som räknades.
Man fick inte själv tycka att man var bra eller tycka att man kunde något.
Alltså beröm fick bara komma från andra och man skulle ta emot det med blygsamhet.
Speciellt för barn känner jag nu att det var förödande att inte få visa och vara stolt över vad man kunde,
utan bara förlita sig på vad andra tyckte och tänkte...andras värderingar.
Tror att , eller åtminstone det är min upplevelse, att detta var ganska vanligt på den tiden då jag växte upp 50 och 60 talet,
och de värderingar denna pingstkyrka hade om hur man skulle vara.
Hoppas detta har blivit bättre inom dessa frikyrkor nu,
och i allmänhet så upplever jag att bl.a.barn och ungdomar nu är mycket friare att kunna visa vad de är bra på
och kan och vågar glädjas över detta öppet.
Med mera uppmuntran från vuxenvärlden, så som det ska vara.
Vad tänker ni om dessa saker, hur det var förr och nu ?
Ha det så gott mina vänner och hoppas att solen som nu äntligen tittat fram här lyser hos er också.
Kramar
Att döma någon i förväg / skvaller
Här kommer åter igen några funderingar från mig...
Fick lite funderingar när jag bl.a. tänker på de beskyllningar och rykten om Michael Jackson om att han har antastat barn m.m.....
Tyvärr kommer man nog inte få veta om det är sant eller inte.
Hoppas verkligen att det inte är sant.....
Visst har han gjort konstiga saker och tagit en del tvivelaktiga beslut som nog gjort att många ställt sig frågande...
Det är ju bl.a. mycket olämpligt att ha andras barn i sin säng på nätterna osv.
Det borde han ju ha tänkt på.
Och vissa andra saker som han gjort eller uppträdanden som spätt på olika rykten.
Men detta får mig också att tänka på hur lätt det är att döma andra människor på förhand,
innan man egentligen vet hur det förhåller sig.
Det finns människor som fått sina liv förstörda på detta sätt.
Och jag tänker på hur det verkar vara så lätt för människan att döma någon så otroligt snabbt...
innan man vet sanningen och hur saker och ting förhåller sig.
Rykten och skitsnack kan ha förödande konsekvenser för den som blir utsatt för det.
Och värst är det om det förekommer i en familj.
Detta blev mina små funderingar idag.
Hoppas ni alla har det bra och att ni som har semester har en skön sådan.
Kramar
Fick lite funderingar när jag bl.a. tänker på de beskyllningar och rykten om Michael Jackson om att han har antastat barn m.m.....
Tyvärr kommer man nog inte få veta om det är sant eller inte.
Hoppas verkligen att det inte är sant.....
Visst har han gjort konstiga saker och tagit en del tvivelaktiga beslut som nog gjort att många ställt sig frågande...
Det är ju bl.a. mycket olämpligt att ha andras barn i sin säng på nätterna osv.
Det borde han ju ha tänkt på.
Och vissa andra saker som han gjort eller uppträdanden som spätt på olika rykten.
Men detta får mig också att tänka på hur lätt det är att döma andra människor på förhand,
innan man egentligen vet hur det förhåller sig.
Det finns människor som fått sina liv förstörda på detta sätt.
Och jag tänker på hur det verkar vara så lätt för människan att döma någon så otroligt snabbt...
innan man vet sanningen och hur saker och ting förhåller sig.
Rykten och skitsnack kan ha förödande konsekvenser för den som blir utsatt för det.
Och värst är det om det förekommer i en familj.
Detta blev mina små funderingar idag.
Hoppas ni alla har det bra och att ni som har semester har en skön sådan.
Kramar
Barn och religion
För ett par dagar sedan lyssnade jag på ett radioprogram om barn och religiösa friskolor.
Och de intervjuade bl.a. en liten pojke som växte upp i ett frireligiöst hem och även gick i en sådan skola.
Jag blev så illa berörd bl.a. på grund att denna lille pojke fick lära sig
att de som trodde som de hamnade en dag i himlen,
medan andra som inte hade samma tro hamnade i helvetet en dag.
Och den lille pojken uttryckte en oro över att hans icke-troende kompisar kunde hamna i helvetet en dag.
Det måste vara tungt för ett barn att behöva bära på sådana tankar.
