Könsroller förr / konflikter m.m.
Fortsätter från mitt föregående inlägg att berätta hur en del saker var när jag växte upp.
Könsrollerna mellan mina föräldrar var tydliga
pappa jobbade och hade hand om ekonomi, och mamma hade hand om hemmet och oss fyra barn
Detta var på 50 och 60 - talet, och även senare
men när mamma fick egen ålders-pension försökte hon ändra på detta och vara med och bestämma över ekonomin.
Det fanns även slitningar mellan mina föräldrar när jag växte upp, även om de försökte dölja det,
men i en liten lägenhet med fyra barn var det ju svårt att göra det.
Många gånger var det bråk om pengar när mamma behövde extra för t.ex. oss barn, eller att pappa inte förstod vad något kostade,
och mamma redovisade allt med kvitton...även på matköp.
Mamma och även vi barn, fick ofta även "tassa på tå" eftersom pappa hade ett humör som kunde bryta ut om han inte gillade något
Resultatet av dessa upplevelser blev att jag har alltid känt mig avskräckt för att få det så jobbigt som mamma hade det
så jag har alltid sett till att ha en egen ekonomi och att lägenheten har varit i mitt namn m.m.
då tanken på att vara beroende av en man, har gjort mig helt skräckslagen, och aldrig jag skulle offra mig för en man....
vilket mamma i praktiken gjorde
för hänsynen till pappa gick oftast först, och även före min mammas egna behov.
Jag kan i "backspegeln" se att många dessa saker har påverkat mitt liv en del, men som tur är så blev synen annorlunda när det gäller könsroller...speciellt från 70-talet,
Man behövde inte längre stanna kvar i ett dåligt förhållande, och det var ingen skam längre att vara ensamstående eller ogift med barn
Och som kvinna man kunde försörja sig själv.....så skönt att tiderna förändrats.
Det blev åter igen lite tillbakablickar och funderingar och jag kan ju inte låta bli att berätta...
En del av det "typiska" könsrollsmönstret lever tyvärr kvar, men det är riktigt skönt att det har blivit så fritt som det är ändå. Vi har rätt att rösta, rätt att ärva, rätt till arbete, rätt till egna pengar o.s.v. Tänk att det finns länder där kvinnor inte har detta än :-(
Yngre män är mer beredda att ta samma ansvar för barnen som mamman än det var när jag var barn. Det tycker jag är en stor fördel. I och för sig är det ju helt nödvändigt när båda föräldrarna jobbar. Att ha en egen ekonomi borde vara en mänsklig rättighet. Aldrig i livet att jag skulle låta nån annan styra över min pengar. Kram
Hemskt, men allra hemskat tycker jag det är att barn blir så präglade av sina föräldrar. Att en tuff uppväxt följers i hela livet. För det förstår jag din gjort. När jag läser hos dig, vilket jag tycker är otroligt intressant, så blir de en annan värld för mig, en värld jag aldrig sett. Jag växte ju upp på ett helt annat sätt, på ett mycket bra sätt. Tur för Er barn ni hade er mamma o att du lyckades bryta dig ur detta en dag. Framför allt är jag glad att du inte blev som din pappa, vilket jag antar händer också, att barnen blir lika dana.
Kramiz på dig. Så kul du berättar:)
Tack så mycket för din kommentar den värmde som vanligt! Tack för att du tog dig tid att skriva alla rader till mig!du är en fin människa! När jag läser ditt inlägg är det som att det är min uppväxt, mina tankar! Massa kramar
ja, det är tur att det inte är så idag, ha en fin dag nu
Jag känner igen det där när jag pratar med min gene mamma .
Det är ju inte riktigt klokt när man tänker på det.
Men jag vet ju att det går frammåt och som du säger i bland kan man inte låta bli att låta minnena föda.
Stor kram till dig och en trevlig helg.
Tack för gratulationen till sonen min.
Kan tänka mig att många hade det så. Min mamma var också hemma med oss barn tills jag började sjua, då jobbade hon var annan vecka mellan 16,00 och 22.00. Vi barn trodde pappa skulle bli glad då mamma skulle bli delaktig i ekonomin, men inte han blev skit arg. Vi fattade ingenting, men mamma gav inte vika trots pappas beteende. Jag är stolt över min mamma som stod på sig, skaffade körkort och bil och egen ekonomi. Jag brukar skoja med pappa om detta, nu bara skrattar han åt det medan mamma skakar på huvudet.
