70-tals Nostalgi - cafeér då m.m.


Minnen dyker upp då och då för mig från 70-talet, som för mig var en speciell tid.

Jag hade flyttat hemifrån, frigjort mig och även från den strikta frikyrkan jag var uppväxt i.
För mig det var ett frihetens årtal.
Jag har berättat en hel del om min uppväxt här i min blogg

Igår såg jag ett program på TV om kaffe och kafeer.
och det fick mig att minnas kafeér som fanns på 70-talet här i Stockholm

Jag kommer speciellt ihåg ett som fanns nära plattan på Sergels torg, där Hennes & Mauritz är nu.
Kommer inte ihåg vad det hette,
men det var ganska stort och det gick alltid att hitta en egen ostörd plats att sitta och fika och läsa eller skriva,
eller bara sitta och fundera.

Och i Kulturhuset fanns på nedre plan en kafeteria där vi var en grupp ungdomar som ofta samlades för att sitta och prata och diskutera olika saker

Kommer ihåg att jag tyckte de hade så goda ostsmörgåsar, och vi satt där ofta länge och tog en påtår och en till smörgås.
Ofta återkom vi där ett par gånger om dagen, och det var så kul.

Det var även mycket billigare att fika då. Nu skulle man inte ha råd att fika ute så ofta som man kunde då.

Nuförtiden..speciellt i centrum så är det svårt att hitta cafeér osv. där man kan sitta lite avskilt, eller i en grupp och kunna sitta länge..
det är ofta så stressigt och man kan inte sitta hur länge som helst...

Samma gällde t.ex. Mc Donalds restauranger på den tiden.

T.ex. den som finns längst ner på Kungsgatan här i Stockholm,
som såg mycket annorlunda ut då, med en lite gammaldags inredning...men oj...vad den var mysig tycker jag.
Dit älskade jag också att att gå...

Men nuförtiden ser alla Mc Donalds restauranger ungefär likadana ut.

Och på den tiden var det inte lika mycket stress, och inte dessa stora affärscentrum som finns nu
och det var ett lugnare tempo,

Visst var den tiden inte helt bekymmersfri,
men jag känner att man tog dagen mera som den kom, utan att oroa sig alltför mycket för saker och ting.

Man levde mera i nuet...och njöt mera av enkla ting i livet och utan den stress som oftast finns idag, och man tog dagen som den kom

Detta blev mina små rader idag och öskar er alla en fin ny vecka som börjat


70-talet - simning m.m.

Av någon orsak kom jag att tänka på hur mycket jag simmade förr t.ex. på 70-talet.
Jag har alltid tyckt om att simma

och jag och min kille brukade gå till simhallen vid Medborgarplatsen här i Stockholm och ibland flera gånger i veckan.
( den heter nu Forsgrenska badet )

Och jag kommer också ihåg att man kunde där låna baddräkt och simmössa och även simglasögon.

Så om vi var i stan och kände för att gå och simma och inte hade någon baddräkt med mig, så gick det att låna där
Tror inte man kan göra det nu ?

Jag brukade ofta simma en kilometer, d.v.s jag räknade längderna jag simmade i simhallen.
Vilken bra kondition jag hade då.

Och efteråt var det så mysigt att sitta och fika en trappa upp, med utsikt över simhallen, och med en kopp kaffe och en smörgås.

Jag simmade även när jag var gravid och till och med i åttonde månaden.
Men sedan slutade jag för det blev för jobbigt.


Vilka priser det även var på den tiden att besöka simhallar.

Tyvärr kommer jag inte ihåg vad det kostade då,
men vi hade råd att gå dit flera gånger i veckan trots att vi inte hade fast jobb eller levde på studielån.

Och råd hade vi även med att fika varje dag och även biobesök, ibland några gånger i veckan.

Förstår fortfarande inte hur vi fick pengarna att räcka...helt otroligt när jag tänker på det nu.

Men allt var bra mycket billigare då.

Roliga minnen !

Nostalgi 70-talet - låten Bus Stop av the Hollies


Den här låten: Bus Stop av the Hollies hörde jag på radio för någon dag sedan,

och kommer ihåg att jag lyssnade mycket på den i början av 70-talet när jag träffat min första kärlek
som jag berättat om i min kategori: Kärlek - Minnen - Dikter

Och sången väcker många minnen.....då vi lyssnade till den ofta tillsammans.

När jag då jobbade i England och min kille också kom dit, och vi träffades inne i London,
så följde han mig alltid till bussen som skulle ta mig hem dit jag bodde och jobbade.

Och vi stod där och kysstes, och även missade en del bussar därför ;-)
Tills jag var tvungen att ta den sista bussen hem för natten.

Vilken tid det var, och önskar många gånger jag kunde förflyttas dit, åtminstone för en stund.

Sedan att min kille och jag gick skilda vägar gjorde ont under en lång tid, och tråkiga saker hände.

Men trots allt så skulle jag inte vilja vara utan denna period i mitt liv.

Mina första jobb på 60 och 70 talet

Kommer ihåg mina första jobb på 60 och 70 talet.