Eftersom jag själv är uppvuxen i en strikt frireligiös miljö ( pingstkyrkan ) med liknande tro och tankar,
så berördes jag mycket av detta.
Jag har berättat mera om det här:
http://ingermaryissa1.blogg.se/category/uppvaxt-frikyrkan.html
Jag blev förskräckt över att de finns fortfarande vuxna som lär och skrämmer barn med dessa saker.
Jag tycker det är läskigt när man från tidig ålder försöker forma barns tankar och tro,
istället för att låta barns olika funderingar om livet och livsfrågorna växa fram i egen takt.
Och sedan när frågorna kommer så kan ju föräldrarna berätta hur de tror, men låta barnet tänka och tro som de vill.
Fast kruxet är ju att barn påverkas ju mycket av hur föräldrar tänker och tror, och framför allt hur de framför sin tro,
Så de måste gå väldigt varsamt fram tycker jag....
Och låta barnen leva ett vanligt liv tillsammans med kompisar, och i skolan, oberoende av vilken tro de andra har.
Vad tycker ni ?
Att hålla löften
Nu är jag igång med lite funderingar igen ;-)
Och jag funderar lite omkring det med löften.
Ska man hålla alla löften man lovat ?
Ja, det kan ju verka som en självklarhet...
Men tänk om det var ett löfte till någon och detta löfte senare visade sig vara ett dåligt sådant,
och inte alls genomtänkt.
Eller omständigheter har förändrats....
Ett löfte man av någon orsak inte alls kan hålla när det kommer till kritan.
Så kanske det är säkrast att tänka igenom det hela innan man ger något löfte.
Och som uttrycket:
- Bättre att lova för lite än för mycket
Och vad gör man om en person på dödsbädden ber en närstående eller någon annan om ett löfte.
Ska man säga ja till vad som helst för att inte göra personen ledsen ?
Och kan man då hålla vilket löfte som helst ?
Själv tror jag att det är svårt att säga nej och göra en person ledsen i en sådan situation,
men jag tror inte man kan hålla vilket löfte som helst.
Men visst kan det bli ett dilemma.
Och jag funderar lite omkring det med löften.
Ska man hålla alla löften man lovat ?
Ja, det kan ju verka som en självklarhet...
Men tänk om det var ett löfte till någon och detta löfte senare visade sig vara ett dåligt sådant,
och inte alls genomtänkt.
Eller omständigheter har förändrats....
Ett löfte man av någon orsak inte alls kan hålla när det kommer till kritan.
Så kanske det är säkrast att tänka igenom det hela innan man ger något löfte.
Och som uttrycket:
- Bättre att lova för lite än för mycket
Och vad gör man om en person på dödsbädden ber en närstående eller någon annan om ett löfte.
Ska man säga ja till vad som helst för att inte göra personen ledsen ?
Och kan man då hålla vilket löfte som helst ?
Själv tror jag att det är svårt att säga nej och göra en person ledsen i en sådan situation,
men jag tror inte man kan hålla vilket löfte som helst.
Men visst kan det bli ett dilemma.
Att bli tant ;-)
Kommer ihåg när ett par ungdomar för första gången kallade mig tant.
Jag hajade till...och tänkte oj då ;-)
Ser jag redan ut som en tant ;-)
Oj, vad åren går.....
För ett par dagar sedan när jag var i affären så råkade en kille stöta till mig och han tog mig på axeln och sa oj, ursäckta mig, på ett sätt som man gör till äldre människor.
Lite mysigt kändes det faktiskt ....
Och nu i hissar och portar yngre håller gärna upp dörren till mig.
Så visst har olika åldrar sina fördelar, och även att bli äldre ;-)
Eller är det bara som ordspråket: " surt sa räven om rönnbären" ( Skojar ;-)
Som jag tror är, att man mår bättre om man kan acceptera att man blir äldre, eftersom man inte kan förhindra det.
Och om man försöker förbereda sig mentalt på detta så kanske det går bättre att hänga med i livets förändringar.
Jag tror också att olika åldrar har både negativa och positiva sidor.
Jag satt idag och tittade på lite foton på mig i olika åldrar och hade kul och satte ihop dem i mitt grafikprogram
och kunde inte låta bli att visa dem här i mitt lilla inlägg.
