.....Inger Maryissa´s Blogg

Hejsan mina vänner.
Idag vaknade jag pigg och allert trots att det är trist och grått väder ute.
Men det är ju så skönt att kunna få sova hela natten, vilket jag inte är bortskämd med, då jag har kroniska sömnproblem.

Och ibland händer som  hände i förrgår natt, att jag inte sov en endaste blund förränn vid 8 tiden på morgonen igår, då lag lyckades äntligen sova ett par timmar, men inte tillräckligt.

Men som sagt idag känns allt bra mycket bättre och jag är mitt vanliga gamla jag igen ;-)
Och nu ska jag snart börja min bloggpromenad som jag har saknat då jag inte orkade igår.
Det är alltid så mysigt och spännande att besöka er mina kära bloggvänner.

Under tiden får jag bjuda på ett par gamla videos från från 60 och 70 talet med Paul Anka. 
Kanske det är några som känner igen dessa låtar också.

Först låten: Put your head on my shoulders
och låten: Puppy Love

  

Det är ju så kul att hitta dessa gamla videos och även kunna dela med mig av dem,

och för mig de har så speciella nostalgiska minnen då jag lyssnade på dem tillsammans med min stora kärlek som jag träffat då.
Och dessutom att jag äntligen då fick lyssna på den musik jag önskade, då jag aldrig fick det hemma p.g.a den strikta religiösa uppfostran i frikyrkan, som jag skrivit om förut här i min blogg,
där en massa saker förbjöds förbjöds hemma, men när jag flyttade hemifrån så hände mycket ;-)

Ha det så gott mina vänner och önskar er alla en bra fortsatt dag och helg.
Kram

Som jag berättat förut så håller jag på att lägga in inlägg från min gamla blogg hit, för att sedan stänga den bloggen.
Och detta är ännu ett nostalgi-inlägg om 70-talet

---

Idag när jag lyssnade på radio så spelade de sången: Summer Wine som Nancy och Lee Hazlewood sjöng, och som jag lyssnade mycket på 1970-talet.

Den och andra sånger fanns då på Vinlyl / LP-skivor.
Och som jag ofta lyssnade på tillsammans med min stora kärlek som jag träffade i början av 70-talet.
( men tyvärr skiljdes vi senare )

Så jag blir lite sentimental när jag lyssnar på den.

Här är sången. Summer Wine och en annan sång som heter: Jackson

  

Som jag berättat om förut så är jag uppvuxen i en strikt och extrem frikyrka, och när jag flyttade hemifrån och stannade i Stockholm när jag var 20 år,
så fick jag möjlighet att göra saker jag aldrig gjort förut, som att gå på bio, dansa och lyssna på olika sorters musik m.m.

Så 70-talet är av många olika orsaker ett speciellt årtal för mig.

---

Tack också för alla kommentarer jag fick för mitt förra inlägg. Jag blir så glad.

Och snart skriver jag ett nytt inlägg om det jag skrev om då när det gäller hur jag tror nu, och hur det var att frigöra mig från frikyrkan, och svarar på de frågor jag fick.

Ha det så gott mina vänner och önskar er en fin fortsatt dag i det härliga höstvädret.

Jag har här i min blogg berättat en del om min uppväxt i Frikyrkan på 50- och 60 talet,
där det bl.a. predikades om himmel och helvete och de skrämde oss barn med det från det vi var små.

Jag har skrivit en del om det bl.a. här:

http://ingermaryissa1.blogg.se/category/uppvaxt-frikyrkan.html

Kanske ni tycker det skulle vara intressant att veta hur jag tänker idag när det gäller det religiösa.

Jag frigjorde mig från och lämnade denna extrema Frikyrka när jag flyttade hemifrån och till Stockholm.
Men det tog en tid att bli helt fri, p.g.a det jag skrämts till att tro sedan barn, och allt jag blivit intutad av skuld och skam när det gäller olika saker.
Men till sist blev jag fri, och det är jag så glad över.

Nu tillhör jag inte någon kyrka eller religion längre, då jag inte vill det.
Dessutom om jag hamnar i sammanhang som påminner om min frikyrkliga uppväxt, så får jag panik ångest.