När jag var 16-17 år gammal i slutet av 60-talet, så var mina första jobb som barnflicka en sommar och även ett tag efter att jag slutat skolan.

Jag kommer speciellt ihåg en familj jag jobbade hos,
där jag fick börja tidigt på morgonen innan familjen steg upp för att göra frukost till dem.
Sedan tog jag hand om deras två barn,
men fick även ta hand om viss städning och laga mat och även middagen när föräldrarna kom hem på eftermiddagen.
Och för det fick jag 200 kronor i månaden ;-)
 
I början av 70-talet gick jag på ett vuxengymnasium och försökte dryga ut min ekonomi med extra jobb.
( då var studielånet ca. 3000 kronor per termin )

Bl.a jobbade jag en gång på en plats med att rulla ihop jul- och presentpapper som sedan gick ut till butikerna.
Men usch vilket enformigt jobb det var att stå hela dagarna och bara rulla papper...
jag fick riktig ångest av det....

Jag hade också ett  jobb på ett ställe där man passade maskiner som plastade in buntar med olika tidningar så de senare kunde fraktas till olika platser för att säljas.
Det jobbet skedde kvällstid,
och man kunde komma dit när man behövde pengar
och fick ett hålkort att stämpla in och sedan ut efter arbetspasset och fick sedan pengarna / en hundralapp i handen.
Men det var inte alltid det fanns jobb där, eftersom ibland hade de tillräckligt med folk.
Kul minnen....

När jag sedan 1974 fick ett fast jobb på dåvarande Postgirot så var jag så lycklig,
speciellt som jag blivit mamma och var ensamstående.

Kommer ihåg när jag sökte jobbet där och jag gick dit och fick fylla i en förtryckt arbetsansökan, och sedan fick jag svar om någon dag.

Detta blev ännu ett litet nostalgi-inlägg och det är  kul att ibland tänka på hur det var på den tiden,
och hur mycket som har förändrats efter det.    

Pass 70-talet m.m.



Jag hittade idag ett pass som jag skaffade i början av 70-talet då jag var 25 år gammal,  när jag åkte till Grekland tillsammans med en kompis.

Då såg passen ganska annorlunda ut och det är också kul att se fotot av hur jag såg ut då.

Nu finns tydligen olika sorters pass också och säkert kostar de mera att skaffa nu.
( jag har inte rest på ett tag )
Då på 70-talet så kostade det 50 kronor att skaffa ett pass.

Ser också på mitt pass att jag är 157 cm lång ;-)
Jag hade faktiskt glömt hur lång / kort jag är :-D
Antar att jag har samma längd nu :-D

Tidigare idag när jag skulle scanna in passet, så funkade inte min skrivare / scanner, och jag blev lite ledsen...

Jag kollade alla sladdarna i datorn, försökte göra en felsökning med det gick inte att sätta på scannern.
Så jag gav upp.
Men någon timme senare när jag testade igen, så vips....så funkade den.
Mysko...

Annars mår jag lite bättre från vårtröttheten eller vad det nu är.
Vet att man även kan drabbas av  vårdeppression och kanske är det som drabbat mig lite.
Men det går nog över snart, och jag börjar bli lite piggare nu.

Och det är idag  fint och soligt väder igen, och oj så allt slår ut i rasande fart nu.
Man märker hur mycket som händer i naturen från dag till dag,
och här kan jag också se att på vissa träd börjar löven att spricka ut.

Underbara tider som väntar.
 
Hoppas ni också har fint och härligt vårväder.
 Stor kram till er alla.

Diskoteks-nostalgi 70-talet

Förra natten var åter igen en sådan natt då jag inte kunde sova

Och jag satte på radion och fick höra en discolåt från slutet av 70-talet  ( tror jag ) som väckte en massa minnen.
Det var låten " Yes sir I can Boogie" av Baccara.

Och jag hittade nu den på Youtube.


 

Och när jag tittade efter denna sång och video så hittade jag också en annan välkänd låt av Tina Charles från den tiden,
och sången: " I love to Love"



 
Oj vilka minnen som kom över mig, och jag minns hur mycket jag dansade till dessa låtar i slutet av 70-talet,
både hemma med min dåvarande man,
och även ute på diskotek tillsammans med min syster.

Jag riktigt ryser av nostalgi....  ;-)
Och att sedan se och minnas de kläder man hade då.

Säkert det är fler som kommer ihåg dessa låtar och har dansat till dem ?

Klämd tumme


Jag har förut i ett inlägg berättat lite om när jag var gravid och jobbade som hjälpkonduktör på Roslagsbanan här i Stockholm i början av 70-talet.
Jag berättar om det här:

http://ingermaryissa1.blogg.se/2007/december/nar-jag-var-gravid-pa-70-talet.html

På den tiden tillhörde Roslagsbanan SJ, och det var äldre tåg som kördes då,
och jag gick ofta från vagn till vagn för att sälja biljetter vid av och påstigningar.

För att komma in i varje vagn använde jag en speciell nyckel för att öppna de tunga skjutdörrarna mellan vagnarna.