De är av mig från det jag var under ett år gammal och till nu.
Det är både roligt och nostalgiskt att titta på sig själv hur man såg ut i olika åldrar.
Klurig fråga + brutal ärlighet
Sitter här och filosoferar lite över ett par företeelser i livet ;-)
Har ni varit med om att få frågan:
- Lova att inte bli ledsen om jag påpekar eller säger detta.....
Och man står där lite förvirrad och undrar vad som kommer och med bultande hjärta säger:
- Jag lovar att inte bli ledsen.
För man vill ju veta vad det är.
Så kommer kritiken.....
Efteråt kanske man står där med en klump i halsen, och ledsen. Speciellt om det var något man inte förväntat sig.
Men man försöker få till ett leende och eventuellt säger att det är ok, och även kanske säger att det var bra att du sa det.
Visst ska man kunna ta emot kritik,
men lite knepigt är det ju att innan man får kritiken ska lova att inte bli ledsen.
För känslor kan man ju inte styra.
Funderar även på detta med ärlighet, om man ska vara det i alla lägen även om det sårar, eller t.om. kan skada.
T.ex. någon har något på sig som man inte tycker är snyggt, eller om det gäller något annat i livet,
så kan man ju inte bara klampa in och säga vad man tycker.
Fast om en person verkligen vill ha en åsikt, då blir det ju en annan sak.
Så det är nog skillnad mellan att vara ärlig eller brutal ärlighet.
eller rättare sagt att finkänslighet och ärlighet är en bra kombination.
Sedan beror det nog lite på hur väl man känner varandra också, och i vilken situation det är, hur öppen man kan vara med kritik och åsikter.
Ja, det blev lite små funderingar jag hade ikväll ;-)
Vad tänker ni om dessa saker ?
Har ni varit med om att få frågan:
- Lova att inte bli ledsen om jag påpekar eller säger detta.....
Och man står där lite förvirrad och undrar vad som kommer och med bultande hjärta säger:
- Jag lovar att inte bli ledsen.
För man vill ju veta vad det är.
Så kommer kritiken.....
Efteråt kanske man står där med en klump i halsen, och ledsen. Speciellt om det var något man inte förväntat sig.
Men man försöker få till ett leende och eventuellt säger att det är ok, och även kanske säger att det var bra att du sa det.
Visst ska man kunna ta emot kritik,
men lite knepigt är det ju att innan man får kritiken ska lova att inte bli ledsen.
För känslor kan man ju inte styra.
Funderar även på detta med ärlighet, om man ska vara det i alla lägen även om det sårar, eller t.om. kan skada.
T.ex. någon har något på sig som man inte tycker är snyggt, eller om det gäller något annat i livet,
så kan man ju inte bara klampa in och säga vad man tycker.
Fast om en person verkligen vill ha en åsikt, då blir det ju en annan sak.
Så det är nog skillnad mellan att vara ärlig eller brutal ärlighet.
eller rättare sagt att finkänslighet och ärlighet är en bra kombination.
Sedan beror det nog lite på hur väl man känner varandra också, och i vilken situation det är, hur öppen man kan vara med kritik och åsikter.
Ja, det blev lite små funderingar jag hade ikväll ;-)
Vad tänker ni om dessa saker ?
Evig ungdom / liv + rymdfärder + orättvisor
För ett par dagar sedan såg jag ett program om att det pågår forskning om hur människor skulle kunna lyckas leva längre än nu, kanske ett par hundra år.. och att förhindra åldrandet.
Människan har ju alltid varit intresserad av att få se ung ut, s.k. evig ungdom, och även möjligheten att kunna få leva mycket längre, eller t.om evigt.
Men på något sätt så tycker jag det hela känns fel på något sätt.
Då det finns massor med människor i vår värld som inte har mat och inte ens vatten för dagen, inte har tillgång till ordentlig hälsovård eller medicin,
och har det svårt på många andra olika sätt.
Det läggs också ner en massa pengar på att utforska rymden, månfärder och andra planerade färder till andra planeter.
Istället för att först ta hand om vår jord och våra medmänniskor på vår planet.
Själv tycker jag det känns fel att lägga ut pengar för denna typ av forskning och färder i rymden så länge det finns människor i världen som svälter, och alla orättvisor som finns.
