Min kisse på vift
Igår när jag läste ett inlägg hos en bloggvän som fått hem sin kisse efter en operation, och kissen blev så glad när de kom och hämtade henne,
det gjorde att jag kom att tänka på en händelse med min kära kisse Grållis,
Min kisse var under ett halvt år gammal när det hände och jag hade inte haft henne så länge.
Det var så här, att en dag när jag kom hem efter att ha handlat,
så stod det en kvinna på nedre botten längst bort i det stora trapphuset / gången och höll i en kisse, ( säkert 10 meter ifrån )
och hon frågade om jag kände till någon som saknade en katt.
Nej, det vet jag inget om, svarade jag...
men så reagerade jag på att kissen liknade min kisse i färgen,
Så jag tog ett par steg närmare och sa: Grållis
Och kissen vred sig direkt ur kvinnans famn och ville komma till mig.
Så jag skyndade mig dit för att ta henne i min famn.
Alltså hade min kisse smitit ut i ett obevakat ögonblick och åkt hiss 9 trappor ner till nedre bottenvåningen. ;-)
Vilken otrolig tur att Grållis inte lyckades smita ut och att kvinnan hade tagit hand om henne.
Och som jag också tyckte var så otroligt, var att min kisse reagerade direkt på min röst och när jag sa hennes namn, trots att jag inte haft henne så länge.
Detta är ett så gulligt minne och av en så underbar kisse som jag är så glad över att få ha haft i mitt liv.
Bilderna ovanför är på min kisse, och animeringen / den rörliga bilden, är bland de första rörliga bilder jag gjorde för länge sedan.
Den är långt ifrån perfekt, men lite kul tycker jag den är i alla fall ;-)
Ja idag blev det ett litet katt-inlägg hos mig..lite blandad kompott i min lilla blogg ;-)
Ha det så gott mina vänner och önskar er en fin dag och fortsatt helg.
Åh, vilken gullig liten story!
Tur att inte Grållis spatserade iväg ut i den stora världen och försvann....
Jag tyckte dina bilder var jättefina, och är väldigt imponerad på att du kunnat göra egna animeringar!!!
Jättesnyggt ju, och kul med katten som jagar äpplet!!
Ha en skön lördag och kram på dej! //jenny ((:
Vilken gullig katt :)
katter är smartare än vi tror....
du har så rätt, det där med hur småbarn sitter i barnvagnar...
jag fick vända vagndelen många gånger beroende på, vilket humör mina barn var på, jag har en bild på mej nu =)
Fin liten historia!!!!
Inger-Maryissa.... Sprider lite lördagsglitter på dej! Du har en utmärkelse att hämta hos mej! Trevlig helg!
hihi lite roligt lät de när kisse åkt hiss,men tur att den ej smet ut.jag vet hur mycket hyss kissarna hittar på då jag har 2kissar,KATTER ÄR UNDERBARA
ha en trevlig helg
catharina
Liten fin historia och en jättesöt katt.
Våra husdjur är underbara, har både katt och hund själv.
Ha det riktigt gott vännen
Kram
Ja grållis var en kär vän har jag förstått..men hur kunde den ha åkt i väg i hissen ? tur att du hittade honom....en sån rolig historia...kram
Mmmm.. kattinlägg....precis i min smak...fniss
Min kompis var för något år sedan med om samma sak... Hon kom hem från jobbet en dag o såg en katt på bottenvåningen som liknade hennes så misstänkt ...
Kattskrället hade smitit ut och spatserat ner för alla trapporna...tur att ingen hade släppt ut henne....
Jag har uppdaterat mig på dina senaste inlägg...jag har ju varit lite frånvarande ett tag men det har varit lite mycket nu... Mamma på sjukhus bland annat...
Men jag måste säga att det värmer så mycket att du läser o kommenterar ändå...Tack snälla du!!!!
Jag hoppas att din helg blir SUPERHÄRLIG!!!
