Fästmansgåva och Trolovning
Detta är också ett inlägg från min gamla blogg där jag berättar om ett par mysiga saker jag hittade i min mammas lägenhet.
Överst är ( tror jag) foton av min mammas morföräldrar från 1800-talet.
Och jag hittade även denna lilla halsduk, som mamma har berättat om att det var en fästmansgåva från min mammas morfar till hennes mormor, vilket man tydligen brukade ge på den tiden.
Visst är den vacker och visst är fotona fina också.
Mamma har berättat för mig att innan ett par gifte sig då, så brukade de trolova sig först,
och att det var ett mycket allvarligt löfte på den tiden, d.v.s. det innebar att mannen lovade att gifta sig med sin fästmö.
Och det sågs allvarligt på om det löftet bröts, speciellt om kvinnan väntade barn.
Vilket inte sågs med blida ögon på den tiden.
Tror även att mamma berättade att förr det kunde bli rättsliga följder om mannen bröt en sådan trolovning.
Men det hände ofta mannen slapp undan sitt ansvar i alla fall, och kvinnan fick klara sig ensam så gott hon kunde.
Vilket min mamma berättat hände även 1920-talet när hennes mamma blev gravid med min mamma,
och mamma sa att de var trolovade, men att mammas biologiska pappa bara försvann.
Mamma har också berättat hur svårt det var att växa upp som barn utom äktenskapet, och hon blev mobbad och kallad för oäkting m.m.
Vad skönt att dessa saker är annorlunda nu.
Ja, det är tur att man inte blir kallad för oäkting längre. Min man berättade att när han gick i andra klass (född -54) så sade fröken vid uppropet efter barnen som inte hade gifta föräldrar född i oäkta säng. Visst låter det alldeles hemskt. Att som vuxen stämpla barnen redan från början. Usch, som sagt det är en hel del som har blivit bättre. Jag minns när jag gjorde praktik en gång, så pratade vi med en barngrupp om semester. Då var det en liten kille som sa :- Jag har blivit till på en semester jag. Bakom en stenmur i Grekland. Min mamma vet inte vem som är min pappa, men han var vacker. Jag har en ny pappa nu han heter Bosse. Ingen av barnen tyckte att det var konstigt. Jag är ganska lugn av mig så jag reagerade inte heller. Min kompis och kollega höll på att dö av skratt, så hon fick gå ut på toa. Man skrattar inte små barn rätt i ansiktet när det talar om viktiga saker. Kanske något mellanting är att föredra. Att barnen vet vem som är deras pappa och mamma även om de, av någon anledning inte kan bo tillsammans.
Hoppas att du får en härlig lördag
Kram
Reneth
Godmorgon! Vilka fina bilder du visar!!!! Så roligt!
Jag älskar såna!
Oäkting - ja det är även jag. Minns hur det var i skolan, vi var några få i klassen vars föräldrar inte var gifta....konstigt att man så liten man var ändå kände att det var lite fel med det...idag reagerar väl ingen! Båda mina barn är födda utom äktenskapet och nån nöd på dom har det inte gått!
Kärnfamiljen är väl nästan utrotad idag! Inte gör det mig nåt!
Fy, hur kvinnorna hade det förr! Totalt rättslösa!
Bäst jag slutar nu....grrr!
Kramen!
De gamla fotona är otroligt vackra.
Ha en fin lördag!
Så jättefina bilder, helt otroligt att Du kan få dem så fina efter så många år.
Ja, det måste varit svårt för Din mamma att växa upp med en ensamstående mamma på den tiden, har läst lite berättelser tidare om sådant, kan det vara en orsak till Din mammas starka Gudstro som hon hade senare i livet? Bara en tanke!
Ha en skön lördag!