Och även om denna forskning för evig ungdom och längre liv och färder till andra planeter skulle lyckas,
så skulle det med all säkerhet bara gagna de som är rika och som har det väldigt gott ställt.
Medan andra, och den större delen av befolkningen skulle inte få en chans, så också därför tycker jag att det känns fel.
Och om detta var möjligt, så tror jag att det bara skulle bli en begränsad "elit-grupp" av människor som i så fall fick del av detta och i slutändan skulle befolka jorden
och även ha chansen att bosätta sig på andra platser i rymden, om vår jord av någon andledning skulle gå under.
Som på min lilla bild här ovanför önskar jag att alla människor, och speciellt de som styr i vår värld, kunde räcka handen till varandra och se till att alla människor på vår jord fick det bättre.
Det vore ju något som borde prioriteras först.
Detta var lite tankar hos mig denna kväll, som jag inte kunde låta bli att skriva om.
Tankar om oljan
Min fyra år yngre bror som jag berättat om här:
http://ingermaryissa1.blogg.se/2008/april/saknar-min-bror-bosse.html
Han var en riktig funderare och kunde komma med en del mycket intressanta tankar.
En gång när han var yngre sa han:
- undrar om det är så bra att människan tar upp oljan ur jorden,
för kanske är det någon mening med att den ska finnas i jordens inre.
Och ibland tänker jag...att tänkt om han hade rätt.....
För precis som uttnyttjanden av olika resurser på jorden som när det går för långt det kan störa balansen på jorden och i naturen, så kan ju också detta få konsekvenser.
Så jag tycker det var en intressant fundering av min bror över att oljan i jordens inre kanske också har en funktion, precis som allt annat i vår natur.
För vad händer om jordens innandöme blir tömd på all olja ?
Vad tror ni ?
Hungrig efter kärlek
Jag har tänkt på hur stor betydelse det är att vara älskad och accepterad som man är när man växer upp, och hur det även kan påverka en när man sedan blir vuxen.
Som jag berättad förut, så är jag uppvuxen i en familj som tillhörde en strikt och extrem friykyrka.
Åtminstone var den så då på 50- och 60 talet.
Jag blev starkt engagerad från riktigt liten i denna frikyrka och gick flitigt i Söndagsskolan och på barnmöten, och även på andra möten. ( som jag även berättat om förut här i min blogg)
Mina föräldrar var så stolta över sin gudfruktiga, snälla och ordentliga flicka, som levde upp till deras förväntningar.
Men om jag skulle råka göra något som inte passade, eller framförde tankar som inte passade in, så kunde jag få höra:
- Inte trodde jag du var sån.
eller en annan variant som jag även fick höra genom åren:
- du är ok, trots allt...
I de små orden: - trots allt - fanns alltid som ett tvivel om man var ok eller inte.
Just längtan att bli älskad och omtyckt som jag är följde med mig när jag började leva mitt vuxna liv, och påverkade även val av män, en stor hunger efter kärlek.
Vilket kunde innebära att jag kastade mig för fort in i förhållanden, utan att lära känna personen riktigt först.
Och alltid fanns rädslan att mannen inte älskade mig tillräckligt och hade mannen ett förhållande till en annan kvinna, så rasade hela min värld, och jag t.om bönade och bad honom att stanna kvar.
Känslan att jag inte dög, att jag inte var tillräcklig för honom.
En gång när jag var ung, så tog jag tabletter p.g.a en man, men som tur är så gick allt bra, och från min sida var det nog mera ett rop på hjälp.
Men på något sätt bestämde jag i alla fall sedan att ingen person var värd att jag att jag gjorde sådana saker.
Och det beslutet har jag hållt fast vid, och skulle aldrig göra så mera.
Men jag ser nu klarare hur man kan påverkas senare i livet om man som barn inte har blivit älskad och accepterad som man är.
Ja, detta blev lite av mina tankar idag.
Och så blev det en liten bild som jag gjort från fria bilder + tuber jag gjort.
Träffa en partner på äldre dar
Jag har funderat lite över det att träffa en partner när man är äldre.
Visst kan det vara fint att träffas och bli kär och få ett mysigt förhållande, och att ha någon vid sin sida, men jag tror också att det kan få sina nackdelar.
