Första gången jag dansade
Som jag redan skrivit om förut i min blogg är jag uppväxt i en ganska extrem frikyrka där de flesta s.k. "världsliga nöjen" ansågs syndiga.
Och bland dem var dans, vilket de ansåg förleda ungdomar in på dåliga vägar och frestelser ;-)
Men när jag efter att gått färdig två år på en frikyrklig folkhögskola här i Stockholm på Ekerö, så stannade jag kvar i Stockholm, eftersom jag inte ville återvända hem.
Detta var år 1970.
Och jag hade börjat frigöra mig ordentligt från denna frikyrka ( Pingstkyrkan ) och gick på bio för första gången när jag var 20 år gammal tillsammans med en kompis som också lämnat denna frikyrka.
Och ganska snart började jag följa med min kompis ut för att dansa, och vi gick bl.a till ett ställe som hette Malmen här i Stockholm.
Kommer så väl ihåg första gången vi gick dit. Är ett minne för livet.
Jag hade aldrig förut tagit ett enda danssteg i hela mitt liv så jag var lite nervös i början, men blev väl lite modigare efter ett glas vin ;-)
Och oj, vad jag dansade, hela natten från ca. 22.00 till småtimmarna, blev uppvaktad och kände mig som en prinsessa.
Måste ha rytmen i kroppen, eftersom jag faktiskt dansade ;-)
Men jag fick lite hjälp på traven av en kille där som lärde mig steg, och jag hakade tydligen på snabbt, och oj så roligt jag hade det.
Jag kommer också så väl ihåg kläderna jag hade som jag köpt innan, som bestod av en tegelröd kort kjol, och en svart blus i nylon med mönster och knytband i linningen och i ärmarna.
Kommer ihåg hur fin jag kände mig, och önskar jag hade ett foto.
Jag har alltid gillat att dansa, men den kvällen minns jag speciellt.
Vi var sedan ute ofta och dansade på olika ställen som Malmen, Göta källare, Lorry plus ett par andra ställen som jag inte kommer ihåg namnet på, men som låg bredvid varandra.
Dit gick vi inte så ofta, då det var mera äldre människor där och blev för oss ungdomar lite för tråkig musik och dans.
Men vi gick dit som en nödlösning om vi var för sent ute, och det var fullt på de andra ställena.
Vi var ganska mycket ute och roade oss, och jag frigorde mig ordentligt ;-) från den strikta religiösa uppfostran jag haft.
Och kul hade vi. Vilka minnen...
Va kul berättelse:-) Visst minns jag oxså.. älskade att dansa och vi gjorde det ofta.
Men vad sa dina föräldrar.. godtog dom dig sedan.. eller pratade du inte om det för dom kanske?
Ja du som du ser är jag tillbaka nu och du kan läsa om min fadäs på Kafferasten..
Tack för du bryr dig Inger..
Kramar
Tack än en gång att du delar med dig av dina minnen. Bloggen blir ett sätt för dig att skriva ner berättelser från din tid. Måste vara kul att ha det nedskrivet och bra för dina nära och kära som kan ta del av dina berättelser och få veta lite merom dig. Ha en skön lördag! Ps.Jag håller på och gör julgodis. Mums! Ds
ja du och jag som är uppväxta i samma miljö känner igen oss i så mycket som jag tror mång ahr svårt att sätta sig in i.
Visst minns man första gången man var ute på så syndiga ställen ...jag kommer så väl ihåg känslan och inte kunde jag dansa heller...
Du har ett julkort hos mig...
Det var sannerligen en frigörelse! Men så kul att läsa om det *L*
Svar:
Det känns så mysigt att kunna dela med mig även av delar av mitt liv här i min blogg.
Och ja, Ulla, det blir ett sätt för mig att skriva ner olika saker och på det sättet det även går att lära känna mig mera.
Nej, Pialotta, jag berättade inte för föräldrarna, för jag visste ju hur de skulle reagera ;-)
Men nog började de att förstå att deras flicka hade börjat frigöra sig på riktigt, och det var ingenting de kunde göra åt det....;-)
Det är så kul Britten, att du och jag är uppväxt i likadana miljöer, och ja, säkert en del kan låta konstigt för de som inte känner till hur det var.
Oj, julkort till mig,vad trevligt...jag kommer och kikar..
Jo, Mia, jag frigjorde mig ordentligt ;-) och kul du tycker det är intressant att läsa om.
Önskar er alla en fin fortsatt lördag och helg.
Kramar tillbaks
Yes, dans det var ju livet det se. Jag började dansa redan när jag var 16 år, det var då de öppnade Cupolen i Linköping, bredvid Folkets Park, kommer du kanske ihåg, Där var jag varenda lördag. Men mina föräldrar visste förstås, de tyckte själva om att dansa, även att de trodde på Gud...Men inte frireligiösa. Ja där tilbringade jag nästan alla lördagar. Man kände ju till de olika orkestrarna som kom. Men det var ju inte så syndigt, för det var ganska ung publik, nästan ingen drack alkohol. Man drack Zingo, som nyss kommit.Jo, man smygrökte,Minden. hihihi
Ja man hade kul utan alkohol, på den tiden. .