Kramen //annette
min mormor berättade en liknand ehistoria...skönt att vissa saker har blivit anorlunda...vilken så vacker halsduk ..har du kvar den själv eller..och visst är det så att foton förr var så mycket vackrare...ha en fin dag min vän / kRAM
Fästmansgåva.....finns det något sådant nuförtiden ???? Skulle inte tro det ;)
Kram
Margaretha
Svar:
Ja, visst är det tur att tiderna har förändrats, och att vara född utom äktenskapet inte längre är något negativt,
utan tvärtom ganska vanligt.
Och det är så festligt det du Reneth berättade om den lille pojken som berättade om hur han blev till :-D
Men vad hemskt det du berättade om, det måste ha varit för barnen i början av 1950-talet
när de blev utpekade som födda utom äktenskapet vid uppropet i skolan,
så tydligen det fortfarande då gjordes öppet skillnad på barn p.g.a detta.
Och jag kommer själv ihåg att på 50- och även in på 60-talet,
så tisslades och tasslades det i husen om någon kvinna blivit gravid utan att vara gift.
Och själv fick jag under de senaste åren med mamma veta att mamma var gravid med mig innan mina föräldrar gifte sig 1949.
Det vågade hon inte berätta om när jag växte upp.
Och kan tänka mig att min mamma var angelägen att bli gift,
efter den svåra barndom hon själv hade p.g.a att hon var född utom äktenskapet.
Skönt att synen på detta med barn födda utom äktenskapet sedan sakta förändrades,
och min dotter föddes på 70-talet, och då kändes det inte konstigt alls.
Fast jag kommer ihåg att det då ändå fanns något som hette barnavårdsman för kvinnor som väntade och födde barn och var ensamstående.
Och jag hade kontakt med en sådan person under de första månaderna efter att min dotter föddes.
Och när jag väntade min dotter så fick jag och hennes pappa skriva på ett papper hos henne att han var fadern.
Så lite av de gamla värderingarna fanns tydligen kvar i början av 70-talet också när det gällde ensamstående mammor.
Och ja, Ragnvi, kvinnorna hade det också mycket jobbigt förr och var ofta helt rättslösa,
och jag tycker också det är skönt att tankesättet på kärnfamiljen har förändrats,
att det inte är ett måste längre.
För det viktigaste är ju att föräldrarna, hur än familjesituationen ser ut, ensamstående eller inte, att de värnar om barnens bästa, och ger dem en trygg uppväxt.
Så glad att ni tycker om bilderna jag har här också,
och ja Britten, halsduken på bilden hittade jag bland mammas saker i en liten ask,
där mamma skrivit att det var en fästmansgåva från hennes morfar till hennes mormor.
Och mamma hade även innan visat den för mig och berättat om detta.
Och ja Annette, kanske min mammas svåra uppväxt är en av orsakerna till hennes starka Gudstro,
och att hon på något sätt hittade en fast punkt med gemenskap inom Missionsförbundet som hon tillhörde som ung.
Tack för alla kommentarer.
Jag blir alltid så glad när jag sätter på datorn och sedan kan läsa allt intressant och mysigt ni har skrivit.
Stor kram till er alla.
Vilka fina foton och så roligt att ha den där halsduken kvar. Trolovningsbarn har man ju hört talas om. De ansågs väl lite bättre och hade lite bättre ställning rent jurdiskt än vanliga "oäkta" barn. Det är verkligen tur att de här uttrycken inte längre gäller och att synen på barn förändrats.
Ha en riktigt trevlig helg!
Kram Ingrid
Hm vissa saker var bättre förr men sen finns det såna saker som du berättar om ,att jag e glasd att vi e mer moderna nu förtiden o att det har ändrats,nu e det nästan på andra hållet ! !Haha...stackars din mamma..kram på dej ! =)
ja det var ett annat synsätt på trolovning och giftermål förr.....
om det skulle bli kronbröllop...så fick man inte gå sängvägen...
synd om flickorna som blev gravida, för oftast så var det flickorna som, fick dra skammen...
det måste ha varit hemskt, när de stackars oskyldiga barnen blev mobbade som oäktingar.
