Delad pappa
Jag började för ett tag sedan med små berättelser i min kategori här på bloggen som jag kallar för : Berättelser.
Och här kommer åter igen en berättelse som har verklighetsbakgrund precis som de andra har ,
och utan några namn, platser osv.
I hemmet där den lilla flickan och hennes syskon växte upp bodde också under ett par år ett par andra pojkar som var lite äldre.
Dessa pojkar hade ett eget rum dit mamman inte ville att flickan och hennes syskon skulle vara.
De hölls också ganska åtskilda.
En dag när flickan var ute och lekte fick hon höra av några grannar att hennes pappa var far till de pojkarna också.
Flickan blev chockad och förvirrad men vågade aldrig fråga föräldrarna om detta så hon höll det för sig själv.
När flickan blev vuxen och en dag berättade detta för sin mamma så sa mamman irriterad:
- men det visste du ju hela tiden.
Mina tankar:
kanske flickan var rädd att det fanns någon annan hemlighet,
eller hon hade av någon orsak förträngt att de hade samma pappa p.g.a atmosfären hemma.
Eller också var det hemligheten i sig själv som skrämde henne,
just det att det inte öppet talats om det.
Vad tror ni ?
detta fenomen känner jag igen när det gäller hemligheter i familjer , i mångt oc mycket skulle det hychas ner allt som inte ansåg sig vara nåt som va fint nog eller likn .
kanske har det blivit bättre nu för tiden .
Jag vill bara titta in hos dig för att önska dig en skön helg med allt vad det innebär för dig. Det kan vara så olika. Själv ska jag snart slänga mig i tevesoffan och se Let´s Dance och koppla av omvärlden efter en jobbig vecka med hosta som inte vill ge sig och jobb med min assistans. Så jag är lite trött.
Kram till dig min bloggvän
om man inte pratade om det öppet, då är det inte lätt för små barn att få ett grepp om vad det handlar om.
nu är det inte så ovanligt att man har barn utanför sin familj.
förr eller inte alls så länge sedan så var det skamligt, ofint........
Ja tänk så mycket hysch hysch det var förr...svårt att vara liten och inte få svar på sina frågor..hoppas du har en fin helg / kram
Förr var det så mycket hyrs pyrs, barn fick inte höra och veta, barn förstog inte och visste dom så kunde dom ju bli såna osv.
Absolut kittlade detta nyfikenheten hos många barn, utom när det var nåt man kände föräldrarna tyckte var fel och skamligt. Inte tog man upp sånt med föräldrarna inte.
Önskar dig en trevlig helg!
Så synd att inte få veta sanningen, men förr så sa man inget så fanns väl inga problem, mkt löstes med tystnad.
Ha en fin fredagskväll!
Åh vad konstigt..men det var ju så förr (jag uppfattade det som att det var några år sedan).
Visst är det tragiskt med mobbing...vi får hoppas att många stödjer friends nu :-)
Fortsatt trevlig kväll!!
Svar till Inger Maryissa: Visst är mamma söt som ung?! Ja, det känns lite speciellt att hitta ett foto, ndär hon är ungefär lika gammal som en själv.
Usch jag gillar inte hemligheter inom en familj, för hur det än är så kommer alltid sanningen fram. kram leila
ps, visst kan man kolla salthalten i blodet och det kan vara värt att gå och ta ett enkelt blodprov för att se att man har det man behöver i kroppen.
tittar bara in en snabbis då vi ej krya o önskar en trevlig helg
cattha
Måste ha varit synd om pojkarna som inte fick umgås med den övriga familjen,var ju inte deras fel att deras pappa vänstrat.Lite att tänka på så här på lördagsmorgon. Ha det gott kram THALINA
Vi har varit mkt öppna inför Mini med det faktum att Mini inte har samma pappa som Medi och Maxi. Hon har tyckt ändå tyckt att detta varit ett märkligt fenomen...och tycker det fortfarnde...
Det är inte helt lätt att vara liten och förstå alla relationer och ännu värre blir det då om de vuxna är otydliga....
Önskar dig en fin dag!
Jag slås mest av vilken skillnad det är mellan då och nu... Det som är helt öppet idag skulle förr helst tystas ner så mycket att det nästan inte fanns... Kan ju tänka mej hur det där "nästan" förvirrade barnen som säkert ofta inte vågade fråga rakt ut, utan fick dra egna slutsatser efter lösryckta ord och antydnignar som de kunde snappa upp här eller där... :-/
Ha en jättefin lördag! :-)
Svar:
Jo, förr så var det nog mycket så att man pratade inte om dessa saker och att det hyshades ner.
och precis som du Plogflickan skrev att det ansågs att sa man inget så fanns inga problem och mycket löstes med tystnad.
