Första datorn på jobbet
Jag började jobba på Postgirot ( senare Postgirot Utland )1974, och jag var då 24 år gammal, och jag var så glad över mitt första fasta jobb, och där jobbade jag sedan i ca. 24 år.
I början på jobbet fick jag hjälpa till mycket som korrektursläsare, eller vad det nu hette,
vilket bestod i att vi var två personer som läste upp belopp som fanns på långa remsor för att kolla att belopp och summor stämde.
Den ena personen läste beloppen och den andra kollade.
Remsorna var från räkneapparater där dagens alla summor från betalningar slagits in.
Och det var i början inga elektriska räknemaskiner vi använde och vad de lät ;-)
Och stämde inte något belopp vid dagens slut så kunde vi inte gå hem förrän vi hittat det felaktiga beloppet och rättat det.
När jag började där så fanns det både vanliga skrivmaskiner utan el, och även elektriska skrivmaskiner, men som tur var byttes alla ganska snart ut till elektriska sådana.
Vi använde karbonpapper mellan skrivmaskinspapperen för att gör kopior av vad vi skrev, och det var lite knepigt ibland om man skrivit fel, att sudda både på originalet och kopian ( kopiorna )
Det fanns även i början hålkortsmaskiner där man knappade in in olika belopp och kontonummer som sedan stansades ut på långa remsor, eller hålkort.
Jag kommer ihåg ljudet av dessa maskiner.
Sedan kom föregångarna av dagens datorer / PC, och jag kommer ihåg hur kul det var att få sitta bakom de små blå-vita IBM skärmarna och skriva in betalningarna på.
Datacentralen till dessa skärmar stod i ett stort rum med stora band, som byttes ut hela tiden och förvarades.
Sedan kom den första datorn som hade direktuppkoppling för betalningar till USA.
Och oj, vad jag tyckte det var spännande, och jag var till min glädje den första som fick använda den, för de andra var ganska skraja för den ;-)
Sedan kom PC´n och det var så kul. Speciellt att få en egen PC att sitta och jobba framför.
Visst var man lite skraj i början för att t.ex. trycka på fel tangenter osv, för man trodde att något kunde gå helt fel då.
Men jag var så intresserad av detta nya, så jag lärde mig ganska snabbt och oj så mycket lättare jobbet blev.
Detta är ju inte så länge sedan, men vad fort utvecklingen har gått under dessa årtionden.
Och nu går den ännu snabbare.
Undrar hur datorerna kommer att se ut och funka om ca. 20 - 30 år....
Självkänslan / frikyrkan
Har funderat över hur mycket självkänslan betyder och hur den byggs upp.
Att vara respekterad och omtyckt som man är.
Och jag tror att mycket av vår självkänsla byggs upp i barndomen.
Jag kommer ihåg från min uppväxt, att det var stora förväntningar på mig, som bl.a.hade mycket att göra med den tro och frikyrka mina föräldrar var med i.
Jag var till mina föräldrars glädje en mycket "gudfruktig" , snäll och lydig flicka, som uppträdde som förväntades av mig, och som inte gjorde så stort väsen av mig.
Mamma hade också sin dröm om att jag skulle bli missionär i något land som t.ex. Afrika.
Det hade varit hennes egen dröm som hon själv inte lyckades uppfylla, så det blev jag istället.
Och detta fick mig att tro under min uppväxt att jag var "kallad" av Gud till det, som det hette.
Så mamma var otroligt stolt över mig p.g.a detta.
Men nog hade jag mina kamper inom mig, rädslan för att inte kunna leva upp till alla förväntningar,
och när tvivel kom angående tron, så låg jag ofta på knä på bl.a. på bönemöten i kyrkan och grät och bad till Gud att ge mig tron tillbaka och att ge mig tecken om vad han ville med mitt liv.
Det var dessa tecken jag väntade på i hela min barndom och uppväxt,
och ibland tyckte jag mig uppleva dem, men mest bestod det i att gråta och be till Gud om dem.
Minns alla dessa gånger jag låg på knä och grät och bad att Gud skulle förlåta mig för mina synder och även förlåta mig för syndiga tankar jag haft.
Jag tror att det är förödande att inte vara älskad för den man är, utan bara för hur man lever upp till andras förväntningar och även Guds som jag fick lära mig.
Och man fick ju absolut inte förhäva sig, utan skulle vara ödmjuk.
Alltså inte själv visa eller glädjas åt saker man var bra på eller kunde.
Och dessa saker man kunde eller gjorde skulle naturligtvis vara accepterade i denna kyrka.
Jag brukade ofta sjunga i söndagsskolan och på barnmöten osv. och en gång bad de en kompis till mig att sjunga tillsammans med mig.
