Dikt - Parallella spår i snön
Bilden har jag lånat från: http://www.sxc.hu/browse.phtml?f=view&id=256426
Hittade denna lilla dikt i en gammal anteckningsbok
som jag skrev när jag var yngre och om min första kärlek.
Kunde inte låta bli att lägga ut den bland mina dikter här i min blog och med en bild
Hoppas ni alla har en fin fredagskväll
och önskar er alla en fin helg
Rolig dröm + ett grafikprogram m.m.
Förra natten hade jag en ganska knäpp dröm...
fattar inte var jag får allt ifrån...
Jag drömde att jag var på ett torg i en stad och tittade mig omkring ( tror det var i Gamla stan här i Stockholm )
och helt plötsligt kom en massa nunnor, munkar, präster osv dansandes fram överallt
i sina nunne och munk kläder och prästerna i sina utstyrslar, prästrockar osv.
Flera av dem var gay, och i drömmen männen dansade med feminina gester och rörelser
( naturligtvis inte alltid gay män har ett feminint sätt, jag bara försöker beskriva min dröm ;-)
Och nunnorna lyfte på sina kjolar när de dansade och skakade på axlarna....
Och i drömmen stod jag där och skrattade för det var så kul med alla dessa människor som dansade förbi mig och som dök upp hela tiden från olika håll.
Det är ganska svårt att beskriva drömmen och känslan....hur det såg ut...
Fattar inte var jag får allt ifrån i mina drömmar...och antagligen har jag en otroligt livlig fantasi ;-)
men kul dröm var det,
och jag vaknade av att jag skrattade gott :-)
Bilden här ovanför klippte jag ur från ett foto från fria sidor....det blev inte så märkvärdigt...men ville så gärna ha en bild här ;-)
Jag gjorde det i ett online program som heter Pixlr.com och det verkar toppen och är ett mycket bra alternativ om man inte har ett grafikprogram i datorn.
http://pixlr.com/
Och jag känner igen många funktioner som finns i Paint Shop pro, så jag kommer att använda mig av det tills jag installerat Psp i min dator
Detta blev mina små rader ikväll...
och visst var det en knasig och kul dröm jag hade ;-)
Ha det så gott mina bloggvänner och besökare
Ps. Blogg se krånglar ikväll, och jag hade svårt att få till mitt inlägg...texten hamnade lite som den vill.
hoppas det ser ok ut
Att inte vara som alla andra....
- "att man ska inte vara som alla andra"
Visst...det ligger viss sanning i det...d.v.s. att man ska kunna ha sin egen personalitet, bli respekterad som man är och för ens olikheter osv
och detsamma till andra människor
Men hemma hos oss drogs det lite för långt och fick en helt annan dimension
Som många av er redan vet så är jag uppvuxen in en strikt frikyrka.
Som jag brättat om här
.
Och där gjorde de skillnad mellan de som var "frälsta" i denna kyrka och alla andra ansågs som syndare.
Så vi barn fick inte delta i många aktiviteter och saker som andra barn fick, vare sig i skolan och annars
och det kontrollerades hårt vilka barn vi umgicks med.
Dessa restriktioner gällde även klädsel, hårfrisyr osv.
Så om någon av oss barn protesterade och sa att andra får göra si och så osv
så fick vi som svar:
- " att man ska inte vara som alla andra."
Vilket resulterade i att vi blev retade och mobbade i bl.a. skolan och alltid kände oss utanför
Så jag levde mig in i denna kyrkas tro och mina föräldrar var så stolta över sin präktiga och troende flicka
Men nu förstår jag att genom att leva mig in i denna tro, det var ett skydd för mig för att klara av tillvaron
och åtminstone bli accepterad och omtyckt inom denna kyrka och även hemma
Och på så sätt det blev lättare uthärda att inte vara som alla andra.
Men det var ändå inte lätt alla gånger, och speciellt i skolan, och att bli retad och mobbad satte sina spår.
Detta blev ännu ett litet minne från min uppväxt i denna frikyrka...