Och ja Kerstin, det var oftast så att barn inte fick höra och veta
och det ansågs att barn förstod inte och man kunde inte ta upp sådana saker med föräldrarna.
Och då är det inte lätt för små barn att få ett grepp om vad det handlar om.
Och ja Leila, när det finns hemligheter i en familj så kommer sanningen alltid fram till slut.
Eller oftast...fast tyvärr inte alltid.
Och det kan skapa lidande med obesvarade frågor som kan följa ett barn även i vuxen ålder.
Ja Thalina jag tycker också synd om pojkarna som inte fick umgås med den övriga familjen,
det måste ha gjort väldigt ont i deras hjärtan.
För varför ska barn behöva lida för att en pappa vänstrat
eller för att de är födda i ett tidigare äktenskap, och sedan inte få känna sig lika värda i den nya familjen.
Jag tror att som tur är dessa saker har blivit mycket bättre nu.
Och nu är det inte ovanligt att mam har barn utanför sin familj, och har blandade familjer och att man är öppna om dessa saker.
Det tycker jag är bra.
Tack för alla kommentarer. Jag blir så glad.
Och det känns fint att kunna skriva om och ventilera olika saker här i min lilla blogg.
Stora Kramar
Förstår inte vaför dom skulle hållas åtskiljda...märkligt...
Ja, det var inte lätt att vara liten flicka förr i tiden. Det var mycket som skulle tigas ihjäl...som man säger...
Kramen
Ville bara önska dig en skön helg.
KRAM// Nettan
Nu kom det barndomsminnen, när jag var elv år så såg jag ett papper från som det då hette barnavårdsnämnden, kunde då läsa att min pappa hade två barn som var födda innan han gifte sig med min mamma, talade aldrig med någon om detta, och ingen talade om för oss att dom fanns,kan ju säga att dessa minnen plågar mej än idag, så genomruttet att inte vara ärliga om en sådan sak, har nog bidragit till stor del hur vår uppväxt var och att jag aldrig litat på någon av mina föräldrar.
Som alltid tar Du upp ämnen som gör att jag tänker till och det är så nyttigt, för det är inte bra med alla gamla grejor som ligger och skräpar!
Stora Kramen //annette
Det sägs alltid: Det var bättre förr, men i det här läget håller jag nog inte med. Och förresten, var det bättre förr???
Ja, vissa saker var bättre förr, då man var överlycklig när man äntligen hade sparar ihop till den där grejen man så länge velat ha.
Jag säger därmed inte att alla kan köpa det de vill, men saker och ting verkar ändå ha varit så mycket mer värda på något sätt.
Rätta mig om jag har fel!
Trevlig fortsättning på kvällen!
Kram Di
Ja tänk så det var förr..Det var hysch hysch kring detta med att få barn utanför äktenskapet.. och barnen kallades för oäktingar,,Synd på dessa barn du skriver om, de kunde ju haft mycket glädje av varandra under uppväxten..Men på så vis är det bra idag,,är man syskon så är man...Det sätter sig säkert i själen att behöva oroa sig och gå och tänka som dessa flickor gjorde...Mamman var ju säkert mycket orolig och visste inte hur hon skulle betee sig..och mådde själv väldigt dåligt av detta...
Hoppas de kunde få umgås som äldre halvsyskon...Ett mycket intressant inlägg..
Stor kram till dig min vän...
va bra skrivet,
hinner ej kommentera mer nu för jag är på språng ska kolla film,
men ha en underbar kväll
Svar:
Jo, det var nog inte lätt många gånger förr för barn när saker och ting skulle bara tystas ner.
Och många gånger barn fick gå med sina funderingar själva,
och kanske inte hade någon att prata med om det.
Och heller inte vågade göra det.
Ja Annette, det är trist när inte barn får veta om någon av föräldrarna har andra barn också.
Kan tänka mig att det plågar dig än idag,
och ja, det blir svårt att lita på sina föräldrar när de inte varit ärliga och har undanhållit viktiga saker.
Så glad att du tycker det är bra de ämnen jag tar upp här i min blogg,
och för mig det känns så fint att kunna göra det och kunna dela olika saker med varandra.
Och ja Inger det var trist för dessa barn i min berättelse som aldrig fick chansen att få en riktig kontakt under uppväxten.
Jo, antagligen mamman mådde dåligt av det hela och kanske inte visste hur hon skulle bete sig.
