Ska fråga pappa....
När jag var barn på 50-talet så var det vanligt att mamma ofta sa:
- jag ska fråga pappa.
D.v.s. att pappa tog de flesta besluten
även om det diskuterades en del emellan mina föräldrar, vilket vi kunde höra på kvällarna när vi barn hade gått och lagt oss.
Lite jobbigt var det att höra när de diskuterade om någon av oss barn..
Och om någon av oss hade varit olydig under dagen så fick vi höra:
- vänta tills pappa kommer hem
Speciellt min två år yngre bror råkade ofta illa ut, då han var den som vågade protestera om han inte tyckte om något.
Men det förväntades att alltid när pappa kom hem från arbetet
att vi sprang till dörren för och möta honom och krama om honom.
Innan hade mamma middagen klar och vi satt sedan vid köksbordet och tittade ut och väntade på att pappa skulle komma hem.
Vet inte om det var så i många familjer på den tiden, eller bara hos oss ?
- jag ska fråga pappa.
D.v.s. att pappa tog de flesta besluten
även om det diskuterades en del emellan mina föräldrar, vilket vi kunde höra på kvällarna när vi barn hade gått och lagt oss.
Lite jobbigt var det att höra när de diskuterade om någon av oss barn..
Och om någon av oss hade varit olydig under dagen så fick vi höra:
- vänta tills pappa kommer hem
Speciellt min två år yngre bror råkade ofta illa ut, då han var den som vågade protestera om han inte tyckte om något.
Men det förväntades att alltid när pappa kom hem från arbetet
att vi sprang till dörren för och möta honom och krama om honom.
Innan hade mamma middagen klar och vi satt sedan vid köksbordet och tittade ut och väntade på att pappa skulle komma hem.
Vet inte om det var så i många familjer på den tiden, eller bara hos oss ?
Strumpor förr + klädmoden 50-talet och senare
Av någon orsak kom jag bl.a.att tänka på strumpor man hade förr.
När jag var liten på 50-talet så hade både min bror och jag strumpor som hölls uppe med ett livstycke som vi hade,
och strumporna knäpptes fast på det med strumpeband.
När jag blev äldre så fick jag nylonstrumpor som hölls uppe med höfthållare
som också hade strumpeband som man satte fast strumporna på.
I början hade alla strumpor en söm bak, och de var inte lika tänjbara som dagens strumpor och strumpbyxor,
så det gällde att hitta rätt storlek.
Och att få sömmen bak att vara rak hela tiden var inte heller lätt alla gånger.
Sedan kom strumpbyxorna på 60-talet som verkligen gjorde skillnad och man behövde inte ha dessa besvärliga höfthållare ängre.
Och har för mig att i början hade också strumpbyxorna en söm bak.
De fanns också en tid i olika färger under 70-talet.
I början var strumpor och strumpbyxor inte lika tåliga som idag, utan gick mycket lätt sönder,
och jag kommer ihåg att man avände bl.a. ofärgat nagellack för att stoppa maskorna.
Nuförtiden håller de mycket bättre i alla fall.
Jag hittade en intressant sida på nätet som berättar om strumpbyxor förr och nu.
http://strumpbyxor.dk/strumpbyxor-forr/
Och jag hittade även en hemsida om klädmodet genom tiderna från t..ex. 50-talet och även tidigare.
http://hem.passagen.se/master_29/klader2.html
Mycket kul och intressant läsning tycker jag.
Kom nu också ihåg en rolig strumpa / socka på 80-talet ( tror jag ) som hade "fingrar" för alla tår,
precis som i fingervantar.
Antar att den var mest för barn för att det var kul ;-)
De såg så roliga ut och här ovanför är en bild som jag hittat på en sådan.
Visst ser det kul ut ;-)
Det blev ett lite mode-nostalgi inlägg av mig denna gång ;-)
När jag var liten på 50-talet så hade både min bror och jag strumpor som hölls uppe med ett livstycke som vi hade,
och strumporna knäpptes fast på det med strumpeband.
När jag blev äldre så fick jag nylonstrumpor som hölls uppe med höfthållare
som också hade strumpeband som man satte fast strumporna på.