Kan inte låta bli att skriva om olika minnen som ploppar upp då och då.
" Hoppas det ordnar sig för dig"...
- hoppas det ordnar sig för dig också...... vilket betydde att hitta en man
( hon sa det även de sista åren )
Min mamma hade det ganska kämpigt med pappa då han var ganska knepig och kunde ha ett häftigt humör.
Så mamma fick ofta "tassa på tå" och medla och hålla pappa lugn.
Det betydde att hon fick offra mycket...
Pappa blev som hennes identitet och att vara mamma också...
hennes egna behov, önskningar, drömmar osv fick stå tillbaka
Mamma var hemmafru och det förväntades bl.a. att maten stod dukad när pappa kom hem från jobbet,
och att mamma skulle sköta alla hushållssyslorna och ta hand om oss fyra barn
det var nog ofta så på den tiden att kvinnorna var hemmafruar ( 1950 och 60-talet )
Och vi barn skulle vara snälla och lydiga och om vi inte var det så blev det aga, och även mamma fick skulden
Jag har även de senaste åren, när mamma levde, fått veta av min mamma, att pappa ofta sagt att han aldrig skulle klara sig utan henne, då tog han hellre livet av sig
själv skulle jag aldrig offra mig för en man
och mina erfarenheter av mina föräldrars ojämnlika förhållande har nog påverkat mig mycket
I ett par av mina förhållanden var mannen otrogen...då gjorde jag slut...men det blev en jobbigt och smärtsam känslomässig process att bli sviken och besviken,
vilket tog lång tid att komma över...
och i ett äktenskap mannen började uttala hot om jag skulle våga skilja mig.
vilket resulterade i att jag skiljde mig från honom..
för sådant kunde jag inte acceptera
men då brakade allt löst och hans hot blev på allvar och det blev en jobbig tid med polisanmälningar osv.
Jag tror också att om en flicka inte får den bekräftelse och kärlek av sin far som hon behöver
att sedan risken finns att hon faller för första bästa man som hon känner kan ge henne det.
Säkert det inte händer alltid, men jag tror att många gånger det kan bli så
Och jag tror att det hände mig
Nu menar jag inte att pappa inte älskade mig...det gjorde han säkert på sitt sätt....fast han nog inte alltid visade det eller på rätt sätt
och min första kärlek var ganska lik min pappa, det förstod jag senare ( fast han var som tur var inte våldsam mot mig )
men på flera sätt var han han ganska lik min pappa.
Så som jag ser det nu så har mitt förhållande till män varit ganska komplicerade.
Min längtan efter kärlek, och samtidigt så otroligt rädd för att bli sviken och ensam,
men också att jag blev rädd och slog bakut om jag kände igen saker från min barndom
men jag hade ändå en styrka att bryta upp när saker gick överstyr.
Men just denna längtan efter kärlek gjorde mig mindre vaksam i början av mina förhållanden....
Så det kunde bli tråkiga konsekvenser i slutändan
Det blev lite tankar från mig om detta denna söndags eftermiddag.
Ha det så gott mina bloggvänner och besökare.
Min älskade syster - saknad och varför...
Igår skulle ha varit min systers födelsedag om hon hade levat.
Men tyvärr blev hon bara 36 år gammal ( var 6 år yngre än mig )
Jag tänker på allt vi upplevt och gjort tillsammans, när vi växte upp och så trevligt vi hade tillsammans som vuxna.
Vi var ute och reste och träffades ofta nästan varje dag när vi bodde nära varandra, men annars ofta också
och vi hittade på så mycket kul tillsammans
och även tillsammans med min dotter som var hennes ögonsten.
Men så träffade hon en kille och flyttade tillbaka till vår barndoms stad.
Det kom sedan att visa sig att han inte var bra för henne.
Jag försökte få henne tillbaka hit till Stockholm och sa att hon kunde få bo hos mig tills hon hittade eget
men hon stannade kvar och mådde alltmer dåligt psykiskt.
