Flickan och nallen
De har verklighetsbakgrund men med lite ändringar och utan namn
Detta är min första berättelse: - Flickan och nallen
Det var några dagar före jul och och den lilla flickan och hennes mamma var ute och handlade, och de gick även in i en affär där det fanns leksaker.
Flickan tyckte naturligtvis det var så spännande och mamman sa att hon kunde välja ut något att önska sig i julklapp.
Bland leksakerna fanns en nalle, som flickan plockade upp för att titta på.
Och direkt sa hennes mamma,... oj, den nallen verkar du tycka mycket om.
Ja, sa flickan och höll nallen tätt intill sig
Men oj, tycker du så mycket om den frågade mamman.
Ja, sa flickan och kramade nallen ännu hårdare, då hon såg hur glad och rörd, hennes mamma blev över att hon tyckte så mycket om den.
Mamma tog nallen och bad flickan vänta, men sa samtidigt att hon lovade inget.
Fast visst förstod nog flickan att hon kanske skulle få nallen i julklapp,
men samtidigt sneglade hon på de andra fina leksakerna som fanns där, som hon ännu hellre skulle velat ha.
Men mamma var ju så glad och hon hon ville inte göra henne besviken.
Så det kan bli.En underbart fin berättelse.Påminner mig om min favoritnalle som min bästa kompis gömde ute i skogen och där fick den ligga och förstöras,hittade den efter en vecka:( Saknaden var enorm! Barn kan verkligen vara elaka ibland:( Hon gjorde det för att hon var avundsjuk på min fina nya nalle som morfar köpt till mig.
Ja tänk när man kunde känna sådan glädje över att komma in i en leksaksaffär. Den känslan kan jag minnas...det är väl det som kallas barnasinne. Fin berättelse. :)
Fin berättelse....var det möjligen du själv????
Ha en fin kväll
Margaretha
Men jag tyckte den var lite tragisk, faktiskt... :/
Svar:
Så glad ni tyckte om min lilla berättelse, och det kommer flera så småningom.
Det känns fint att kunna skriva om olika saker här i min lilla blogg.
Kan tänka mig Corina, att du var ledsen när din nalle blev förstörd p.g.a. avundsjuka.
Ja, Mia, du har så rätt så.
Önskar er alla en fin fortsatt kväll.
Min första känsla när jag läst, var att den lilla flickan hellre velat se sig om bland dom andra leksakerna. Kanske fanns där något annat som hon hade tyckt ännu mera om än Nallen. För det var nog inte det hon innerst inne ville ha, trots att hon tyckte den var fin och mjuk att hålla intill sig.
Hon höll inne med vad hon innerst inne tyckte.
Göra sin mamma besviken var det sista hon ville.
Vinkelvink!
å den va fin men hon ville nog haft något annat å inte göra sin mamma besviken så hon vågade nog ej säga nåt.
Hoppas din lördagskväll blir jättebra!!
Det var verkligen en fin berättelse. En djup berättelse till och med. Manar till eftertanke både
en och två ggr.... Jag hoppas att du har en fin kväll!!
Det var ju typiskt, när jag var barn.
Man skulle alltid vara till lags..
Jag kan tro att det var när du var liten,.
Mamma tyckte det var bra med en nalle..
Ja, jag kan tänka mig att det var du Inger, när du var liten..Ville sedan inte göra din mamma besviken..
Man skulle alltid vara till lags..
En fin liten historia..
Ha en fin kväll du fina bloggvän.
Kramen till dig,,
Nej nu blev det dubbelt.. Det försvann först..
Så kan det gå, när man ska snabba sig,.hihi
Melodifestivalen börjar nu.
Ha det gott vännen min
Var flickan du?
Jag har varit på en undrebar scrapträff idag!!
Vilken fin men tragisk berättelse *kram*
Svar:
Glad ni tycker om min berättelse.
Jag har alltid tyckt om att skriva, men det har inte blivit så mycket skrivande i flera år,
(förutom mina dikter )
men i och med bloggen så har det blivit mycket lättare.
Jag har ofta själv funderat över den lilla flickan och nallen,
Och ja hon ville nog gärna titta lite mera på de andra leksakerna innan hon bestämde sig.
Att få känna efter själv och kunna uttrycka vad hon själv tyckte om och önskade sig.
Mamman ville säkert väl, men på något sätt inte märkte hur hennes egna och flickans känslor blandades ihop.
Tack för fina kommentarer och önskar er alla en fortsatt fin helg.
Godmorgon :).
När jag läste din berättelse, så tänker jag som vuxen hur barn funderar. Och hur kommunicerar vuxna med barnen egentligen,,,,eller hastar vi vidare direkt när ett beslut är taget?
Ha det gott idag.
Kram
Barn är mera förstående en man oftast anar, ljuvliga!
Jag ror den lilla flickan var du själv inger i leksaksbutiken strax före jul.. kanske ville du inte säja din hjärtans mening om vad du egentligen önskade där, på grund av att pengabörsen inte alltid var så rund med många syskon som alla skulle mättas.
Fin liten berättelse..
Jag gör ofta oxså så där i mina inlägg.. syftar nästan alltid på mig eller någon i min nära relation i mina inlägg, men aldrig med direkta namn.
