Dikt - ett människobarns undran
Bilden är från: http://www.sxc.hu/browse.phtml?f=view&id=805077
Hittade en sorgsen liten dikt som jag skrev i tonåren på 60-talet.
Som nog flera av er vet, och som jag berättat om i min blogg Här, så är jag uppvuxen inom Pingstkyrkan.
och det var många gånger inte lätt, med alla dess regler och uppfattningar, som åtminstone fanns då där,
och som medförde en hel del grubblerier.
Och trodde man inte som de, så var det något fel på en, vilket betydde många tårar och böner för att kunna tro igen.
Så denna dikt är nog ganska påverkad av tankar och funderingar som var början till min frigörelse från denna tro och kyrka.
Och oron och rädslan över att jag inte längre kunde tro på samma sätt, och alla tvivel....
Jag kommer inte ihåg vad jag exakt tänkte på när jag skrev dikten, eller om det hänt något speciellt...
men kan komma ihåg känslan och oron jag kände och de grubblerier jag ofta hade då.
men kan komma ihåg känslan och oron jag kände och de grubblerier jag ofta hade då.
Vad känner ni och tänker när ni läser denna min lilla dikt som jag skrev som tonåring ?
En ny bild i PSP
Idag satt jag och målade i Paint Shop Pro och gjorde denna bild här ovanför.
Och jag använde Change to target Brush och en ljusgrå och en lila färg från paletten
och ursprungsbilden ser ut så här:
Det var så roligt att färglägga den och idén fick jag från:
http://psp.gilbertson.nu/?q=node/393
http://psp.gilbertson.nu/?q=node/393
På denna sida finns så många bra tips hur man kan göra saker i grafikprogrammet Paint Shop Pro.
En sida jag kan varmt rekommendera.
Det är ju så kul att leka i PSP och hitta nya sätt att jobba med bilder.
Och jag kan ju inte låta bli att visa en del saker jag gör :-)
Ha det så gott mina vänner
Kramar
Den kärleken :-) ett minne
Bilden har jag gjort med hjälp av en bild från: http://www.sxc.hu/photo/949400
Här kommer ännu ett litet minne från tiden med min första kärlek.
Jag hade nyss här i Stockholm träffat min pojkvän / min första kärlek.
och jag hade åkt hem till mina föräldrar och syskon ett par dagar innan jag skulle åka till England och till det jobb jag fått där.
Jag var då 20 år gammal. ( 1970 )
Till min mamma hade jag i brev nämnt lite att jag träffat en kille.
Men p.g.a Pingstkyrkan som mina föräldrar tillhörde så var det svårt att vara helt öppen om detta.
och speciellt med pappa.
En morgon när jag och mina syskon och mamma satt vid köksbordet för att äta frukost såg jag från fönstret någon som promenerade in i vår port som såg så välbekant ut.
Och det liknade min pojkvän, och mitt hjärta började bulta hårt, och jag blev livrädd för vad mina föräldrar skulle säga.
Så ringde det på dörren och jag satt som fastfrusen på stolen, alldeles skakig, och min yngre syster gick och öppnade,
och kom sedan och sa att någon sökte mig.
Det var min pojkvän som rest hela vägen från Stockholm för att träffa mig innan jag åkte till England.
På skakiga ben gick jag till dörren och min pojkvän drog mig intill sig för kramar och kyssar.
Som tur var, så var pappa inte vaken utan han låg i ett rum och vilade och sov ( som han brukade göra )
Hade pappa varit vaken så hade det nog inte blivit så roligt och speciellt som han alltid oroade sig för var grannarna skulle tänka.
För de ville ju inte att grannarna skulle få en annan uppfattning av den perfekta och troende flicka som de uppfostrat mig till och hade så stora förväntningar på.
Men som tur var så sa mamma ingenting och jag gick ut, och arm i arm gick min pojkvän och jag iväg på en promenad.
Det var en söndag och mamma hoppades nog vi skulle gå till gudstjänsten i kyrkan,
men det gjorde vi naturligtvis inte utan vi hamnade istället på hans hotellrum ;-)
Min mamma hade nog börjat förstå att hon kunde inte ändra på mig nu, och att jag var fast besluten att leva mitt eget liv.
Och kärleken gjorde att jag struntade i allt annat...eller som man brukar säga: kärleken är blind ;-)
Visst har det varit både på gott och ont, och verkligheten kom sedan ikapp, med många tårar, och vi separerade senare.
Och det tog lång tid att komma över honom, och jag kan fortfarande känna ett vemod över att vi inte lyckades hålla ihop.
Speciellt som vi fick en liten dotter tillsammans, ett kärleksbarn.
Men mysiga minnen är det i alla fall, och en tid som jag aldrig glömmer.
Flygpost förr + kvinnor på Posten
När jag tittade på min favoritsida med fria bilder, där jag också har en sida med egna bilder,
så såg jag bl.a. bilder på flygpost kuvert som fanns förut för att skicka till utlandet.
så såg jag bl.a. bilder på flygpost kuvert som fanns förut för att skicka till utlandet.
Som bilden här ovanför
Jag kommer ihåg att de fanns på 70-talet med väldigt tunna kuvert och skrivark.
Och det var viktigt att det stod flygpost på brev till utlandet för annars tog de lång tid att komma fram
Det fanns även sådana som var som i ett enda tunt pappersark som man skrev på och sedan vek man ihop det till ett kuvert.
Kommer ni ihåg dessa ?
