Orm eller mask ;-)
Igår när jag läste hos en bloggvän om snokar och huggormar, så kom jag ihåg när min bror blev biten av en snok.
Utanför bostadshuset / längan i Linköping, fanns en liten skogsbacke, Lunden och nedanför den en del av Stångån.
Och längs med husen fanns en massa buskar.
En dag kom min bror helt plötsligt springande och skrek att han blivit biten av en stor mask ;-)
Först vi fattade ingenting, men mamma anade nog att det var en orm, då hon tittade på bettet på hans hand.
Så hon ringde pappa på jobbet så han kunde komma hem för att vara med oss barn medan hon åkte till sjukhuset med min bror, eftersom hon visste ju inte om det var en huggorm eller en snok som hade bitit min bror.
Så hon bad honom att hålla sig i stillhet tills de kunde åka till sjukhuset. Vilket var lättare sagt än gjort ;-)
Nu kommer jag inte ihåg hur det sedan blev med den saken men pappa tog sedan reda på att det var bara en snok.
Men innan dess så var vi barn tillsammans med grannbarnen ganska upphetsade av det hela, och i vår fantasi så fanns en otroligt farlig orm som lurade inne i buskarna.
Vi höll på och petade i buskarna med pinnar och skrämde upp varandra ;-)
Denna händelse får mig att skratta gott nu, och även eftersom min bror sa att han blivit biten av en stor mask ;-)
Han måste nog ha varit ganska liten, eftersom han inte visste skillnaden på maskar och ormar ;-)
Ps. det blev en liten bild jag gjorde av en annan sorts orm, som jag tycker är ganska vacker. Eller vad tycker ni ? Men kanske tur att dessa giftiga ormar inte finns här, utan bara huggormar och snokar ;-)
inte lätt att veta när man är liten,tack för alla bra inlägg,toppenroliga att läsa
ha de bra
cattha
Usch Inger, jag har aldrig lärt mig tycka om ormar, det kanske är synd?
Godmorron på dig! *L*
Ormar är läskiga! Men en söt historia med den bitande masken -:) Vi har en str snok vid sommarstugan som simmar i ån och har fräckheten att soltorka på vår strand i bland. Gillar jag inte alls! Men ormen på din bild var vacker, det håller jag med om. Ha en skön dag
Fin liten historia - gillar ormar på avstånd - är inte rädd men har respekt - ha en fin dag.
Härlig historia, hi, hi biten av en mask :-)
Just det där med att fantasin for iväg helt vilt när man var barn, minns jag en egen liten historia kring. Själv utsatte jag och en granngrabb en stackars amatörradioentusiast för mycket smygande i hans trädgård. Vi fick för oss att han var spion och grannen menade även att han var elak och stängde in barn i källaren... Då dök flera ungar upp för att spana på mannen. Stackarn förstod nog aldrig varför det for runt en massa barn runt hans hus...
Undrar om det fortfarande finns folk som sitter vid sändare och söker kontakter runt vår jord? Nu finns ju internet. Det var poppis förr, tom Fleksnes höll på med det i ett avsnitt av komediserien med "Theoo mannen"! Nu blev det snurr i skallen min igen, du triggar igång mig Inger med dina berättelser :-)
Men vad läskigt! Jag har skonats från att se ormar i det vilda och det är jag glad för:)
Jag måste erkänna att jag inte bryr mig så mycket om ormar...jag är rädd för dem och försöker att hålla mig långt borta från dem...alla sorter ser lika farliga ut för mig och jag funderar aldrig på om de är giftiga eller inte...för mig är de giftiga!!
Det var en gullig historia,, förstår precis var han blev biten av "masken" hihi. Vår lekbacke..vid bäcken
Men visst är de läskiga, men jag måste ju gilla läget nu med våra snokar,, Vet inte hur många år de vill bo kvar på samma ställe.
Men din orm var jättetjusig..
Ha en solig fin dag.
Stor kram
Svar:
Glad ni tyckte om min lilla berättelse om min bror och "masken" som bet honom ;-)
Tydligen är det många som tycker ormar är otäcka
Själv är jag inte speciellt rädd för ormar, bara om jag vet att de är giftiga eller kan skada en, då håller jag mig nog gärna undan ;-)
Kul Erik, att jag triggar igång dig med mina berättelser, och det är så kul det du berättade om när ni barn smög omkring i grannens trädgård ;-)
Vad mycket fantasi man hade som barn,
och många gånger en mycket spännande sådan.
