Barnafödanden + minnen
På TV brukar jag ofta titta på program från olika BB-avdelingar och jag älskar de programmen
Kvinnor i olika situationer, förlossningar som kan vara svåra, men även de som går bra och som ger så mycket glädje.
Vid en del förlossningar i programmen, får kvinnan själv sträcka ner armarna för att ta emot barnet när det kommer ut
vilket måste vara en otrolig upplevelse.
och jag får tårar i ögonen när jag ser sådant...
Sådant gjordes inte förr...och vet inte om det görs här idag i Sverige ?
När jag födde min dotter i början av 70-talet, så när hon blev född så visades hon upp för mig
och sedan torkade de av henne och lindade in henne och gav henne sedan till mig.
Innan förlossningen så visste jag inte mycket om hur det gick till.
Det var inte så vanligt med kurser då, utan jag hade ett par böcker hemma som visade lite.
Men jag var inte speciellt rädd, utan tog det som det kom.
Det började med att vattnet gick, och efter ett par timmar började det kännas som mensvärkar...och jag tyckte det inte var så farligt ;-)
Men sedan...då blev det lite jobbigare ;-)
Och den enda bedövning jag fick var lite lokalbedövning.
Visst gjorde det ont, och det kom en del tårar, men som tur var så tog det inte så lång tid innan det var dags att föda.
Och barnmorskan talade om för mig hur jag skulle krysta...för det hade jag ingen aning om hur man gjorde ;-)
och trots att det gjorde ganska aj,aj...så gjorde jag som barnmorskan sa.
Och allt gick bra och ut kom en knubbig och gallskrikande bebis.
Och min första tanke var:
- Oj, vilket barn...:-)
Jag fick stort beröm av barnmorskan som tyckte jag klarat det hela mycket bra, eftersom det var mitt första barn och jag var ganska ung
Här har jag också skrivit mera om här i min blogg när min kära dotter föddes och några foton:
Detta inlägg blev om minnen av när min kära dotter föddes, minnen som väcktes när jag tittade på detta TV-program
Och fotot här ovanför är av en tavla jag köpte på 70-talet eftersom det var som en kopia av min dotter i en viss ålder.
PS. jag vet att några har undrat förut över varför jag inte skriver mera om min dotter i min blogg.
Men det är av hänsyn och respekt för henne jag inte gör det, eftersom hon inte skulle vilja det.
Ha det så gott mina bloggvänner och besökare och ha en fin helg.
De där bebisbilderna minns jag, de är jättefina. Undrar om det går att få tag på dem idag? Jag hade 2, men var de är nu, har jag ingen aning om, förmodligen bortslängda tyvärr. Trevlig helg önskar jag dig också. Kram!
Ja det var annorlunda när vi fick barn.De vara likadant för mig, jag fick inte heller mina barn på magen.,1967 och 1970. Det var ju så då.Jag hade inte heller någon aning om hur det skulle vara. Fick inte heller någon kurs innan som de kan få idag. men vi klarade det ändå.Söt bild på bebisen.
Ja inte vill man skriva om barnen mot deras vilja.Jag är oxå försiktig med att lägga ut andra. Vill alltid höra med resp, först.Det är mest Maja och Olle som jag skriver och lägger ut och det är ok för Stefan. de tycker det är kul än så länge.
Hoppas allt är bra med dig Inger. jag är himla lat här på bloggen.har nog fått bloggtorka, många bilder tagna,men sedan ska de sorteras hihi och läggas in. Får kanske kraft tillbaka..
Ha det så bra nu i sensommartider..
Största kramen till dig min Majeldsvän.
Vad fint och rörande skrivet av dig och vad fin bild på dig och ditt nyfödda barn. Det var verkligen annorlunda förr och man visste inte lika mycket som dom gör nu innan dom föder. Man hade ingen att fråga ens på förlossningen. Min man fick i alla fall vara med. Programmen som går på tv nu från förlossningar klarar jag inte av att se. Inte för att jag tycker det är läskigt men tycker det är lite pinsamt när dom ligger där nästan nakna ibland inför miljoner tittare ;) det är för att man har en annan uppfostran än nu då allt är så öppet.
Tavlan ovan är så fin. Tack för att du delar med dig av upplevelser
Ha en fin helg
kram
kramar
Förstår egentligen inte varför ngn har bett dig att skriva mer om din dotter på din Blogg. Jag förstår dig helt och hållet. Jag har inte nämnt ngt om min dotter på min blogg, som jag minns iaf.
