Diffust barndomsminne
Visst är det konstigt hur vissa minnen från barndomen kan dyka upp efter många år utan att man förstår varför.
Ett minne som ofta kommit till mig den sista tiden innan jag somnar, är en händelse som jag inte fattar varför minnet av den dyker upp nu.
I detta minne kommer jag ihåg att jag sitter och leker med ett annat barn hos en kvinna sent en kväll.
Varför jag tror att det är kväll är p.g.a att det var mörkt ute.
Vi sitter i denna kvinnas kök och leker med saker i en kökslåda närmast golvet.
Så kommer min mamma dit och av någon anledning började mamma och denna kvinna bråka,
Jag kommer inte ihåg vad det handlade om,
men att mamma sedan skyndsamt tog mig i handen och vi gick ut därifrån.
Jag kommer ihåg exakt vilket hus det var, ett höghus längst upp på andra sidan gatan ovanför den gatan vi bodde på.
Och jag jag kommer ihåg lite hur det såg ut i den kvinnans lägenhet.
I alla fall hur köket såg ut, hallen och var ytterdörren var.
Förstår inte varför detta minne kommit uppdykandes hos mig under sista tiden, eftersom jag egentligen inte vet vad som hände och varför de bråkade.
När detta minne kommit har jag försökt att framana mera minnen från denna händelse, men har inte lyckats.
Visst är det konstigt att ett sådant minne kommer så långt efteråt i ens liv,
och jag förstår inte varför det dyker upp nu, speciellt som om jag inte kan minnas vad som egentligen hände.
Vad tror ni om detta ?
Ja du Inget, visst är det märkligt sånt där.
Ha nu en fin natt och hoppas du får sova gott:-)
Kramkram
Jag skulle kunna tänka mig att du nyligen upplevt eller hört om en situation som påminner om detta minne, och att din hjärna plockade fram det minne som mest liknade den nya situationen. Kanske du skulle ta dig en funderare på vad du varit med om på sistone och se om du känner igen något? Bara ett tips!
Kram från sr. Carina.
Märkligt...man undrar ju VARFÖR du minns just detta...
konstigt med minnen som dyker upp, som man nästan har glömt.....som bara ploppar upp så många år efter händelsen....
snön försvinner säkert igen för oss, det är så där jag bor......om man vill att den ska stanna, då får jag flytta tillbaks till övre delen av värmland =)
ja va knepigt kanske någon du kommer stöta på snart å då kommer hela minnet tillbaka,
hjärnan är lustig ibland minns man saker som det va igår och ibland blir det som du beskriver det lite diffusa,
hoppas du får en bra dag,
kram
ja lite lustigt att de minnet dök upp.
men kul att du delar med dig av minnen.
önskar en trevlig dag
catharina
Det är säkert något som varit lagrat i någon liten lob i din hjärna och först nu dyker upp.
Som vi alla letar du minnets vrår efter ämnen som vi tycker kan delge andra och så kommer det små bubblor från det förgångna.
Åter en gråvädersdag här i huvudstaden men får försöka ge den någon liten guldkant ändå.
Kram.
Ibland tror jag lagrade minnen kan komma fram om man ser eller hör något om man kan förknippa med dessa gamla och glömda minnen. Jag tror inte man medvetet sammankopplar utan det tror jag går med automatik. Ska bli spännande och höra om du minns mer av den här händelsen sen.
Kanske är det någon händelse eller sak som träffar rätt "fil" på den enorma minnesbank man har inom sig. Tänk så många intryck man fått under sitt liv, alla kan inte vara bortsorterade.
Kramar från Nicoline
Livets vägar är outgrundliga...
Man kan aldrig riktigt veta varför vissa händelser poppar upp så där ibland...
Kram
Människans hjärna är fantastisk, det vi upplever som barn påverkar oss starkast och det gäller positiva saker som negativt. Det kan vara en speciell lukt som fram manar ett minne från barndomen.