Fredagskramen
Jag tror, eller rättare sagt jag vet att miljöarvet är stort. Vi tar in så mycket dom första åren och det är till stor del grunden till den vi så småningom blir! Självklart spelar mycket annat in också. Ha en fin helg! Kram
Visst var det annorlunda. Jag har liknande minnen från den tiden. Jag tror många som var barn då bär med sig en del i ryggsäcken. just det här att vara Pippi Långstrump. Man ska alltid klara sig själv och tyvärr vill man inte gärna ta mot hjälp fast det är omtanke från givaren. Jag brukar säga att vi är lite skadeskjutna. Man får glädjas åt att andra generationer har ett annat sätt att se på livet.
Ha en fin lördag
Kram
Svar:
Så roligt det är att få dela med sig av olika saker i bloggen
Och alla intressanta kommentarer och det ni delar med er av också
Ja, en del av det jag berättade om var nog ganska vanligt på den tiden med könsrollerna, ekonomin osv
jag tänker ofta på hur mycket min mamma fick offra...
och på den tiden var det många gånger ganska svårt att skilja sig, både på grund av samhällets tryck, och även på grunda av ekomiska orsaker
och ja, visst är det så att i mycket man präglas av sina föräldrar och man reagerar olika på sin uppväxt.
Liknande mönster kan upprepas eller också så slår man sig helt fri och det kan bli helt tvärtom
Ja, Lisbeth kanske det är så att många som var barn på den tiden blev lite skadeskjutna...intressanta tankar...
Åter igen tack mina vänner för alla kommentarer och stora kramar tillbaks
Det är många som förfasar sig över skilsmässor. Men det alternativ som var det enda möjliga på femtiotalet var förfärligt; kvinnor tvingades stanna kvar i äktenskap med män som våldtog dem (ej straffbart på den tiden), söp upp alla pengarna, misshandlade både fru och barn men svårt att bevisa. Kvinnorna var ofta utan egen inkomst, eget lägenhetskontrakt, eget körkort, bil, yrkesutbildning osv. Vi har svårt att föreställa oss det idag. Det har ändå hänt mycket på den ett halvt sekel.
Titta in i min blogg och hjälp till
Vilken tur att det har blivit en stor förändring familjeliven idag som idag är. Tänk ändå hur mycket mannen bestämde förr i en familj. Vad var det egentligen som gjorde att en man hade mer förstånd gällande det ekonomiska förr?
Varför inte en kvinna? Nej för på den tiden
ansågs hon lite mindre vetande. Tror nog det var frun i hushållet som hade störst koll på alla utgifter. Min pappa när han kom hem med sin löning gav han det mesta till mamma för det var ändå hon som skulle skriva inköpslist till allt som skulle handlas hem och det övriga också. Nej då min pappa var ingen toffel, han hade bara ett mordent tänkande
i förhållande till vad de flesta hade. Det där med egen ekonomi har jag också alltid sett till att har, beroende av en man bevare mig väl. Tänk så viktiga dem skulle känna sig, och gör också för den delen.
Oavsett hur ett äktenskap var blev förr fanns inte ordet skilsmässa med i bilden. Så hemsk att behöva leva och inte känna glädje och annat i det äktenskap som ingicks förr, som med tiden blev allt
ohållbart men utåt sett skulle det verka så bra allting. Är glad att mina föräldrar hade det så bra. Jag minns hur mina föräldrar höll om varandra under min uppväxt.
Kram från mig och ett vintervitt landskap.
Tur att mycket förändras till det positiva.
Ha en bra dag.
Jag vet att det var så i många hem men hos oss gjorde min pappa lika mycket som mamma av alla sysslor och det var väldigt ovanligt. Visst bråkade dom men om helt andra saker. Min mamma arbetade rätt mycket när vi var små så pappa tog hand om oss lika mycket. Det var ju även så att allt tystades ner på den tiden och man fick inte fråga om saker därför sitter man här nu och tycker inte att man känner sina föräldrar riktigt på djupet utan lite ytligt. Min pappa hade också ett hett humör och temperament så man aktade sin tunga. Ja du på det viset är det skönt att tiderna förändrats än om jag själv har erfarenhet av att mina föräldrar tyckte att vi skulle komma ut och försörja oss själva och inte vara beroende av andra. Jag vet ju ändå hur den gängse normen var.
