Valborg / Minnen
Tänk att det redan är Valborg. Vad tiden går fort.
Kommer ihåg min ungdoms Valborg på 60-talet.
Hur man klädde upp sig i vårkläder, hur kallt det än var.
Önskar jag hade foton från den tiden.
Kommer ihåg skorna med en lite högre smal stålklack, kappa med handskar och en hatt.
Och man stod där vid brasan och lyssnade andäktigt till kören som sjöng sånger till våren.
När min dotter var barn på 70-talet så gick vi också till majbrasan tillsammans hennes kompisar och föräldrar.
Då serverades även varm korv och det fanns ett lotteristånd.
En gång så vann min dotter en jätte-stor anka, som nästan var lika stor som henne själv.
Först trodde hon inte det var sant, och pekade på de minsta vinsterna, som hon hade erfarenhet av brukade vara de vanlig vinsterna.
Men när jag sa att hon kunde välja något av de stora uppstoppade djuren längst upp, var det knappat att hon trodde det.
Kommer ihåg hur glad och stolt hon var över denna anka och hur de andra barnen beundrade den och var avundsjuka.
Vid ett tillfälle satte hon ner ankan i gräset och lät barnen samlas omkring den att beundra den.
Medan hon sjäv stod bredvid och betraktade allt detta stolt.
Och det såg så roligt ut när hon kånkade runt på den stora ankan.
Vilka underbara minnen.
Önskar er alla en riktigt fin Valborg och att det fina soliga vädret håller i sig.
Kommer ihåg min ungdoms Valborg på 60-talet.
Hur man klädde upp sig i vårkläder, hur kallt det än var.
Önskar jag hade foton från den tiden.
Kommer ihåg skorna med en lite högre smal stålklack, kappa med handskar och en hatt.
Och man stod där vid brasan och lyssnade andäktigt till kören som sjöng sånger till våren.
När min dotter var barn på 70-talet så gick vi också till majbrasan tillsammans hennes kompisar och föräldrar.
Då serverades även varm korv och det fanns ett lotteristånd.
En gång så vann min dotter en jätte-stor anka, som nästan var lika stor som henne själv.
Först trodde hon inte det var sant, och pekade på de minsta vinsterna, som hon hade erfarenhet av brukade vara de vanlig vinsterna.
Men när jag sa att hon kunde välja något av de stora uppstoppade djuren längst upp, var det knappat att hon trodde det.
Kommer ihåg hur glad och stolt hon var över denna anka och hur de andra barnen beundrade den och var avundsjuka.
Vid ett tillfälle satte hon ner ankan i gräset och lät barnen samlas omkring den att beundra den.
Medan hon sjäv stod bredvid och betraktade allt detta stolt.
Och det såg så roligt ut när hon kånkade runt på den stora ankan.
Vilka underbara minnen.
Önskar er alla en riktigt fin Valborg och att det fina soliga vädret håller i sig.
Trackback