Båda kommer att bli skröpligare med åren,
och en dag, oftast mannen först, kommer att behöva omvårdnad och hjälp. Och då kvinnan kommer att få sköta honom under den sista tid de har tillsammans, eller tvärtom.
Så att träffas som äldre och att åldras tillsammans kanske inte blir så idylliskt som man tänkt innan.
Så som jag själv tänker, att om jag träffade någon på äldre dar, så skulle jag nog välja att vara särbo.
Fast jag tänker att det är ju naturligtvis skillnad om man levt länge tillsammans,
haft familj, har barn osv. som också bundit dem samman och har haft ett gott äktenskap,
och då känns det nog naturligt och självklart att man tar hand om varandra även på äldre dar.
Tänker på min mammas generation, där ofta kvinnan stannade hemma med barnen och skötte om hemmet och även mannen.
Och t.ex. kanske inte blev så bra behandlad alla gånger och tagen för given.
Kvinnan var många gånger den som var den uppoffrande parten, och togs som självklar att vara det, och det fortsatte så till livets slut.
Antagligen de tankar jag har nu, påverkas av vad jag sett och varit med om, som påverkat hur jag tänker om dessa saker nu.
Vad tänker ni om detta ?
Detta blev mitt lite annorlunda inlägg idag. Men det känns ju så fint att kunna skriva om olika funderingar här i min lilla blogg.
( Och som vanligt gjorde jag en liten bild )
Liv på andra planeter
För ett par dagar sedan hörde jag på CNN på TV, att påven i Rom, nu accepterat tanken på att det kan finnas liv på andra planeter.
Och de skrev även om detta i Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2467929.ab
De skriver bl.a. - att påven nu bestämt sig för att det kan finnas rymdvarelser och liv på andra planeter ;-)
Jag tycker det låter så roligt....just det att han bestämt sig för att det kan finnas ;-)
Sedan menar de nu i Vatikanen att sökandet efter utomjordiskt liv inte strider mot tron på Gud, och att vetenskap och religion behöver varandra.
Vilket jag tycker verkar vettigt.
För det ena behöver ju inte utesluta det andra.
Själv tror jag absolut att det kan finnas liv på andra planeter.
Universum är ju så stort och oändligt så varför skulle bara vår lilla jord vara befolkad.
Kanske det liv som finns på andra ställen är intelligentare och de är mera rädda om sin planet än vad vi är...
Vad tror och tänker ni om dessa saker ?
Och som vanligt kunde jag inte låta bli att göra en lite rolig bild där jag bl.a använde olika tuber jag gjort i Paint Shop Pro.
Tankeöverföring ?
Då och då händer en rolig sak när jag skriver en kommentar i någons blogg eller i någons gästbok.
Och det är att samtidigt som jag gjort det, så har samma person som jag skrivit till just då också skrivit i min blogg eller gästbok.
Kanske tankeöverföring.....? Har ni varit med om det också ?
Tycker det är lite kul.
Hur har ni det annars med vädret i vårt avlånga land ?
Läste i ett par bloggar igår att det kommit snö på ett par platser, och det var säkert inte välkommet kan jag tänka mig.
Hur har ni det som bor norrut.....har all snö smält bort helt nu ?
Så att ni också kan njuta av våren.
Fast här söderut så var det rena hög-sommarvärmen ett tag och kring Pingst, och allt har slagit ut med en otrolig fart.
Men sedan så svängde vädret om och nu har det blivit betydligt kyligare, och jag tror i hela Sverige.
Idag satt jag åter igen och lekte i Paint Shop Pro, och det "blidde" denna lilla bild ;-)
Som ni nog redan vet så älskar jag att leka med färger och former med min fantasi.
Ha det så gott och önskar er alla en fin fortsatt kväll.
Och det är att samtidigt som jag gjort det, så har samma person som jag skrivit till just då också skrivit i min blogg eller gästbok.
Kanske tankeöverföring.....? Har ni varit med om det också ?
Tycker det är lite kul.
Hur har ni det annars med vädret i vårt avlånga land ?
Läste i ett par bloggar igår att det kommit snö på ett par platser, och det var säkert inte välkommet kan jag tänka mig.