Vill inte skriva om henne utan hennes medgivande isf.
Varför ska man skriva om ngn om inte den personen inte vill det, är mig helt oförstående, så jag förstår dig helt och hållet som sagt.
Jag blev ju förlöst med kejsarsnitt så jag var inte med på det sättet när hon föddes.
Sedan blev jag helt sövd oxå, lika bra det.
Ha en bra helg vännen
kram på dig
/Gunilla
Svar:
Kul att du Suss kommer ihåg dessa bebis-bilderna...och ja, de är så söta
den som tecknade dem måste ha varit mycket duktig.
Och ja, det var annorlunda förr när man födde barn.
Inte visste man lika mycket då som man vet nu, mamma-kurser osv.
men det gick bra i alla fall
Och det med smärtlindring, det fick man inte så mycket förr heller.
och tack Wiper och glad du tycker om det jag berättar.
Det att jag inte skriver om min dotter, jag är glad att ni förstår.
skillnad är ju om ens familjemedlemmar godkänner det och även tycker det är kul.
då är det ju ok.
Ha det så gott mina vänner och stora kramar tillbaks och önskar en fin helg
Nä men hur och vad man berättar på sin blogg måste man ju absolut känna själv. Alltid så spännande. Att läsa dina berättelser...
Spännande att läsa om Dina erfarenheter!
Om barnfödandets vedermödor och glädje vet jag inte så mycket om som man. Men jag var med vi båda barnens födelse. Den ena en vanlig förlossning, den andra ett kejsarsnitt. Och det är naturligtvis starka minnen.
Bra inställning Du har att inte blogga för mycket om din dotter. Man ska vara lite försiktig där tycker jag.
Morning Inger! Nu blev det en tår i ögonvrån kan jag tala om! Läste ditt gamla inlägg också...såå fina ni var/är!
Jag fick min son -78, då var det strikt på BB! En veckas sängläge ungefär! Alla barn i barnsalen, alla åt samtidigt...med mera med mera! 4½ år senare födde jag dottern...då var allt annorlunda! Fick ha henne hos mig hela tiden, fick permis o åka hem en sväng och fick åka hem mycket tidigare! Tur det går framåt! Fast idag kan jag tycka att dom åker hem lite väl fort också!!
Kramen!
Ragnvi
Det börjar ju bli länge sedan vi födde våra barn nu, vi är ju i samma ålder Du och jag. Men jag förstår att Du fick barn tidigare än mig, för när det var min tur, 1974, så var det mycket utbildning och undervisning innan. Vi skulle andas och föda naturligt och så.
Tänk att man minns sina förlossningar så väl och man glömmer inte bort med åren som med annat. Det är så starka upplevelser i ens liv.
Den tavlan hade jag också och jag köpte den av samma anledning att jag tycket den var så lik min förstfödda son som jag födde i slutet på 70-talet. När jag berättar för mina barn hur det gick till när han föddes så tror de att jag fick barn i början på 1900-talet. Så det kan vara.
Hoppas du får en fin lördag!
Kram
Svar:
Ja, minnen från att föda sitt barn är så speciellt, och som man aldrig glömmer
Och visst var det annorlunda förr på BB och föda barn då och nu.
för att inte tala om på t.ex. min mammas tid...
Då kunde det vara tufft och t.ex. barnen rullades in på stora vagnar när de skulle ha mat.
Annars fick mammorna inte ha dem hos sig på salen.
Kul att flera kommer ihåg tavlan som jag har på bild här i mitt inlägg.
Ha det så gott mina vänner och kramar tillbaks
Vi har ungefär samma upplevelser från BB. Jag fick mina barn mellan 69-74 och alla gångerna var det likadant. Personal kom in med barnen för matning och sen ut med dem igen. Bättre nu när man har dem hos sig hela tiden och lär känna dem lite. Som förstföderska är det inte så lätt att komma hem med ett litet barn som man bara fått hålla när det fått mat. Nu är det mer hemlikt även på BB. Ha en trevlig helg.
Hej, fina inlägg,det gamla och nya,och visst är det så, sina förlossningar glömmer man inte, är väl så speciellt att föda fram ett litet liv. Åtta år mellan mina tre barn som är födda från 68-76 och på dom åtta åren hade det förändrats, 68 hade man inte barnen på salen men 76 var barnen inne på salen hela dagen och man fick ta hand om dom själv vilket jag tycker var bra annars känner man sig så ovan när man kommer hem.