Jag har ett starkt obehags minne från en tv serie som gick när jag var liten "Blå ögon" tror jag den hette, med Anna Godenius. Den var inte obehaglig på något sätt men bara jag lyssnar på signaturen sprider sig ett obehag genom hela kroppen, har försökt se filmen i vuxen ålder när den repriserats men det går inte alls.
Angående detta minne så ligger det mycket i det Nicoline säger, det kan vara saker i din vardag som omedvetet knackar på just denna minnesdörr. En händelse som påminner om minnet, ett ord, en bild eller en känsla.
Sedan är det ju så att vissa minnen kan hjälpa oss i ett senare skede i livet utan att vi vet om det. Det är ett spännande område vårat minne och hur hjärnan arbetar med allt vi är med om.
Hoppas du ska få rättsida på detta och framför allt att du inte ska behöva grunna för mycket på det.
Kram
ja jag undrar också om det har med åldern att göra ,,,jag minns också så konstiga saker...kram kram
Ja du....den mänskliga hjärnan är allt bra konstig....
Kanske får vi nöja oss med att inte förstå allt....
Kram
Margaretha
Svar:
Ja, det är konstigt att minnen kan dyka upp så här långt efteråt.
Och som flera av er skrev, att jag kan försöka att komma på om jag varit med om något den sista tiden för att se om jag känner igen något.
Eller om jag sett eller hört något som frammanat detta minne.
Men jag kan inte komma på något, eller så har jag inte varit uppmärksam på det.
Eller också är det kanske som du Rut skrev att när jag letat i minnets vrå efter ämnen att dela med mig av så kommer bubblor ur det förgågna.
Men visst blir man nyfiken på vad de betyder.
Det är dessutom så lite jag minns från min barndom, så kanske det gör att jag blir extra nyfiken på minnen som kommer uppdykandes.
Precis som du IKA,så har jag också varit med om att t.ex. en speciell lukt frammanat minnen.
Ofta händer det mig att när det kommer något minne, så försöker jag greppa det,
men det försvinner lika snabbt som det dök upp.
Intressant det du berättade om obehagskänslan du haft och har när du tittade på denna TV-serie.
Kanske du upplevt något som du omedvetet förknippar med denna serie.
Och ja, kanske också vissa minnen kan hjälpa oss senare i livet utan att vi vet om det,
och det är så fantastiskt hur hjärnan arbetar med allt vi är med om.
Tack för alla kommentarer.
Det är så mysigt och spännande att kunna dela med oss till varandra om olika tankar om olika saker.
Stora Kramar till er alla.
Men de är väl så också att man minns kanske sådana händelser mer eftersom då nu din mamma var arg o ville att ni skulle därifrån...så måste de ju ha hänt nått speciellt o där med är det inte bearbetat...tankarna finns fortfarande vad som utlöste det..som du säkert gärna skulle vilja veta idag... ja vad vet jag men de är vad jag tror.
Kram!
Hej på dig söta du o tack för dina värmande ord hos mig! Sova gick så där - fick en gruvlig tandvärk så nu är jag en tand fattigare!
Minnen - dom kommer o går hos mig också, bara dyker upp så där! Har märkt att vissa dofter får igång minnet igen...vill ju helst bara minnas trevliga saker men....
Kramen!
Ja det har jag oxå varit med om sista åren.. ofta kan det dyka upp gamla minnen, jag minns när mamma levde att jag berättade för henne, och hon sa,, men Inger kommer du ihåg det,,det hade hon glömt,..Ja våra hjärnor är väldigt komplicerade...men mycket intressant...Du kanske löser det till slut...
Ha det bra trots grådiset....kramen till dig...