Ett härligt tema du tog upp idag. I love dance.
Ha en jättefin jul!
Stor Kram
Jag glömde fråga, var det du som dansade på bilden.
Ni dansade kanske discodans. Jag dansade pardans, foxtrot, vals, bugg och twist...
Här finns mycket att berätta hihihi
Så kul att du delar med dig. Det var starkt av dig och göra lite som du ville och ut tilldansgolvet.
Jag sa ifrån mina föräldrar genom att flytta till Sverigen med en resväska. Jag var trött på och höra alla deras krav osv...
Jag tycker att det är jätte kul och dansa. Fast det är för få bra dansställen här i "min" lilla stad. Kram
Vilken härlig berättelse!
Ja, dansat har man gjort oändligt många turer, är man född i dansbandslandskapet Värmland då får man musiken med modersmjölken, men tyvärr inte dansstegen. Minns hur min mor lärde mig och min storebror att dansa gitterbugg för det var hon och min moster specialister på. åh det är kul att minnsa tillbaka, Tack för det. Önskar dig en riktigt God Jul. Kramar Lifetime
Svar:
Blir så glad över att ni tycker det är intressant det jag berättar om och det är ju så kul att göra det.
Och dans har jag alltid tyckt mycket om alltsedan jag började dansa och dansade de flesta olika sorters danser och även disco.
Sedan kom jag i kontakt med latiamerikansk musik och dans, som hamnade bland mina favoriter.
Och ja, Inger, jag hörde talas om Cupolen och Folkets park i Linköping. Men dit fick jag inte gå ;-)
Men det var nog mest de frireligiösa som tyckte allt sådant var syndigt.
Vanliga religiösa, som trodde på Gud, hade nog en mera öppen inställning att det var ok att roa sig och ha trevligt.
Nej det är inte jag som dansar på bilden ;-) Hittade bilden på Blingee,com där jag ibland gör bilder till mina inlägg när jag inte lyckas göra egna som passar.
Ja, Carola ibland blir man tvungen att göra drastiska saker för att få leva sitt eget liv och må bra.
Själv flyttade jag hit till Stockholm av den orsaken.
Tänker fortfarande med rysning på hur mitt liv skulle ha varit om jag stannat kvar, och speciellt om jag stannat kvar i detta extrema frireligiösa tänkandet och grubblandet.
Vad mysigt som du Lifetime berättar, hur din mor lärde dig och din bror att dansa.
Och det måste ha varit jätte-roligt att växa upp med dansband och musik.
Önskar er alla en fin fortsatt lördags-kväll.
Och God Jul och kramar tillbaka.
Hej Inger!
Du har alltid så mycket trevligt att berätta.
Tittar in till dig så här på nattkröken för att önska God Jul! Kram Ingrid
Hallå där lella Inger.. så du shakar på ännu i dina gömmor.. ja det där är säkert bra innan julskinkan sätter fart på fläsket:-)
Kommer inom som hastigast och önskar dig en trevlig Julafton med allt som är då.. vi hörs säkert här i dagarna.. jag kan inte hålla mig från bloggbladen, även om det blivit liten aning mindre nu.. jag har fått lite mer spring i fötterna här hemma ( andra har oxså behövt min hjälp).. jag tar mitt till sist, men jag hinner ändå:-) I kväll blir det griljering, Jansons och tomtegröten som ska förgylla tillvaron:-)
Gran har vi inre detta år men en kanonfin kvistbelysning som jag köpt samt naturens egne furukvistar..
Ha de gott o Go Jul på dig .. Kram
Efter dagens bestyr sitter jag en stund vid datorn för att koppla av...och tittar in för att önska dig en härlig Julehelg!
Dans skulle jag kunna skriva en hel roman om, "blink", pappa hade dansorkester när jag var barn, och jag fick ibland hoppa in som vokalist när den ordinarie var sjuk...tyvärr tillät inte mamma att jag rände runt på folkparkerna i så unga år, hon tyckte skolan skulle komma först. Och det var väl rätt och riktigt förstås
Kramen
Svar:
Jag blir så glad Ingrid att du tycker om det jag berättar.
Och samma som du Pialotta, så kan jag heller inte hålla mig borta från bloggen, fast det är jultider ;-)
Kan tänka mig Paula att du har mycket att berätta om. Kanske du gör det så småningom i bloggen ?
Måste ha varit kul med en pappa som hade dansorkester och att du fick hoppa in som vokalist.
Önskar er alla en riktigt God Jul och kramar tillbaks.