I början hade alla strumpor en söm bak, och de var inte lika tänjbara som dagens strumpor och strumpbyxor,
så det gällde att hitta rätt storlek.
Och att få sömmen bak att vara rak hela tiden var inte heller lätt alla gånger.
Sedan kom strumpbyxorna på 60-talet som verkligen gjorde skillnad och man behövde inte ha dessa besvärliga höfthållare ängre.
Och har för mig att i början hade också strumpbyxorna en söm bak.
De fanns också en tid i olika färger under 70-talet.
I början var strumpor och strumpbyxor inte lika tåliga som idag, utan gick mycket lätt sönder,
och jag kommer ihåg att man avände bl.a. ofärgat nagellack för att stoppa maskorna.
Nuförtiden håller de mycket bättre i alla fall.
Jag hittade en intressant sida på nätet som berättar om strumpbyxor förr och nu.
http://strumpbyxor.dk/strumpbyxor-forr/
Och jag hittade även en hemsida om klädmodet genom tiderna från t..ex. 50-talet och även tidigare.
http://hem.passagen.se/master_29/klader2.html
Mycket kul och intressant läsning tycker jag.
Kom nu också ihåg en rolig strumpa / socka på 80-talet ( tror jag ) som hade "fingrar" för alla tår,
precis som i fingervantar.
Antar att den var mest för barn för att det var kul ;-)
De såg så roliga ut och här ovanför är en bild som jag hittat på en sådan.
Visst ser det kul ut ;-)
Det blev ett lite mode-nostalgi inlägg av mig denna gång ;-)
Jag som blondin ;-)
Hittade ett roligt foto på mig själv när jag var 23 år gammal. ( i början av 70-talet )
Och jag hade blonderat håret.
Normalt har jag mellanbrunt hår men hade fått för mig att jag skulle blondera det.
( ni har nog sett lite foton på mig här i bloggen, att jag har mörkare hår )
På den tiden mixtrade jag väldigt mycket med håret. och jag permanentade och färgade det själv.
Och jag bytte färg på håret väldigt ofta ;-)
Men denna gång när jag hade blekt mitt hår, och tydligen även permanentat håret innan,
så höll det på att gå riktigt illa....
Håret bröts av så fort jag kammade det och jag gick gråtande till frissan.
Som tur var så kunde hon hjälpa mig med en klippning och behandling av håret, och även med hårfärgen.
Sedan dess blekte jag det aldrig mera och blev mera försiktig även med permanentning.
Och sedan gick jag till frissan när jag ville permanenta mig.
Förutom toningar och färgningar som jag fortsatte att göra själv.
Och nuförtiden är nog dessa medel som går att köpa, mycket bättre och skonsammare för håret än vad de var på den tiden.
Tycker detta är så kul bild och minne av ännu en tabbe jag gjort ;-)
Men då var det inte så roligt, men nu är det kul att titta på fotot och minnas.
Dikt - Hopp
Hej igen mina vänner.
Som flera av er redan vet så har jag känt mig lite låg de sista dagarna p.g.a att min dotters pappa är allvarligt sjuk.
Och som jag berättat om i mina senaste inlägg.
Tack snälla för alla goa kommentarer som värmer mycket.
Idag satt jag och kopplade av med mitt kära grafikprogram Psp och gjorde en liten bild till denna lilla dikt som jag skrev när jag var yngre.
Och jag kallar den: hopp,
då jag tror på att det finns en annan tillvaro efter detta livet, och på den andra sidan som jag brukar kalla det.
Det hjälper i alla fall lite när det kommer svåra tider och när jag tänker på alla kära som gått över till den andra sidan.
Här har det annars varit underbart väder med sol från en klarblå himmel,
och det känns så fint att veta att våren äntligen har börjat.
Önskar er alla en fin fortsatt dag och stora kramar.
Dikt - den lilla fågeln
Denna lilla dikt skrev jag för länge sedan när jag satt i tunnelbanan och en liten fågel hade irrat sig in.
Jag tyckte så synd om den lilla fågeln och hur några ungdomar jagade den runt och bara skrattade.
Dikten kan också vara som en symbol för hur grymma människor kan vara mot varandra på vår jord.