Hur har ni det som bor norrut.....har all snö smält bort helt nu ?
Så att ni också kan njuta av våren.
Fast här söderut så var det rena hög-sommarvärmen ett tag och kring Pingst, och allt har slagit ut med en otrolig fart.
Men sedan så svängde vädret om och nu har det blivit betydligt kyligare, och jag tror i hela Sverige.
Idag satt jag åter igen och lekte i Paint Shop Pro, och det "blidde" denna lilla bild ;-)
Som ni nog redan vet så älskar jag att leka med färger och former med min fantasi.
Ha det så gott och önskar er alla en fin fortsatt kväll.
Ont i själen syns inte alltid
Bilden är gjord av foton jag använt från: http://www.sxc.hu/index.phtml
Tänker på att det finns människor som går omkring med sår i själen som inte syns utåt.
Munnen ler, fast hjärtat gråter.
Hur människor kan dömas för att de inte alltid reagerar som förväntas, eller p.g.a att det inte syns utåt att de har det jobbigt.
Det händer också tyvärr att människor drar sig undan från en människa som upplever sorger, svåra saker eller inte mår bra.
Kanske det beror på att de inte vet hur de ska bete sig eller av rädsla inför tanken att sorger och svåra saker också kan drabba dem.
Men det är inte alltid att en människa som har det svårt eller har drabbats av sorg orkar be om hjälp.
Men oftast tror jag att det räcker att en medmänniska bara hör av sig och frågar hur det är.
Man behöver inte säga så mycket, det räcker med att visa att man bryr sig, och att man respekterar hur den människan känner det.
För blir en människa sviken och lämnad ensam i svåra tider och sorger, är risken stor att hon sluter sig och vågar sedan inte räcka ut handen och be om hjälp.
Vad tror och tänker ni om detta ?
Det blev mina små funderingar idag och som vanligt med en liten bild.
Att kunna förlåta
Har funderat en del över vad det innebär att förlåta.
Hur man kan gå vidare efter att ha blivit illa behandlad eller efter svåra saker som hänt.
Att få frid i själen och kunna lämna det som hänt bakom sig och gå vidare.
Och hur ska man kunna förlåta när motparten inte visar något behov av det, eller t.om lämnat denna världen utan att det funnits någon chans att försonas, eller förlåta.
Men att förlåta kan ju inte innebära att man accepterar det som hänt eller glömmer,
och har hört att man nog gör det för sin egen skull, för att inte fastna i bitterhet, och för att kunna gå vidare.
Det vill säga att det är ett aktivt val man gör....som handlar om en själv och inte om den som gjort en illa.
Kanske det är så att förlåta egentligen betyder att släppa taget om det som hänt, för sin egen skull, och på så vis kunna gå vidare.
Vad är era tankar om detta ?
Vilsna ungdomar
Sitter och funderar över vad som händer med en del unga människor i vår värld.
I går berättade de om att i USA hade varit en ny skottlossning där flera ungdomar har dött och många skadats allvarligt.
De sa att en elev som var klädd i svart, bara reste sig i aulan och började skjuta omkring sig och sedan sig själv.
Och just i den staten hade det tydligen varit flera liknande indicenter på kort tid.
Plus andra så tragiska skjutningar på andra ställen som skett, även utanför USA.
Jag funderar över vad som hänt med ungdomar som inte längre är rädda om andras liv och inte heller om sitt eget liv.
Ofta är även dessa självmordbombare i mellanöstern och på andra ställen, unga människor också, som är villiga att sluta sina liv och dessutom skada och döda massor av människor.
Även här i vårt land bland ungdomar har våldet blivit grövre och med tragiska följder.
Alla dessa saker har blivit värre de senaste åren, och jag sitter och funderar på varför, och det verkar vara ett globalt problem.
Jag undrar så över vad det är som gör att det finns unga människor mer än förut, som inte värdesätter sina egna eller andras liv.
Det blev ett litet annorlunda inlägg från mig idag, men kunde inte låta bli att skriva om mina funderingar.
I går berättade de om att i USA hade varit en ny skottlossning där flera ungdomar har dött och många skadats allvarligt.
De sa att en elev som var klädd i svart, bara reste sig i aulan och började skjuta omkring sig och sedan sig själv.
