Tankar om oljan



Min fyra år yngre bror som jag berättat om här:

http://ingermaryissa1.blogg.se/2008/april/saknar-min-bror-bosse.html

Han var en riktig funderare och kunde komma med en del mycket intressanta tankar.

En gång när han var yngre sa han:
-   undrar om det är så bra att människan tar upp oljan ur jorden,
för kanske är det någon mening med att den ska finnas i jordens inre.

Och ibland tänker jag...att tänkt om han hade rätt.....

För precis som uttnyttjanden av olika resurser på jorden som när det går för långt det kan störa balansen på jorden och i naturen, så kan ju också detta få konsekvenser.

Så jag tycker det var en intressant fundering av min bror över att oljan i jordens inre kanske också har en funktion, precis som allt annat i vår natur.

För vad händer om jordens innandöme blir tömd på all olja ?

Vad tror ni ?

Hungrig efter kärlek


Jag har tänkt på hur stor betydelse det är att vara älskad och accepterad som man är när man växer upp, och hur det även kan påverka en när man sedan blir vuxen.

Som jag berättad förut, så är jag uppvuxen i en familj som tillhörde en strikt och extrem friykyrka.
Åtminstone var den så då på 50- och 60 talet.
Jag blev starkt engagerad från riktigt liten i denna frikyrka och gick flitigt i Söndagsskolan och på barnmöten, och även på andra möten. ( som jag även berättat om förut här i min blogg)

Mina föräldrar var så stolta över sin gudfruktiga, snälla och ordentliga flicka, som levde upp till deras förväntningar.

Men om jag skulle råka göra något som inte passade, eller framförde tankar som inte passade in, så kunde jag få höra:
 - Inte trodde jag du var sån.
eller en annan variant som jag även fick höra genom åren:
- du är ok, trots allt...

I de små orden:  - trots allt -  fanns alltid  som ett tvivel om man var ok eller inte.

Just längtan att bli älskad och omtyckt som jag är följde med mig när jag började leva mitt vuxna liv, och påverkade även val av män, en stor hunger efter kärlek.
Vilket kunde innebära att jag kastade mig för fort in i förhållanden, utan att lära känna personen riktigt först.

Och alltid fanns rädslan att mannen inte älskade mig tillräckligt och hade mannen ett förhållande till en annan kvinna, så rasade hela min värld, och jag t.om bönade och bad honom att stanna kvar.
Känslan att jag inte dög, att jag inte var tillräcklig för honom.

En gång när jag var ung, så tog jag tabletter p.g.a en man, men som tur är så gick allt bra, och från min sida var det nog mera ett rop på hjälp.
Men på något sätt bestämde jag i alla fall sedan att ingen person var värd att jag att jag gjorde sådana saker.
Och det beslutet har jag hållt fast vid, och skulle aldrig göra så mera.

Men jag ser nu klarare hur man kan påverkas senare i livet om man som barn inte har blivit älskad och accepterad som man är.

Ja, detta blev lite av mina tankar idag.

Och så blev det en liten bild som jag gjort från fria bilder + tuber jag gjort.

Träffa en partner på äldre dar



Jag har funderat lite över det att träffa en partner när man är äldre. 

Visst kan det vara fint att träffas och bli kär och få ett mysigt förhållande, och att ha någon vid sin sida, men jag tror också att det kan få sina nackdelar.

Båda kommer att bli skröpligare med åren,
och en dag, oftast mannen först, kommer att behöva omvårdnad och hjälp. Och då kvinnan kommer att få sköta honom under den sista tid de har tillsammans, eller tvärtom.

Så att träffas som äldre och att åldras tillsammans kanske inte blir så idylliskt som man tänkt innan.

Så som jag själv tänker, att om jag träffade någon på äldre dar, så skulle jag nog välja att vara särbo.

Fast jag tänker att det är ju naturligtvis skillnad om man levt länge tillsammans,
haft familj, har barn osv. som också bundit dem samman och har haft ett gott äktenskap,
och då känns det nog naturligt och självklart att man tar hand om varandra även på äldre dar.

Tänker  på min mammas generation, där ofta kvinnan stannade hemma med barnen och skötte om hemmet och även mannen.
Och t.ex. kanske inte blev så bra behandlad alla gånger och  tagen för given.

Kvinnan var många gånger den som var den uppoffrande parten, och togs som självklar att vara det, och det fortsatte så till livets slut.