Min kompis var väldigt tveksam och vågade inte, och jag försökte uppmuntra henne med att säga: att det är inte så farligt...... ( kommer inte ihåg riktigt vad jag sa....)
Men kommer ihåg reaktionen från kvinnan som hade söndagsskolan och barnmötena,
att hon reagerade ungefär som om jag hade "förhävt mig" och inte var ödmjuk...
Så jag fick sjunga allt mindre efter det.
Jag kommer ihåg hur ont det gjorde i hjärtat och den skam hon fick mig att känna.
Ja, detta var lite mera om min uppväxt inom denna frikyrka som jag kände för att skriva om.
Och fotot överst här är på mig när jag var barn,
och jag tror att bilden talar väldigt mycket för sig själv.
Jag var inte gammal på den bilden, i alla fall inte över 10 -11 år.
Men som jag berättat förut här i min blogg, så lyckades jag när jag blev äldre, att frigöra mig från denna tro och som det var då extrema frikyrka.
Och jag är glad över att jag klarade det.
"Hemmaapotek" från 50 till 70-talet
Jag kommer ihåg några saker som fanns förr från 50 till 70 talet, och som kanske en del av er också känner igen.
Sårpuder:
ett gult puder i pytte-små burkar som mamma ofta strödde på de skavsår vi barn ganska ofta råkade ut för när vi var ute och lekte.
Det gjorde att såret torkade ur ganska fort och en skorpa bildades.
Jag kommer fortfarande ihåg lukten av det.
Vätesuperoxid:
som användes för att göra rent sår, och det var så kul att se hur det liksom "kokade" i såret.
Och jag använde det även på min dotter på 70-talet, och hon tyckte också det var kul.
Vademecum:
som fanns koncentrerat i en liten flaska, och som användes för att gurgla mun och hals genom att sätta ett par droppar av det i ett glas vatten.
Eller att badda den outspädd på finnar i ansiktet.
ViC:
som fanns i små blå burkar och som användes när vi var förkylda, och kommer ihåg att mamma smörjde oss på brösten med det, när vi skulle sova om vi var mycket täppta i näsan och förkylda.
Det fanns även för näsan en Vic inhallator för täppthet i näsan.
Chinaspin:
som fanns på 70-talet, ( vet inte om det fanns innan ) men den fanns att köpa receptfritt på Apoteket, och den var både smärtstillande och febernedsättande, och jag kommer ihåg att det var otroligt effektiv.
Kommer ihåg att jag med den svettades och sedan sov så gott och mådde snabbt mycket bättre.
Men sedan togs den medicinen bort från Apoteket, kanske p.g.a att den innehöll kinin.
Fiskleveroljan:
den glömmer man nog inte så lätt ;-)
Kommer ihåg när mamma varje dag tvingade i oss barn en sked av den, och det var inte speciellt populärt för det smakade verkligen pyton.
Speciellt min två år yngre bror protesterade villt varje gång.
Sedan kom som tur är små tabletter istället, jag tror de kallades Adenetter.
Säkert flera av er känner igen dessa saker jag skrivit om och minns dem ?
Och kanske kan berätta mera om dem ?
Sårpuder:
ett gult puder i pytte-små burkar som mamma ofta strödde på de skavsår vi barn ganska ofta råkade ut för när vi var ute och lekte.
Det gjorde att såret torkade ur ganska fort och en skorpa bildades.
Jag kommer fortfarande ihåg lukten av det.
Vätesuperoxid:
som användes för att göra rent sår, och det var så kul att se hur det liksom "kokade" i såret.
Och jag använde det även på min dotter på 70-talet, och hon tyckte också det var kul.
Vademecum:
som fanns koncentrerat i en liten flaska, och som användes för att gurgla mun och hals genom att sätta ett par droppar av det i ett glas vatten.
Eller att badda den outspädd på finnar i ansiktet.
ViC:
som fanns i små blå burkar och som användes när vi var förkylda, och kommer ihåg att mamma smörjde oss på brösten med det, när vi skulle sova om vi var mycket täppta i näsan och förkylda.
Det fanns även för näsan en Vic inhallator för täppthet i näsan.
Chinaspin:
som fanns på 70-talet, ( vet inte om det fanns innan ) men den fanns att köpa receptfritt på Apoteket, och den var både smärtstillande och febernedsättande, och jag kommer ihåg att det var otroligt effektiv.
Kommer ihåg att jag med den svettades och sedan sov så gott och mådde snabbt mycket bättre.
Men sedan togs den medicinen bort från Apoteket, kanske p.g.a att den innehöll kinin.
Fiskleveroljan:
den glömmer man nog inte så lätt ;-)
Kommer ihåg när mamma varje dag tvingade i oss barn en sked av den, och det var inte speciellt populärt för det smakade verkligen pyton.
Speciellt min två år yngre bror protesterade villt varje gång.