Naturligtvis respekterar jag andras tro och religion,
men jag avskyr när människor inom olika religioner och trosuppfattningar försöker påverka eller skrämma andra för att få dem att tro som de.

Jag tror på ett livet efter detta, då min egen logik säger mig att så måste det vara.
Och jag tror det finns något, livets ursprung osv.
Om det är en Gud eller något annat, vet jag inte, och som jag tänker så har det inte så stor betydelse vilket namn eller etikett man sätter på det man tror på,
för jag tror att saker är som de är i alla fall, 
och att det som sker efter detta livet är samma för alla människor.

Så egentligen, som jag tänker, så spelar det ju ingen större roll vilken religion eller tro man har,
utan det är ett sätt och säkert även ett behov för människan för att försöka tolka det som är svårt att förklara och de stora livsfrågorna, vår existens och livets mysterier
Att känna trygghet inför att det finns något större än oss, och att det finns ett liv efter detta,
och oftast också gemenskapen med andra människor har säkert stor betydelse i religiösa sammanhang.

Och själv accepterar att jag att jag kan inte förstå allt och heller inte kan hitta svar på alla livsfrågorna, och jag nöjer mig med det.
Förhoppningsvis i nästa liv jag får veta.
Fast visst är det en trygghet att ändå tro på vissa saker, för det är nog ett behov människan har.

Och jag tror också att det finns en annan värld, eller en annan dimension där våra nära och kära som lämnat oss finns.
Och att de vakar över oss och en dag vi möts igen.

Ja, detta var i korta drag lite om hur jag tror och tänker nu.

Om ni vill och är nyfikna på att veta lite mera om hur det var att växa upp i denna frikyrka eller hur jag tror och tänker nu m.m., så får ni gärna fråga mig här i kommentarna.
Så svarar jag på dessa frågor och berättar mera i ett annat inlägg.

Tänkte att det kanske kunde vara intressant ?
          

 



Jag har suttit och tittat lite på min gamla blogg på Bloggagratis,se, som jag snart kommer att stänga för gott när jag överfört det jag vill hit.
Och jag hittade ett inlägg  om ett nostalgi-minne från början av 70-talet om en sång som jag lyssnade mycket på då.
Så här skrev jag:

---

Idag  hittade jag här hemma en gammal vinyl EP-skiva med en sång av en fransk tjej som heter Vicky Leandros.

Sången heter: L´amour est bleu
och hon var med i en Eurovision sångtävling i slutet av 60-talet.
Sången betyder på svenska: Kärleken är blå,  och den handlar om att kärleken har många färger.

Denna skiva lyssnade jag väldigt mycket på i början av1970.

Som jag redan berättat här i min blogg så är jag uppvuxen i en strikt frikyrklig miljö, där jag bara fick lyssna på religiös eller klassisk musik,
och eftersom det var vad pappa gillade.

Så denna skiva med Vicky väcker flera minnen hos mig, då jag efter att ha flyttat till Stockholm, kunde lyssna på vilken musik jag ville.

Det var en väninna som hade denna skiva och hon gav den sedan till mig då hon visste hur mycket jag tyckte om den och jag lyssnade på den ofta varje dag i en period.

Kanske också p.g.a att jag även hade träffat min första kille och var så kär ;-)

Detta år fick jag också möjlighet att för första gången gå på bio.
Jag var då 20 år gammal.
Och den första film jag såg var: Sound of Music.

Så denna lilla skiva väcker nostalgiska minnen hos mig, speciellt från de första åren av 70-talet.

Här längst upp här i migg inlägg finns sången jag skrivit om och skivomslaget. 

Idag när jag tittade på lite foton på den sida med fria bilder jag brukar besöka, så hittade jag en siluette-bild på ett par,
och kom och tänka på min första riktiga förälskelse när jag var ca.16-17 år gammal på 60-talet.

