Vilodagen m.m.
När jag växte upp på 50 och 60-talet så ansågs söndagen viktig som vilodag.
Alla affärer var stängda och det var tyst och även ganska trist tyckte vi barn eftersom vi måste vara stilla och lugna.
Speciellt i frikyrkan ( pingstkyrkan ) min familj tillhörde så hölls det strängt på detta.
och inget arbete fick heller utföras då.
Kommer ihåg hur mina förädrar och andra troende ojade sig om de såg någon granne som städade den dagen eller utförde något annat arbete.
Jag kommer även ihåg att på lördagar så stängde allt väldigt tidigt,
och jag gick i skola även på lördagen, fast bara några timmar.
Det var 1968, om jag inte har fel, som skolorna införde lediga lördagar.
Och på söndagen gick vi alltid till Gudstjänsten, eller lyssnade på den på radio och senare på TV när den kom.
Jag kommer ihåg hur kyrkklockorna ringde på söndagarna, vilken man nästan aldrig hör nu.
Och efter Gudsjänsten gick vi barn till söndagsskolan.
På söndagarna fick jag och min syster ta på oss våra fina klänningar, som oftast mamma hade sytt själv.
Kul med minnen som dykter upp då och då och kan inte låta bli att dela med mig av dem.
PS, mera om min uppväxt i Pingstkyrkan kan du läsa här:
http://ingermaryissa1.blogg.se/category/uppvaxt-frikyrkan.html
Två konstiga drömmar
Äntligen kom solen fram idag.
Så ljuvligt med en blå himmel och en sol som gör en gladare och piggare.
Hoppas verkligen den stannar kvar ett tag
Förra natten drömde jag mycket röriga drömmar.
Bl.a. drömde jag att jag var i Syrien där jag varit på riktigt för flera år sedan.
I drömmen var det problem med hissen till lägenheten som tillhörde familjen där.
Och jag funderade att ta trapporna även om det var högt upp och väldigt jobbigt.
Men de sa åt mig att sitta ner och vänta och ta det lugnt och ha det trevligt under tiden.
Och medan vi satt där och hade det trevligt så kom hissen helt plötsligt med en underbart vacker dörr.
Sedan drömde jag att jag inte hittade hem och denna gång var det här där jag bor.
Först åkte jag i en buss som släppte av folk här i området.
Men jag kunde inte komma ihåg adressen till där jag bodde,
och bussen åkte vidare och till slut var jag tvungen att kliva av och det var långt bort hemifrån.
Sedan irrade jag runt i den mörka natten för att hitta tunnelbanan hem.
Kommer ihåg att jag var helt slut fysiskt i drömmen och förtvivlad, men jag var tvungen att fortsätta leta.
Jag frågade en del människor om var tunnelbanan fanns, men de bara pekade åt vissa håll och ignorerade mig sedan.
Sedan vaknade jag.
Visst är det konstigt hur man kan drömma ibland.
Men det sägs att drömmar kan lära en del, och jag håller på för fullt för att försöka anlysera dem ;-)
Hoppas ni alla har haft en fin dag och med soligt väder.
Kramar
Hoppas ni alla har haft en fin dag och med soligt väder.
Kramar
Foton min barndoms hem
Tänkte jag skulle visa några foton från där jag växte upp som barn på Prästbolsgatan i Majelden i Linköping.
Dessa foton har en vän tagit nu i dagarna och skickade till mig, och jag blev så glad.
Stort tack till dig...
Vi bodde där på 50 och 60 talet, och lite ändringar har skett under åren, men i stort sett så ser det ungefär ut som då.
På fotona syns bl.a porten till den lägenhet där vi bodde och på vår balkong på andra sidan huset.
Det var en lägenhet på 3 rum och kök, och naturligtvis med badrum och hall.
Och i början bodde vi 8 personer där då två av mina halvbröder också bodde några år hos oss.
Förstår inte hur vi fick plats allihopa.
Sedan när mina halvbröder flyttade så sov två av oss andra barn i ett rum och två i det andra rummet och våra föräldrar i stora rummet,
eller vardagsrummet som det kallades.
Och oj...vad jag blir nostalgisk och många minnen kommer....
Och valvet i huset är så mysigt tycker jag
och kommer ihåg att när det åskade att åskknallarna kunde eka ordentligt genom valvet.
Det hände ett par gånger så alla riktigt hoppade till och många blev rädda.
Kul är också att många av Ekarna finns kvar i den lilla skogsbacken utanför huset, som kallades Eklunden.
Och oj, vad gamla de måste vara....
för de var stora redan när vi flyttade dit när jag var ca. 3 år gammal ( 1953 )
Tänk om träd kunde tala...oj, så mycket de skulle kunna berätta om tider som varit.
Även om min barndom var ganska jobbigt bl.a på grund av frikyrkan jag växte upp i,
så känner jag ett stort behov av att minnas mera av min barndom och på något sätt få ihop pusselbitarna / minnena.
För den är ju trots allt en viktig del av ens liv.
Det blev mitt lilla inlägg i dag, och hoppas ni mår bra mina vänner,
trots denna trista tid / månad på året och tråkigt väder som verkar vara på många platser den sista tiden,
Får hoppas att solen tittar fram snart igen.
Kramar
Kokbok från 40-talet
Bland mammas saker hittade jag en kokbok som heter: Hemmets kokbok, och den är så kul att titta i.