Och vad kul man hade.
Ja Inger, snoken som bet min bror fanns bland buskarna vid huset längst ner mot bäcken nedanför vår lekbacke.
Det är så kul att vi båda känner igen platserna från vår barndoms stad.
Tack för alla kommentarer. Jag blir alltid så glad.
Och önskar er alla en fortsatt fin vårdag.
hi hi det måste ha varit en synnerligen fet och stor mask....i norr är det ju inte så vanligt med ormar...men för ett antal år sedan när jag var hemma hos mor och far höll jag på att trampa på en som helt plötsligt en dag låg på grösmattan...jag trodde det var en slang...ha en fin em du nu
KRAM
Jo det är tur att det bara finns huggorm och snok för dom är inte det trevligaste väsen jag vet:)Men man ska ha tur om man får se orm idag för dom är sällsynta.
Även jag kommer ihåg min rädsla för ormar när jag var liten. Hur vi barn kunde skrämma upp varandra.
Har märkt att barn när dom tittar i böcker, har svårt att se om det är orm eller mask!!!
När det gäller bio, så kommer jag nu ihåg sammetsgardinerna som drogs undan! Vi har också bara en jättebio i staden. Trist!
Vad bra att du kan ta igen det du missade som barn, nu!
Kramizzz
Vilken fin ormbild du har gjort! Ormar är ganska fascinerande, men obehagliga djur. Ute i skärgården vimlar det av huggorm, så det gäller att inte kliva omkring barfota bland klipporna utan att se sig för på varma sommardagar.
hej! vilken vacker bild...men ormar tycker jag inte om..knappt att jag klarar att titta på bild..tv-går inte...hu.va ligen va de är ...ja jag vet inte men de ringlar så dant...ha en skön kväll...kramiz
Svar:
Jo, Britten, det måste ha varit en synnerligen stor och fet mask ;-)
Jag glömmer aldrig och skrattar fortfarande när jag tänker på min bror som sa att en stor mask bitit honom.
Det verkar vara många av er som är rädda för ormar. Själv är jag rädd för spindlar och andra kryp som har en massa ben.
Men ormar är jag faktiskt inte rädd för.
Bara om jag vet de är giftiga eller farliga på annat sätt.
Kul att ni tyckte om min lilla bild.
Jag hittade ingen på en snok, så det blev en vacker korallorm istället. ( tror den heter så )
Tack för alla kommentarer och önskar er alla en fortsatt fin kväll och dag imorgon.
Och kramar tillbaks.
Själv har jag aldrig lyckats se en orm ute i naturen trots att jag är 40 år.. Glad iofs för det. Ål såg jag däremot när jag var liten och då trodde jag att det var en orm och blev faktiskt en aning livrädd.. *kram*
Ormarna är ganska så osynliga nu för tiden tycker jag, inte så ofta man möter en snok eller huggis.
Bilden som alltid så välgjord Inger..
ha de fint kramkram
Är man liten så är nog allt i den vägen maskar, oavsett stor mask eller liten. Tur det inte var en huggorm. En gång när jag var på väg till min mormor såg jag en kopparorm, den blev jag livrädd för. jag hade aldrig sett en sådan innan. Men mormor sa att dom inte är farliga. Fin bild som vanligt du gjort till ditt inlägg.
Kram vännen och en fin solig helg hoppas jag du får.
Svar:
Jag har heller aldrig sett en orm i verkliga livet, förutom på terrarier förståss.
Jag kommer inte ihåg om jag såg snoken min bror blev biten av, kanske jag såg en skymt av den inne i buskarna, när vi barn höll på och petade där.
Och just då när vi höll på så var det lite svårt att skilja på verklighet och fantasi ;-)
Och ja Erika, det var tur att det inte var en huggorm som bet min bror, och han aktade sig nog sedan för dessa "stora maskar " ;-)
Glad att ni tycker om min lilla bild.
Varje gång jag gör ett inlägg, det kliar i fingarna för att göra en bild också ;-)
Önskar er alla en fin fortsatt vårdag och kramar tillbaks.
