Poesibok 50-talet
När jag växte upp på 50-talet så fanns det små poesi-böcker som kompisar skrev i.
Och detta är den första jag fick när jag var 8-9 år gammal.
På första sidan, som jag visar här ovanför, så hade mamma skrivit små rader.
Som flera av er redan vet och som jag berättat om här i min blogg, så tillhörde mina föräldrar en pingstkyrka och det präglade det mamma skrev här på första sidan i min poesibok
Och bladen är ovanför är i slutet av denna min poesibok.
där mamma klistrat in en dikt av Maiken Ekman-Atterlöf, som var mycket känd inom pingstkyrkan.
Och mamma hade ritat och klistrat dit några små bokmärken och det ser så gulligt ut.
För mamma var jag nog den lilla blomman som det står i denna dikt,
och som mamma hade så stora förväntningar på, och önskade skydda på sitt sätt...
Jag blir rörd när jag läser detta nu, och om mammas känslor och önskningar för mig.
Men tyvärr så blev mycket så fel under min uppväxt bland annat p.g.a denna då extrema frikyrka,
som jag har berättat om förut här i min blogg.
Det var inte lätt alltid att vara den lilla blomman som det förväntades så mycket av.......
Som alltid skulle vara en solstråle, le och vara snäll och glad m.m.
Jag har berättat mera om detta i min kategori: Uppväxt frikyrkan, här i min blogg.
Men jag kan ändå känna ömhet och blir rörd när jag nu läser detta, även om det också gör ont att minnas.
Och detta är en del av mitt liv, och jag vill ändå inte vara utan minnena...
För vad är man utan sitt förflutna....
Hoppas jag kunnat gjort texten tydlig i mina bilder här så dikten går att läsa.
I nästa inlägg kommer jag att visa vad lekkompisar och klasskamrater skrivit här i min lilla diktbok.
Och säkert flera av er som växte upp på den tiden känner igen dessa poesiböcker och även flera av de små dikter som man ofta då skrev i dessa poesiböcker.
Jo visst hade jag det.. jag har kvar boken oxå, och brukar läsa ibland,,en vinröd bok...roligt för när jag läser om en viss tjej så kan jag se henne framför mig...Men tänk så ordentligt det var,,kommer oxå ihåg änglarna och sedan att man ofta gjorde en sådan vinranka och sedan skrev nedanför..Jag blir så nostalgisk när du skriver om sånt här,,jättekul..Mamma och pappa fick börja att skriva i boken,,.undrar just om de hade det i storstäderna...
ha det så bra...kramkramen till dig..
Nostalgi blev det när jag fick se poesiboken. Jag har kvar de två jag fick när jag var liten och det var jag samtidigt som du tycker jag mig ha förstått.
Min mor var också väldigt beskyddande och rädd om oss barn, i synnerhet mig som var flicka. Men hon hade ingen extrem religion att luta sig mot. Vi gick till vanliga kyrkan någon gång, mest för att far och jag sjöng i kyrkokören. Jag tror det kan vara väldigt tufft om religionen blir för sträng.
Det finns en möjlighet till försoning med dåliga minnen genom just insikten att det som gjordes, gjordes med mycket goda avsikter och utifrån vad som för tillfället förmåddes, samt ofta utifrån den tidens / omgivningens förväntningar.
Det är otroligt bra att ha sådana saker kvar. man har båda goda och dåliga minnen ..men många gånger så överväger de goda de dåliga ..om man låter dom göra det .. för visst är det mycket roligare att tänka på de goda saker som man har upplevt ihop:)
Vad fint du skriver! Jag känner så med dig även om mina föräldrar inte hade något kyrkligt så var dom jätte beskyddande så det blev fel!Visst har man många jobbiga känslor som jag alldrig kommer gå bort!
Många goa kramar och tack för att du delger oss allt du känner! Starkt tycker jag!
Kram igen Millan
Hade en minnebok som alla vänner skrev i. Den ligger i min sänglåda.
Säger natta nu. Kudden ropar och ögonen faller ihop.
Kram Synne.
Men så fint Inger! Din mamma ville dig bara väl där!
Jag tror jag är lite för ung för jag minns inte att vi hade poesiböcker, men mina arbetskamrater som nu är i pensionsåldern har många gånger pratat om dom!
Vilka skatter du har!
Kramen!
Ragnvi
Åhh jag minns de böckerna, det var ett barndomsminne som du plockade fram i mej nu :)
Jaaaaaaaaaaadå det gör jag.. hade en massa sånna där oxså.. Jag tror din lilla mamma menade så väl för sin lilla flicka, då hon skrev det där..
