70-talet / Bostadsproblem + den kärleken ;-)
Jag fortsätter här att berätta lite hur det var innan jag fick min första lägenhet som jag skrev om här:
http://ingermaryissa1.blogg.se/2007/november/att-fa-forsta-egna-lagenheten-nostalgi.html
När jag flyttade hit till Stockholm så jobbade jag först på ett pensionärshem som tillhörde ett religiöst samfund, och i samma hus fick jag bo i en liten lägenhet som ingick i hyran.
Jag var då ca. 20 år gammal.
Men där det var var koll på vilka som kom på besök hos mig.
Jag var då tillsammans med en kille, min första kärlek, och jag brukade "smussla" honom in till mig, men en morgon var jag för trött för att jobba, då jag sovit för lite ;-)
Så jag ringde till föreståndaren och talade om det och sa att jag var sjuk ;-)
Helt plötsligt öppnades dörren och där stod föreståndaren med frukostbricka till min förvåning.
Men jag hann inte gömma undan min pojkvänn och där satt vi på sängkanten, ertappade ;-)
Vilket förorsakade att jag genast blev uppsagd både från jobb och lägenhet.
Jag fick sedan hyra ett rum hos en äldre kvinna, som tillhörde en frikyrka och där hände samma sak...
Ja, den kärleken.....men jag kunde ju inte vara ifrån min pojkvän....;-) och inte han från mig ;-)
Jag kommer ihåg hur jag smugglade in honom sent på kvällarna, men hon kom på oss, så det var att flytta åter igen.
Sedan blev det att flytta mellan olika hyresrum och ett par gånger lyckades min kille och jag hyra rum hos studentbostäder, som hyrde ut rum på somrarna till de som inte studerade.
När det var riktigt desperat att få någonstans att bo, så gick jag till privata rumsförmedlare, som mot en summa hjälpte till att snabbt skaffa rum i andra hand.
Och oftast fick man ta det utan att hinna kolla det först.
Även när jag var gravid så flyttade jag runt några gånger.
En gång fick jag genom en rumsförmedlare ett rum med egen ingång i ett gammalt hus här i Stockholm.
Och när jag kom dit fick jag en chock.
Det var otroligt smutsigt, med ett par centimer tjockt damm överallt och med en dörr som vem som helst kunde rycka upp.
Det var riktigt otäckt....och då mådde jag verkligen inte bra.
Men i denna utsatta situation var det inget val, så jag var tvungen att bo där.
Men jag lyckades sedan som tur var ganska snabbt få hyra ett fint möblerat rum hos en familj och det funkade bra till en början.
De tillät även att min kille kom på besök, och det var överrenskommet att det skulle gå bra, men efter ett tag tyckte de tydligen att det blev jobbigt så jag blev utkastad.
Trots att vi verkligen inte störde på något sätt.
Eller kanske var orsaken att jag var gravid. De ville nog inte ha något småbarn i huset.
Sedan fick jag hyra en liten etta i andra hand som var mycket trevlig och där bodde jag tills min dotter föddes.
Förutom några veckor som jag bodde på ett mödravårdshem innan då det kändes lite otryckt att bo ensam när det var dags att föda.
Min dotters pappa bodde då bara sporadiskt hos mig.
Och efter det min dotter fötts, så fick jag min första egna hyres lägenhet, och lyckan blev stor.
I början hade jag bara råd att köpa en madrass att sova på och ett köksbord med stolar.
Till min dotter hade jag redan barnvagn och det viktigaste jag behövde som jag köpt när jag fick en mödrapenning...som jag tror det hette då, som man fick från försäkringskassan i ett enda belopp.
Men jag lyckades sedan skaffa ett IKEA kort så jag kunde köpa de möbler jag behövde.
Nog var det ett stort jobb att själv sätta ihop alla möblerna, men vad stolt jag var efteråt ;-)
Och ganska snart fick jag även ett fast jobb så allt fixade sig.
Det är kul att minnas allt detta, trots att det många gånger naturligtvis var jobbigt, och jag förundras nu över hur jag orkade med olika situationer, vilket jag inte skulle idag.
Men då var jag ung och stark och hade mera förmågan att ta saker som de kom och hade förmågan att glädjas över det lilla jag hade.
Vilka minnen !
http://ingermaryissa1.blogg.se/2007/november/att-fa-forsta-egna-lagenheten-nostalgi.html
När jag flyttade hit till Stockholm så jobbade jag först på ett pensionärshem som tillhörde ett religiöst samfund, och i samma hus fick jag bo i en liten lägenhet som ingick i hyran.