Och just i den staten hade det tydligen varit flera liknande indicenter på kort tid.
Plus andra så tragiska skjutningar på andra ställen som skett, även utanför USA.
Jag funderar över vad som hänt med ungdomar som inte längre är rädda om andras liv och inte heller om sitt eget liv.
Ofta är även dessa självmordbombare i mellanöstern och på andra ställen, unga människor också, som är villiga att sluta sina liv och dessutom skada och döda massor av människor.
Även här i vårt land bland ungdomar har våldet blivit grövre och med tragiska följder.
Alla dessa saker har blivit värre de senaste åren, och jag sitter och funderar på varför, och det verkar vara ett globalt problem.
Jag undrar så över vad det är som gör att det finns unga människor mer än förut, som inte värdesätter sina egna eller andras liv.
Det blev ett litet annorlunda inlägg från mig idag, men kunde inte låta bli att skriva om mina funderingar.
Ordet: respekt
Har tänkt på vad ordet respekt betyder och menas med i olika sammanhang.
När jag växte upp så fick man alltid höra att man speciellt skulle respektera de som var äldre, och man även neg och bugade.
Men jag upplevde också en mera negativa inställning till vad ordet respekt betydde.
Det kunde även betyda rädsla.
Alltså om man inte uppförde sig eller var lydig så fanns till exempel riset m.m. som en påminnelse av vad som kunde hända då.
Och man skulle respektera de äldre oavsett hur de än betedde sig, även om de äldre inte respekterade barnens och ungdomars känslor osv.
Alltså betydde ofta då ordet respekt att vara: rädd för...
Och i ännu äldre generationer skulle överheten "respekteras" och bugas för.
Som tur är så är det inte så idag och det finns en mycket bättre kommunikation.
Och för mig betyder nu ordet respekt att det finns utrymme för människors olikheter, tankar och känslor.
Alltså att man respekterar varandra för den man är.
Och att man behandlar varandra väl.
Naturligtvis ska man respektera de äldre, men det är ju också viktigt att äldre respekterar de yngre också, och inte klankar ner på ungdomar bara för att de tänker annorlunda eller ser annorlunda ut osv.
Generationsmotsättningar har alltid funnit i alla generationer, men jag tror nog att det också blivit bättre nu.
Och världen skulle nog också se mycket annorlunda ut om det funnes mera av denna positiva respekt för varandra.
Skulle nog vara en bättre värld, mindre fördomar, mindre våld osv om vi respekterade varandra på det positiva sättet, d.v.s. vad det ordet egentligen betyder.
Ja, det bler mina små funderingar idag, och önskar er alla en bra fortsatt dag.
När jag växte upp så fick man alltid höra att man speciellt skulle respektera de som var äldre, och man även neg och bugade.
Men jag upplevde också en mera negativa inställning till vad ordet respekt betydde.
Det kunde även betyda rädsla.
Alltså om man inte uppförde sig eller var lydig så fanns till exempel riset m.m. som en påminnelse av vad som kunde hända då.
Och man skulle respektera de äldre oavsett hur de än betedde sig, även om de äldre inte respekterade barnens och ungdomars känslor osv.
Alltså betydde ofta då ordet respekt att vara: rädd för...
Och i ännu äldre generationer skulle överheten "respekteras" och bugas för.
Som tur är så är det inte så idag och det finns en mycket bättre kommunikation.
Och för mig betyder nu ordet respekt att det finns utrymme för människors olikheter, tankar och känslor.
Alltså att man respekterar varandra för den man är.
Och att man behandlar varandra väl.
Naturligtvis ska man respektera de äldre, men det är ju också viktigt att äldre respekterar de yngre också, och inte klankar ner på ungdomar bara för att de tänker annorlunda eller ser annorlunda ut osv.
Generationsmotsättningar har alltid funnit i alla generationer, men jag tror nog att det också blivit bättre nu.
Och världen skulle nog också se mycket annorlunda ut om det funnes mera av denna positiva respekt för varandra.
Skulle nog vara en bättre värld, mindre fördomar, mindre våld osv om vi respekterade varandra på det positiva sättet, d.v.s. vad det ordet egentligen betyder.
Ja, det bler mina små funderingar idag, och önskar er alla en bra fortsatt dag.