Sedan kom som tur är små tabletter istället, jag tror de kallades Adenetter.
Säkert flera av er känner igen dessa saker jag skrivit om och minns dem ?
Och kanske kan berätta mera om dem ?
Saknar min bror Lasse
Idag skulle min två år yngre bror blivit 56 år om han hade levat.
Men tyvärr lämnade han denna världen endast 24 år gammal.
Han hade ett svårt liv, med bl.a. problem med att känna sig accepterad från det han var barn, var mobbad m.m.
Han var världens snällaste och omtänksammaste person och när han också flyttade hit till Stockholm efter mig så träffades vi en hel del och gjorde saker tillsammans.
Och jag minns också hur kul vi hade när vi växte upp och åkte långskidor i naturen på vinter, och cyklade runt på somrarna till olika platser och även i Norrland där vår familj tillbringade somrarna när vi växte upp.
Men så började han tyvärr att använda droger.
På den tiden fanns det ett par ungdomsgårdar i Stockholm där bl.a. haschet flödade fritt, och jag tror att det var där han började röka det.
Jag blev så orolig för honom, och försökte på alla sätt att få honom att sluta, men han trodde inte på mig när jag sa att hasch var farligt.
Jag märkte att han förändrades och jag sa det, men det trodde han inte på, för han märkte det nog inte själv.
Och tyvärr sedan övergick han till tyngre droger.
Och en dag hittades han död i sin lägenhet.
Mina föräldrar sa att han hittades hängd, och att polisen först sa att någon eventuellt hade orsakat det hela.
Men senare sa polisen att han hade gjort det själv.
Själv vet jag inte vad jag ska tro, eftersom min bror hade just då planerat en resa söderut, och allt var så prydligt i hans hem, ihopvikta kläder osv.
Och någon sa sedan att han hade en massa pengar och att det var orsaken.
Mer fick jag inte veta, och orkade inte och vågade inte själv gräva i saken....ifall....
Jag vet fortfarande inte vad jag ska tro och kommer antagligen aldrig att få veta vad som egentligen hände.
Det gör fortfarande ont när jag tänker på det, och jag saknar honom så oerhört mycket.
Och jag gjorde idag detta bildcollage för min kära bror.
Och ett av fotona är på mig och honom när i var barn.
Men som jag skrivit i mina inlägg om mina andra syskon, så tror jag på ett liv efter detta och att vi ses igen.
Och då ska jag ge honom och mina två andra syskon de kramar jag så längtar efter.
* Skogspromenader med mamma
Som jag berättat förut här i min blogg så fann min mamma och jag varandra de sista fyra åren innan hon gick bort.
Vilket jag har berättat om här i min blogg i mina kategorier: Saknad och Minnen.
Och jag har så fina minnen från den tiden, och även roliga sådana.
Bredvid där mamma bodde fanns en liten skog och nästan varje gång jag besökte min mamma så tog vi en promenad där och det var så roligt.
Trots att mamma använde rullator så gick vi inte bara på vanliga vägar och stigar, utan också inne i skogen, som ni kan se på dessa foton.
Det var lite knaggligt ibland för rullatorn och mamma att gå på vissa ställen, men evis som min mamma var så gick det
och ibland undrade vi om det var rullatorn som hjälpte mamma eller mamma som hjälpte rullatorn att komma fram ;-)
Den översta bilden är vid ett utsiktsberg vi lyckades ta oss till,
och nästa bild där mamma "plöjer sig igenom" höstlöven på marken.
Oj, vad vi skrattade.....;-)
Jag är så glad över att ha dessa kort med alla så mysiga och roliga minnen.
PS. nedersta bilden ser lite mörk ut, men det är egentligen på dagen, så det är nog kamerans fel ;-)
Om Pingsten / minnen Pingstkyrkan
Nu är det redan Pingst, och ganska tidigt iår. Det brukar också kallas "hänryckningens tid" ;-)
Det får mig att minnas min uppväxt inom Pingstkyrkan då det predikades från bibeln om vad Pingsten betydde.
Och vad som predikades var att den helige Ande blev utgjuten över Jesu lärjungar.
Att Jesus hade efter att ha blivit upptagen till himlen bett sina lärjungar att stanna kvar och invänta dopet i helig Ande.
Och det berättades att det gick till så att lärjungarna på pingstdagen var församlade i bön och plötsligt hördes från himlen ett dån som av en stormvind,
och tungor som av eld visade sig på var och en av dem och de började tala om Guds gärningar på språk som de normalt inte kunde innan.
Och som det sägs i bibeln att den helige Ande är den tredje personen i gudomen och en bestämd personlighet.
Inom denna Pingstkyrka så forsatte detta dop i den helige Ande, vilket innebar att människor kunde tala i olika tungomål / språk.