Jag var då ca. 20 år gammal.
Men där det var var koll på vilka som kom på besök hos mig.
Jag var då tillsammans med en kille, min första kärlek, och jag brukade "smussla" honom in till mig, men en morgon var jag för trött för att jobba, då jag sovit för lite ;-)
Så jag ringde till föreståndaren och talade om det och sa att jag var sjuk ;-)
Helt plötsligt öppnades dörren och där stod föreståndaren med frukostbricka till min förvåning.
Men jag hann inte gömma undan min pojkvänn och där satt vi på sängkanten, ertappade ;-)
Vilket förorsakade att jag genast blev uppsagd både från jobb och lägenhet.
Jag fick sedan hyra ett rum hos en äldre kvinna, som tillhörde en frikyrka och där hände samma sak...
Ja, den kärleken.....men jag kunde ju inte vara ifrån min pojkvän....;-) och inte han från mig ;-)
Jag kommer ihåg hur jag smugglade in honom sent på kvällarna, men hon kom på oss, så det var att flytta åter igen.
Sedan blev det att flytta mellan olika hyresrum och ett par gånger lyckades min kille och jag hyra rum hos studentbostäder, som hyrde ut rum på somrarna till de som inte studerade.
När det var riktigt desperat att få någonstans att bo, så gick jag till privata rumsförmedlare, som mot en summa hjälpte till att snabbt skaffa rum i andra hand.
Och oftast fick man ta det utan att hinna kolla det först.
Även när jag var gravid så flyttade jag runt några gånger.
En gång fick jag genom en rumsförmedlare ett rum med egen ingång i ett gammalt hus här i Stockholm.
Och när jag kom dit fick jag en chock.
Det var otroligt smutsigt, med ett par centimer tjockt damm överallt och med en dörr som vem som helst kunde rycka upp.
Det var riktigt otäckt....och då mådde jag verkligen inte bra.
Men i denna utsatta situation var det inget val, så jag var tvungen att bo där.
Men jag lyckades sedan som tur var ganska snabbt få hyra ett fint möblerat rum hos en familj och det funkade bra till en början.
De tillät även att min kille kom på besök, och det var överrenskommet att det skulle gå bra, men efter ett tag tyckte de tydligen att det blev jobbigt så jag blev utkastad.
Trots att vi verkligen inte störde på något sätt.
Eller kanske var orsaken att jag var gravid. De ville nog inte ha något småbarn i huset.
Sedan fick jag hyra en liten etta i andra hand som var mycket trevlig och där bodde jag tills min dotter föddes.
Förutom några veckor som jag bodde på ett mödravårdshem innan då det kändes lite otryckt att bo ensam när det var dags att föda.
Min dotters pappa bodde då bara sporadiskt hos mig.
Och efter det min dotter fötts, så fick jag min första egna hyres lägenhet, och lyckan blev stor.
I början hade jag bara råd att köpa en madrass att sova på och ett köksbord med stolar.
Till min dotter hade jag redan barnvagn och det viktigaste jag behövde som jag köpt när jag fick en mödrapenning...som jag tror det hette då, som man fick från försäkringskassan i ett enda belopp.
Men jag lyckades sedan skaffa ett IKEA kort så jag kunde köpa de möbler jag behövde.
Nog var det ett stort jobb att själv sätta ihop alla möblerna, men vad stolt jag var efteråt ;-)
Och ganska snart fick jag även ett fast jobb så allt fixade sig.
Det är kul att minnas allt detta, trots att det många gånger naturligtvis var jobbigt, och jag förundras nu över hur jag orkade med olika situationer, vilket jag inte skulle idag.
Men då var jag ung och stark och hade mera förmågan att ta saker som de kom och hade förmågan att glädjas över det lilla jag hade.
Vilka minnen !
Att få första egna lägenheten / nostalgi
Sitter här vid datorn med ett papper om den första egna moderna lägenheten mina föräldrar fick 1953.
Jag var då cirka 3 år och min bror drygt 1 år gammal. Min andra bror och syster föddes senare.
Innan bodde vi i ett gammalt trähus på Nygatan i Linköping, utan el, varmvatten osv.
( det huset finns nu bevarat i Gamla Linköping och fotot här ovanför är på det.)
Så när mina föräldrar fick kontraktet på den nya lägenheten som var alldeles nybyggd och hade alla moderniteter, så måste det ha kännts underbart.
Speciellt för mamma, som nu fick varmvatten att tvätta i, elektrisk spis, badrum med badkar osv.
Lägenheten var på tre rum och kök, och 68.5 kvm, och kostade 169, 75 kronor i månaden.