Senare fick jag på något sätt veta att hon fått hjälp av kvinnojouren och senare hjälp med en egen lägenhet där
Men hennes pojkvän lät inte henne vara ifred
och allt slutade med att hon dog hemma hos honom.
Eftersom min syster hade en massa läkemedel i kroppen så sa polisen att det var självmord.
Men själv undrar jag över omständiheterna....
Tycker att hennes pojkvän borde ha märkt att något var fel....och speciellt som han gav olika konstiga versioner till polisen,
såvida han inte själv var påverkad av något.....
och han hotade efteråt mig p.g.a. att han fick veta att jag pratat med polisen om mina funderingar.
Två år innan detta hände hade jag ingen kontakt med min syster alls, då hennes pojkvän bytte telefonnummer och han beskylle mig för en del osanna saker.
jag skickade brev till min syster som jag aldrig fick svar på
jag var så förtvivlad över att inte veta hur min kära syster hade det, och mina föräldrar sa att de inte visste något
( vilket senare visade sig inte stämma )
och allt slutade med ett meddelande på min telefonsvarare när jag kom hem från jobbet en dag,
där pappa sa att min syster var död.
Jag glömmer aldrig den kvällen.....
Efteråt har jag via papper som jag hittade i min mammas lägenhet fått veta att mina föräldrar hade kontakt med min syster under de två åren före hennes död
och det som jag tycker är väldigt jobbigt också är att tydligen hade min syster fallit tillbaka till det religiösa.
( vi var uppväxta inom en frikyrka som mina föräldrar tillhörde )
antagligen de var rädda för att jag skulle påverka min syster att inte bli religiös igen...
Och pappa uttryckte efter hennes död att han tyckte det var så fint att min syster blev "så andligt mogen"
när han sa det, så ville jag bara skrika rakt ut....
För jag visste att även min syster när vi växte upp mått dåligt bl.a. på grund av denna tro inom denna frikyrka, med skrämsel osv.
( som jag har berättat om här )
så något var väldigt fel eftersom hon föll tillbaka till detta tänkande,
och jag fick även veta av kvinnojouren efteråt att min syster under den sista tiden bl.a. ritade en massa svarta kors m.m.
vilket också visade hur dåligt psykiskt hon måste ha mått
Jag har fortfarande svårt att lämna detta bakom mig
saknaden av min kära syster, och att inte få veta vad som exakt hände under de två åren före hennes död,
och vad som egentligen hände då.
Önskar så att jag hade fått mera chans att försöka hjälpa henne.
Detta blev ett litet sorgligt inlägg,
men jag kände jag behövde få skriva av mig lite om detta om min älskade syster som jag saknar så oerhört mycket
PS. bilderna här ovanför är på min syster i olika åldrar, och på en av bilderna är jag och min syster som tittar så ömt på varandra
Jag tycker så mycket om det fotot
Några länkar m.m.
När det gäller min dator, min julklapp till mig själv, så är jag fortfarande mycket nöjd med den.
Men det tar lite tid att vänja sig vid en bärbar dator och det nya operativsystmet Windows 7
och hoppas att den kommer att hålla länge..
Skärmen är jag också mycket nöjd med
avståndet till den och storleken på den, passar mig utmärkt...
Sedan kan jag inte låta bli att dela med mig av ett par länkar till ett par sidor på nätet som jag tycker är bra.
Den första länken är till ett forum som heter Eforum
http://eforum.idg.se/
I detta forum har jag ofta fått bra tips och hjälp när jag haft frågor om min dator och man kan diskutera och ge varandra råd och tips
och där finns många trevliga människor som gärna hjälper till
och man behöver aldrig känna att det är genant om man inte vet så mycket om saker och ting
Så det forumet kan jag rekommendera
Sedan finns en nättidning där det finns svenska nyheter på Engelska.
http://www.thelocal.se/
Det kan ju vara intressant att kunna dela med sig av till engelsk-språkiga vänner i t.ex. utlandet så de kan läsa om vad som händer här.
Ha det så gott mina kära bloggvänner och besökare