Mins en episod från jag var liten när du berättar. Min mamma och min mosters man hade inte samma uppfattning om de politiska. Arne som min mosters man heter var socialschef i en kommun så han älskade att reta upp min mor. Pappa fick gå och hämta mammas ytterkläder mång ggr för de skulle bli slut på tjafset. Sen var de bästa vänner nästa gång de sågs. Bussen var den gamla vanliga idag, men nått ha de gjort me den för de va så varm så jag hade behövt ta av mig jackan. Bättre de är för varmt än för kallt. Kamar
Hallå! Hann med en kort bloggpromenad;)
Ja, det låter lite konstigt, kanske Du snart träffar någon av de personer som var med,eller det kanske har hänt något med någon av personerna som var med? Det undermedvetna är ju lite knepigt, kan dyka upp lite konstiga saker i min knopp med ibland, men har aldrig fått svar på varför.
Ha nu en bra kväll och hoppas Du får sova gott!
Kramen //annette
Jag har också en del sådana där gamla minnen och drömmar som dyker fram då och då. Det händer inte så ofta, men är väldigt enerverande eftersom det är svårt att släppa dem med tanken, men ändå kan jag inte riktigt reda ut händelseförloppet. Man borde kanske gå i terapi??
Kram Ingrid
ha en goo kväll
Jag känner igen det där. Ibland kan jag minnas saker från min barndom. Och ju mer jag tänker på dom ju mer undrar jag om jag inbillat mig.Något som jag upplever hos de gamla jag går till i mitt jobb är att ju äldre man blir ju fler minnen dyker upp, kanske är det så med dig och mig. Att gamla minnen dyker upp. kram på dig leila
Ja, visst är det märkligt att sådant minne bara kan "poppa" upp sådär. har dessvärre ingen aning om varför det gör det.
men är helt övertygad att det har ngn mening och att du tillslut förstår varför..
Får ibland själv diffusa minnen och känner att jag vill veta mer, men inte hur jag ska gå till väga för att göra det.
Sköt om dig ¨:)
Kramen
Svar:
Ja, de flesta av oss, har nog som flera skriver, minnen som bara dyker upp helt plötsligt.
Jo Tina, jag tror också att det hände något speciellt där eftersom mamma och den kvinnan bråkade.
Och det är nog därför jag minns denna händelse även om jag inte minns varför,
och att det kanske finns något där som inte är bearbetat.
Våra hjärnor är mycket komplicerade, och innehåller så mycket från det vi föddes,
och en del saker minns vi medan mycket annat göms i vårt undermedvetan,
och dyker upp då och då.
Och kanske är det som du Leila skriver att när man blir äldre fler gamla minnen dyker upp.
Tänk om man kunde göra med hjärnan som med datorns hårddisk,
att bara klicka på: sök, så kommer informationen ;-)
Åter igen tack för alla kommentarer, och det är så mysigt att läsa dem,
Ha det så gott mina vänner
Kramar
Minnen kommer o går i vågor och inte helt säkert att det är meningen att vi skall rota i det som varit.
Särskilt som ditt minne var mindre trevligt.
Våra hjärnor har väl ett filter så att vi inte behöver minnas för mycket om det var tråkigt.
Ofta minns vi korta sekvenser i samband med någon nyligen upplevd händelse.
Räcker med att se en film på TV så kan något gammalt väckas till liv.
Men när det gäller vuxna som bråkar blir man ju som barn väldigt påverkad och tar ofta på sig skulden till bråket, tyvärr.
Jag tror nog att det är en himla tur att vi inte kommer åt allt gammalt som ligger gömt i våra hjärnor, skulle säkert bli för mycket för oss att bära på. Det förflutna går ju ändå inte att ändra på.
Räcker väl med allt det som vi belastar våra hjärnor med dagligen.
Så mitt tips till dig Inger får då bli: Sudda bort minnet, strunta i orsaken och blicka framåt i stället. Det var ju ändå inget roligt, så det kan du säkert leva utan.
Nu väntar sängen för nu är det mitt i natten, igen...01.30 redan!
Kram på dig vännen!