Jag hittade också en intressant sida på Postens webbplats, och om man klickar på bilderna där så får man lite information om postens historia:
Bland annat kan man där läsa att år 1863 så fick kvinnor arbeta på Posten,
men att bara ogifta kvinnor fick anställas
eftersom en gift kvinna var omyndig och inte fick ansvara för pengar.
Vad säger ni om det...? !
Här finns också mera information om Posten genom åren för den som kan vara intresserad
Så mycket intressant och kul man kan hitta ibland när man är ute på nätet.
Skrämsel om Himmel eller Helvete
Jag såg ett TV-program för ett par dagar sedan på TV4 Fakta, ett program i en serie om kvinnor som föder barn.
Och jag tycker det är så fint och intressant.
Men så var det ett barn som mådde väldigt dåligt och de visste inte om det skulle klara sig.
Så föräldrarna tillkallade en präst för att döpa barnet, så de skulle vara säkra på att barnet kom till himlen.
Detta tankesätt förstår jag inte alls.
Varför skulle inte ett litet barn komma till himlen.
Det är ju helt oskyldigt och har inte gjort något ont.
Jag blir ärligt talat väldigt upprörd över såna tankegångar.
Och det påminner mig om min uppväxt inom Pingstkyrkan på 50 och 60 talet, då vi barn blev skrämda av himmel och helvete.
Vi blev skrämda av att om man hade syndat och tappat tron och inte var frälst och t.ex. Jesus kom, så kom man till helvetet.
som jag berättat om här i min blogg i kategorin : Uppväxt Frikyrkan
Undrar om de inom denna frikyrka och andra samfund fortfarande tror på dessa saker, och fortfarande skrämmer barn med detta ?
Det gör mig mycket upprörd.
Och själv tror jag absolut inte på detta med himmel och helvete och det är skönt att jag frigjorde mig och lämnade detta bakom mig.
Skönt att slippa sådana tankegångar, grubbel och rädsla.
Vad tycker ni om dessa saker ?
Länk + läskig dröm
Hittade en sida på nätet där man kan se vilken temperatur det är på olika ställen i vårt avlånga land.
Kanske lite intressant, speciellt nu i kylan som håller vårt avlånga land i ett stadigt grepp
De sista dagarna har jag sovit ganska oroligt och haft oroliga drömmar
Vet inte varför....
och tidigt i morse så vaknade jag av en dröm som var jätte-läskig.
Jag drömde att någon la en stor kudde över mitt huvud för att kväva mig.
Fy vilken läskig känsla och först kunde jag inte göra någonting,
men helt plötsligt fick jag i drömmen oanade krafter och lyckade slita mig loss och vaknade av att jag skrek.
Hoppas inte grannarna hörde det ;-)
Men usch...jag skakade i hela kroppen av drömmen, och det tog ett tag innan jag lugnade ner mig.
En sådan dröm har jag aldrig haft förut...och hoppas jag slipper fler.
Har ni haft någon sådan eller liknande dröm ?
Imorgon kommer jag på bloggpromenad då jag känner mig lite trött ikväll.
Ha det så gott mina vänner
och kramar
PS. det "blidde" ingen bild denna gång ;-)
En äventyrlig Nyårshelg
Som jag berättat förut här i min blogg så jobbade jag 1970- 1971 på ett Invalidhem ( som det hette då ) i Edware i England och det hette John Grooms Crippleage.
Jag var då ca. 19-20 år gammal.
Som jag berättat om här:
Och min pojkvän, min första kärlek, hade också kommit till London och nyårshelgen till året 1971 så åkte vi hem till Sverige igen.
När jag först åkte till England så hade jag åkt med båt, men hemresan tog vi med tåg.
Först tåget från London och sedan med färjan till Lubeck och sedan tåg till Hamburg och sedan till Malmö och sedan hem till Stockholm.
Men det blev en ganska strapatsfull resa.
Först p.g.a att det var en mycket kall vinter med snö och allting var stängt
och när vi gick av tåget i bl.a. Lûbeck så fanns det ingenstans att gå utan vi fick stanna på stationen, och som tur var så var en liten restaurang öppen så vi fick lite mat i oss.
När vi sedan åkt vidare till Hamburg och när vi klivit av tåget och gått en bit
så kom jag på att jag hade glömt min handväska på tåget med alla våra pengar, pass osv.
Vi fick panik och rusade tillbaka till tåget igen men blev stoppade av en tysk vakt.
men som tur var kunde vi förklara vad som hänt och blev släppta så vi kunde hämta min handväska.
Vi var naturligtvis vettskrämda att väskan var borta, och oj, vilken lättnat att den fanns kvar.
För vad hade vi gjort om någon tagit den
och vi var utan pengar, biljetter och även våra pass...och dessutom på nyårshelgen.
Min pojkvän var heller inte svensk eller från det landet, så jag undrar hur det hade gått i så fall.
Sedan i Hamburg så skulle vi leta upp tåget till Sverige, men vi visste inte vilken plattform det skulle gå ifrån.
Och kruxet var att det verkade som om tåg-personalen och de på stationen inte kunde Engelska
så vi fick springa runt och fråga olika personer tills vi äntligen hittade vårt tåg.
Vet inte om de inte kunde Engelska eller inte ville prata språket
men har hört något om att på den tiden var det inte så populärt att prata Engelska i Tyskland.
Det blev en ganska strapatsrik resa hem och vi var mycket glada när vi äntligen kom till Stockholm igen.
Jag kommer inte ihåg var vi sedan fick bo då...men det var väl nånstans :-)
Tänk vilka strapatser och mycket man klarade av och orkade när man var ung.
Och det är jätte-roliga minnen
Och fotona här ovanför är på mig i England och i min kappa som jag tyckte så mycket om.