Men en gång hände en olycka,
och det var när jag öppnade en dörr, och tåget krängde till, och jag råkade ha tummen ivägen
och den tunga tågdörren sköts igen med min tumme som satt fast.

Vilken tur att jag hade nyckeln, och hade sinnesnärvaro nog att kunna låsa upp och sedan dra ut min stackars tumme.
Och den såg inte rolig ut och den blödde ordentligt.

Detta hände på natten och det fanns bara jag och tågföraren i det långa tåget, förutom några få passagerare, 
så jag fick promenera genom alla vagnarna fram till honom för att tala om vad som hänt.

Trots att det gjorde ont och det blödde så lyckades jag promenera genom alla vagnarna,
låsa upp dörrarna emellan dem och kom till slut fram till föraren.
Och han ringde nästa station och de körde mig till sjukhus.

Jag hade som tur var inte brutit tummen, men att det blivit en spricka i den och nageln var i småbitar så den fick de plocka bort,
och så blev det lite sjukskrivning.

Nu efteråt kan jag inte låta bli att skratta åt det hela. 

Mig höggravid,
med kondukörsväskan på den stora magen,
fastnar med tummen i dörren,
låser upp dörren för att bli fri,
och promenerar genom alla vagnarna,
låser upp dörrarna emellan dem med min blödande tumme för att komma fram till han som körde tåget...

Det fanns en och annan passagerare som stirrade undrande,  även om jag försökte dölja så gott jag kunde vad som hänt.
För lite genant kändes det.......

Tycker själv det var ganska tufft gjort.
men när jag äntligen kom fram till tågföraren så kände jag mig ganska liten och ynklig och tårarna kom, och det var sedan skönt att bli omhändertagen.

Tänk vad man klarade på den tiden 22 år gammal.  

Jukebox på cafeér 70-talet



I dagarna kom jag att tänka på att här i Stockholm på 70-talet 
att på vissa Cafeér så fanns det en jukebox,  där man kunde spela vinyl. EP-skivor.
Och jag kommer ihåg att min pojkvän och jag ofta gick dit och fikade och spelade musik.

I denna jukebox fanns texter på olika låtar med olika nummer, som vi tryckte på.
Och vi kunde också trycka på flera nummer med låtar, så de spelades efter varandra.

Jag kommer ihåg hur mysigt det var när vi gick dit och fikade och kunde lyssna på våra favoritlåtar, vilket vi gjorde mycket ofta.

Och dessa videos här nedanför är några av de låtar min pojkvän och jag brukade lyssna på i början av 70-talet.




Mamy Blue - Demis Roussos                      Cat Stevens Wild world

  

NEIL YOUNG - Heart of Gold                      Imagine - Beatles

  

Är det någon mer som kommer ihåg dessa kafeér där man kunde spela musik ?

Och säkert många också känner igen låtarna jag här infogat videorna på här i mitt inlägg.

Trevlig helg + låtar Paul Anka


Hejsan mina vänner.
Idag vaknade jag pigg och allert trots att det är trist och grått väder ute.
Men det är ju så skönt att kunna få sova hela natten, vilket jag inte är bortskämd med, då jag har kroniska sömnproblem.

Och ibland händer som  hände i förrgår natt, att jag inte sov en endaste blund förränn vid 8 tiden på morgonen igår, då lag lyckades äntligen sova ett par timmar, men inte tillräckligt.

Men som sagt idag känns allt bra mycket bättre och jag är mitt vanliga gamla jag igen ;-)
Och nu ska jag snart börja min bloggpromenad som jag har saknat då jag inte orkade igår.
Det är alltid så mysigt och spännande att besöka er mina kära bloggvänner.

Under tiden får jag bjuda på ett par gamla videos från från 60 och 70 talet med Paul Anka. 
Kanske det är några som känner igen dessa låtar också.

Först låten: Put your head on my shoulders
och låten: Puppy Love

  

Det är ju så kul att hitta dessa gamla videos och även kunna dela med mig av dem,

och för mig de har så speciella nostalgiska minnen då jag lyssnade på dem tillsammans med min stora kärlek som jag träffat då.
Och dessutom att jag äntligen då fick lyssna på den musik jag önskade, då jag aldrig fick det hemma p.g.a den strikta religiösa uppfostran i frikyrkan, som jag skrivit om förut här i min blogg,
där en massa saker förbjöds förbjöds hemma, men när jag flyttade hemifrån så hände mycket ;-)

Ha det så gott mina vänner och önskar er alla en bra fortsatt dag och helg.
Kram

70-talet - Sången Summer Wine m.m.

Som jag berättat förut så håller jag på att lägga in inlägg från min gamla blogg hit, för att sedan stänga den bloggen.
Och detta är ännu ett nostalgi-inlägg om 70-talet



Idag när jag lyssnade på radio så spelade de sången: Summer Wine som Nancy och Lee Hazlewood sjöng, och som jag lyssnade mycket på 1970-talet.