Vilket pris jämfört från i dag....och med ören i priset också ;-)
Det får mig att minnas min egen första egna lägenhet, som också bestod av 3 rum och kök, och på ca, 74 kvm som jag fick år 1973 och som då kostade ca.
800 kronor i månaden.
Innan hade jag flyttat runt ganska mycket här i Stockholm, då det inte heller då var helt lätt att få egen bostad, och speciellt inte om man saknade fast jobb.
Inte ens fast jag var gravid lyckades jag få en egen bostad, utan fick flytta runt i andra hand, men när min dotter var född, då var det lättare att få det.
Så ganska snart efteråt fick jag min egna första bostad, och jag kommer ihåg vad glad jag var.
Jag tror att många känner igen den speciella känslan, när man äntligen har sitt eget.
Och kul är också att jämföra hur stora hyrorna var då och nu.
Bokmärken 50-talet
Idag hittade jag lite bokmärken jag hade när jag var barn. Och dessa var av mina favoritbokmärken som jag mest kommer ihåg.
Kommer ihåg hur jag ofta satt och tittade på dem och med mina kompisar jämförde och bytte bokmärken.
Fast de man tyckte bäst om bytte man ju gärna inte ut.
I så fall till något som man gillade mycket eller för ett fint bokmärke fick flera tillbaka.
Och det fanns även de med glitter på och de var vi väldigt rädda om.
Jag kommer också ihåg att vi hade speciella häften, med vikta blad där vi hade dem sorterade i.
Kunde inte låta bli att visa dem här, och visst är de söta !
Musik Arne Lamberth / minnen
Jag vet inte varför, men i eftermiddag har jag tänkt mycket på en musik jag lyssnade på tillsammans med min bror i slutet av 60-talet.
Det är musik av en musiker som hette Arne Lamberth som spelade så vacker musik på trumpet.
Hemma lyssnades det mest på religiös musik p.g.a att mina föräldrar tillhörde en frikyrka, men eftersom Lamberth även spelat religiös musik, så lyckades och fick min bror skaffa denna LP-skiva.
Skivan heter: Natt i Moskva.
Så heter också en av låtarna på skivan, och musik från denna skiva har tonat i mitt huvud hela kvällen och jag har tänkt på min bror så mycket.
Jag gick till min garderob där jag har alla gamla LP-skivor högst upp på en hylla, men trodde inte jag skulle hitta den, och var inte ens säker på att jag hade den.
Men ser att den ligger överst och lite vid sidan om högen med de andra skivorna.
Jag har inte rört dessa skivor på flera år, så det verkade som om den låg och väntade på mig....
Sedan gick jag till YouTube för att se om de hade den låten eller någon annan från denna skiva, men tyvärr hittade jag inte just dem.
Men jag hittade en låt som heter fröken Blåklint som är skriven av några som heter: Abbas boys, och där Arne Lamberth spelar på sin trumpet.
Jag känner inte igen den sången, men den låter vacker, och man kan höra Arne Lamberth spela så vackert.
Och Blåklint är Östergötlands landskapsblomma, och jag kommer från Linköping i Östergötland.
Vet inte varför jag tänkte på denna musik idag, och extra mycket på min kära bror som jag fick skivan av och som lämnade denna världen bara 24 år gammal.
Kanske orsaken är att min bror på detta sätt i mina tankar vill tala om att han vakar över mig från andra sidan.
Lite funderingar över sekt-företeelser
Idag vaknade jag åter igen tidigt på morgonen vid ca. 04.00 och kunde inte somna om.
Vet inte vad som händer med mig.
Jag satte på radion jag har bredvid sängen för att det eventuellt skulle hjälpa, men efter ett par timmar gav jag upp och klev ur sängen.
Gjorde lite te och en smörgås, och har suttit och tittat på TV, och även gjort en liten bloggrunda.
På TV har jag kanalen CNN, som jag tittar mycket på för att jag tycker om att veta mera vad som händer runt om i världen.
Och för en stund sedan berättade de om en plats i Ryssland där en extrem ortodox grupp barrikaderat sig i en undergjordisk grotta då de tror att världen kommer att gå under i maj nästa år.
Folk är mycket oroliga för människorna där eftersom det där även finns flera barn, och även ett barn som är under ett år gammalt.
Och de försöker förhandla med ledaren och folket där, för att få dem att lämna sitt gömställe.
Det går även att läsa om detta här i Dagens Nyheter.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=716507
Visst är det konstigt att de finns människor med så extrema tankar och ideér, och jag har ofta undrat vad som driver människor att tro på detta, och att de tror så starkt på att världen ska gå under.