Och det var andra tider då, så mycket hysch hysch, grannar som snackade osv.
Skönt att det är annorlunda idag
och att det är inget konstigt alls att t.ex. ha olika mammor eller pappor i en familj,
och att man kan prata öppet om det.
Det ger ju stor trygghet för barnen att få raka svar och att de kan få umgås som syskon.
Håller med dig Diana att allt var inte bättre förr, men att visst fanns det vissa saker som var bättre.
Det är väl så tror jag att alla tider har både negativa och positiva saker,
som allt här i livet.
Och håller med om att förr var saker och ting mycket mer värda.
Inte det slit och släng som det många gånger är nu.
Tack mina vänner för alla kommentarer.
Stora kramar till er alla.
Hemligheter i familjen kan förmodligen leda till funderingar....Hur ska man veta att det inte finns ännu mera hemligheter då?
God natt på dig :)
Godmorgon! Hur skulle den lilla flickan ha kunnat veta? Förr så var det så mycket mer hysch och pysch. Fast jag kan tro att flickan undrade.
Önsar dig en skön söndag!
Barn tål många sanningar och barn accepterar det de får veta även om det är obehagligt. Däremot ger det oro till barn om de känner att det är några "konstigheter" inte föräldrarna vill berätta. Jag minns också sådana tillfällen från min barndom, dom sätter sig i minnet... ger många frågor och funderingar.
Godmorgon söta du o tack för dina rara ord hos mig! Jag hämtar mycket styrka från er på bloggen, många har egna efareheter att dela med sig av och jag suger i mig all positiv energi!
Tillbaka till ditt inlägg; har en kusin som i vuxen ålder fick veta att hon har en storasyster hon aldrig vetat om...hon är lite bitter att hon inget fick veta, hon var ensambarn också efter att en storebror avlidit. Allt var inte bättre förr!
Kramen o önskar dig en skön söndag!
Ragnvi
Nååå Inger... Fick du nån sommarvärme idag?? ;-)
Ser att min förra kommentar inte hade nån "avsändare" det krånglade lite bloggen...
Man behandlade barn så konstigt förr i tiden....
Barn är mycket klokare än man kan ana.....
Kram
Margaretha
Min faster fick reda på att farfar inte var hennes riktiga far, när han var död...och fick reda på att det fanns en dotter till,denna dotter viste inte om farfar förän han var död....både faster och den nyfunna dotern vart givetvis ledsna när det uppagades...hur kunde de göra på detta viset.....kram !
Så bra att du tar upp dessa ämnen, man kan se att det var vanligt förr tydligen att sopa under mattan sånt som var obekvämt!
Förr var förr, men inte alls så långt ifrån nutiden.. beror på hur man ser på det..
Visst är det mycket vanligt idag att det finns olika syskonkullar och samtalet blir mer rättram.. Klart det var en chock förut, men jag tror det där förekommer ännu faktiskt.
jag själv har ju en historia bakom mig som påminner något om det här.. Att lägga fram alla papper på bordet redan då barnen är ganska små, men så klart de ska förstå.. tror jag är det allra bästa.. Intressant läsning:-) Kram på dig
Svar:
Åter igen tack för alla fina kommentarer.
Det känns så fint hur vi här kan dela olika saker och tankar och erfarenheter om olika ämnen.
Och så glad att ni tycker om de saker jag tar upp.
Ja, som du Lena skrev att hemligheter kan leda till funderingar...
och hur ska man kunna veta att det inte finns ännu mera hemligheter då...
Och ja, som flera har skrivit, det förekom mycket mera hysch, pysch förr,
som säkert gjorde många barn förvirrade.
Men som du Pialotta skrev att det är inte så långt från nutiden,
och ja, du har rätt i att det förekommer nog även nu.
Får hoppas att det inte sker lika ofta som förr, men de gånger det händer är illa nog.
För precis som du och Mia skrev så tål barn många sanningar även om de är obehagliga,
och att lägga fram alla papper på bordet redan när barnen är små,
tror jag också är det allra bästa.
Eftersom det ger nog mera oro för barn om de märker och känner att det finns konstigheter i familjen som de inte får veta.
Och precis som du Ragnvi berättade om kusinen som inte fick veta att hon hade en storasyster.
Kan tänka mig hon är bitter på det,
eftersom hon var ensambarn och det skulle säkert ha varit en glädje att ha en syster,
speciellt efter det att hennes storebror avlidit.