Ha de gott denna halvgrå söndag. Kram
Svar:
Jo, det där med kommunikation mellan vuxna och barn är viktig. Att de vuxna verkligen lyssnar på barnen också.
Denna lilla flicka finns djupt i mitt minne, hur hon ofta inte vågade uttrycka sina känslor och önskningar p.g.a olika orsaker.
Önskar er alla en fin dag trots att det antagligen är lite halv-grått på flera håll.
Kramar tillbaks
Kläder av en skrivmaskin ? Hur gör man då ? *kram*
ha en riktigt skön söndagskväll:O)
Svar:
Ja, Jeanette, den blev ganska tokig min kommentar hos dig ;-)
Det var ju skrivmaskin du skrev om och inte en symaskin.
Gjorde bort mig ;-) och säkert gav goda skratt ;-) men det bjuder jag på ;-)
Önskar dig Soffie också en skön fortsatt kväll.
Kramar tillbaks
Men är det egna upplevelser.För jag känner igen från det jag var liten hur jag tänkte.
Det var jättebra
Fin men sorglig berättelse. Visst var det så många ggr när man var barn. Man såg man förundrades,man önskade men sedan blev det ändå fel i slutänden för man vågade inte säga att man ångrat sig
Det var en fin berättelse.
Ha det bra
En sån spröd och fin historia..jag rörs och berörs av den...sov gott min vän
Svar:
Så glad att ni tycker om min lilla berättelse. Intressant att det är fler som känner igen sig i detta.
Tack för alla så fina kommentarer. Jag blir alltid så glad.
Säger nu god-natt och önskar er alla en fin dag imorgon.
Fin berättelse. Känns igen lite och väcker tankar. Barn ska aldrig underskattas. Ljuga för barn, inte bra. Men att hålla det som högst att göra mamma/pappa glad, inte heller bra. Det känns som båda begår det stora misstaget att inte prata med varandra. Ingen kan veta vad du tänker. Okej, vi kan ge signaler. Men det är inte säkert dessa signaler går fram. Ngt som ofta händer mellan man och kvinna, den ena partens signal uppfattas inte av den andra (ofta mannen som missar, tror jag o bifogar egen erfarenhet)
Nej, uj, nu far jag iväg.
Lustigt hur din lilla berättelse triggar igång mig.
Jobbar du som psykolog? Svarade jag fel? Avslöjade jag någon hemlighet? Äsch jag skämtar lite nu ;-)
Avslut; detta självförnekande hos flickan som resulterar i en besvikelse kanske växer med åren (vilket inte modern anar något av). Kanske blir det storbråk och allt för att inte dottern var tydligare där i leksaksaffär'n.
Skriv fler tankeväckande berättelser :-)
Jag tror att många av oss känner igen sig i din lilla berättelse...Barn är så lyhörda för vuxnas önskningar, även outtalade sådana. Vill ju många gånger också bara vara till lags och bli älskade. Önskar dig en fin dag idag! Kramar/Kerstin
Haha, ja du Inger.. Jag fick mig ett gott skratt, men jag tänka. Nåja, jag skall inte skratta för det kanske går at göra så.. Kul att du bjuder på dig själv, det gör jag med när fel görs *kram*
Hej på dig! Någon skrev här att det var viktigt att vara till lags, och det skriver jag under på! Om jag visste att jag kunde glädja min mamma genom att visa glädje över något jag fick, så gjorde jag det oavsett om jag verkligen gillade det eller inte. Men sånt kan ju också kallas finkänslighet, något jag tycker man kanske visar lite för lite nuförtiden...
Kram och ha en fin vecka!
Svar:
Tydligen min lilla berättelse väcker olika tankar och funderingar, och det är så intressant att läsa alla kommentarer jag får.
Tror också som du Erik skrev att om det blir det viktigaste att behöva hålla mamma och pappa glad är heller inte bra.
Och att självförnekande som resulterar i besvikelse, kan växa med åren och orsaka konflikter senare.
( Svar: Erik: nej, jag jobbar inte som psykolog ;-)
Och ja, Kerstin jag tror också
att barn ofta är väldigt lyhörda för de vuxna, och
att många gånger de försöker vara till lags för att vara älskade.
En mycket intressant vinkling du Paula, gjorde om det hela, med dina tankar om finkänslighet.
Vilket jag själv också tycker är en mycket viktig egenskap för att inte såra människor i onödan.
Bara det inte tar över alltför mycket, som t.ex. med den lilla flickan att hon fortsätter att trycka ner sina egna känslor i olika sammanhang för att inte såra t.ex.mamman.
Man skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta, och era kommentarer gör att mina tankar fortsätter vidare om detta.
Oj, vad mysigt det är att blogga...och tack åter igen för så intressanta kommentarer.
Önskar er alla en bra måndag och kramar tillbaks.
Typiskt barn att inte vilja såra sina föräldrar,o vi föräldrar tror då att den ville hon säkert ha!som det kan bli!Ha en fortsatt trevlig dag! =)
Svar:
Jo, det är nog så ibland, och ja så det kan bli..
Önskar dig också en fortsatt trevlig dag
Någon skrev här att det var viktigt att vara till lags, och det skriver jag under på! Ibland har man ju ingen lust, men jag är det ändå.
Tack för dina rörande texter
