Träffa en partner på äldre dar
Jag har funderat lite över det att träffa en partner när man är äldre.
Visst kan det vara fint att träffas och bli kär och få ett mysigt förhållande, och att ha någon vid sin sida, men jag tror också att det kan få sina nackdelar.
Båda kommer att bli skröpligare med åren,
och en dag, oftast mannen först, kommer att behöva omvårdnad och hjälp. Och då kvinnan kommer att få sköta honom under den sista tid de har tillsammans, eller tvärtom.
Så att träffas som äldre och att åldras tillsammans kanske inte blir så idylliskt som man tänkt innan.
Så som jag själv tänker, att om jag träffade någon på äldre dar, så skulle jag nog välja att vara särbo.
Fast jag tänker att det är ju naturligtvis skillnad om man levt länge tillsammans,
haft familj, har barn osv. som också bundit dem samman och har haft ett gott äktenskap,
och då känns det nog naturligt och självklart att man tar hand om varandra även på äldre dar.
Tänker på min mammas generation, där ofta kvinnan stannade hemma med barnen och skötte om hemmet och även mannen.
Och t.ex. kanske inte blev så bra behandlad alla gånger och tagen för given.
Kvinnan var många gånger den som var den uppoffrande parten, och togs som självklar att vara det, och det fortsatte så till livets slut.
Antagligen de tankar jag har nu, påverkas av vad jag sett och varit med om, som påverkat hur jag tänker om dessa saker nu.
Vad tänker ni om detta ?
Detta blev mitt lite annorlunda inlägg idag. Men det känns ju så fint att kunna skriva om olika funderingar här i min lilla blogg.
( Och som vanligt gjorde jag en liten bild )
Födelsedag / Midsommarbarn
Idag är min födelsedag, men när jag föddes var den dagen på Midsommarafton, så jag är ett s.k. Midsommarbarn.
Mamma har berättat att jag föddes på Midsommaraftons natten, och att det var ett otroligt åskväder just då.
Kanske är det därför jag gillar när åskan går ;-)
Sedan jag var liten så sa mamma att Midsommarblommorna var mina blommor, så jag brukade varje år plocka dem,
och på den andra bilden här lade jag också till Östergötlands landskapsblomma Blåklinten, eftersom jag är född i Linköping.
Och Styvmorsviolen är Ångermanlands Landskapsblomma, som jag också lade till i bilden efter som mamma kommer från Ångermanland.
Det översta fotot är det första fotot på mig i min mammas famn.
Och den nedersta bilderna är på mig när jag sitter i gräset och håller i en maskros, och säger: "Blamma"
Mamma tyckte så mycket om det fotot.
Det andra fotot bredvid, är på mig och är taget för några dagar sedan, och så här ser jag ut nu ;-)
( fotot tog jag själv med kameran i hand framför en spegel ;-) så det blev kanske inte helt perfekt, men får duga ;-)
Lite kul faktiskt att se ett foto av mig själv när jag är liten, bredvid ett nu nytaget foto.
Och jag undrar vart har tiden tagit vägen egentligen.....alla år som gått, med så mycket varierande innehåll och mycket som hänt under livet.
Känner att jag vill nu stanna tiden, då den går ännu fortare än förut. Konstigt att det är så.
Jag kunde inte låta bli att skriva detta mitt inlägg idag, med bilder på lilla och stora jag ;-)
Mina Midsomrar
Jag har idag tänkt lite tillbaka på mina midsomrar, speciellt som barn och tonåring.
Själv är jag ett Midsommarbarn, alltså född på Midsommarafton, men idag inföll min födelsedag inte just denna dag.
Jag kommer att tala om det sedan i ett inlägg här i min blogg med lite foton ;-)
När jag var barn och det var midsommar, så brukade vi barn i den lilla skogsbacken Eklunden och ängen i Linköping, plocka en massa fina sommarblommor och som vi gjorde kransar av och satte dem på huvudena, och tyckte vi var så fina.
Jag har något minne av att vi någon gång, när jag var riktigt liten, att vi var på något midsommarfirande med ringdans runt midsommarstången,
men antar att det var ingen större tillställning med s.k. " världslig" musik, som de kallade det i den Pingstkyrka min familj var med i.
Åtminstone på den tiden så var denna kyrka ganska extrem i sin tro, och om vad man fick göra och inte göra.
När jag var barn och tonåring så brukade vår familj tillbringa somrarna i Nora / Nordinggrå i Ångermanland.
Och jag kommer ihåg de ljusa och ljuvliga kvällarna och nätterna där kring midsommar.
Men det blev inget speciellt midsommar firande där heller, förutom att vi några gånger tillsammans med de som ägde torpet, satt utomhus och festade på surströmming, mandelpotatis, tunnbröd osv.
Mums.....
Något som jag fortfarande kan sakna, som jag aldrig upplevt, är att vara ute en midsommarkväll / natt, och dansa på en brygga eller dyligt nära havet eller en sjö,
eller på en loge, som jag hade hört talas om kunde vara så mysigt och även romatiskt.