S.k. domedagsprofeter har alltid funnits i olika religiösa grupper, religioner, och folk som hakat på det.
Kommer ihåg när jag växte upp inom en frikyrka, så fanns det vissa inslag av detta också, och de kallade det för den yttersta tiden och hämtade "bevis" för det i bibeln.
Så det förekom en hel del domedagspredikningar, om hemska saker som skulle hända innan jorden gick under, och de sa att Jesus skulle då komma och hämta de "rättrogna" upp till himlen.
Lite om min uppväxt i denna frikyrka har jag berättat på min hemsida.
http://www.ingermaryissa.se/MinLevnadshistoria/uppvaxtfrikyrkan.htm
Naturligtvis är inte det jag upplevt i denna frikyrka lika hemskt som har hänt och händer i vissa andra extrema sekter.
Men jag kan känna igen lite tankarna bakom dessa företeelser.
Undrar hur det kommer att sluta med de människor de berättade om idag på CNN, och de har hotat att tända eld på sitt lager av bensin för att ta livet av sig om polisen ingriper.
Usch vad hemskt......
Det finns så mycket konstigt på vår jord, och hur vissa religiösa ledare kan få folk att tro på de mest extrema saker, och det har även hänt hemska saker inom en del sekter.
Ofta har jag undrat vad det är som driver folk att följa dessa ledare.
Ledarna som styr i sådana extrema sekter anser jag var sjuka människor, men att de kan få med sig folk på detta sätt....
Hoppas detta som händer i denna sekt löser sig, så att inga människor skadas.
Jag tänker då framför allt på barnen.
Vet inte vad som händer med mig.
Jag satte på radion jag har bredvid sängen för att det eventuellt skulle hjälpa, men efter ett par timmar gav jag upp och klev ur sängen.
Gjorde lite te och en smörgås, och har suttit och tittat på TV, och även gjort en liten bloggrunda.
På TV har jag kanalen CNN, som jag tittar mycket på för att jag tycker om att veta mera vad som händer runt om i världen.
Och för en stund sedan berättade de om en plats i Ryssland där en extrem ortodox grupp barrikaderat sig i en undergjordisk grotta då de tror att världen kommer att gå under i maj nästa år.
Folk är mycket oroliga för människorna där eftersom det där även finns flera barn, och även ett barn som är under ett år gammalt.
Och de försöker förhandla med ledaren och folket där, för att få dem att lämna sitt gömställe.
Det går även att läsa om detta här i Dagens Nyheter.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=716507
Visst är det konstigt att de finns människor med så extrema tankar och ideér, och jag har ofta undrat vad som driver människor att tro på detta, och att de tror så starkt på att världen ska gå under.
S.k. domedagsprofeter har alltid funnits i olika religiösa grupper, religioner, och folk som hakat på det.
Kommer ihåg när jag växte upp inom en frikyrka, så fanns det vissa inslag av detta också, och de kallade det för den yttersta tiden och hämtade "bevis" för det i bibeln.
Så det förekom en hel del domedagspredikningar, om hemska saker som skulle hända innan jorden gick under, och de sa att Jesus skulle då komma och hämta de "rättrogna" upp till himlen.
Lite om min uppväxt i denna frikyrka har jag berättat på min hemsida.
http://www.ingermaryissa.se/MinLevnadshistoria/uppvaxtfrikyrkan.htm
Naturligtvis är inte det jag upplevt i denna frikyrka lika hemskt som har hänt och händer i vissa andra extrema sekter.
Men jag kan känna igen lite tankarna bakom dessa företeelser.
Undrar hur det kommer att sluta med de människor de berättade om idag på CNN, och de har hotat att tända eld på sitt lager av bensin för att ta livet av sig om polisen ingriper.
Usch vad hemskt......
Det finns så mycket konstigt på vår jord, och hur vissa religiösa ledare kan få folk att tro på de mest extrema saker, och det har även hänt hemska saker inom en del sekter.
Ofta har jag undrat vad det är som driver folk att följa dessa ledare.
Ledarna som styr i sådana extrema sekter anser jag var sjuka människor, men att de kan få med sig folk på detta sätt....
Hoppas detta som händer i denna sekt löser sig, så att inga människor skadas.
Jag tänker då framför allt på barnen.
SL - priser i Stockholm 1973
Jag har i min förra blogg berättat lite om SL-taxor osv i början av 70-talet, men eftersom det inte gick att föra över gamla inlägg därifrån hit till denna blogg, så bloggar jag om det med lite + med bilder från en annan SL-folder jag hittat.