Så mycket våld som finns och många människor som far illa och saknar trygghet och frihet.
Hoppas texten på dikten går bra att läsa vid den lilla bild jag gjort.
Önskar er alla en fin fortsatt kväll.
Kramar
En söt liten tjej - lillsyrran + tankar
Jag hittade ett foto på min sex år yngre syster när hon var ca. 3-4 år gammal ( tror jag )
Jag tycker det är så gulligt där hon står med vitsippor i handen.
Det är taget någon gång år 1959-1960.
Jag fylls med så stor ömhet när jag tittar på detta foto av min älskade syster,
och önskar att jag kunde kliva in i fotot och ge henne en stor kram.
Men det får jag göra när vi möts en dag på den andra sidan.
Vitsipporna min syster håller i handen får mig att tänka på den väntade våren
och jag tycker våren är en symbol och bevis för att livet aldrig tar slut, utan åter och åter föds igen varje vår,
och att det även finns något efter detta livet...
Då vi kommer att åter ses igen.
Poesibok 50-talet - del 2
Här kommer fortsättningen av mitt förra inlägg om min lilla poesibok som jag fick av mamma när jag var 8-9 år gammal.
Och vill här visa några blad ur den, där några grannbarn och skolkamrater skrivit i den.
Jag tycker det är så gulligt.
Visst är det söta verser och så gulligt de har ritat.
Den sista sidan med rådjuren skrev min fröken som jag hade de första åren i skolan.
Hoppas det går bra att se det som står på bladen.
Jag var tvungen att förminska bladen ganska mycket från boken, och sedan mixtra i Paint Shop Pro så att texterna blev tydligare.
Ha det så gott mina vänner. Kramar
Och vill här visa några blad ur den, där några grannbarn och skolkamrater skrivit i den.
Jag tycker det är så gulligt.
Visst är det söta verser och så gulligt de har ritat.
Den sista sidan med rådjuren skrev min fröken som jag hade de första åren i skolan.
Hoppas det går bra att se det som står på bladen.
Jag var tvungen att förminska bladen ganska mycket från boken, och sedan mixtra i Paint Shop Pro så att texterna blev tydligare.
Ha det så gott mina vänner. Kramar
Poesibok 50-talet
När jag växte upp på 50-talet så fanns det små poesi-böcker som kompisar skrev i.
Och detta är den första jag fick när jag var 8-9 år gammal.
På första sidan, som jag visar här ovanför, så hade mamma skrivit små rader.
Som flera av er redan vet och som jag berättat om här i min blogg, så tillhörde mina föräldrar en pingstkyrka och det präglade det mamma skrev här på första sidan i min poesibok
Och bladen är ovanför är i slutet av denna min poesibok.
där mamma klistrat in en dikt av Maiken Ekman-Atterlöf, som var mycket känd inom pingstkyrkan.
Och mamma hade ritat och klistrat dit några små bokmärken och det ser så gulligt ut.
För mamma var jag nog den lilla blomman som det står i denna dikt,
och som mamma hade så stora förväntningar på, och önskade skydda på sitt sätt...
Jag blir rörd när jag läser detta nu, och om mammas känslor och önskningar för mig.
Men tyvärr så blev mycket så fel under min uppväxt bland annat p.g.a denna då extrema frikyrka,
som jag har berättat om förut här i min blogg.
Det var inte lätt alltid att vara den lilla blomman som det förväntades så mycket av.......
Som alltid skulle vara en solstråle, le och vara snäll och glad m.m.
Jag har berättat mera om detta i min kategori: Uppväxt frikyrkan, här i min blogg.
Men jag kan ändå känna ömhet och blir rörd när jag nu läser detta, även om det också gör ont att minnas.
Och detta är en del av mitt liv, och jag vill ändå inte vara utan minnena...
För vad är man utan sitt förflutna....
Hoppas jag kunnat gjort texten tydlig i mina bilder här så dikten går att läsa.
I nästa inlägg kommer jag att visa vad lekkompisar och klasskamrater skrivit här i min lilla diktbok.
Och säkert flera av er som växte upp på den tiden känner igen dessa poesiböcker och även flera av de små dikter som man ofta då skrev i dessa poesiböcker.