Jaaa, inte är det en halsduk från H&M precis!
Du har så mycket fina bilder och minnen från din barndom och din släkt. Allt vi hade försvann i tre bränder i vårt källarföråd. Det var innan jag flyttade hemifrån.
Så man har många mörka hål att försöka fylla med hjälp av släkt och vänner.
Hoppas det är bra med dig.
kramen Synne.
Så fina foton på dina släktingar,
tänk vad stela de flesta såg ut på foton då,det var väldigt högtidligt att gå till fotografen kanske?
Hoppas du får en underbar kväll!
Svar:
Ja, jag är mycket glad över att ha dessa foton och halsduken kvar.
Halsduken är verkligen väl bevarad, och det är nog p.g.a att mamma haft den i den lilla asken under alla dessa år.
Och ja Ingrid, antagligen Trolovningsbarn på den tiden ansågs ha lite bättre ställning rent juridiskt än vanliga "oäkta barn "
Det är så hemskt att barn på den tiden fick lida för att de var födda utom äktenskapet.
Inte nog med att de blev mobbade av andra barn, utan även vuxna kunde vara oerhört grymma,
och precis som alltid så tar ju barnen efter hur de vuxna beter sig.
Och ja Marie, det med kronbröllopp har jag hört talas om.
Det var verkligen inte lätt många gånger att vara kvinna på den tiden.
Så mycket bättre det har blivit nu som tur är här i Sverige.
Men tycker synd om alla kvinnor i världen som fortfarande har det svårt, förtrycks och får lida så mycket p.g.a kvinnosyn och okunskap.
Där de inte har någon möjlighet att göra sig fria, och inte har några rättigheter alls.
Åter igen tack för alla kommetarer och önskar er alla en bra fortsatt kväll.
Kramar tillbaks
Visst är det sorligt! Thomas morfar var en oäkting som led otroligt mycket under sin barndom!
Visst är dom fina dom gammla korten!
Kramar Millan
Oäktning var namnet förr, tur det inte förekommer idag. Vilka fina foton du har.. du kan nästan på inreda ett museum med allt gammalt du har runt dig ju. Måste vara en himlagåva för dig Inger.
Ha de gott.. nu har jag gjort en farsdagstårta här och förberett till middagen för ungarna till i morgon. Slut salut o det är jag oxså minsann efter ännu en danskväll med Lars Kristerz;-)
Kramar
Visst sker det en ständig utveckling. Fast jag vet inte om allt är bra... Men skönt att samhällets och kyrkans krav på äktenskapet som det enda rätta har luckrats upp. Att begreppet oäkta överhuvudtaget fanns på människor. Kanske får vi ta tillbaka det den dagen vi kan klona oss själva. "Får jag presentera min hjälpreda, oäkta Erik." Fast, nää, hoppas jag slipper det, ja utom det där med städning då... det vill jag slippa!
Ja utvecklingen har i alla fall gått framåt något. De värsta livsödena på grund av konstiga krav i samhället är förhoppningsvis över nu!
Passar också på att önska dig en fin helg!
Det var säkert svåra tider då, idag är dte ingenting. men det var inte för så länge sedan som det ansågs som fult. Hoppas att du har en fin helg kram
Så fina bilder du visar,så vackert med gamla foton!
Verkligen vacker fästmansgåva,vad fin sed dom hade förr.
Din mor kan inte haft det lätt på den tiden,var helt andra tider då.Nog inte lätt att vara ensam mamma då inte.Önskar dig en fin Söndag!
Kram Maria
Svar:
Ja, tänk vad barn många gånger förr fick lida p.g.a att det var födda utom äktenskapet och de blev kallade för oäktingar.
Det var ju inte barnens fel att de kommit till världen och under vilket sätt eller förhållande.
Svårt att förstå att även vuxna kunde vara så grymma mot barn.