Den och andra sånger fanns då på Vinlyl / LP-skivor.
Och som jag ofta lyssnade på tillsammans med min stora kärlek som jag träffade i början av 70-talet.
( men tyvärr skiljdes vi senare )

Så jag blir lite sentimental när jag lyssnar på den.


Här är sången. Summer Wine och en annan sång som heter: Jackson



  

Som jag berättat om förut så är jag uppvuxen i en strikt och extrem frikyrka, och när jag flyttade hemifrån och stannade i Stockholm när jag var 20 år,
så fick jag möjlighet att göra saker jag aldrig gjort förut, som att gå på bio, dansa och lyssna på olika sorters musik m.m.


Så 70-talet är av många olika orsaker ett speciellt årtal för mig.



Tack också för alla kommentarer jag fick för mitt förra inlägg. Jag blir så glad.

Och snart skriver jag ett nytt inlägg om det jag skrev om då när det gäller hur jag tror nu, och hur det var att frigöra mig från frikyrkan, och svarar på de frågor jag fick.


Ha det så gott mina vänner och önskar er en fin fortsatt dag i det härliga höstvädret
.


70-talet Vicky Leandros / sång EP-skiva

 



Jag har suttit och tittat lite på min gamla blogg på Bloggagratis,se, som jag snart kommer att stänga för gott när jag överfört det jag vill hit.
Och jag hittade ett inlägg  om ett nostalgi-minne från början av 70-talet om en sång som jag lyssnade mycket på då.
Så här skrev jag:


Idag  hittade jag här hemma en gammal vinyl EP-skiva med en sång av en fransk tjej som heter Vicky Leandros.

Sången heter: L´amour est bleu
och hon var med i en Eurovision sångtävling i slutet av 60-talet.
Sången betyder på svenska: Kärleken är blå,  och den handlar om att kärleken har många färger.

Denna skiva lyssnade jag väldigt mycket på i början av1970.


Som jag redan berättat här i min blogg så är jag uppvuxen i en strikt frikyrklig miljö, där jag bara fick lyssna på religiös eller klassisk musik,
och eftersom det var vad pappa gillade.

Så denna skiva med Vicky väcker flera minnen hos mig, då jag efter att ha flyttat till Stockholm, kunde lyssna på vilken musik jag ville.

Det var en väninna som hade denna skiva och hon gav den sedan till mig då hon visste hur mycket jag tyckte om den och jag lyssnade på den ofta varje dag i en period.

Kanske också p.g.a att jag även hade träffat min första kille och var så kär ;-)

Detta år fick jag också möjlighet att för första gången gå på bio.
Jag var då 20 år gammal.
Och den första film jag såg var: Sound of Music.

Så denna lilla skiva väcker nostalgiska minnen hos mig, speciellt från de första åren av 70-talet.

Här längst upp här i migg inlägg finns sången jag skrivit om och skivomslaget. 

Karate ;-)

Fotot är från http://www.sxc.hu/browse.phtml?f=view&id=661185


I början på 70-talet så gick jag på karate i ca. 1 år.

Jag hade en mycket bra fysisk kondition då, och det beror nog på att under hela min uppväxt jag var mycket aktiv fysiskt.
På somrarna jag och min bror cyklade mycket, och ofta flera mil, och simmade var och varannan dag
och på vintrarna ofta långa skidturer.

Simningen fortsatte jag med när jag flyttade till Stockholm, och jag simmade ofta en kilometer.
Och var ofta med på gymnastik som t.ex. Friskis och svettis, och naturligtvis jag promenerade mycket.

Karate blev jag nyfiken på p.g.a min pojkvän som var mycket intresserad av det.
På den tiden var det något nytt och speciellt det var ovanligt att tjejer var med.

Men vad hård läraren var, han "skrek och gormade" hela tiden ;-)
Vi var bara fyra tjejer i gruppen, och resten av tjejerna klarade inte av psykiskt hans hårda sätt, så de slutade ibland gråtande.

Men envisa jag stannade kvar ;-)
och som jag ser det nu var det mycket för att bevisa att jag klarade det ;-)
Det var mycket hårt gymnastik före karate lektionerna, med bl.a. en massa armhävningar osv.
Men jag knäcktes inte och klarade av det lika bra som killarna, till deras förvåning.
Och så stolt jag var ;-)

Jag lyckades få orange bälte innan jag var tvungen att sluta då jag upptäckte att jag var gravid.

Men detta är ett så roligt minne, och även minnas att jag var lite tuff också ;-)

Telefonautomater 70-talet


Idag kom jag av någon anledning att tänka på de gamla telefonautomaterna som bl.a. fanns i början av 70-talet.

På den tiden brukade jag ofta åka in till stan och träffa mina kompisar bl.a. i Kulturhuset,
så jag brukade använda telefonerna där eller de som fanns bredvid matavdelningen på Åhléns för att ringa.

Speciellt om jag inte hade en egen telefon, eftersom jag flyttade runt ganska mycket den första tiden här i Stockholm innan jag fick en egen lägenhet.
Och då fanns ju inga mobiltelefoner som idag ;-)

Dessa telefon-automater hade inga knappar för att slå in numren, utan en knapp-skiva ( eller hur jag ska kalla det ) och man stoppade in enkronor för att ringa.