/Agneta
Ville tipsa om vår nya blogg
http://haiku.blogg.se
Tänkte på din händelse igen,, det kan ju vara så att du har sett något på TV i någon film som påmint om den händelsen, eller varit lik någon av personerna som var med,,Men vad jag har föstått så är det mycket från vår barndom som börjar poppa upp ju äldre vi blir...allt finns ju lagrat, en del blir tabubelagda, som vi sedan plockar upp, undan för undan...Det är jätteintressant..
Glömde kommentera bilden i förra kommentaren..
Bra gjord som vanligt,,är du den söta tösen...
Sedan damerna som har intaget sin försvarsställning båda två, Mycket bra tolkning av själva händelsen...
Kramen till dig du dukiga bildmakerska...
Svar:
Jo Agneta, det finns mycket som kan väcka olika minnen,
och ja barn påverkas mycket av när vuxna bråkar, så det är kanske därför detta minne finns kvar.
Fast det att sudda bort minnen är nog inte helt lätt ;-)
Möjligen man kan förpassa dem till en plats djupare i sitt undermedvetna.
Men jag tror att ibland kan de, precis som drömmar, hjälpa oss att förstå saker hos sig själv.
Men jag låter dem inte påverka mig i mitt dagliga liv.
Tack snälla Inger för dina goa rader om min lilla bild.
Jag tycker det är så roligt att leka fram passande bilder till mina inlägg.
Men tösen på bilden är inte jag utan från en bild jag hittat på nätet bland fria bilder.
Ja, säkert som du skriver att det är något jag sett el.dyl, som triggat att detta minne kom.
Och ja, det verkar som om att när man blir äldre så poppar minnen från barndomen upp mera.
Jag har märkt det på andra också.
Kanske det är så att vissa saker legat i det undermedvetna och oroat,
och behöver komma upp, för att sedan kunna lägga dessa minnen till ro.
Bara en tanke jag fick just nu.
Tack snälla för intressanta kommentarer och kramar tillbaks.
märkligt att läsa om det så här , för det händer mig med att vissa mennen dycker upp och dom är så tydliga men jag vet inte varför ..
men det facinerar mig att man kan komma ihåg så lång tid efter.
/fia.
Ja, ibland dyker det upp konstiga minnen, från min barndom...då brukar jag fråga min storasyster vad det kan vara...för mamma och pappa lever inte längre och kan besvara frågorna....hitintills har vi löst mina funderingar och frågor! kul tema du hittat...kram!
Vad ska man tro om det här? Hmmm... jag kan inte komma på något vettigt svar. Ibland kan det bara dyka upp speciella och diffusa minnen från ens barndom.
Har sådana minnen som kommer tillbaka nu med. Jag tror det är sånt som sker när man blir äldre.
Ville egentligen bara se hur du mår.
Sköt om dig vännen.
Kram Synne.
Vår mänskliga hjärna har sina begränsningar. Fast på något sätt måste minnet ha påverkat dig eftersom du minns det så tydligt. Våra tidigaste minnen är ofta förknippade med starka känslor på något sätt. Du beskriver att din mor var arg. Kan den här kvinnan ha tagit med dig från husets lekplats hem till sig utan att ha tillåtelse till detta, eller lekte med någonting hemma hos henne som din mor ansåg olämpligt. Ja, det får vi kanske aldrig veta, men troligt är det. Det fanns mycket saker som en strängt religös kvinna inte skulle anse vara lämpliga leksaker alternativt lekar, alternativt hem för hennes dotter. Att du minns det så tydligt beror troligen på att din mor blev så hemskt arg. Sådant väcker alltid starka känslor hos ett barn, ofta är de inte riktigt säkra på om det är på dem som mor är arg, eller om det är på någon annan. Även om det är helt uppenbart att det var kvinnan i detta fall, så kan man i alla fall som barn ta på sig skuld när ens mor blir arg. Fast man egentligen inte borde det. Den kvinnan du var hos kanske inte hade alla de lämplighets