Som tonåring satt jag ofta vid stranden nedanför torpet och längtade och fantiserade om det, och jag kunde höra musik från midsommarfirarna från småöarna eller från någon annanstans från havsviken.
Och mitt hjärta fylldes av midsommarnattens mystik och drömmar.
Nog tog jag sedan igen många av dessa saker som t.ex. dans och bio osv. när jag sedan frigjorde mig och flyttade till Stockholm.
Men ändå....det är ju inte riktigt samma sak.
Så för mig Midsommar innebär också minnen av vemod och längtan.
Ja detta blev lite små tillbakablickande och tankar från mig om Midsomrar som gått.
Åter igen önskar er alla en fortsatt fin midsommarhelg och att vädret håller sig någorlunda ok, utan alltför mycket regn.
( Bilden överst har jag gjort med hjälp av foton från: http://www.sxc.hu/index.phtml Precis som övriga bilder i min blogg som också är gjorda av mig. )
Ny bild - fågel i hand
Idag har jag varit ganska trött då jag sovit dåligt inatt igen.
Och sedan var någon och ringde på dörren mycket tidigt på morgonen. Usch....vad sur jag blev ;-)
Men jag har i alla fall hållt mig vaken och inte sovit något på dagen för att kunna sova bättre inatt.
Och jag har hållit på och lekt i mitt grafikprogram Paint Shop Pro en hel del, och det är så avkopplande att sitta och leka med bilder,
speciellt när jag känner mig trött eller deppig, och det hjälper mig att hålla tankarna borta från vissa saker.
Och denna lilla bild fick jag till idag, och det var så roligt att göra den.
Handen är min egen som jag tagit själv med min kamera, och sedan satte jag dit den lilla fågeln i min hand och mixtrade så de ser ut som om den verkligen sitter i min hand.
Sedan lade jag även till tuber / bilder av blommorna och fjärilen och "mixtrade" dit en ram.
Det är kul att i bilder kombinera svartvita foton med lite färger,
och med min kamera kan jag också ta svartvita bilder, som min hand här i bilden, plus att i Paint Shop Pro man kan också ändra foton till att bli svartvita.
Jag funderar på att skaffa ett ljustält för fotografering, som ska vara speciellt bra för närbilder,
då jag har läst att det gör det lättare att få bra belysning på det man fotograferar,
och att man kan välja svart eller vit bakgrund och att det sedan går lättare att frigöra bilder, och göra tuber som det kallas i Paint Shop Pro.
Är det någon av er som har någon erfarenhet av dessa ljustält och kan ge mig lite tips ?
Hoppas ni haft en bra dag.
Här har solen skinit en hel del idag mellan molnen. Det var bara lite åskmuller och regn på morgonen.
Önskar er alla en fin fortsatt kväll.
Brand i höghuset
För ett tag sedan så brann det i en lägenhet i en av de första våningarnai höghuset där jag bor.
Det var sent på kvällen, och helt plötsligt kände jag att det luktade rök, och gick till balkongen och där var luften full utanför av rök med sotflagor i.
Jag stängde balkongen fort och undrade oroligt vad jag skulle göra för jag visste ju inte var det brann.
Men beslöt mig för att gå ut för det kändes så läskigt att inte veta vad som hände.
I trappen fanns i alla fall ingen rök, men hissen vågade jag inte ta.
Så jag gick till det pyttelilla trapphuset, och märkte att det var fler människor på väg ut via de slingrande trapporna där.
Jag promenerade alla 9 trappor ner tillsammans med grannarna, och på nedersta våningen mötte vi brandmän med slangar på väg upp, så det blev lite trångt.
Vi såg hur massor av tjock rök bolmade ut från balkongen från den lägenhet som det brann i.
Efter ett bra tag hade elden släckts, och vi kunde återvända till våra lägenheter.
Men nog kände man sig bra omskakad av det hela.
Vad jag mycket tänkte på efteråt var hur fel allting kan bli när det brinner i ett höghus.
Och jag undrade att när sådant händer i ett höghus, ska man stanna i lägenheten eller gå ut ?
För det måste ju ha hindrat brandmännen med deras slangar att trängas i den pyttelilla trappan med alla som var på väg ner.
Och hur får man info i ett sådant läge hur man ska göra ?
Jag mailade räddningtjänsten här i kommunen med denna fråga, men fick bara till svar att jag kunde samla ihop grannarna och bestämma en tid så de kunde komma med information.
Det tyckte jag var ett knäppt och nonchalant svar.
Jag känner inte många grannar, och det är väl räddningstjänsten eller hyresvärdens uppgift att informera, speciellt efter denna händelse.
Och konstigt att de inte ville ge något svar i mailet.....
Vad tycker ni om det hela ?
Det var sent på kvällen, och helt plötsligt kände jag att det luktade rök, och gick till balkongen och där var luften full utanför av rök med sotflagor i.
Jag stängde balkongen fort och undrade oroligt vad jag skulle göra för jag visste ju inte var det brann.
Men beslöt mig för att gå ut för det kändes så läskigt att inte veta vad som hände.
I trappen fanns i alla fall ingen rök, men hissen vågade jag inte ta.
Så jag gick till det pyttelilla trapphuset, och märkte att det var fler människor på väg ut via de slingrande trapporna där.