Och det du Vivan berättade också om din faster som fick reda på att hennes far inte var hennes riktiga far, förrän efter hans död
och att det även fanns en dotter till.
Jag tycker det är grymt mot barn att de inte ens i vuxen ålder får veta sanningen om sitt ursprung.
På något sätt måste det kännas att blivit grymt lurade på en del av sina liv och sitt ursprung.
Åter igen tack för alla kommentarer och stor kram till er alla.
Har haft en härlig helg med mycket folk och rolig fest med mera, så jag läser först nu alla bloggar som jag har missat att besöka. Jag hade två kompisar som jag särskilt minns hade stora problem med anledning av det tysta tystnaden eller den slutna öppenheten som fanns när vi växte upp. En av killarna var själv född för äktenskapet och bodde med sin mamma och styvfar. Han räknades ner hela tiden och blev inte sedd som de andra barnen. Pappan brydde sig inte alls om honom och styvfaderns föräldrar vilka de bodde över, de bodde i samma hus, brydde sig inte alls om att han fanns. Han hade stora trauman i tonåren och vandrade i väg från oss andra, jag tror för att vi skulle leta efter honom och han skulle då vara säker på att vi verkligen ville ha honom som vän. Hela livet har han varit en människa som sett sig själv som en person som har sämre värde än andra. Självförtroendet får sig en knäck av sådant här. Den andra killen träffade en snygg tjej när vi var ute och dansade som han visade intresse av till den grad att tjejen tog honom åt sidan och sa till honom att de inte kunde bli de två för de hade samma pappa. När han gick hem och pratade med sina föräldrar om detta så tyckte de att han inte skulle bry sig om sådant som inte angick honom. Sorgligt med vuxna som ser det på det visat. Han var ensambarn och hade gärna träffat sin halvsyster och kanske kunnat få ett syskon på så sätt.Själv har jag till exempel inga systrar men jag har flera själsliga systrar som jag verkligen räknar och behandlar som om det vore min biologiska syster och de gör likadant med mig. Jag tror på Öppenhet och att ljuga om saker som man gjort i sitt liv är ingen bra lösning. Särskilt illa är det när det kommer till att man har skaffat ett barn och inte riktigt står för att man har gjort det. För mig kan heller aldrig ett barn vara ett misstag. Barn är värdefulla. Därmed inte sagt att det inte kan finnas alternativ till att inte vilja ha ett barn av olika anledningar, men när de är födda och finns. Då är det inte någon tvekan om att alla barn ska få känna sig speciella och önskade och få vara med i familjens dagliga liv och inte satta på undantag, som pojkarna som du berättar om eller min kompis.
Önskar dig en bra måndag
Kram
Reneth
Svar:
Oj, det gör ont i hjärtat om killen du berättar om hur han blev behandlad och inte sedd som de andra barnen.
Och att hans pappa och styvfaderns föräldrar inte brydde sig om honom.
Kan tänka mig han fick stora trauman i tonåren
och så sorgligt hur hans självförtroende knäcktes p.g.a detta.
Och den andra killen som var ensambarn
som verkligen skulle haft glädje av att träffat sin halvsyster.
Hur föräldrar kan säga att sådana saker inte angår ett barn...
Vilket det ju i allra högsta grad
och det är så hemskt när vuxna låter det som hänt gå ut över barnen.
Det är otroligt egoistiskt att inte tänka på att barn behöver sina syskon och släktingar,
vare sig de har samma pappa / föräldrar eller inte.
För en dag står barnen där ensamma när föräldrarna och äldre släktingarna gått bort,
och kanske då har ingen,
eftersom de vuxna har förstört förhållanden mellan syskonen.
Och / eller inte varit ärliga mot barnen.
Håller med om att ljuga om saker som man gjort i sitt liv är ingen bra lösning.
Det skapar misstroende som påverkar barnen mycket.
Och håller med om att ett barn som kommit till världen kan aldrig vara ett misstag.
Oavsett under vilka förhållanden de kommit till.
Tack för din långa och fina kommentar.
Stor kram tillbaks.
I vår familj har vi halvsyskon under åren skrattat o sagt att när pappa går bort får vi se hur många som kommer på begravningen...nu dog han för några år sedan och inga okända arvingar dök upp, bara vi fem som har samma pappa men tre olika mammor..
Men vi har ju känt till förhållandet sen barnsben och även fått umgås i viss mån.
Ha en fin ny vecka/Kram
Svar:
Vad bra att det har varit öppet hos er med hur det förhöll sig och att ni alla kunnat umgås.
Önskar dig också en fin vecka och kramar tillbaks.