kodex som man måste ha för att tillhöra i vissa sociala sammanhang, som till exempel en församling. Mina barn brukar skrattande berätta en händelse från den tiden när de bodde hemma allesammans. De var rätt så små och de äldsta gick nog på lågstadiet. Vi sjöng och bakade och så ringde det på dörren. Där stod några kvinnor från Jehovas vittnen. De ville prata lite. Jag hade inte så mycket tid men jag sa som jag brukar kom in och sätt er vid köksbordet så kan ni få en kopp kaffe medan vi bakar om ni vill prata. De gick in och satte sig och jag serverade kaffe. När de gått såg jag att jag hade satt fram mina blodgivarkoppar till dem. När man lämnade blod fick man kaffe/tekoppar med lingon från rörstrand och så stod det många droppar små på dem också. De hade alltså druckit sitt kaffe i en blodgivarkopp. Hade de förstått detta hade de säkert inte druckit det inte heller hade de kommit tillbaka igen för att försöka tala mig tillrätta. Jag är ingen Jehova fantast men de är också människor och jag vill inte att mina barn ska ha förutfattade åsikter om en viss grupp människor. Här behandlas man lika i alla fall så lika det går. Det kan ju ha varit någon sådan här kodex som den kvinnan som du lekte hos inte kände till men som din mor i motsatt till de kvinnorna som besökte mig hade fullständig koll på och därmed blev riktigt arg för att hon inte visste bättre. Det här är bara mina idéer och fantasier och det finns förmodligen inte ett uns av sanning i dem, men var skulle världen vara om inte det fanns idéer och fantasier. Spännande är det i alla fall med minnen.
Kram
Reneth
Ibland dyker gamla minnen upp som man vill bearbeta, men det är ju lite märkligt att det här minnet dyker upp gång på gång i dina tankar. Kan det vara någon artikel eller så som har triggat igång dina minnen, och du försöker jobba med minnet för att komma underfund med varför din mamma var arg? Tror du att hon var orolig för dig, eller tyckte hon inte om kvinnan? Vet du om du brukade leka även vid andra tillfällen med det här barnet?
Förmodligen är episoden olöst hos dig. Det lilla barnet (du) kanske tyckte att det var väldigt olustigt och skrämmande. Ofta lämnar vi ju inte saker och ting förrän vi har fått dem på plats. Ditt undermedvetna kanske vill ha den här eposiden på plats nu. Det kanske finns vissa tvivel som gärna skulle vilja få ett svar nu...
Oj vad många kommentearer o de har väl täckt det mesta som jag tänkte säga..tror oxå stenhårt på att det kan vara lukter som man förnimmer minnen med ,lr nån musik..de e starkt förankrade i mej iaf,när det gäller minnen.helt otroligt så långt man kan gå med bara en lukt t.ex..som dottern som kom hem med en pasrfym o det var nåt i den som gjorde att jag kom ihåg hur mormor doftade..hon hade nåt fr den parfymen som var hon...oj vad jag blev rörd av det o nu måste jag själv ha den hemma så jag kan dofta påden o minnas mormor mer..må gott IM!!! Kram på dej o hoppas du kan komma ihåg mer.. !=)
Jag får upp vissa minnen i perioder, det är starka minnen som nästan kan ge ångest, som ex hur taskig jag var mot min lillasyster när jag var yngre. Iofs inget att gräma sig över idag men jag är den som kan ha dåplig samvete för det idag trots att jag inte var gammal då det hände. Hoppas att du får en fin helg kram
Ett starkt minne som legat gömt i så många år. Något/någon har utlöst det och svaret på varför de båda kvinnorna började bråka ligger väl dolt. Du var ju för liten för att idag kunna minnas orsaken.
Det verkar som när vi blir äldre poppar gamla glömda minnen fram igen visst är det fantastiskt ändå.
Hoppas du har det bra så ovanligt tyst här. Kram på dig.
Godmorgon denna fredag..
