Diffusa ögonblicks-minnen
Det händer med mig ibland att det kommer ett minne eller bild eller en känsla i någon sekund av något jag känner igen...
Och jag försöker hålla det kvar för att se vad det är för minne...men de bara försvinner snabbt igen.
Oftast finns det en stor sorgsenhets / vemods-känsla som kommer med dessa ögonblicks-"minnen"
Det kan också t.ex. vara en doft som jag känner igen, men jag kan inte fånga något minne av det...utan det också försvinner blixtsnabbt.
Jag skulle vilja hålla kvar dessa ögonblicks-biler osv. för att utforska vad det är, men det verkar omöjligt.
Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg, att det händer också ibland innan jag ska sova
att ett minne kommer av att jag är i en lägenhet och leker med en annan flicka i köket i en annan lägenhet,
och helt plötsligt kommer mamma och hämtar mig och det blir bråk med min mamma och den andra flickans mamma.
Jag ser framför mig hur köket ser ut, hallen och ytterdörren och vart vardagsrummet finns, och kommer ihåg trapporna vi gick ned i från denna lägenhet.
Men kommer inte ihåg vad som hände ..bara att det kändes jätte-jobbigt...
Eller ett minne kommer att jag sitter i ett vardagsrum när jag är liten och jag håller på med olika pussel helt ensam,
men mamma och pappa finns i köket bredvid...tror att det är de i alla fall...
Men det är inte i lägenheten där jag växte upp....och jag undrar var det är någonstans...
Även där känner jag en vemods- och sorgsenhetskänsla...
Vet inte varför dessa minnen kommer ...mysko...
Tydligen har man en massa i sitt undermedvetna som poppar upp på dessa sätt.
Har ni upplevt eller upplever ni också sådana saker ?
Dikt - Mot friheten
Denna lilla dikt skrev jag för ett antal år sedan när jag var yngre, och kan inte låta bli att dela med mig av den här i min blogg.
Kommer inte ihåg exakt varför jag skrev den,
men jag tror det var p.g.a ett förhållande jag hade som var mycket jobbigt och destruktivt
och jag var tvungen att ta mig ur,
men det blev väldigt jobbigt...
Säkert jag tänkte på andra saker också när jag skrev dikten.
Så var det ofta när jag skrev mina dikter, att olika tankar, saker och händelser vävdes in i varandra och formades till ord i mina dikter.
Hoppas ni alla har det bra och haft en fin vecka och imorgon är det fredag och snart helg igen,
och nu märks det också mer och mer att våren har börjat.
Visst är det härligt.
Kramar
Det övernaturliga - tankar
Jag tycker det är så intressant hur folk nu mer och mer är öppna för och tror på s.k. övernaturliga saker.
Att vissa människor kan känna närvaron av de som gått över till andra sidan osv.
Att vissa människor kan känna närvaron av de som gått över till andra sidan osv.
Och vissa kan kommunicera med dem och / eller det är energier / energiminnen av de som gått bort....saker som har hänt osv...
Alla TV serier som t.ex. det okända eller en serie på TV4+ där poliser får hjälp av medium för att lösa brott.
Jag tycker detta så intressant.
Just det att tro på att det finns något bortom detta livet i en annan värld, på den andra sidan som jag brukar kalla det.
Det känns så tryggt att tro på det.
Men kan inte låta bli att tänka på att om man pratat om dessa saker när jag växte upp i Pingstkyrkan,
att de då skulle ha sagt att detta är från djävulen och att det bara fanns en himmel eller helvete som väntade efter döden
Så befriande det är att inte behöva tro och tänka så längre.
Och man kan ju inte förklara allt som sker, men det kan ju finnas i alla fall.
Det finns ju saker som vetenskapen inte kan förklara men som ändå finns.
Undrar hur det kommer att vara om några årtionden...hur folk kommer att tro och tänka då och komma underfund med och upptäcka.
Utveckling sker ju på alla områden....och har alltid gjort det, och nya dörrar öppnas till ny kunskap.
Och alltid har det även många gånger varit motsättningar mellan de som vill tänka som förr och de som tror och tänker på annat sätt om saker och ting.
Och nu går vi mot våren, och det är en hoppets och en undrens tid, då allt liv väcks till liv på nytt igen.
Som mamma och jag brukade säga på våra promenader,
att våren är ett bevis på att livet aldrig tar slut, utan bara förändras och föds på nytt igen, och en annan tillvaro.
Soligt + om en dröm m.m.
Hejsan igen från ett soligt Stockholm idag.
Så skönt det är när solen är framme, och så mycket piggare man känner sig då.
Jag har känt mig ganska trött den sista tiden och även haft extra problem med sömnen.
Men förra och förförra natten har jag sovit bättre.
Och förförra natten sov jag 10 timmar i sträck, och det är mycket ovanligt att det händer.
Antar att jag var väldigt trött.
Förra natten hade jag en konstig dröm och det var om att jag var tillbaka i min barndoms stad och den frikyrka min familj tillhörde.
I drömmen jag kände en längtan till gemenskapen där och gick dit och kände mig förväntansfull och lycklig.
Men samtidigt inom mig fanns oron för att vad ska jag skulle göra om jag inte kunde tro som de.
Jag försökte i drömmen att skjuta undan dessa tankar och var så glad över att vara med i gemenskapen och att tillhöra någonstans......
och sedan vaknade jag.
Och jag har ganska dåliga erfarenheter av detta.
( det var på 50 och 60-talet )
( det var på 50 och 60-talet )
Hur människor kunde bli utfrusna och uteslutna p.g.a att de inte trodde som denna kyrka, eller gjorde något som var förbjudet eller som de kallade för syndigt.
Många for illa p.g.a detta och speciellt unga människor.
Visst var det härligt med gemenskapen...men det hade ett pris....
Och priset var bl.a. att undertrycka sina egna tankar, känslor, funderingar och tvivel
och så denna rädsla för himmel och helvete
och skuldkänslor för att aldrig känna sig tillräcklig
och kamp för att känna frid, som bara enligt dem kunde uppnås genom denna tro.
Tänk hur i drömmar minnen och händelser vaknar till liv..
Detta blev mina små rader idag, och hoppas ni alla har det bra och att solen lyser på er också.
Och snart så är nog våren på väg....för den brukar ju komma efter varje vinter,
men jag tror att många längtar efter den speciellt denna gång.
En underbar tid som väntar...
Kramar