Kramelikram
Margaretha
så himla smarta djur katter är,
åå va gullig historia om din älskade katt!!
ha en gooo kväll
Svar:
Kul ni tyckte om min lilla berättelse om min kisse och mina små bilder.
Och ja, katter är så underbara djur.
Ja Jenny, det var tur att Grållis inte spatserade iväg ut till den stora världen och försvann...
för då skulle matte ha blivit mycket ledsen.
Och dessutom var hon ju så liten då...
Jo Britten, jag undrar också hur hon kunde ha åkt ner med hissen och 9 trappor ner.
Jag har ett minne av att vi samma dag hade flyttat några möbler till min lägenhet,
så antagligen så hade hon slunkit in i hissen på det sättet utan att det märktes.
Och det måste ha hänt medan jag var ute och handlade,
för själv hade jag stenhård koll på henne, så hon inte sprang ut.
Hon var en så nyfiken kisse....men det kunde ju ha slutat illa,
och det var verkligen tur att denna kvinna tog hand om henne, och vilken tur att hon stod där med min kisse just när jag kom hem.
Tack för alla kommentarer, och önskar er alla en fin fortsatt kväll och helg.
Kramar
Kikande in här lite bara:)
Du är mycket speciell du Inger Maryissa.. Alltid har du något att delge oss andra och alltid är du glad och förnöjd.
Jag tycker om dig.
Svar till Inger Maryissa: Skriv du också om det delade huset! Visst är det konstigt att de delade på ett hus? Hoppas de inte gör på samma sätt med barnen.
Sicken härlig historia ändå!
Min Fia är ett arvegods hon också, liksom hunden. Var innekatt o det tog några månader innan hon vågade sig ut...nu är hon ute jämt! Men, sover faktiskt inne de flesta nätterna nu när hösten kommit, och ny favoritplats har blivit inunder bäddsoffan! Finns ju en säng inskjuten där! Kan nästan skrämma slag på en; man tror hon är ute...vips så står hon framför en!
Nu gör jag kväller så godnatt på dig!
Svar:
I natt är åter igen en sådan natt när jag inte kan sova, och jag har inte kunnat sova en blund,
så det var lika bra att stiga och fixa en kopp te och en smörgås.
Och vilken tur att jag har min kära dator och min blogg och er mina kära vänner.
Tack snälla SolSkuggan för dina goa rader som gjorde mig så glad och varm i hjärtat.
Visst Ragnvi är de härliga våra fyrbenta vänner, och katter är ett så speciellt djur,
och det hittar på så mycket och roliga platser att vara på.
Nu ska jag dricka lite te och ta en smörgås, och får hoppas att jag snart lyckas sova åtminstone ett par timmer.
Ha det så gott mina vänner
Kram
Nu är det söndag och jag är tillbaka. Ibland har man tur! Vår son smet ifrån oss i ett parkeringshus en gång när han var tre år. Vi letade som tokar, och till slut såg vi en kvinna hålla honom i handen. När hon sett honom hade hade han varit på väg ut ur parkeringshuset. Vilka ångestfyllda minuter det var innan vi hittade honom. Ha en skön söndag!
Djur är märkliga...och underbara!
Men det är väl det som är så fint i Din Blogg, just detta med blandade inlägg!
Och katthistorien är ju bara för söt, vem tryckte på hissknappen undrar jag!
Kul att Du tyckte om Gamla Linköpingsbilderna, kommer mer någon dag, förstod att Du aldrig varit i Folkets Park, men tyckte skylten var något som t.om. jag kände igen från mina första besök i Linköping.
Vill Du ha bilderna så är dom klickbara, och Du tar vilka Du vill eller så säger Du till så skickar jag dom på mail till Dej!
Ha nu en skön söndag!
Kram //annette
Katter är kloka djur! Så klart att hon kände igen matte när hon plötsligt var ute i stora vida världen. Inte alls fel med varierande inslag hos dig. Det är ju det som gör din blogg speciell.