Som jag redan har berättat om här i min blogg, så är jag uppvuxen i en strikt och extrem frikyrka .
Så det hela började med att denna kille och jag ofta satt och tittade på varandra på mötena i kyrkan.
Sedan började han följa mig hem efter dessa möten, då det var det enda sätt vi kunde umgås på.
Så småningom brukade vi ta lite extra omvägar hem så vi kunde tillbringa mera tid tillsamman.

Och en kväll på en av våra promenader så växte känslorna och spänningen alltmer mellan oss, och våra händer sökte trevande efter varandra tills de till slutligen fann varandra.
Vi vågade inte titta på varandra först, och hjärtat bultade och det kändes så helt fantastiskt.
Och vi gick så länge bara tysta och höll varandras i händer.

Så fortsatte fler av våra promenader och så småningom vågade vi hålla armarna om varandra, och ibland kramade varandra.

En kväll efter promenaden hem från kyrkan så stannade vi i ett valv som fanns i det hus jag bodde i,
och vi började kramas och så blev vår första kyss.

Det var inga avancerad kyssar, utan mera pussar, för åtminstone jag hade ju ingen aning om hur man gjorde,
men känslan var helt otroligt, speciellt som det var min första kyss
och vi kramades och njöt av närheten till varandra.
Och jag var så lycklig och kär.

Sedan började vi vara tillsammans mer och mer, och vi brukade ta cykelturer tillsammans.
Och ofta sökte vi upp små ställen där vi kunde få sitta i fred och kramas och kyssas.

Flera gånger höll det på att gå längre än så, men frikyrkans predikan om synd och avhållsamhet före äktenskapet skrämde oss.
Och dessutom kunde jag ju bli gravid, vilket dessutom var mycket skamligt på den tiden.

Naturligtvis det var ju bra att jag inte gick och blev gravid, men lite trist ändå att så mycket kändes så syndigt och skamligt.
Vi kände mitt i vår förälske att vi gjorde vissa syndiga saker, när vi gick lite för långt, som vi sedan bad till Gud om förlåtelse för.
Så vår lycka och förälskelse grumlades en hel del av detta och gjorde det hela så komplicerat.

Sedan när jag var 18 år gammal började jag på en folkhögskola här utanför Stockholm, och efter en tid så slutade vi träffas av olika orsaker.
Men det var också p.g.a påtryckningar hemifrån att de inte ville att vi skulle vara tillsammans.

Men jag minns denna förälskelse som var så blyg och skör och den första kyssen.

Och visst är det så att vi minns vår första förälskelse på ett speciellt sätt.

Och som vanligt gjorde jag en liten bild med den bild jag hittade och mixtrade ihop med ett annat foto, tuber, effekter osv.  

Detta är en liten dikt jag skrev för flera år sedan och som jag nu gjorde en ny bild till.
Det är ju så roligt att sitta och göra bilder i Paint Shop Pro.

När jag skrev denna dikt hade jag en jobbig tid och drog mig undan en del.
Att skriva dikter har ofta varit ett sätt för mig att bearbeta och få uttryck för mina känslor när olika saker hänt.

Som tur är så har jag de flesta dikter samlade i en liten handskriven bok, och jag sitter ibland och bläddrar i den och tycker det är mysigt att sitta och göra bilder till dem,
och det känns fint att kunna dela med mig av dem här i min blogg och på min hemsida. 

Önskar er alla en fin kväll.
Kram   

Jag vet att detta jag skriver idag om är hemskt, men jag känner ändå för att berätta om det.
Hoppas det är ok för er...
Det är något som mamma berättade för mig några gånger under sista åren som tydligen hade hänt i verkligheten och hon inte kunde glömma det.
 
Hon berättade om en liten pojke som var mycket sjuk och höll på att dö.
Och  just innan den lille pojken dog, så pekade pojken någonstans i rummet och med stor skräck sa att nu kommer han, djävulen och hämtar mig och sedan dog pojken.

Jag känner mig så frustrerad och arg när jag tänker på detta.

Föräldrarna och den kyrka de var med i måste ju ha skrämt denna lilla pojke med dessa saker,
och de är skyldiga till det den lille pojken upplevde innan han dog.
Rena barnmisshandeln...