Tack för att du delade med dig. Du uttrycker dig så bra.
Ha en fin lördag
kram
Svar:
Jo, tyvärr det var mycket så förr att kvinnan inte kunde skilja sig även om hon levde i ett svårt äktenskap
utan var tvugna att "bita ihop" som mamma brukade säga.
Fast mamma sa aldrig något om att hon ville skilja sig.....
det var nog mera så att hon inte ville erkänna det...
kanske det också skulle i så fall kännas som ett nederlag för henne.....
jag anade lite av detta under sista åren med mamma
men priset blev högt....
Men jag märkte hur mamma blommade upp efter att pappa dog.
och hon sa även ett par gånger att om pappa levt skulle min mamma och jag inte haft chansen att komma närmare varandra under de sista åren
Om det hade varit nu så tror jag att mina föräldrar och även vi barn hade mått bättre om de skiljt sig och separerat.
Men det var andra tider då....och hur omgivningen tyckte och tänkte spelade också stor roll...
Så man visade en fasad utåt...
Och samma som du Wiper berättade så på den tiden tystades mycket ner, och man kunde ofta inte fråga om saker och ting
och känner igen detta att jag inte kände mina föräldrar på djupet....
Det var under sista åren jag fick med mamma som jag lärde känna henne mera och som en person och som kvinna
och jag är så tacksam för de 4 sista åren jag fick med min lilla mamma
Åter igen tack mina vänner för alla kommentarer och kramar tillbaks
Ja det är ju en väldans tur att det går åt rätt håll kan man väl säga ;) Kram
Ja Inger det var nog mycket så när vi var barn.
läste även ditt tidigare inlägg, där din pappa hade svårt att visa känslor..det är ju sorgligt när det är så.kan det bero på att ni var med i kyrkan.
Sedan detta att det var papporna som hade det mesta av det ek. ansvaret, så var det hos oss oxå. Mamma fick be om allt..Matpengar kunde inte pappa förstå att det gick åt så mycket...
Sedan visade både mamma och pappa mycket kärlek till varandra och till oss barn.Så man kände ju sig omtyckt. Men man fick ju sällan beröm och man fick inte säga att man gjort något bra...eget beröm luktar illa osv...det var en annan tid.. Det blev ju bättre när mamma kom ut och började jobba när vi blev lite större. Men det var nog inget konstigt på 50-talet. Tur att båda jobbar och tjänar pengar idag.ja här kan man skriva hur mycket som helst..
Intressant inlägg...
Men nu får vi bara tänka tillbaka och tänka att det var lite tokigt..papporna visste nog inte bättre då. De var nog lite trögare än mammorna tror jag..
Men jag älskade båda, även om mamma var hur underbar som helst,, saknaden är stor idag..
kramen till dig nästan min barndomsgranne...
Det är lite kul tycker jag..
Du gör så fina animeringar som du använder överst i dina inlägg! Riktigt tjusigt! Kramar
Svar:
Jo, Inger det kommer jag också ihåg att man fick inte ge sig själv beröm....och tycka att man själv var duktig.
Så det var beröm och bekräftelse från andra som gällde....och även kritik....
Som jag upplevde det, så var det inte så bra alla gånger att det var så.
Min mamma hade gått på sjuksköterskeskola innan hon träffade pappa, men tror inte hon blev färdig sjuksköterska
och sedan hade hon även några korttidsjobb.
Men efter att hon fick mig och sedan mina 3 syskon, så var hon hemmafru,
och började aldrig jobba igen
och tänk att det var så i många familjer att pappan hade hand om ekonomin och bestämde
de förstod nog inte det att vara hemma och ha familj och barn var ett jobb också,
och mammorna var ju aldrig lediga utan det var dygnet runt
medan mannen, åtminstone som det var hos oss, att han förväntade sig att middagen skulle vara klar när han kom hem från jobbet,
och att han sedan behövde vila....så då fick vi tassa på tå :-)
Vad skönt att detta har förändrats nu....
och att mannen och kvinnan är mera jämställda, och båda tar del i hemmets sysslor och om barnen
Åter igen, tack för alla kommentarer
och kramar tillbaks