Men ofta hände det att de var trasiga.

Men en gång var en telefon trasig på ett positivt sätt :-D

Det var när jag en gång ringde ett samtal till mina föräldrar i Linköping, och  när jag stoppade i en krona så kom en krona ut igen,
så jag kunde stoppa dit den igen och kunde prata så länge jag ville på en krona.
Som jag naturligtvis uttnyttjade ;-)

För på den tiden var riks-samtal ganska dyra så jag sparade en hel del pengar på detta samtal ;-)
Och av någon konstig anledning var det många som använde just den telefonen den dagen, tills det upptäcktes ;-)

Ibland "poppar det upp" roliga minnen, och det är så kul att dela med mig av dem här i min blogg.
Och visst är det lustigt hur minnen bara poppar upp så där, och man vet inte varför....  


Första datorn på jobbet


Jag började jobba på Postgirot ( senare Postgirot Utland )1974, och jag var då 24 år gammal, och jag var så glad över mitt första fasta jobb, och där jobbade jag sedan i ca. 24 år.

I början på jobbet  fick jag hjälpa till mycket som korrektursläsare, eller vad det nu hette,
vilket bestod i att vi var två personer som läste upp belopp som fanns på långa remsor för att kolla att belopp och summor stämde.
Den ena personen läste beloppen och den andra kollade.

Remsorna var från räkneapparater där dagens alla summor från betalningar slagits in.
Och det var i början inga elektriska räknemaskiner vi använde och vad de lät ;-)
Och stämde inte något belopp vid dagens slut så kunde vi inte gå hem förrän vi hittat det felaktiga beloppet och rättat det.

När jag började där så fanns det både vanliga skrivmaskiner utan el, och även elektriska skrivmaskiner, men som tur var byttes alla ganska snart ut till elektriska sådana.
Vi använde karbonpapper mellan skrivmaskinspapperen för att gör kopior av vad vi skrev, och det var lite knepigt ibland om man skrivit fel, att sudda både på originalet och kopian ( kopiorna )

Det fanns även i början hålkortsmaskiner där man knappade in in olika belopp och kontonummer som sedan stansades ut på långa remsor, eller hålkort.
Jag kommer ihåg ljudet av dessa maskiner.

Sedan kom föregångarna av dagens datorer / PC,  och jag kommer ihåg hur kul det var att få sitta bakom de små blå-vita IBM skärmarna och skriva in betalningarna på.
Datacentralen till dessa skärmar stod i ett stort rum med stora band, som byttes ut hela tiden och förvarades.

Sedan kom den första datorn som hade direktuppkoppling för  betalningar till USA.
Och oj, vad jag tyckte det var spännande, och jag var till min glädje den första som fick använda den, för de andra var ganska skraja för den ;-)

Sedan kom PC´n och det var så kul. Speciellt att få en egen PC att sitta och jobba framför.
Visst var man lite skraj i början för att t.ex. trycka på fel tangenter osv, för man trodde att något kunde gå helt fel då.
Men jag var så intresserad av detta nya, så jag lärde mig ganska snabbt och oj så mycket lättare jobbet blev.

Detta är ju inte så länge sedan, men vad fort utvecklingen har gått under dessa årtionden.
Och nu går den ännu snabbare.
Undrar hur datorerna kommer att se ut och funka om ca. 20 - 30 år....

När min dotter föddes

image146

I min förra blogg berättar jag om hur det var när jag väntade och födde min dotter, och kände det skulle vara trevligt att berätta om det här också.
Detta är min berättelse av den stora händelsen år 1972.


Jag hade träffat min första stora kärlek, och blev med barn ganska snart.
Ung och kär som jag var.......så blev jag väldigt glad och tyckte det var så fantastiskt att ha ett nytt liv inom mig ,trots att jag inte hade ordnad ekonomi, egen bostad, arbete, inte var gift eller ens förlovad osv.
Men på något sätt klarade jag det i alla fall, och det var inga hinder.

På den tiden tog jag mera saker som de kom, och oroade mig inte så mycket för framtiden.
Vet inte om jag nu kan säga om det var bra eller rent oförstånd ;-) Eller kanske både och :-)

Och som jag berättat förut här i min blogg så kom jag från ett strikt religiöst hem och visste inte mycket om det verkliga livet.
Men i alla fall, jag njöt av graviditeten, och när jag kände de första sparkarna, så grät jag av glädje och överraskning.
Och det var så mysigt varje gång jag kände min lilla bebis röra sig inom mig.

Veckorna innan min dotter föddes bodde jag på ett mödrahem, som fanns då, där ensamstående gravida mammor kunde bo strax innan barnet föddes och en liten tid efteråt.
Det kändes tryggt att vara där och slippa vara ensam när jag behövde åka till BB eftersom pappan inte alltid fanns tillhands.