Det är kul att jämföra priserna på SL och bussresorna från 70-talet och nu.
Och denna folder är från 1973 och då var jag 23 år gammal.
Priset på månadskortet var då 50 kronor och med pensionärsrabatt 25 kronor.
En helkupong för resor kostade 85 öre och med rabatt 34 öre.
Visst låter det kul med öre ;-)
Och då var det även nattillägg om man reste på nätterna, vilket betydde att man betalade två kuponger istället för en.
Och pensionärer kunde inte resa med rabatt mellan 04.30 till 08.30 mellan måndag och fredag.
Tydligen skulle de äldre helst inte var ute och "svira" vid den tiden på dygnet på vardagarna ;-) ;-)
Men på helgerna var det tydligen ok ;-)
Visst är det kul att jämföra priserna då och nu.
Jag har försökt att få texten så tydligt som möjligt på det jag skannat in, och man kan också zooma i webbläsaren så syns det bättre.
Det är ju så kul att visa olika saker jag hittar ;-)
Radiolicens från 1947
Idag hittade jag något roligt bland sakerna jag hämtat från min mamma lägenhet.
En tecknad radiolicens från 1947.
Så detta fanns även då och den kostade 10 kronor.
Vilken skillnad på storleken av avgiften !
Vet inte om dessa 10 kronor i avgift var per månad eller år, men visst är det stor skillnad motför dagens avgift med ca, 500 kronor i kvartalet.
Fast det är klart pengarna hade ett annat värde då.
Jag har försökt att fixa så att det går bra att läsa det som står skrivet.
Men man kan också i webbläsaren zooma sidan så det går lättare att läsa.
Det är ju så kul att få dela med mig av det jag hittar, och mera kommer så småningom.
Att testa sin blogg i olika webbläsare.
Idag hittade jag en sida där man kan testa sin blogg eller hemsida i olika webbläsare.
Eftersom jag av erfarenhet vet att ens blogg eller hemsida inte alltid ser likadan ut i olika webbläsare eller skärmstorlek, så verkar det här vara en bra sida att kunna göra det på.
Länken dit är:
http://browsershots.org/
Men man får ha lite tålamot, för det kan dröja 10 - 15 minuter tills alla skärmdumpar av bloggen i olika webbläsare man valt kommer upp.
Men du behöver inte sitta och vänta på det, utan kan spara länken och återkomma inom en halvtimme.
Och sidan är på svenska, så det är bara att följa anvisningarna.
Nu ska jag snart stänga min dator för natten.
Och säger Natti-natti och vi ses imorgon.
PS. jag har också lagt till denna hemsida bland mina länkar här till höger.
Eftersom jag av erfarenhet vet att ens blogg eller hemsida inte alltid ser likadan ut i olika webbläsare eller skärmstorlek, så verkar det här vara en bra sida att kunna göra det på.
Länken dit är:
http://browsershots.org/
Men man får ha lite tålamot, för det kan dröja 10 - 15 minuter tills alla skärmdumpar av bloggen i olika webbläsare man valt kommer upp.
Men du behöver inte sitta och vänta på det, utan kan spara länken och återkomma inom en halvtimme.
Och sidan är på svenska, så det är bara att följa anvisningarna.
Nu ska jag snart stänga min dator för natten.
Och säger Natti-natti och vi ses imorgon.
PS. jag har också lagt till denna hemsida bland mina länkar här till höger.
Tankar denna Allhelgona helg
Eftersom detta är Allhelgonahelgen, så går tankarna lite extra till de kära som lämnat oss.
Själv tänker jag speciellt på mina tre yngre syskon som lämnade detta livet vid tidig ålder.
Min ena bror blev 24 år gammal och min andra bror 28 år, och min syster 36 år gammal.
Jag saknar dem fortfarande så oerhört.
Min pappa lämnade detta jordelivet för åtta år sedan och min mamma för drygt fyra år sedan.
Pappa var då 84 år och mamma 83 år.
Eftersom jag inte har möjlighet att åka till deras gravar imorgon och tända ljus, då de är en bit härifrån och dessutom på olika platser, så gör jag ett litet minnes-inlägg här i min blogg,
och har gjort ett litet bildcollage av mina syskon och föräldrar som jag minns dem.
Och en liten bild jag gjort med ett tänt ljus för dem.
Själv tror jag på ett liv efter detta, en annan värld, eller den andra sidan som jag också brukar kalla det.
Och att vi kommer att träffas igen när den dagen kommer.
Då kanske också får svar på många frågor.
Speciellt när det gäller mina syskon, och framför allt längtar jag efter att få ge dem en stor kram.
