Min kisse på vift

                                      

Igår när jag läste ett inlägg hos en bloggvän som fått hem sin kisse efter en operation, och kissen blev så glad när de kom och hämtade henne,
det gjorde att jag kom att tänka på en händelse med min kära kisse Grållis,

Min kisse var under ett halvt år gammal när det hände och jag hade inte haft henne så länge.

Det var så här,  att en dag när jag kom hem efter att ha handlat, 
så stod det en kvinna på nedre botten längst bort i det stora trapphuset / gången och höll i en kisse, ( säkert 10 meter ifrån )
och hon frågade om jag kände till någon som saknade en katt.
Nej, det vet jag inget om, svarade jag...
men så reagerade jag på att kissen liknade min kisse i färgen,

Så jag tog ett par steg närmare och sa: Grållis
Och kissen vred sig direkt ur kvinnans famn och ville komma till mig.
Så jag skyndade mig dit för att ta henne i min famn.

Alltså hade min kisse smitit ut i ett obevakat ögonblick och åkt hiss 9 trappor ner till nedre bottenvåningen. ;-)

Vilken otrolig tur att Grållis inte lyckades smita ut och att kvinnan hade tagit hand om henne.

Och som jag också tyckte var så otroligt,  var att min kisse reagerade direkt på min röst och när jag sa hennes namn, trots att jag inte haft henne så länge.

Detta  är ett så gulligt minne och av en så underbar kisse som jag är så glad över att få ha haft i mitt liv.

Bilderna ovanför är på min kisse, och animeringen / den rörliga bilden, är bland de första rörliga bilder jag gjorde  för länge sedan.
Den är långt ifrån perfekt, men lite kul tycker jag den är i alla fall ;-)

Ja idag blev det ett litet katt-inlägg hos mig..lite blandad kompott i min lilla blogg  ;-)

Ha det så gott mina vänner och önskar er en fin dag och fortsatt helg.

* Minnen / min katt Grållis



Jag satt idag och tittade på lite foton och tänkte på min kisse som jag tyvärr var tvungen att låta gå till "katthimlen" för några år sedan då hon var svårt sjuk.
Hon blev 14 år gammal.
Men jag har så många fina och roliga minnen av henne. Bland annat många foton.

Hon flyttade till mig när hon var ca. tio veckor gammal, ett litet sött knyte, och från allra första början visade hon vilken nyfiken och tillgiven kisse hon var.
Tjejen som kom med henne sa att i den katt-kullen var denna kisse den mest speciella.
Och det visade sig sedan att hon verkligen var.

Hon var en så klok, tillgiven, nyfiken kisse och full av bus, och som hade koll på allt här hemma och kände till alla mina vanor.

Som tur var så behövde jag inte vara orolig när hon var ute på balkongen trots att jag bor nio trappor upp.
Hon visade från det hon kom till mig att hon var rädd för höjder, speciellt på balkongen.
Och om jag t.ex. stod på balkongen och lyfte upp henne i min famn så hasade hon sig skräckslagen nedför min rygg....aj....,-)

Jag brukade sätta en pappersbit i ett snöre att leka med henner med, men om jag gick ut på balkongen med det så tog hon tag i pappersbiten, och backade mot dörren precis som om hon ville tala om att på balkongen gillade hon inte att leka.
Detta gjorde hon från första början efter att hon kommit till mig.

Hon kunde senare börja gå ut på balkongen för att titta ner från springan mellan golvet och räcket, och även sova på en egen liten plats jag gjort för henne under bordet där.
Men jag visste att hon skulle aldrig klättra upp, så jag kunde alltid lugnt lämna balkongdörren öppen även om jag inte var hemma.

Hon var en inne-kisse och verkade trivas mycket bra tillsammans med mig i min lilla lya.
Jag försökte skaffa en kisse-kompis åt henne, men det gick inte bra.
Hon tillät ingen annan katt komma in i lägenheten.

Och varje natt sov hon med mig i sängen, och när jag lagt mig brukade hon alltid krypa upp till mitt hjärta och spann och trampade, och jag kliade henne på huvudet och så somnade vi varje natt.
Det var så rofyllt, och för mig funkade bättre än sömnpiller.
Men kommer ihåg att när jag vände mig i sängen så kunde hon bli lite sur och fräsa till åt mig som för att säga: - ligg still !

Hon kunde hitta på hyss också och testade mig många gånger, och det märktes att hon gjorde det medvetet, speciellt när hon var yngre.

T.ex. det hände att när jag hade en gryta med fisk på spisen, så gick hon dit och satte sig bredvid grytan för hon visste ju så väl vad som fanns där ;-)
Men jag brukade banna henne och putta ner henne därifrån och säga: nej, Grållis.
Det visste hon sedan att det skulle hända, men när hon trodde jag inte såg det kunde hon gå dit igen,
men så fort jag t.ex. reste mig från soffan så sprang hon iväg, då hon visste jag skulle banna henne igen.
Till slut räckte det med att jag sa bestämt: nej Grållis.
Snacka om klok kisse.
Så när hon gjorde något jag inte gillade räckte det oftast att jag sa till med min röst.

Oj, vilka underbara minnen, och jag skulle kunna fortsätta att berätta, men då blir nog mitt inlägg för långt.
Jag har en del roliga foton av min kisse på min hemsida, och om du vill, kolla gärna där.

http://www.ingermaryissa.se/MinKatt/minkisse.htm

Detta blev mitt lilla inläggg i dag om min kära kisse Grållis och naturligtvis med en liten bild jag gjort av foton av henne.

RSS 2.0