Dagen då min dotter föddes minns jag så väl.
Kommer ihåg att när jag reste mig upp från sängen den morgonen, så kände jag att det liksom sa " plopp" inom mig och ur mig rann en massa vatten.
Först blev jag chockad, men sedan kom jag ihåg vad jag läst om fostervatten.
Så jag plockade fram blöjor jag hade köpt till den kommande bebisen och använde dem till mig själv ;-)

Eftersom jag ännu inte hade ont, så tyckte de som hade hand om mödrahemmmet  att jag kunde äta frukost i lugn och ro innan vi åkte till BB.
Och det gjorde jag, och sedan tog vi en taxi till Södersjukhuset här i Stockholm.

Under taxiresan började jag känna som det känns vid mensvärk...
Och kommer ihåg att hon som åkte med mig, sa att det var bara början........;-)
Själv var jag aningslös vad som komma skulle.

Visst hade jag läst hur en födsel gick till, men jag var konstigt nog inte rädd och orolig och hade absolut ingen aning om hur det skulle vara eller kännas.

Till slut kom vi till BB, och så småningom började det göra mera  ...aj,aj......och värkarna kom allt tätare.
Men barnmorskan förklarade för mig vad som hände och hon tyckte jag skulle gå omkring lite för det skulle underlätta.
Så jag stapplade omkring ett bord, stannade upp vid aj, aj....och sedan fortsatte.

Sedan fick jag i alla fall krypa ned i en varm och skön säng och det var för ljuvligt.
Men friden varade inte länge :-)
Värkarna kom tätare och det gjorde mera: aj, aj,......och jag grät en del....
Men nog kändes det lite lättare när att pappan till barnet dök upp och ville vara med.

Efter ett tag fick jag lustgas, då de såg att jag hade det jobbigt....och oj, vad skönt det var :-)
Vid ett tillfälle ville jag helst bara flyta bort med lustgasen, bort från det som gjorde aj,aj........men barnmorskan påminnde mig om att barnet fortfarande ville komma ut....så det var bara att kämpa på...

Och snart var det dags att föda. och barnmorskan insåg att det blev fortare än hon hade trott, trots att det var mitt första barn.
Visst gjorde det väldigt aj, aj ....de sista värkarna, och det var tårar......men när sköterskan förklarade för mig det där med att krysta så gjorde jag som hon sa...och ganska snart kom mitt lilla barn ut....

Jag blev så förvånad över att min dotter var så knubbig, och skrek jätte-högt och viftade  med armar och ben direkt.
Min första tanke var: vilket barn......
Och det stämde och kom att stämma när hon växte upp  :-) På ett positivt sätt.

På BB,  låg barnen i små genomskinliga sängar med hjul på, och varje morgon var det en riktig ljudorkester, när alla barn skulle till sina mammor för att ha mat.
På dagarna hade jag hela tiden min dotter hos mig, för det ville jag och fick det.
För det mesta hade jag henne uppkrupen mot min axel och vi sov så tillsammans ofta på dagen.  Och oj, vad jag njöt. Det var så mysigt.

Efter knappt en vecka var det dags att åka hem.
Det blev först tillbaka till mördrahemmet några dagar, och sedan till den lilla lyan jag hyrde i andra hand.
Men ganska snart fick jag en egen lägenhet, ett fast jobb osv. och livet flöt på, mestadels som ensamtående mamma.

Kunde inte låta bli att skriva om denna tid när jag väntade och födde min dotter.
Ofta tänker jag på hur bra jag ändå orkade hantera saker trots omständigheterna.
Detta är en så speciell händelse i mitt liv.


* Sången: Wandering star från film med Lee Marvin



Idag hörde jag på radion sången: the Wandering Star, som sjöngs och spelades i en film jag såg på bio 1970.

Som jag berättat om förut så är jag uppväxt i en strikt frikyrklig miljö, och sedan när jag började frigöra mig så var jag på bio för första gången när jag var 20 år.
Och den första filmen jag såg var Sound of Music,
Den andra film jag såg var denna film: Paint your Wagon, där Lee Marvin var huvudaktören.
Denna musik / sång var som ett genomgående tema i filmen.
Jag tyckte då det var en mycket spännande film, och den var otroligt populär på den tiden.

Tänker även på hur annorlunda biograferna såg ut då här i Stockholm.
Saknar de gamla mysiga biograferna med inredningarna och den mysiga biograf känslan.
Kommer speciellt ihåg en biograf med en jättestor filmduk så man nästan kände att man var inne i filmen.

Detta blev ännu ett litet nostalgiminne från 70-talet

Nostalgi Stockholm 70-talet

Tänker tillbaka på tiden här i  Stockholm på 70-talet och blir mycket nostalgisk.
Denna tid är mycket speciellt för mig.
Antagligen mycket p.g.a att jag hade flyttat hemifrån och frigjort mig från den strikta frireligiösa uppväxt jag haft.

Jag flyttade till Stockholm 1970 då jag var 20 år gammal.
Och under 70-talet träffade jag också min första kärlek, och blev med barn och födde min kära dotter
Så det var mycket som hände då.