Tack för värmande ord inne hos mig
Vilken tur att den lilla katten höll sig innanför stora porten den där dagen :)Tyvärr tål inte min man katter, för jag tycker att de är charmiga och skulle säkert ha några här hemma. Fast det kanske är tur för det finns ganska många hundar här redan innan. Annars är min favorit en kattras som heter Devon Rex. Den är inte så vacker men den är smart och roligt. Våra kompisar föder upp sådana, så jag har träffat en del.
Så roligt, du gör egna "giffar" också. Skojig kattlek!
Det måste ha varit en härlig känsla. Att få tillbaka din katt utan att egentligen ännu hunnit fatta att katten var borta (så du slapp bli ledsen). Sedan glädjen att Grållis tydde sig till dig. Jo du, tror katter uppfattar mycket, mer än vi med våra trubbiga sinnen. Min egen katt Dessan kunde gå ut i hallen och vänta vid dörren "i förväg" innan jag eller andra kom hem. Hade vi varit borta en stund så kom katten och hälsade vid ytterdörren. Inte för att smita ut, utan just för att hälsa (satt på "knyta skosnören-stolen" och ville ha en liten puss när man kom in). Hon "pratade" rätt mycket och det kom ett speciellt jamande vid dörren varje gång.
Katter verkar ibland se saker som vi människor missar, eller så har de fullt med hjärnspöken... fast jag tror det första!
Kul inlägg. Jag tycker du skulle skaffa en ny innekatt. Det verkar som både du och katten skulle må bra av det, du verkar vara en sann kattälskare, så den katten skulle ha det bra. :-)
Vilken tur att du fick din lilla Grållis tillbaka. Tänk så allt kan stämma hon stod där med din katt och du kom i det ögonblicket. Allt har nog i en mening i allafall.Hon kunde lika gärna hunnit gå därifrån, och tagit din katt med sig till sin lägenhet. Ett bra slut på den lilla berättelsen.
I natt sov jag rätt bra, men vaknade med huvudvärk och allmänt olustig. Denna Söndag blir det inget gjort utan en vilodag. När man känner sig sådan eller vakna upp på det viset ska man inte företa sig någonting.
Hoppas du också fått några timmars sömn, att sova på fel tidpunk är aldrig bra och känns bara konstigt. Vi människor är inställda på att sova nattetid, gör vi inte det så blir det som sagt fel i systemet.
Här skiner solen just nu, den letade sig fram till slut. Om det sedan vara hela dagen återstår att se.
Kram vännen och ha det bra du bara kan!
Svar:
Jag lyckades till slut sova ett par timmar, och nu sitter jag här igen framför min kära dator och läser de så mysiga kommentarer jag fått.
Kul att ni tycker om att min blogg har ett ganska blandat innehåll, och oj, vad roligt det är att blogga.
Kan tänka mig Ulla, att det var ångestfyllda minuter när din son denna gång smet ifrån er i ett parkeringshus.
Detsamma hände med min dotter sent en Valborsmässoaftons kväll när vi stod vid en Majbrasa
och min dotter som då var liten lyckades smita iväg i mörkret.
Usch vilka hemska minuter det var innan jag hittade henne hos en kompis familj som också var där.
Trist Reneth att ni inte kan ha katter
och ja Devon Rex är verkligen en mycket speciell ras med speciellt utseende..
Jag kan heller inte ha katt nu p.g.a olika orsaker, men nog längtar jag efter en ny liten kisse.
Tror att jag skulle även sova bättre om jag hade en kisse här hemma.
Jo Erik, jag tror också att katter uppfattar mycket mera än vi tror,
och att de också har en känsla av tiden, eller känner på sig saker och ting.
Som t.ex. när din katt gick och väntade vid dörren i förväg innan du kom hem.
Samma gjorde min kisse.