Ha en fin dag.
Jag fick en dotter 1971 och jag kommer ihåg det exakt som du beskriver. Jag läste med ett leende i hela ansiktet! :) God morgon och ha en fin söndag! Kramar
När jag fick mitt första barn på 70-talet så skulle den barnmorskan sitta ner och förlösa mig. Det var alltså något dom inte gjorde förr utan de stod upp vid förlossningen. Minns som i dimma hur det stod rätt många personer i dörröppningen, men för min del struntade jag i om hela K-krona stått och tittat den gången.
När sonen väl var född och jag fick se alla dessa människor reagerade jag naturligtvis av att ligga där helt utlämnad till allmänt beskådande, men snabbt marscherade de ut genom dörren igen, det hade sett att det gick alldeles utmärkt bra för en barnmorska att sitta ner och förlösa.
Att skriva om de egna vuxna barnen i sin blogg är inget man skall bli förfrågad om varför man inte gör. Själv har jag bara nämnt mina söner och dottern vid någon enstaka gång. Man ska inte lämna ut sina vuxna barn i tid och otid utan deras medgivande. Sådant ska respekteras. Sedan är ju bloggen min och det är jag som skriver i den om mitt liv och annat som händer och sker.
Kram
Så fint! Brukar också titta på "födelseprogrammet"!
Brukar inte heller berätta om mina barn i min blogg av samma anledning!
Bryter detta lite här hos Dig!
Jag var 19 år och nygift sedan 4 månader (var viktigt på den tiden slutet av 50-talet) när jag fick mitt tvillingpar en pojke och en flicka, 2.150 g-2.140g.
Sätesbjudning hette sättet de kom ut på och var fasaväckande ont! Lovade mig själv då att inte upprepa det hela, det löftet har jag hållit!
Mina kära barn är det dyrbaraste jag har, även ett älskat barnbarn har blivit mig förunnat!
Det som egentligen klassades som en skandal för en "prästunge" på den tiden att föda barn efter så kort giftermål förändrades till en sensation då det inte fötts tvillingar i kommunen på 35 år!!
Ha,ha där fick de så de teg!
Tyckte jag kunde berätta detta för Dig, Du är så öppen och trivsam i Dina blogginlägg!
Kram till Dig*
Fin blogg :)
Svar:
Tack Kerstin för det du delar av dig med av dina upplevelser
Ja, det måste ha varit oerhört svårt din förlossning av tvillingarna.
och speciellt på den tiden...och det måste ha gjort otroligt ont.
Och ja, på den tiden det tyvärr klassades som skandal att föda ett barn så kort efter äktenskapet,
då det betyder att barnet kom till före giftermålet.
Hos min mamma kröp det fram i senare år att hon väntade mig när pappa och hon gifte sig.
Hon hade inte vågat berätta detta innan.
Skönt att tiderna har förändrats...och nu är det inget konstilgt alls.
Kul att vi är flera som har ungefär samma upplevelser från den tiden på 70-talet.
och när jag födde min dotter så fick jag i alla fall ha henne hos mig om dagarna, men jag fick tjata mig lite till det.
och man stannade på BB i en vecka
När jag födde min dotter så tror jag att barnmorskan satt ner och förlöste mig,
precis som du Erika berättar om
Kommer även ihåg att det var flera andra runtomkring...fast det orkade jag inte bry mig om mitt i värkarna och krystningarna.
Men annars skulle det nog ha varit jobbigt.
Tack för alla kommentarer, och det är så roligt att utbyta tankar och erfarenheter
stora kramar till er alla
Tack för du vill dela med dig av ditt liv Inger. Visst är allt mycket annorlunda i dag vid barnafödsel en på 60-70-talet. Jag var själv bara 20 år när jag fick min första. Inte fick jag ha henne hos mig så långa stunder. Det var mest när hon skulle ammas. Sedan fick vi mammor stå och titta på våra babys genom en glasvägg minns jag.
Jag såg hur mycket var förändrat till det bättre när mitt barnbarn föddes. Det var härligt att se hur mamman och pappan fick ha lillen nära hos sig hela.
Tavlan är helt underbar.
Kramen Sylvia
Svar:
Glad du tycker om det jag skriver om.
Ja, som tur har mycket förändrats när det gäller att föda barn och på BB.
För förlossningen och första dagarna med den lille bebisen är ju så viktiga
Kram tillbaks