Den har 559 sidor och innehåller massor av intressanta recept och jag känner igen en hel del från min barndom på 50 och 60 talet, då mamma använde denna kokbok mycket.
På baksidan av boken står det att den kostde 8 kronor.
Maträtter som jag kommer ihåg är bl.a.:
Spenatsoppa med ägghalvor i.
Grönsakssoppan med klimp
Klimpen gjordes av smör, mjöl, mjölk, bittermandel, socker och ägg som gjordes till små bollar och las i soppan.
Jag kommer ihåg att jag och mina syskon inte gillade denna soppa, men pappa älskade den, och därför gjorde mamma den ofta.
Havregrynsgröt fick vi ofta varje morgon, och den gillade vi barn heller inte så mycket.
Men fick vi äppelmos på så gick det bättre.
Men fick vi välling med russin i så blev vi ännu gladare.
På söndagar brukade mamma göra Brylépudding med Brylé sås.
Puddingen var gjord av mannagryn, och såsen gjord av socker och vatten + vitt vin ( som det står i boken)
Sedan hälldes såsen i en form och sedan mannagryns smeten i den, och sedan stjälptes det hela upp.
Pappa älskade denna efterätt så mamma gjorde den nästan varje söndag, och jag kommer ihåg att vi barn försökte få så mycket av såsen som möjligt med puddingen.
Det var några av de maträtter vi fick som barn.
På den tiden köptes inga färdigrätter eller halvfabrikat utan mamma gjorde all mat själv och även bakade allt bröd. Och hon gjorde även saft och äppelmos osv.
Det var kul att titta i denna väl använda kokbok och minnas en del maträtter vi fick som barn.
Nostalgi / Minnen - syskon och familj
Idag har jag suttit och tittat igenom lite foton från mitten eller slutet av 70-talet
och hittade dessa på mig och mina syskon och våra föräldrar
och hittade dessa på mig och mina syskon och våra föräldrar
Det känns ganska sorgligt att titta på dem och det kommer stunder då jag saknar dem så mycket att det gör ont.
Men ändå så lär man sig att på något sätt leva med smärtan och saknaden.
Som jag skrivit förut i min blogg så dog mina syskon i mycket ung ålder av olika prsaker.
Mina bröder var 25 och 28 år gamla när det hände och min syster 36 år.
Mina föräldrar gick sedan bort för 6 och 10 år sedan
Detta fotot här ovanför är på mig till vänster och min 6 år yngre syster i mitten och min två år yngre bror till höger.
Av flaskorna att döma ;-) hade vi en liten fest tillsammans med familj och släkt till min dåvande man som jag var gift med ett par år.
Detta foto är taget hemma hos mig i min lägenhet
och det är min yngre syster till vänster, sedan jag, och min fyra år yngre bror och så mamma längst ut till höger
Detta foto är taget hos mina föräldrar i deras lägenhet i Södertälje.
Det är pappa vid bordsändan till vänster, sedan min bror, jag, mamma och så min söta lilla dotter.
Min dotter och jag är de enda som nu finns kvar av min familj.
Det känns ledsamt att titta på dessa foton, och jag undrar så hur det hade varit om mina syskon hade levat nu.
Men jag tror på en annan värld på andra sidan, där vi alla träffas en dag igen.
Och då ska de få den stora kram som jag så längtar efter att få ge dem,
och kanske får svar på många frågor.
och kanske får svar på många frågor.
Detta blev mitt lilla inlägg idag och kunde inte låta bli att visa några av de foton jag satt och tittade på idag när jag gick igenom foton jag har här hemma.
Ha det så gott mina vänner och kramar.
70-talet - simning m.m.
Av någon orsak kom jag att tänka på hur mycket jag simmade förr t.ex. på 70-talet.
Jag har alltid tyckt om att simma
och jag och min kille brukade gå till simhallen vid Medborgarplatsen här i Stockholm och ibland flera gånger i veckan.
och jag och min kille brukade gå till simhallen vid Medborgarplatsen här i Stockholm och ibland flera gånger i veckan.
( den heter nu Forsgrenska badet )
Och jag kommer också ihåg att man kunde där låna baddräkt och simmössa och även simglasögon.
Så om vi var i stan och kände för att gå och simma och inte hade någon baddräkt med mig, så gick det att låna där
Tror inte man kan göra det nu ?
Jag brukade ofta simma en kilometer, d.v.s jag räknade längderna jag simmade i simhallen.
Vilken bra kondition jag hade då.
Och efteråt var det så mysigt att sitta och fika en trappa upp, med utsikt över simhallen, och med en kopp kaffe och en smörgås.
Jag simmade även när jag var gravid och till och med i åttonde månaden.
Men sedan slutade jag för det blev för jobbigt.
Vilka priser det även var på den tiden att besöka simhallar.
Tyvärr kommer jag inte ihåg vad det kostade då,
men vi hade råd att gå dit flera gånger i veckan trots att vi inte hade fast jobb eller levde på studielån.
Och råd hade vi även med att fika varje dag och även biobesök, ibland några gånger i veckan.
Förstår fortfarande inte hur vi fick pengarna att räcka...helt otroligt när jag tänker på det nu.
Men allt var bra mycket billigare då.
Roliga minnen !