Det får mig också att minnas min uppväxt, som jag skrivit förut om här i min blogg,
att jag är uppvuxen i en extrem frikyrka där vi som barn blev skrämda med himmel och helvetet.
Alltså om man gjorde och tänkte något fel man kunde hamna i helvetet.
Och även om man kritiserade och inte trodde på det som lärdes ut i denna frikyrka så låg man illa till.

På kvällarna innan vi skulle sova så stod vi barn på knä bredvid sängen och grät och bad Gud förlåta oss för de synder vi gjort under dagen, och dåliga tankar vi tänkt.

Jag tycker så synd om alla barn som upplevt och kanske fortfarande upplever sådana saker.

Men jag är säker på att den lilla pojken mamma berättade om kom till en bättre och ljusare värld,
men det är så oerhört trist att han fick en så jobbig övergång.

Jag håller på att leta efter och testar olika bildvisare eller slideshows.

En fick jag tips om hos Designa din Blogg, som jag testar här med foton från Norrland, där vår familj tillbringade somrarna när jag växte upp.

Det var på en plats i Ångermanland som heter Nora, och inte långt ifrån Nordinggrå och Kramfors.
Och dessa foton är tagna på 60-talet.

Denna bildvisare verkar ok, men jag ska kolla lite andra också och skulle blir jätte-glad för tips på andra.
Det är ju kul att kunna visa bilder på lite olika sätt.

Men jag hade en hel del krångel att lägga in denna bildvisare i mitt inlägg, och fick mixtra med de olika skrivlägena när jag skrev mitt inlägg, det var jätte-jobbigt...
Vet inte varför det är så ....någon som vet ?

När jag infogar videos från t.ex. YouTube så går det bra och utan problem.

Detta blev mitt lilla inlägg idag, och önskar er alla en fin fortsatt dag och helg.
Kram

 



Jag hittade en mysig  liten video som visar lite om tåg osv.  på 50 -talet,
plus en barnbiljett jag hittade, som vi barn hade på tågresorna.

Videon får mig att minnas resorna till Ångermanland i Norrland på somrarna, som vår familj gjorde när jag var barn.
Vi åkte först tåg från Linköping till Stockholm, där vi bytte till sovvagn till Sundsvall och sedan rälsbuss till Kramfors.

Jag känner igen det mysiga tågdunkandet och tuffandet...
det är något visst med det,
och det gnisslande ljudet när tåget stannade på en station, som verkligen lät  ;-)
Och man kunde gå till en plats emellan tågen och stå där och titta också.

Jag känner igen de röda tågvagnarna med de höga trapporna då man skulle kliva på  tågen, och hur kontuktörerna gick omkring och klippte biljetter. ( gjorde hål i dem )
och hur de även ofta stod i trappen på tågvagnarna vid avgångar eller ankomster och stinsen som stod och viftade.

Hur konduktörerna och andra tågarbetare även klev på eller av tågen medan de börjat åkt.
Då var det inte samma hastighet på tågen som de är nu,
och stinsen, tågföraren och konduktörerna vinkade och hejade på varandra, då fönstren på tågen kunde vevas ner.

Och oftast så gjordes spårväxlingar manuellt, och tågen stannade då på många fler platser än nu,
och de kunde t.om. bli stannandes på en station ett par timmar för att invänta ett annat tåg för att passangerare skulle kunna byta tåg för att åka vidare till olika destinationer.

Allt detta var så mysigt och spännande för oss barn.
Och tågvagnarna kopplades ihop manuellt, och det såg ibland ganska farligt ut.

Denna lilla video visar också lite av de gamla spårvagnarna och gamla bilar och motorcyklar.

Och jag hittade också en barntågbiljett som vi barn fick, som vi tyckte var så roligt att få ge till farbror konduktören, som vi kallade honom, och han klippte hål i dem,
och det var så kul att få räcka fram egna biljetter ;-)

Jag tycker denna video är så mysig och det var så kul att hitta den och denna lilla barnbiljett,
och jag kan ju inte låta bli att dela med mig av detta till er.

Nu ska jag ut lite och återkommer lite senare på den mysiga bloggpromenaden och hälsar på hos er.
Kram