Hur är det med dig Inger.. har inte hört något från dig på ett par dagar.. du är väl inte sjuker i någon flunsa eller något.. du vet man är en bryaomsigmänniska och då undrar man.. Nåväl det är din sak, du kanske bara vilar fingrarna lite..
Kram på dig vännen
Svar:
Ja, det är ganska fascinerande och även förunderligt att gamla minnen kan dyka upp helt plörtsligt så här långt efteråt.
Och ja Fia, jag tycker det är lite märkligt att detta minne dykt upp gång på gång i mina tankar.
Fast nu har det lugnat ner sig lite grand,
men innan så kom minnet varje gång innan jag skulle sova.
Men jag kommer inte ihåg vad som triggat minnet.
Och jag kan fortfarande inte komma på varför mamma var arg,
fast jag har ett litet minne av obehagskänslor av något som fanns bland sakerna i kökslådan vi lekte med.
Men jag kommer inte ihåg vem barnet var som jag lekte tillsammans med.
Jag blir väldigt nyfiken på vad det hela handlade om, men tyvärr har jag ingen att fråga längre om olika händelser i barndomen.
Och ja, som flera av er skrivit så är det tydligen ganska vanligt att minnen kommer uppdykande mera när man blir äldre.
Och intressant det du Reneth skrev och dina funderingar om det hela.
Det konstiga är att jag har en liten känsla av att bland de saker som vi lekte med som fanns i den kökslådan
så fanns det något som väcker lite oroskänslor.
Och ja, att någon av ens förälder är arg väcker starka känslor hos ett barn...
just osäkerheten om det är barnet förälderna är arg på eller på någon annan.
För denna episod väcker vissa obehagskänslor och även sorgsna sådana.
Så kul det du berättar om besöket av Jehovas vittnen och kaffekoppen / blodgivarkoppen :-D
Tack snälla för allt kommentarer och goa omtankar.
Jag har varit lite tyst ett par dagar då jag inte känt mig så kry,
och det känns så oerhört fint hur vi bryr oss om varandra.
Men idag mår jag lite bättre
och jag ska nu snart påbörja min bloggpromenad för att se vad ni hittat på under de senaste dagarna och skrivit om.
Antagligen har jag en del att ta igen, men det är ju så roligt både att blogga och att hälsa på hos er.
Stora Kramar till er alla
Hej Inger!
Alltså nu blir jag Nostalgisk :))
Jag ser här i din blogg att du skriver om:
-50 talet, -60 talet, -70 talet och om -80 talet.
Jag ser att du har en kokbok som din mamma har haft som heter: Hemmets kokbok :)
Den hade min mamma oxå :) så den tog jag hand om efter stt hon gick bort för snart 10 år sedan :)
så nu har jag den :))
Vi kanske är ungefär lika gamla?
Tycker mig märka det på ngt sätt.
Visst är den kokboken bra :)
Den fick hon av sin mamma i pressent vid ngt tillfälle.
Sedan hade mamma en större kokbok oxå som heter: STORA KOKBOKEN. Den köpte mamma själv för en del av sina julklappspengar/-52. Det har hon skrivit på första pärmen där :) Den kokboken har 667 sidor, + register då. Mot slutet av den kokboken finns bilder på hur man viker servetter :)
Har dessvärre inte använt mig så mycket av dessa kokböcker :(:( Så jag borde börja med det.
Ska fortsätta att läsa om det du har skrivit om dessa år. Tror jag oxå ska skriva lite om dessa år, vad jag minns från dom åren.
Kram på dig vännen
/Gunilla
Svar:
Kul att du hittade till mina nostalgisidor för dessa årtionden.
Och att du också har samma kokbok sparad från din mamma.
Ja, kanske är vi ungefär lika gamla. Jag är född 1950.
Det du skriver om den stora kokboken känner jag igen.
Måste fortsätta att kolla igenom sakerna jag hittade i min mammas lägenhet.
Det ska bli så intressant att läsa det du planerar att skriva om minnen från dessa år.
Toppen !
Stora kramar tillbaks.