Kärleksbrev
Min pojkvän och jag hade nyss träffats och vi hade bestämd att vi skulle träffas åter igen en dag, innan han var tvungen att åka med båten igen.
Jag höll på att göra mig fin och hade tvättat håret och lagt upp det på hårrullar,
då någon ringde på dörren och talade om att någon sökte mig.
( jag bodde nämligen på mitt jobb här i Stockholm )
Så jag gick ner till porten med rullarna i håret och där stod min pojkvän utanför,
och han talade om att han var tvungen att åka i all hast och att hans båt gick om knappt en timme.
Vi kysstes och kramades desperat och försökte hitta en penna och papper för att kunna skriva ner min adress så vi kunde hålla kontakt.
Någon penna hade ingen av oss och vi blev desperata
men till slut så fick vi låna en penna av en förbipasserande man, så jag kunde skriva min adress och ge min kille.
Efter det kom det brev från honom, var och varannan dag och som var skickade som express-brev
och levererades till mig personligen,
även på helger.
( så funkade posten på den tiden början av 70-talet )
Och oj vilka kärleksbrev jag fick....som fick mitt hjärta att bulta hårt.
Och jag kände att aldrig innan i mitt liv hade någon älskat och tyckt om mig så mycket
och jag hade dessutom nyss flyttat hemifrån och frigjort mig från den strikta frikyrka jag växt upp i.
Så jag föll ju direkt.... Och oj, vad lycklig jag var...
Sista bussen hem ;-)
Bilden har jag gjort av två foton från http://www.sxc.hu/index.phtml
Jag har skapat en ny katergori här i min blogg som heter: Kärlekshistorier
Där kommer jag att berätta lite olika små kärleksberättelser ur livet.
Idag kom ett minne av tiden när jag jobbade i England år 1970.
Jag var då 20 år gammal.
Min pojkvän som jag nyligen hade träffat kom också dit för att vi skulle kunna vara tillsammans mera.
Och alltid när jag var ledig så träffades vi inne i London.
Jag jobbade i Edgware i utkanten av London, och min kille bodde inne i London
och jag brukade ofta ta en buss in till Londons centrum.
Eftersom det var lättare att träffas där av olika orsaker.
Sedan när jag skulle ta bussen hem så stod vi och kysstes när vi stod och väntade på den.
Och ofta när bussen stannade klev jag inte på den då vi kunde inte sluta att kyssas, så bussen fick åka vidare ;-)
Det hände flera gånger tills den sista bussen kom för natten
och då var jag tvungen att ta den för att komma hem till mitt jobb och min bostad där.
Kan tänka mig att chaufförerna nog blev lite irriterade över att behöva stanna och jag steg inte på ;-)
då sent på kvällen / natten var det inte så mycket folk på den busshållplatsen.
Oftast var det bara vi som väntade där.
Och min pojkvän och jag kunde inte få nog av varandra ;-)
Den vintern var det också mycket kallt med snö, men kylan kände vi knappast av ;-)
Den kärleken ;-)
Tittut här är jag :-) - barndomsfoto
Visst är det sött !
Då jag var liten brukade mina föräldrar cykla till olika platser med oss barn i barnstolar på cyklarna
och vi kunde tillbringa hela dagar ute i det fria.
Och vi hade med oss smörgåsar, kokta ägg, kaffe, apelsiner och saft m.m.
Jag har berättat mera om detta i ett annat inlägg här på min blogg:
http://ingermaryissa1.blogg.se/2008/february/familjeutflykter-50-talet.html
Jag minns att innan min 6 år yngre syster föddes så hade mina föräldrar oss tre barn på cyklarna.
Två av oss i barnstolar på mammas och pappas pakethållare,
och pappa hade även ett av oss barn i en barnstol framför styret.
Undrar om man skulle få ha så nu...
Men på den tiden var det inte samma trafik som nu.
Och tältet var ett litet grönt sådant med en massa pinnar som vi fick sätta fast i marken.
På dessa utflyckter vi barn sprang omkring och lekte,
tittade på alla småkryp, plockade blommor och även hallon på sensomrarna.
Vi var väldigt mycket ute i naturen när jag växte upp, och det var så roligt.