Kulturhuset som ligger nära Sergels Torg, bara en liten bit från T-centralens tunnelbana, var då en samlingsplats för oss och våra kompisar.
Då såg Kulturhuset helt annorlunda ut, inte så stort som nu,och var på ett helt annat sätt öppet för allmänheten. Och allt samlat på ett ställe.
Inte som nu utspritt på flera våningar osv i den nya del som byggdes till.

Det låg då på markplan, med läsesalongen med bibliotek, och där kunde man bl.a. sitta och lyssna på musik. Kommer ihåg de gröna sofforna där det fanns uttag för hörlurar,
och i receptionen som som låg mitt i biblioteket, kunde man boka bl.a. musik man ville lyssna på.
Där fanns också en plats med små bord, där man kunde sitta och studera, vilket jag ofta gjorde. plus små rum där man bl.a. kunde lyssna på språklektioner.

Precis bredvid fanns även en kafeteria och även en speciell plats för barn med barnböcker och de kunde även låna hörlurar och lyssna på sagor.
Det fanns t.om.ett par lektanter som såg efter barnen.

I cafeterian samlades vi ungdomar ofta för att fika, umgås och diskutera olika saker.
Kommer ihåg att de hade så goda ostsmörgåsar där och billigt var det, så jag hade råd att ofta fika ett par gånger om dagen där.
Vi var också flera unga mammor  som kom dit med våra barn och umgicks.

På den tiden var det även mycket billigt att fika och äta på andra ställen och restauranger här i Stockholm.
Även fast jag inte hade  jobb utan studerade så hade jag råd.
Det fanns också lite bortåt på Drottninggatan en restaurang som jag tror hette OleDoleDoff, som var ganska stor, och där satt jag ofta också fikade och studerade och läste.

Sedan fanns Wimpy där jag ofta brukade gå, och det hade jätte-goda glassar.
Min dotter och jag var ofta var där och beställde våra favoritglassar.
Oftast beställde vi glass med en massa goda jordgubbar i....mums.
Och kommer ihåg att där på Wimpy så betalade man när man gick ut vilket var lite ovanligt.

Åhlens såg också helt annorlunda ut och även restaurangen där, och dit gick vi ofta också och fikade.
McDonalds restaurangerna såg också helt annorlunda ut, och jag tycker de var mycket mysigare då.
Speciellt den på Kungsgatan mot Östermalmstorg.
Den hade en slags gammaldags mysig inredning. 
Då fanns på McDonalds även friterade kycklinglår som var så goda, och de beställde vi oftast när vi var där. 

Butiker som fanns då var bl.a. EPA och Konsum och Domus som då inte bara hade livsmedel utan lite av varje och även kläder.
H&M fanns också då, och priserna då var mycket lägre än idag. 

Det  fanns också det ett par affärer som hette 5:an och 10:an, där allt kostade fem, respektive 10 kronor.
Och det var verkligen inga skräpsaker där, utan man kunde hitta riktigt fina saker.
Kommer ihåg att jag bl.a.köpte jätte-fina tallrikar och glas där.
Glasen var så fina med ingraverade rådjur och träd i glasen, och jag var så rädd om dem.

Kungsträdgården såg också mycket annorlunda ut då och mysigare än nu.
På den tiden behövde man inte vara så rädd att vara ute sent på kvällarna eller på natten.

För mig 70-talet var en frihetens årtal och jag har så mycket speciella minnen från den tiden.
Önskar jag hade fler bilder att visa från den tiden och har letat  men inte hittat vad jag sökte.

Men det blev i alla fall ett litet nostalgi-inlägg om mitt kära 70-tal.
                

Första gången jag dansade

Av en händelse kom jag att tänka på när första gången i mitt liv jag var ute och dansade.

Som jag redan skrivit om förut i min blogg är jag uppväxt i en ganska extrem frikyrka där de flesta s.k. "världsliga nöjen" ansågs syndiga.
Och bland dem var dans, vilket de ansåg förleda ungdomar in på dåliga vägar och frestelser ;-)

Men när jag efter att gått färdig två år på en frikyrklig  folkhögskola här i Stockholm på Ekerö, så stannade jag kvar i Stockholm, eftersom jag inte ville återvända hem.
Detta var år 1970.
Och jag hade börjat frigöra mig ordentligt från denna frikyrka ( Pingstkyrkan ) och gick på bio för första gången när jag var 20 år gammal tillsammans med en kompis som också lämnat denna frikyrka.

Och ganska snart började jag följa med min kompis ut för att dansa, och vi gick bl.a till ett ställe som hette Malmen här i Stockholm.
Kommer så väl ihåg första gången vi gick dit. Är ett minne för livet.
Jag hade aldrig förut tagit ett enda danssteg i hela mitt liv så jag var lite nervös i början, men blev väl lite modigare efter ett glas vin ;-)

Och oj, vad jag dansade, hela natten från ca. 22.00 till småtimmarna, blev uppvaktad och kände mig som en prinsessa.
Måste ha rytmen i kroppen, eftersom jag faktiskt dansade ;-)
Men jag fick lite hjälp på traven av en kille där som lärde mig steg, och jag hakade tydligen på snabbt, och oj så roligt jag hade det.