Och ja, det är skönt att utveckligen gått framåt och många tankesätt har förändrats,
kanske man också kan känna att ibland det känns för fritt nu,
men jag tror i alla fall det är mycket bättre nu än hur det var då förr,
då barnen fick ofta blev lidandes och även kvinnan som ofta levde ett mycket hårt liv
och kvinnosynen som fanns då, och hon hade ofta inte mycket att säga till om.
Och speciellt att vara ensam mamma då var inte lätt.
Tack för alla kommentarer och glad ni gillar fotona här och halsduken jag har bild på.
Det är så roligt allt jag hittar bland min mammas saker och kunna dela med mig till er av vad jag hittar.
Ha det så gott mina vänner
och kramar.
Javisst var det vackra fotografier förr...stiliga,,,
och vilken fin halsduk..och visst är det fint att ingen behöver kallas oäkting längre. Det var ju förfärligt..och det är ju inte såå länge sedan ändå..Vilken guldgruva du har att gräva i efter din mamma..Jätteroligt..en del känner man ju själv igen...Ha det så bra..kramkram
Inger! jag glömde säga att jag tycker mig sig drag av dig i kvinnan på fotot...kram
Vad fina bilder och den där halsduken var jättevacker...
Släktforskade till mitt ex för några år sedan, jag höll på i 8 år, köpte mig en läsaparat för då kunde man inte forska på nätet...
Jag köpte kort och lånade, for till Östersunds arkiv och tittade i originalböcker, hittade boupptäckningar mm...
var till Ö-sund stora bildarkiv hittade mycket bilder och köpte kopior...
Jag blev helt fixerad och fick till slut närmare 40.000 i min databas, jag kom fram till nutid och det var skojigt för det var folk man kände...
Men jag hade skrivit allt på papper + i ett släktforskningsprogram...
Jag hade köpt material, som dödboksskivor och hade fått tag i en del böcker...
Så var det en man som skulle skriva en bok som också var med i den här släkten och ville låna allt material så jag gav han allt original alla mina handskrivna papper, böcker skivor och kort...
Så brann hans hus ner med allt som fanns...
Men jag hade kvar i min dator så jag grät inte blod, men så slog blixten ner i vårt hus bara 2 år senare och allt brann ner där med och jag hade inga kopier någonstanns...
Inte ve jag om det var någon mening men så blev det/Kram
Hejhej!
sötsötsöt
/ www.mramin.blogg.se
PUSS
Det är så fint med de gamla porträtten från några generationer tillbaka. Jag undrar alltid över hur deras liv såg ut.
tack för styrkekramen idag....nu är det bättre...man kommer allt igenom de här dagarna åxå...
Hej igen :)
VIlka härliga gamla bilder och vilken fin halsduk!
Det var nog inte lätt på den tiden kan jag tro.
Kramiz
Svar:
Det känns så mysigt att kunna dela med mig av olika saker med er mina kära vänner,
och jag blir så glad över alla kommentarer jag får.
Jo, jag tycker också att fotografierna är så vackra och jag är så glad över de saker jag lyckades hämta från min mammas lägenhet.
Jo Inger, jag tycker också att det finns drag hos kvinnan på fotot hos mig.
Och det är så kul när du och andra ser det
och även på andra foton av andra släktingar jag visat här i min blogg på mammas sida.
Det känns så förunderligt att titta på dessa gamla foton och känna igen lite i sig själv.....
Ja, Dockmamman det måste ha varit så intressant med släktforskning som du gjorde för några år sedan.
Och så mycket information du lyckades samla i din databas.
Men så otroligt tråkigt att mycket av detta försvann i branden och sedan resten du hade när blixten slog ner.
Du måste ju ha blivit jätte-ledsen !!
En helt ofattbar otur eller vad man ska kalla det.
Åter igen tack för alla kommentarer och ha det så gott mina vänner
och önskar er en fin vecka som kommer.
Kramar