Antagligen de tankar jag har nu, påverkas av vad jag sett och varit med om, som påverkat hur jag tänker om dessa saker nu.
Vad tänker ni om detta ?

Detta blev mitt lite annorlunda inlägg idag. Men det känns ju så fint att kunna skriva om olika funderingar här i min lilla blogg.

( Och som vanligt gjorde jag en liten bild )

* Ont i själen syns inte alltid

image128

Bilden är gjord av foton jag använt från: http://www.sxc.hu/index.phtml



Tänker på att det finns människor som går omkring med sår i själen som inte syns utåt.
Munnen ler, fast hjärtat gråter. 
Hur människor kan dömas för att de inte alltid reagerar som förväntas, eller p.g.a att det inte syns utåt att de har det jobbigt.

Det händer också tyvärr att människor drar sig undan från en människa som upplever sorger, svåra saker eller inte mår bra.
Kanske det beror på att de inte vet hur de ska bete sig eller av rädsla inför tanken att sorger och svåra saker också kan drabba dem.

Men det är inte alltid att en människa som har det svårt eller har drabbats av sorg orkar be om hjälp.
Men oftast tror jag att det räcker  att en medmänniska bara hör av sig och frågar hur det är.
Man behöver inte säga så mycket, det räcker med att visa att man bryr sig, och att man respekterar hur den människan känner det.

För blir en människa sviken och lämnad ensam i svåra tider och sorger, är risken stor att hon sluter sig och vågar sedan inte räcka ut handen och be om hjälp.
Vad tror och tänker ni om detta ?  

Det blev mina små funderingar idag och som vanligt med en liten bild.

* Att kunna förlåta



Har funderat en del över vad det innebär att förlåta.

Hur man kan gå vidare efter att ha blivit illa behandlad eller efter svåra saker som hänt.
Att få frid i själen och kunna lämna det som hänt bakom sig och gå vidare.

Och hur ska man kunna förlåta när motparten inte visar något behov av det, eller t.om lämnat denna världen utan att det funnits någon chans att försonas, eller förlåta.

Men att förlåta kan ju inte innebära att man accepterar det som hänt eller glömmer,
och har hört att man nog gör det för sin egen skull, för att inte fastna i bitterhet, och för att kunna gå vidare.
Det vill säga att det är ett aktivt val man gör....som handlar om en själv och inte om den som gjort en illa.

Kanske det är så att förlåta egentligen betyder att släppa taget om det som hänt, för sin egen skull, och på så vis kunna gå vidare.

Vad är era tankar om detta ?


* Ordet: respekt

Har tänkt på vad ordet respekt betyder och menas med i olika sammanhang.

När jag växte upp så fick man alltid höra att man speciellt skulle respektera de som var äldre, och man även neg och bugade.
Men jag upplevde också en mera negativa inställning till vad ordet respekt betydde.
Det kunde även betyda rädsla.

Alltså om man inte uppförde sig eller var lydig så fanns till exempel riset m.m. som en påminnelse av vad som kunde hända då.
Och man skulle respektera de äldre oavsett hur de än betedde sig, även om de äldre inte respekterade barnens och ungdomars känslor osv.

Alltså betydde ofta då ordet respekt att vara: rädd för...
Och i ännu äldre generationer skulle överheten "respekteras" och bugas för.

Som tur är så är det inte så idag och det finns en mycket bättre kommunikation.

Och för mig betyder nu ordet respekt att det finns utrymme för människors olikheter, tankar och känslor.
Alltså att man respekterar varandra för den man är.
Och att man behandlar varandra väl.

Naturligtvis ska man respektera de äldre, men det är ju också viktigt att äldre respekterar de yngre också, och inte klankar ner på ungdomar bara för att de tänker annorlunda eller ser annorlunda ut osv.

Generationsmotsättningar har alltid funnit i alla generationer, men jag tror nog att det också blivit bättre nu.

Och världen skulle nog också se mycket annorlunda ut om det funnes mera av denna positiva respekt för varandra.
Skulle nog vara en bättre värld, mindre fördomar, mindre våld osv  om vi respekterade varandra på det positiva sättet, d.v.s. vad det ordet egentligen betyder.

Ja, det bler mina små funderingar idag, och önskar er alla en bra fortsatt dag.

Nyare inlägg
RSS 2.0