( Jag tror att det är p.g.a. detta som denna kyrka fick namnet Pingstkyrkan )
Detta s.k. andedop skedde genom predikan och bön med handpåläggning.
Jag var med om detta i denna Pingstkyrka när jag växte upp, och det kunde verkligen gå högljutt till med alla olika tungomål / språk som talades.
Men ingen förstod ju dessa språk eller vad som sades, men det ansågs inom denna kyrka att det var bland det bästa och viktigaste som kunde hända dess medlemmar.
När jag var i de yngre tonåren hände detta mig, vilket du kan läsa om här på min hemsida:
http://www.ingermaryissa.se/MinLevnadshistoria/uppvaxtfrikyrkan.htm
Men som jag berättar där så var det inte en så härlig upplevelse som jag då trodde det skulle vara.
Jag tog mig sedan ur denna tro och kyrka vilket ni också kan läsa om i mina tidigare inlägg här i min blogg under kategorin: Uppväxt Frikyrkan.
För mycket av det de lärde i denna kyrka skapade ångest och jag vet flera som mådde dåligt, inklusive mig. Men man vågade ju inte ifrågasätta för då kallades man för avfälling och uteslöts ur gemenskapen och kunde hamna i helvetet.
Så jag är glad av att jag sedan lyckades bryta mig loss ur denna frikyrka och tro.
Ja det blev mina tankar och minnen från hur det var när jag växte upp och minnen av pingsthelger då.
Och som vanligt blev det en liten bild, en lite Pingstbukett för att önska er alla en fortsatt fin Pingsthelg.
Det får mig att minnas min uppväxt inom Pingstkyrkan då det predikades från bibeln om vad Pingsten betydde.
Och vad som predikades var att den helige Ande blev utgjuten över Jesu lärjungar.
Att Jesus hade efter att ha blivit upptagen till himlen bett sina lärjungar att stanna kvar och invänta dopet i helig Ande.
Och det berättades att det gick till så att lärjungarna på pingstdagen var församlade i bön och plötsligt hördes från himlen ett dån som av en stormvind,
och tungor som av eld visade sig på var och en av dem och de började tala om Guds gärningar på språk som de normalt inte kunde innan.
Och som det sägs i bibeln att den helige Ande är den tredje personen i gudomen och en bestämd personlighet.
Inom denna Pingstkyrka så forsatte detta dop i den helige Ande, vilket innebar att människor kunde tala i olika tungomål / språk.
( Jag tror att det är p.g.a. detta som denna kyrka fick namnet Pingstkyrkan )
Detta s.k. andedop skedde genom predikan och bön med handpåläggning.
Jag var med om detta i denna Pingstkyrka när jag växte upp, och det kunde verkligen gå högljutt till med alla olika tungomål / språk som talades.
Men ingen förstod ju dessa språk eller vad som sades, men det ansågs inom denna kyrka att det var bland det bästa och viktigaste som kunde hända dess medlemmar.
När jag var i de yngre tonåren hände detta mig, vilket du kan läsa om här på min hemsida:
http://www.ingermaryissa.se/MinLevnadshistoria/uppvaxtfrikyrkan.htm
Men som jag berättar där så var det inte en så härlig upplevelse som jag då trodde det skulle vara.
Jag tog mig sedan ur denna tro och kyrka vilket ni också kan läsa om i mina tidigare inlägg här i min blogg under kategorin: Uppväxt Frikyrkan.
För mycket av det de lärde i denna kyrka skapade ångest och jag vet flera som mådde dåligt, inklusive mig. Men man vågade ju inte ifrågasätta för då kallades man för avfälling och uteslöts ur gemenskapen och kunde hamna i helvetet.
Så jag är glad av att jag sedan lyckades bryta mig loss ur denna frikyrka och tro.
Ja det blev mina tankar och minnen från hur det var när jag växte upp och minnen av pingsthelger då.
Och som vanligt blev det en liten bild, en lite Pingstbukett för att önska er alla en fortsatt fin Pingsthelg.
* Min första docka
Tog detta foto idag på en docka jag har kvar från min barndom, och som jag hittade i min mammas lägenhet.
Det fanns också en liten napp och nappflaska till dockan.
Koftan som jag klippte ur från det andra fotot tillhör också denna docka.
Kläderna tror jag att jag att mamma stickat, och sedan lärde hon mig också att sticka och virka.
Och så småningom gjorde jag själv små kläder till mina dockor eller sydde dem på min leksaks-symaskin och fick senare även låna mammas.
Det är kul att ha denna lilla docka, och små minnen dyker upp när jag tittar på den.
Antagligen hade färgen på ögonen nötts bort, så jag hade sedan målat dit ögonen och fransar och ögonbryn på den.
Visst är den söt.