Jag promenerade alla 9 trappor ner tillsammans med grannarna, och på nedersta våningen mötte vi brandmän med slangar på väg upp, så det blev lite trångt.
Vi såg hur massor av tjock rök bolmade ut från balkongen från den lägenhet som det brann i.
Efter ett bra tag hade elden släckts, och vi kunde återvända till våra lägenheter.
Men nog kände man sig bra omskakad av det hela.
Vad jag mycket tänkte på efteråt var hur fel allting kan bli när det brinner i ett höghus.
Och jag undrade att när sådant händer i ett höghus, ska man stanna i lägenheten eller gå ut ?
För det måste ju ha hindrat brandmännen med deras slangar att trängas i den pyttelilla trappan med alla som var på väg ner.
Och hur får man info i ett sådant läge hur man ska göra ?
Jag mailade räddningtjänsten här i kommunen med denna fråga, men fick bara till svar att jag kunde samla ihop grannarna och bestämma en tid så de kunde komma med information.
Det tyckte jag var ett knäppt och nonchalant svar.
Jag känner inte många grannar, och det är väl räddningstjänsten eller hyresvärdens uppgift att informera, speciellt efter denna händelse.
Och konstigt att de inte ville ge något svar i mailet.....
Vad tycker ni om det hela ?
Är datorn verkligen bara min ?
Ibland känns det som datorn inte är min helt och hållet, eller att jag inte bestämmer helt över den själv ;-)
Det är ju inte bara att köpa en dator och använda den, som man gör med alla andra prylar man köper.
Nej den måste vara öppen för koll, uppdateringar och korrigeringar speciellt från Microsoft
och även ha en "säkerhets-polis" ( säkerhetsprogram ) som flyttat in i min dator för att skydda mot virus, intrång och diverse otyg.
Och den håller också på och stökar och bökar i min dator.
Det är inte bara jag som har "nyckeln" för att komma in i min dator, utan Microsoft har också en egen "nyckel" för inträde i den, när de vill.
Alltså via Automatiska Uppdateringar så håller Microsoft koll på vad jag har för program i min datorn och vad de tycker att jag behöver.
Jag måste tillåta hämtning och installation av uppdateringar vare sig jag vill eller inte, då Microsoft sagt att det är säkrast att ha datorn inställt på automatiska uppdateringar och att man ska hålla sin dator uppdaterad.
Visst är jag medveten om att de mesta uppdateringarna handlar om säkerheten på min dator, men ändå så känns det lite jobbigt ibland, då jag inte alltid vet vad det är för patchar som installeras.
Utan jag måste gå till en speciell sida på nätet för att ta reda på vad som egentligen hämtats hem till min dator.
Och nu kommer snart Service Pak 1 för Windows Vista, och det går tydligen heller inte att välja bort.
Men de säger ju att det ska vara bra, och jag är väl tvungen att lita på Microsoft.
Hoppas bara det kommer att gå bra när det kommer, man hör ju och läser så mycket på nätet om olika problem....
Men även här så går tydligen Microsoft in och kollar min dator innan för att se att allt som finns i den passar för detta nya Service Pak 1.
Så, ofta får jag känslan av att min dator är inte bara min eftersom det finns en del saker jag inte kan styra över, utan Microsoft styr över.
Fast det är klart, det viktigaste är för mig att min kära dator funkar som den ska, så de får väl fortsätta att titta i den ;-)
Men då får de också se till att allt funkar som det ska efter alla saker de mixtrar med i min dator.
Och naturligtvis det är också bra att det finns säkerhetsprogram som skyddar mot diverse ovälkomna påhälsningar.
Och hittills har ju allt gått bra och hoppas det fortsätter så.
Vad tycker ni eller vilka erfarenheter har ni av detta ?
Min mormor
Detta är ett foto / tavla på min mormor och är taget 1920 eller 1930 talet.
Min mamma är född i Sprängsviken, Myra i Ångermanland, och hon och hennes mamma bodde i en liten stuga där när mamma var liten.
Senare flyttade de till Härnösand och bodde hos släktingar där.
Min mormor var inte gift när hon väntade och födde mamma, utan bara trolovad, men trots det så försvann pappan innan min mamma föddes.
Det var hårt på den tiden att vara född utom äktenskapet och mamma blev i skolan mobbad och kallad för oäkting och ännu värre.
När min mamma var 18 år så dog hennes mamma / min mormor.
Hon fick tydligen någon infektion / förgiftning i njurarna, och på den tiden fanns det inte de mediciner som finns idag.
Men som tur är hade min mamma sin mormor som hon berättat mycket gott om och vad hon betydde för henne.
Jag själv har aldrig haft några morföräldrar och eller farföräldrar så jag vet inte hur det är, och jag har heller inte haft möjlighet till kontakt med övriga släktingar, så jag vet inte hur det är heller.
Och kan ofta känna en saknad efter detta, speciellt nu när mina tre syskon och föräldrar är borta.
Men det är i alla fall intressant att hitta dessa gamla foton och veta lite om generationerna bakåt i tiden, som jag ändå är en del i.