Kul du scannar in dina minnen så vi alla får ta del av dom:-)
Fin morgon och dag till dig Inger.. kram
å så rörande ..det trillar en liten tår här också...tänk att du har kvar boken ...förstår att du är rädd om den..jag hade också en sån men jag har inte mycket kvar från min barndom i form av saker...dessto mera minnen...det är så konstigt men när du skriver om din barndom och uppväxt så är det som om att jag läser ommig själv många gånger ..du sätter så bra ord på det hela...Kram och ha en fin dag idag trots att det är grått ute
Svar:
Kul att det är fler som känner igen dessa poesi-böcker.
Min lilla poesi-bok väcker många minnen från en svunnen tid
och det känns även som från en svunnen värld.
För det var ju som en annan värld att växa upp i denna extrema frikyrkliga miljö.
Men vare sig föräldrarna var religiösa eller inte inte
så är det kanske så som några skrivit att föräldrarna var mycket mera beskyddande på den tiden,
även överbeskyddande speciellt när det gällde flickor.
Och jag blir så rörd av detta som mamma skrivit i min poesi-bok
och ja, naturligtvis hon menade väl för sin lilla flicka.
Även om det var jobbigt många gånger för mig att leva upp till alla förväntningar.
och tyvärr mammas drömmar om sin flicka krossades när jag flyttade hemifrån och lämnade denna frikyrka.
Det känns ibland lite sorgligt att tänka på för mammas skull,
även om det var bra för mig att jag lyckades bryta mig loss.
Och jag tror att mamma aldrig riktigt släppte tanken och önskan om att jag skulle komma tillbaka till denna tro igen.
Tack mina vänner för alla kommentarer och önskar er alla en fin dag,
trots den massa snö som kommit på många platser i vårt avlånga land och ställt till med en del problem.
Kramar
Vilket fint minne du har kvar i denna poesibok.
jag har sparat en liknande poesibok från min mor.
Från den tiden hon var barn och växte upp i Tyskland. Där har hennes vänner skrivit dikter eller bara några rader. Klistrat in foton eller bokmärken och ibland ritat ngt oxå.
Kanske det var lika även i Tyskland på 50/60- talet
Vid tillälle kan jag ju visa boken i min blogg.
Önskar dig en fin Tisdag
Kramen
hejhej! ^^ allt bra? :) kommentera gärna mitt inlägg "Love oranges" och ställa en fråga till mig! då skulle du göra mig jätte glad! :D
kram
Härligt minne att ha kvar ! Kram !
Jag har minsann min gamla poesibok kvar ännu. Den är från 1952 och det var väldigt populärt då precis som du skriver.
Tack för din kommentar hos mig. Kul att du gillar mina headers. Kram Ingrid
Ja jag har också en gammal poesi bok. Det var poppis när man gick i skolan på 60-talet.
Jag får kanske leta upp den och se vad det står i den.
Ett bra tips.
Kram Ingrid
Otroligt vad mycket du har sparat från din barndom...! Själv har jag varit dålig på att spara tyvärr. Minns inte dessa poesiböcker...
Kramen
Jag har också en vacker poesibok men den är inte min utan min mammas.
Den första inslaget lyder så:
I ungdomens lyckliga dagar,
ett minne jag jifver åt dig
så vet jag du glömmer ej mig.
Till Agnes på födelsedagen den 8/3 1819.
Jag kan tro att det inte var så lätt alla gånger att växa upp i en extrem rörelse. Jag kan ju inte sätta mig in i nåt sånt som inte har dina upplevelser.
Jag hade ingen poesi bok men en massa andra minnen som jag bär på mig.
Stor kram till dig från mig & Kruse
Jag kommer ihåg att syrran hade en sådan poesibok, och så lät hon pappa skriva i den och han rimmade ju friskt och fick till en vers som var riktigt kul - men syrran blev nästan lite förtvivlad över den (så-å-å pinsam, tyckte hon!) så den sidan revs ut ur boken illa kvickt...! <:-)
jag föddes för sent, så jag kommer inte ihåg sånna böcker....
kul att du har kvar dina...för hur det är så tänker man på ett annat sätt när man blir vuxen....
Svar:
Jo, det är så mysigt att ha kvar denna poesibok
och jag hittade den bland mammas saker i hennes lägenhet.
Och det är tack vare mamma som jag har en hel del kvar från min barndom.
Mamma sparade nästan på allt
och synd att jag inte kunde ta med mig allt från hennes lägenhet.
Men jag är glad i alla fall över det jag kunde hämta.
Ser fram emot när du Anki, visar din poesiboken från din mor.
Det känns så mysigt att vi kan dela olika saker med varandra här i våra bloggar.
Tack för alla kommentarer och önskar er en fin fortsatt kväll.
*kramar:
