Det okända, lite tankar
Som många säkert märkt så har TV-serien: det okända startat igen. och jag tycker det är mycket intressant.
Även om vissa inslag i de sista programmen kan verka lite skrämmande, och vissa saker kan ifrågsättas.
Men jag tycker det är så fint som i de föregående programmen när personer hjälper andar / själar att gå mot ljuset där nära och kära väntar. Och det skett på ett kärleksfullt sätt.
Just det där att gå mot ljuset tycker jag är så fint.
Själv tror jag på ett liv efter detta, men hur exakt det ser ut vet man inte förrän man själv är där.
Men man hör talas om saker och det händer saker som gör att jag själv, känner att jag får det bekräftat att det finns ett liv efter detta, och att det finns något annat än vad vi kan ta på eller se.
Kanske en annan dimension, paralellt med denna... Och den tanken gör mig trygg.
Som flera av er redan nu vet, så är jag uppväxt i en extrem frikyrka, där det pratades om himmel och helvete.
Även som barn fick vi tidigt höra att om man tappade tron, den tro som denna frikyrka ansåg var " den rätta" så kunde man hamna i helvetet.
Och även om man gjorde något fel / syndigt eller t.om. tänkte något fel.
Så det gällde att vara vaksan och ofta be till Jesus eller Gud om förlåtelse.
Men när jag blev äldre och började tänka själv och ifrågasätta, så tyckte jag att det där med himmel och helvete kunde inte stämma...inte kunde väl Gud vara så grym....
För det finns ju miljontals människor på denna jord som är uppväxta i andra religioner och inte visste om något annat,
Inte kunde väl Gud vara så grym att de skulle hamna i helvetet.
Ja, så började mina funderingar och min frigörelse från denna frikyrka.
Och det där med himlen, att i all evighet vandra på guldgator och spela harpa, den tanken gav mig ångest också, p.g.a att det lät som en stor tristess att göra bara detta i all evighet ;-)
Efter att jag frigjort mig så började jag bilda mig en egen uppfattning av saker och ting.
Som jag tänker nu är Gud detsamma som livet, kärleken och allt som gör att naturen är så fin, att universum funkar som det gör osv.
Kanske också som en stor tanke bakom det hela.
Och att det finns ett liv efter detta, kanske finns reinkarnation osv. men att vi är på den här jorden för att lära oss, som en livets skola.
Sedan att vi inte vet exakt hur allt funkar, vad som väntar oss i nästa liv det accepterar jag.
Det får jag se när den dagen kommer.
Men mysigt är det när man får uppleva saker som bekräftar att det finns något annat och ett liv efter detta, för det tror jag verkligen på.
Hur tror och tänker ni ?
Även om vissa inslag i de sista programmen kan verka lite skrämmande, och vissa saker kan ifrågsättas.
Men jag tycker det är så fint som i de föregående programmen när personer hjälper andar / själar att gå mot ljuset där nära och kära väntar. Och det skett på ett kärleksfullt sätt.
Just det där att gå mot ljuset tycker jag är så fint.
Själv tror jag på ett liv efter detta, men hur exakt det ser ut vet man inte förrän man själv är där.
Men man hör talas om saker och det händer saker som gör att jag själv, känner att jag får det bekräftat att det finns ett liv efter detta, och att det finns något annat än vad vi kan ta på eller se.
Kanske en annan dimension, paralellt med denna... Och den tanken gör mig trygg.
Som flera av er redan nu vet, så är jag uppväxt i en extrem frikyrka, där det pratades om himmel och helvete.
Även som barn fick vi tidigt höra att om man tappade tron, den tro som denna frikyrka ansåg var " den rätta" så kunde man hamna i helvetet.
Och även om man gjorde något fel / syndigt eller t.om. tänkte något fel.
Så det gällde att vara vaksan och ofta be till Jesus eller Gud om förlåtelse.
Men när jag blev äldre och började tänka själv och ifrågasätta, så tyckte jag att det där med himmel och helvete kunde inte stämma...inte kunde väl Gud vara så grym....
För det finns ju miljontals människor på denna jord som är uppväxta i andra religioner och inte visste om något annat,
Inte kunde väl Gud vara så grym att de skulle hamna i helvetet.
Ja, så började mina funderingar och min frigörelse från denna frikyrka.
Och det där med himlen, att i all evighet vandra på guldgator och spela harpa, den tanken gav mig ångest också, p.g.a att det lät som en stor tristess att göra bara detta i all evighet ;-)
Efter att jag frigjort mig så började jag bilda mig en egen uppfattning av saker och ting.
Som jag tänker nu är Gud detsamma som livet, kärleken och allt som gör att naturen är så fin, att universum funkar som det gör osv.
Kanske också som en stor tanke bakom det hela.
Och att det finns ett liv efter detta, kanske finns reinkarnation osv. men att vi är på den här jorden för att lära oss, som en livets skola.
Sedan att vi inte vet exakt hur allt funkar, vad som väntar oss i nästa liv det accepterar jag.
Det får jag se när den dagen kommer.
Men mysigt är det när man får uppleva saker som bekräftar att det finns något annat och ett liv efter detta, för det tror jag verkligen på.
Hur tror och tänker ni ?
Trackback