Jag kommer också så väl ihåg kläderna jag hade som jag köpt innan, som bestod av en tegelröd kort kjol, och en svart blus i nylon med mönster och knytband i linningen och i ärmarna.
Kommer ihåg hur fin jag kände mig, och önskar jag hade ett foto.

Jag har alltid gillat att dansa, men den kvällen minns jag speciellt.

Vi var sedan ute ofta och dansade på olika ställen som Malmen, Göta källare, Lorry plus ett par andra ställen som jag inte kommer ihåg namnet på, men som låg bredvid varandra.
Dit gick vi inte så ofta, då det var mera äldre människor där och blev för oss ungdomar lite för tråkig musik och dans.
Men vi gick dit som en nödlösning om vi var för sent ute, och det var fullt på de andra ställena.

Vi var ganska mycket ute och roade oss, och jag frigorde mig ordentligt ;-)  från den strikta religiösa uppfostran jag haft.
Och kul hade vi. Vilka minnen...

* Filmen Sound of Music - minnen

 


Idag visas filmen Sound of Music på TV,  och den tar mig på en nostalgisk tripp tillbaka till 1970, då jag för första gången gick på bio 20 år gammal.

Kanske om du är en ny besökare här i min blogg undrar,..........vad då första gången........ ;-)
så kan jag tala om att jag var uppväxt i en mycket strikt frikyrka där man inte fick göra knappast några saker utanför denna kyrka / tro.
Mer går att läsa om detta bland olika inlägg jag gjort här i min blogg.

Så idag när de sänder denna film på TV, den väcker så många minnen.

Kommer ihåg hur jag älskade denna film och njöt av att få titta på den, och den gjorde så starkt intryck på mig.
Jag rördes så starkt av den och många tårar även fälldes ;-)

Här ovanför finns en del och sång ur filmen som var en av dem jag fastnade mest för.
Kanske av förklarliga själ......;-)

Åter igen......vilka minnen.....


När jag var gravid på 70-talet

image45


image46


Kommer ihåg när jag 22 år gammal, var gravid med min dotter,  i början av 70-talet och som är ett mycket speciellt minne för mig.
Graviditeten var inte planerad, det bara blev så ;-)
Och trots att jag inte hade fast bostad eller jobb, så tvivlade jag aldrig på att jag ville behålla mitt barn.
Säkert var jag mycket naiv och förstod nog inte riktigt vad det skulle innebära.

Jag hade inget jobb, och för att kunna få moderskapspenning, så lyckades jag få ett jobb som hjälpkonduktör på  Roslagsbanan.
Kommer ihåg när jag provade deras arbetsuniform så tyckte de att mina midjemått var lite besynnerliga ;-)
Jag hade nämligen inte talat om att jag var gravid i rädsla för att inte få jobbet
Så de fick skräddarsy speciella uniformer till mig och en annan tjej som också var gravid.

Vi var de enda tjejer som jobbade där, resten var män.
Och ibland fick vi stå ut med typiskt manliga kommentarer som t.ex. hur gick det där till då... ..;-)
Och jag stod rodnande och visste inte vad jag skulle svara ;-)

Jag jobbade där från jag var i tredje månaden t.om åttonde månaden.
Det hände ofta att resande på tågen stirrade på mig där jag kom med min stora mage, med konduktörs -väskan med biljetter och pengar på magen.

Under den sista månaden blev det lite läskigt att gå mellan vagnarna, och trängas med folk i rushtider med min stora mage.
Men som tur var de övriga som jobbade där ganska förstående, så ibland tog de över mitt jobb och jag kunde vila mig.
Men jag slutade där när jag var i slutet av åttonde månaden.

För ett engångsbelopp av moderskapspenningen  jag fick innan min dotter föddes, köpte jag sedan en barnvagn, plus andra viktiga saker för min väntade bebis.
Kommer ihåg när jag köpte barnvagnen, hur ovant det var att gå hem med den, eftersom jag aldrig förut dragit en sådan  ;-)  och dessutom höggravid.

Jag kommer ihåg att jag njöt av hela graviditets tiden, trots omständigherna, och jag hade bara illamående några dagar i tredje månaden, annars hade jag inga problem alls.
Och jag t.om. simmade när jag var i åttonde månaden.

När jag första gången kände mitt lilla barn sparka inom mig så grät jag av glädje.
Även senare när jag kände babyns rörelser inuti mig, jag njöt i fulla drag.

Skulle gärna ha varit med om det en gång till, men det blev tyvärr inte så.
Men detta var en mycket lycklig och speciell tid i mitt liv.

Fotona här ovanför är av min dotter, och den röda barnvagnen jag köpt.
Min dotter föddes på vintern och det var en ganska kall sådan, så jag hade bl.a. köpt en ett par teddy / barnvagnspåsar så min dotter skulle ha det varmt och skönt när vi var ute på vintern.
Jag tycker hon ser så mysig ut på den bilden.

Vilka minnen

Tidigare inlägg
RSS 2.0