Att visa känslor - ömhet / minnen
Jag kan inte komma ihåg att mamma och pappa visade speciellt mycket känslor för varandra framför oss barn när jag växte upp
Och om pappa eventuellt höll om mamma så blev mamma generad
Jag själv kan tyvärr inte minnas kramar från pappa.....
säkert han älskade oss barn...men mycket handlade om vi motsvarade hans förväntningar på oss....
Och om det att visa känslor kommer jag även ihåg en gång när mina föräldrar var äldre
och mamma hade fylld jämna år och vi firade henne, och hon hade bl.a fått en guldklocka av pappa :-)
och pappa la armen om mamma och det kändes som om han på något demonstrativt sätt ville visa att hur mycket mamma betydder för honom,
Jag kommer ihåg att jag tittade lite undrande på honom, vet inte varför, och han drog generat undan armen från mamma
Själv upplevde jag det som lite obehagligt att han drog undan armen...förstår inte varför...
När jag var ung så hade jag ett förhållande med en kille som hade svårt att visa känslor och det var mera på hans villkor...
som t.ex. avsaknaden att visa ömhet eller ge en kram just när jag behövde det....
Och jag kände att jag aldrig riktigt dög och många gånger jämfördes jag med andra....
Vilket påminnde mig om när jag växte upp....och mitt behov att bli älskad oförbehållslöst.
Men sedan separerade jag från denne kille....eftersom jag klarade inte av detta förhållande känslomässigt och psykiskt.
Och även p.g.a att han var otrogen osv.
Detta var ett par små minnen som poppat upp och som jag inte kunde låta bli att skriva om
Det är svårt för en del att visa känslor och den äldre generationen hade nog inte så lätt för det. Vem vet, dina föräldrar kanske hade ett riktigt passionerat förhållande utan att de visade det för er barn.
Själv har jag varit bortskämd med en man som ständigt talade om hur mycket han älskade mig, så jag har nog varit priviligierad i det fallet.
Kram Ingrid
Det där med känslor och beröring är inte lätt. Jag tror att det var mycket mer tillknäppt förr. Nu är det OK att visa känslor och att hålla om varandra. Ett stort steg framåt tycker jag! Kramar
Ja så var det kanske svårt att visa sina känslor men jag tror det är bra att visa vad man känner både positiv och negativt.
Kram
Så olika vi människor är. Jag tycker som dig att jag känner ett obehag när någon inte visar sina känslor. Det kan var glädje omtanke ilska eller vad som helst. själv har jag lite för mycket av dem i och med min bipolära sjukdom. Alla känslor ligger utanpå och jag mår snabbt dåligt när det blir för mycket eller för lite.
Jag tycker om att läsa när du berör ämnen som många tycker är tabu
Det är starkt av dig
kram
Jag hade oxå en mor som hade svårt att visa känslor. Kramar fick vi nästan aldrig. Men däremot skulle vi ge en nattkram innan vi la oss, men det var liksom en befallning. Min mor visade heller inte oss att hon var ledsen. Vilket hon säkert var ofta då hon blev änka så tidigt med fyra mindre barn.Då klockan nu är rätt så mycket så säger jag natti,natti.
Kärlek, tillit, ömhet och förtroende kan vara så svårt att visa, men är ju så viktigt!!! Kram på dig, fina....
det är så svårt för en del att visa känslor jag är en väldigt känsloperson så mina barn får massor av kramar å pussar hoppas de känner att jag älskar dem, så sorgligt att en del inte visar sina barn det, kramen min goa vän
Det där känner jag igen. jag minns att jag såg mamma och pappa hålla handen en gång, men de visste inte att vi såg på. Ibland brukar jag krama pappa och han blir lika generad varje gång. Men jag brukar skratta åt honom och säga till honom att alla behöver en kram ibland, även du.
Jag har alltid kramats mycket och mina barn är väldigt kramiga som tur är.
Kram till dig
Så fint berättat Inger! Nu vill jag välkomna dig in till min blogg igen. Kram!
Det är alltid spännande att ta del av dina minnen, både för att de är personliga men också för att de berättar något om tiden vi växte upp i. På 50-talet var det inte vanligt att det visades fysisk ömhet, vare sig inom familjer eller offentligt. Det kramades helt enkelt inte, utan sånt skulle ske mellan två personer bakom lykta dörrar. Jag hade länge svårt för det här spontana kramandet som vi gärna ägnar oss åt numera, både inom och utom familjen, men trivs till slut med det och har gjort det till mitt.
Svar:
Det känns så fint att kunna dela med mig av olika saker, tankar, minnen osv. här i min lilla blogg
och jag blir så glad över det ni delar med er av i era kommentarer....
det är så roligt att blogga och det ger så mycket
Jo, det är nog så att föräldrar i den äldre generationen, och under den tid jag växte upp ( 50 och 60-talet ),
inte visade sina känslor så öppet gentemot varandra
Skönt att det har förändrats...
för jag tror det är viktigt för barnen att se att sina föräldrar älskar varandra och visar det
det påverkar nog också barnens förhållanden när de blir äldre...
Och hur mycket kärklek och ömhet ett barn får när det växer upp betyder mycket också
Speciellt att få bli älskad oförbehållsamt....
tack mina kära vänner för alla kommentarer och kramar tillbaks
Jag har inget minne av att mina föräldrar visade nån ömhet gentemot varandra utåt. Men däremot blev vi två systrar väldigt ofta omkramade och jag kan nog säga att jag hade en lycklig barndom. Som tonåring har man klart andra värderingar, men i grund och botten kändes det tryggt. Kram
min pappa har också haft det svårt med att visa känslor
har du något tips om vad jag kan ändra/förbättra på min design? :)
Inte var det så mycket kramande i min familj. Jo. min mamma var kärvänlig i motsats till min stränge far som var tjugo år äldre än mor. Tur att vi var många syskon som kramades och kivades och på så sett fick vi utlopp för våra känslor. Visst har det hänt en hel del tycker jag och idag kramas det och vi vågar visa känslor på ett helt annat sätt.
Tack för ett fint inlägg.
Varma kramar, Sylvia
Ja det är väl tyvärr så att en del har svårt att visa känslor. Kramar behöver vi många varje dag för att vi ska må bra!
endel har välldigt svårt visa känslor
kram !!hoppas du har en bra torsdag nu=)
Svar:
Jo, det är nog så att män har det lite svårare att visa känslor....speciellt förr...
men nuförtiden så gör de nog det mera...och det är så skönt att det blivit bättre med det
det måste ju vara skönt för männen också att kunna få göra det.
Och ja, att visa känslor och ömhet, och ge varandra kramar är ju så viktigt......och gör att vi mår bra.
Ha det så gott mina vänner och kramar tillbaks