Eller min kisse som ofta visste innan vad jag skulle göra, och kunde kila dit just till den platsen,
och säkert även för att retas :-)
Jag tror också att de uppfattar och ser andra saker...
Och ja Erika, precis som du skrev, att tänk så allt kan stämma att denna kvinna stod där med min kisse och jag kom hem just i det ögonblicket,
för precis som du skriver så kunde hon ju hunnit gått därifrån, och jag kanske inte hade fått sett min kisse igen.
Tack snälla gulliga Annette för jag få ta bilderna från Gamla Linköping som du har i ditt inlägg i din blogg.
Du är så otroligt snäll !!
Tack för alla så goa kommentarer och ha det så gott mina vänner,
och hoppas ni alla har lika fint väder som jag har idag, med sol från en klar himmel.
Stora kramar till er alla
Visst vet kissarna sitt namn och känner igen våra röster. Sen kanske dom inte alltid bryr sig om vad vi säger ;)
Tycker inte alls illa om att du skriver om din barndom uppväxt. Jag tycker det är intressant att höra vad andra har att berätta. Jag tror inte de är så jättemånga år emellan oss heller. Växte upp i ett litet samhälle där alla kände alla. Två frikyrkor pluss ett litet kapell som tillhörde stadskyrkan. Då kan du tänka dig att de va konstigt att inte mina föräldrar var medlämmar i nått. Min mor blev på äldre dar med i stadskyrkans syferening. Hon var så duktig att brodera. Hennes allster slogs dom nästan om på auktionerna sen. Har som tur är mycket som hon gjort, då jag inte har några syskon att delade med. Jag fick inte den gåvan att brodera mer äm korsdygn. Plattsöm och stjälkstygn sydde hon bara. Jag har sytt om mor och fars, farfar och farmors bröllopslakan till påslakan i stället. Det är de ända som jag har saboterat i mammas ögon om hon levat, men nu kan vi använda dom i stället för att ligga i nått skåp och bli oanvända.
Du berättar så gulligt om dina katter. Ha förstått att du är ett katttokigt fruntimmer du ochså. Sambon kallar mig de. Han vet inte vem som är tokigast,( jag eller grannfrun Vivan som du bloggar med ibland). Ha de så gott. Ska ta och gå ut i solen igen mens den är framme. Vet inte när den kommer åter i dessa tider.
å så jobbig han är den där full gubben upp på himmlen...jag hoppas att vi får sova bättre i natt för den förra var bedrövlig och tänk Inger att när jag väl somnar när dte är fullmåne så drömmar jag alltid om en gammal pastor...!!!!?????
härlig kväll!!!
Ja du Inger du varierar dig som jag.. Du gör så fantastiskt roliga bilder i PHP.. den där katten som leker med garnet blev ju så himla roligt.
Kattor skulle jag haft om jag bott på landet:-)
Ha de fint kramar
Det är så himla trögt här just nu i blogg.se att få upp sina bilder och att uppdatera sin bligg, så jag fick nöja mig med det lilla.. hade planer på mina höstiga foton från en resa denna underbara höstdag.. Men det får vara så ett tag.
Kram på dig du duktiga Inger.
Vilken lycka att tanten hade kissen när du kom. Vår Lillis ropar vi in varje kväll om han inte själv redan har kommit in. Usch, han får inte vara ute med lodjur och rävar här i skogen.
Det är härligt att du tar upp allt mellan himmel och jord i din blogg. Det är kul och intressant. Jag tycker du är en så fin och rar person som vågar dela med dig av allt och som skriver så bra. Tack!
Synd bara att du inte kan sova ibland på nätterna. Beror det på fullmånen så är det trist. Jag älskar fullmåne och brukar då ibland sjunga den där gamla visan om Du gamle Måne på himmelen där...
Animeringen av lilla kissen tycker jag är imponerande gjort.
Nu önskar jag dig en God Natt!
Sv: jah det är häftigt att hon lyckas leva i celibat. Tack så mycket, din blogg är också fin :)
Vilken härlig historia om din Grållis. De är ju för underbara våra kissar.
Ha en riktigt fin fortsättning på kvällen!
Kram Ingrid
Svar:
Jo, kissar känner igen våra röster och lyssnar när man säger deras namn.
Det var så kul, för alltid när jag ropade på min kisse så kom hon,
och ibland kunde jag inte låta bli att retas och ropade på henne då hon t.ex. låg och sov i lilla rummet.
Då brukade hon komma ut ur rummet yrvaket och titta på mig som om hon sa:
- vad är det nu då matte ? ;-)
Ibland gjorde jag det när jag var sällskapsjuk, och då brukade hon krypa upp i mitt knä och fortsätta sova.
Min gulliga kisse...
Ja, Det är så jobbigt att inte kunna sova och månen kan ställa till med en del,
och jag håller med dig Britten om att det är konstigt att du alltid drömmer om den gamla pastorn, när det är fullmåne ;-)
Kan tänka mig trevligare saker att drömma om eller som spökar då.
Vad det är mysigt Stina, att vi kan dela med oss av och berätta om olika saker i våra bloggar och även hos varandra.
Jag är så glad att vi hittade varandra på nätet.
Kul att ni gillar min lilla animering av kissen. Jag hade så kul när jag gjorde den.
Ska se om jag kan få till fler animeringar.
jag har inte vågat än att installera Animation Shop i mitt Vista,
men eftersom Paint Shop Pro gick bra så går kanske det också bra.
Tack snälla Bettan för dina goa rader, jag blir så glad.
Och tack alla för så mysiga och intressanta kommentarer,
och nu ska jag ta en liten bloggpromenad igen innan jag stänger min lilla dator för natten.
Ha det så gott mina vänner och stora Kramar
Men vilken smart kisse du hade.. och vilken tur..tänk om han gått ur.. Det kan man kalla tur..
Söt är han ju oxå som bara den,..
Stor kram till dig..
Katter kan verkligen överraska en...! Tur att hon inte försvann ut också, som sagt. :-) Och nog visste hon hos vem hon hörde hemma och även ville vara - när äventyrslustan hade gått över!
Idag får vi hoppas att bloggarna funkar bättre!!! ;-)
Ja, vad påhittiga de är kissarna...nu hade kissen tur att det var en snäll människa som tog hand om den....annar vet man inte vad som hade kunnat hänt ...
ha go och skön vecka....kramiz:)
Svar:
Jo, min kisse var otroligt smart och även så rolig, mysig, söt och tillgiven.
Och ja, vilken tur att hon inte lyckades smita ut och kunde ha försvunnit.
Det skulle ha varit så hemskt.
Och sån tur att denna kvinna hittade henne, och otrolig tur att jag kom hem just då.
och håller med om att hon visste nog var hon hörde hemma
och det var skönt att vara hos matte igen när äventyrslutan gått över ;-)
Ha det så gott mina vänner och önskar er en fin dag och början av denna nya vecka.
Stora Kramar
Vilken tur att kissen inte hann springa iväg :)
Förresten, kommer du ihåg mig? Jag är tidigare "känd" som flikkha på bloggagratis.. Men jag befinner mig nu på blogger.com .. Titta gärna förbi om du har lust :)
Ha det bra! :)
Svar:
Men vad kul...nu hittade jag din kommentar.
Kul att du börjat blogga igen. Kommer genast på besök.
Kram
Visst är de härliga de små katterna. De är klokaren än vad man tror de små djuren.
Nu mår båda mina katter bra. Skönt - det är inte roligt när de är sjuka.
Må väl! Kram
Svar:
Ja, katter är underbara djur, och är så kloka.
Skönt att dina kissar mår bättre nu, för man blir ju så orolig när det är sjuka.
Ha det så gott själv.
Kram tillbaks
